Svenskhet och att känna sig svensk (utbruten från Det dödliga meningslösa våldet...)

[gulan]

Så trots att man är född i Sverige och är svensk så identifierar man sig inte som svensk?

Jag har ingen aning?

Där ligger problemet! Självidentifierar man inte som svensk så finns inte heller det samhällskontrakt som är grunden till det svenska samhället.

Kan du förklara närmare vad du menar med denna mening?

 

[Sporthorse]

Fast erkänn... Hör du en "svensk" prata dialektalt men inte känner igen dialekten, visst sjutton frågar du var personen kommer ifrån ?
Så att fråga var man "kommer ifrån" är inte en rasistisk fråga. När jag pratar med mina kollegor på jobbet, som ligger i Södertälje, så frågar jag ALLA där när jag pratar med dom om var de kommer ifrån. Nån är INTE född i Sverige, hen träffade sin partner i sitt hemland och flyttade hit av kärlek till sin partner. I stort sett alla andra är födda i Sverige men kommer från olika delar av Sverige, men de flesta som många förstår kommer deras föräldrar från olika delar av världen osv. Alla bor inte i Södertälje en del pendlar rätt långt. Så nej att fråga nån "var är du ifrån ?" är inte så rasistiskt som många vill få det till...

Om nån tar de rasistiskt så har man helt enkelt inbyggda fördomar mot frågan. För i mitt och mångas fall beror det på att vi vill veta mer om personen man jobbar med. Men visst svarar en person bara "Södertälje" så köper jag det rätt av. Men här bor ju så många 2-3 generationssvenskar så de tar den inte rasistiskt heller.. Men då religionen är stor i Södertälje är det förvisso ingen som ifrågasätter när man frågar om de är katolska eller muslimska.
Speciellt som det finns hur många som helst religioner i Södertälje som jag inte ens fast jag jobbar där har full koll på ... Men så är jag inte det minsta religiös själv...

Min sambo frågar tyvärr gärna varifrån någon kommer. Han är ju själv inte född i Sverige men kommer från ett EU land och han menar såklart inte något illa utan är mest nyfiken, så jag påstår absolut inte att det skulle vara en rasistisk fråga, men kanske inte så smidig fråga eller speciellt relevant som första fråga om du frågar mig.
Jag kan fråga om bakgrund i ett senare skede men skulle aldrig ställa den frågan till någon jag precis har träffat.

 

[gulan]

Jag har många identitet, jag är svensk, queer, hästmänniska, konsthantverkare osv. Jag identifierar mig med många roller. Så tänker jag om identiteter.

Ok. Men du är ju samma person med tankar ,tycke och smak som svensk, hästmänniska,queer och konstutövare.

 

[parellikusken]

Ok. Men du är ju samma person med tankar ,tycke och smak som svensk, hästmänniska,queer och konstutövare.

Absolut, men man kan fortfarande identifiera sig på olika sätt. Känns konstigt att ens ha diskussionen.

 

[escodobe]

Fast erkänn... Hör du en "svensk" prata dialektalt men inte känner igen dialekten, visst sjutton frågar du var personen kommer ifrån ?
Så att fråga var man "kommer ifrån" är inte en rasistisk fråga. När jag pratar med mina kollegor på jobbet, som ligger i Södertälje, så frågar jag ALLA där när jag pratar med dom om var de kommer ifrån. Nån är INTE född i Sverige, hen träffade sin partner i sitt hemland och flyttade hit av kärlek till sin partner. I stort sett alla andra är födda i Sverige men kommer från olika delar av Sverige, men de flesta som många förstår kommer deras föräldrar från olika delar av världen osv. Alla bor inte i Södertälje en del pendlar rätt långt. Så nej att fråga nån "var är du ifrån ?" är inte så rasistiskt som många vill få det till...

Om nån tar de rasistiskt så har man helt enkelt inbyggda fördomar mot frågan. För i mitt och mångas fall beror det på att vi vill veta mer om personen man jobbar med. Men visst svarar en person bara "Södertälje" så köper jag det rätt av. Men här bor ju så många 2-3 generationssvenskar så de tar den inte rasistiskt heller.. Men då religionen är stor i Södertälje är det förvisso ingen som ifrågasätter när man frågar om de är katolska eller muslimska.
Speciellt som det finns hur många som helst religioner i Södertälje som jag inte ens fast jag jobbar där har full koll på ... Men så är jag inte det minsta religiös själv...

Träffar du mig kommer du med största sannolikhet helt enkelt utgå från att jag är Göteborgare (vilket jag är, det med) och inte ställa några frågor om det, möjligen skulle du reagera på mina namn. Men jag äter upp en hatt (inte min dock, min är skitsnygg) om det inte är så att mörkhyade Mohammed som talar med "ortenslang" får frågan extremt mycket oftare än jag får den. Trots att han levt i Göteborg precis hela sitt liv. Och jag inte gjort det.

 

[gulan]

Min sambo frågar tyvärr gärna varifrån någon kommer. Han är ju själv inte född i Sverige men kommer från ett EU land och han menar såklart inte något illa utan är mest nyfiken, så jag påstår absolut inte att det skulle vara en rasistisk fråga, men kanske inte så smidig fråga eller speciellt relevant som första fråga om du frågar mig.
Jag kan fråga om bakgrund i ett senare skede men skulle aldrig ställa den frågan till någon jag precis har träffat.

Varför skulle det vara den första frågan man ställer till någon? Ungefär lika klumpigt som att fråga som första fråga innan någon som helst presentation om denne är gift, sambo, har barn eller liknande. Får väl ändå anta att ett samtal i de allra flesta fall sker i samförstånd och i ett gemensamt samtal?

 

[MJLee]

Jag har ingen aning?

Kan du förklara närmare vad du menar med denna mening?

Som svensk känner du en delaktighet och ett ansvar för det svenska samhällets uppbyggnad och fortlevnad. Det är kontraktet vi svenskar har för att samhället ska fortleva som det är idag. Att 'vi' är alla först och främst svenskar med ansvar för det svenska samhället. Inte att Sverige (svenskar) är ett 'dom' något man själv står utanför eftersom man inte själv identifierar eller identifieras av andra som svensk. Ett samhälle man hyser misstro för, inte något man själv är delaktig i.

 

[gulan]

Som svensk känner du en delaktighet och ett ansvar för det svenska samhällets uppbyggnad och fortlevnad.

Så om en african känner sig som en african och inte som svensk- men bor och jobbar här så kan denne varken känna delaktighet eller ansvar för svenska samhällets uppbyggnad och fortlevnad?

Att 'vi' är alla först och främst svenskar med ansvar för det svenska samhället.

Vi är verkligen långt ifrån varann. I min värld är vi först och främst människor som har ansvar över det samhälle vi väljer att leva i.

 

[MJLee]

Så om en african känner sig som en african och inte som svensk- men bor och jobbar här så kan denne varken känna delaktighet eller ansvar för svenska samhällets uppbyggnad och fortlevnad?

Vi är verkligen långt ifrån varann. I min värld är vi först och främst människor som har ansvar över det samhälle vi väljer att leva i.

Väljer eller är födda i? De människor vi pratar om har inget val eftersom de är svenskar, även om de inte ser sig själva eller ses som svenskar. Fö får jag erkänna att jag känner mig betydligt mer svensk än europé. Jag är först en svensk medborgare, sedan möjligtvis en del av Europa.

 

[Enya]

Väljer eller är födda i? De människor vi pratar om har inget val eftersom de är svenskar, även om de inte ser sig själva eller ses som svenskar. Fö får jag erkänna att jag känner mig betydligt mer svensk än europé. Jag är först en svensk medborgare, sedan möjligtvis en del av Europa.

Jag får erkänna att jag har lite svårt för att förstå folks behov att stoppa in andra människor i fack. Varför måste man vara svensk för att man bor i Sverige? Att många inte "känner sig svenska" har kanske inte lika mycket att göra med att de inte ses som svenskar utan mer med att göra att de inte accepteras i Sverige, svenskar är rätt kassa på att släppa in folk i sitt samhälle, i sin bubbla.

Jag tycker inte vi ska sträva efter att alla ska känna sig som svenskar utan snarare att alla ska känna att de har lika stor rätt att bo här oavsett vad de känner sig som.

Jag har en svensk mamma och dansk pappa och jag är född här. Under barndomen, tonåren och tidig vuxen kände jag mig varken svensk eller dansk, det var svårt att veta vad jag var, hörde inte hemma någonstans ju. Jag fick ett danskt förnamn och ett danskt efternamn som bebis, mitt första ord var på danska, men jag talade sedan svenska så klart. I Danmark skulle jag ses som svensk, men här i Sverige mobbades jag i skolan och kallades för danskjävel. Jag bytte namn. Svenskt förnamn och svenskt efternamn, la sedan till mitt danska efternamn så jag har ett dubbelnamn när jag landat lite och det är så jag ser mig nu. Som både svensk och dansk. Det är inte självklart att jag känner mig svensk, och varför skulle det vara viktigt, för vem? För mig är det viktigt att inte förneka mina danska gener och mitt danska arv, mitt arv, den svenska och den danska är viktiga rötter för mig. Så jag tänker att man kan se sig som den man känner sig som och ändå känna sig som en del av och viktig för Sveriges samhälle.

 

[honung]

Det ganska så nedlåtande uttrycket "Så typiskt svenskt" beskriver någon eller något som är lamt, obeslutsamt, gnälligt, trist, tråkigt. Eller hur?

Jag tycker, att vi svenskar är urusla på att vårda det svenska arvet, stoltheten över det som gör sverige och svenskarna. Vi skandinavier är det mest resande folket i europa (tror att bara finnarna reser mer än oss) och det ligger nog latent i vårt dna att resa och upptäcka andra områden än det vi bosätter oss vid. Lite gräset är alltid grönare någon annanstans. Jag, med många andra säger ofta "vad fan, vi har ju så mycket här i närområdet man kan turista vid, vad dum man r som alltid åker nån bort nån annanstans?" under exempelvis pandemin där vi fick 'återupptäcka' närområdet om man ville röra lite på sig. Jag tror att vi är blinda för det vi har och därmed tappar vi lite av bygdkänsla, stolthet, förvaltar inte kulturarv osv. Jag tror att mycket av det här lite distanserade sättet att förhålla sig till sitt ursprung generellt speglar sig i oss som folk. Det är inte så viktigt. JAG tycker det är viktigt, jag tycker att vi tappar vår historia och stolthet över den. Vi firar knappt vår nationaldag den 6e juni, och jag upplever det ofta som en nationell skam att vara stolt svensk - det är med dagens värderingar enhel del shamingkultur, det är 'rasistiskt' att vara stolt över sitt ursprung, 'vi är alla lika, att vara stolt över sitt land utesluter andra som inte' osv osv. Jag kan tycka att extremhögern har kapat rätten att vara stolt svensk - säger jag så blir jag per automatik kopplad till att vara RASIST!

Jag har mycket kontakt med 'nysvenskar' genom volontärarbete och många många gånger så hör jag "varför är inte svenskarna stolta över sitt land?". Och 'vad är svenskt?'. Vi hittar på miljoner anledningar till att vattna ur svensk kultur, inte ens våra köttbullar är svenska längre utan turkiska. Jag hävdar att sättet att äta de kulturellt turkiska köttbullarna är SVENSKT, och mina nysvenskar håller med medan mina svenska landsmän nickar och mumlar 'men de är inte svenska egentligen'.... Så typiskt svenskt!
På landsbygden ser man sällan annat än etniska svenskar, men ibland hittar några ut i krokarna och de blir inte vare sig bra bemötta eller behandlade. Där vaktar framförallt under sommartid, 'vi' det 'svenska' som huggormar. Icke etniskt svenskar som kommer till badplatsen med stor familj får utstå mycket suck och stön och arga blickar, folk drar sig undan och kastar arga blickar. En familj jag känner som flyttade ut i ett ytterområde på fastlandet ute i skärgårdskant blir bokstavligen mobbade av sina grannar och får inte ta del av den grannsamhörighet som annars finns bland alla andra. Där är 'vi' jättesvenska helt plötsligt.

Vi är asdåliga på att vara stolta inbjudande svenskar. Hur ska vi då kunna få invandrare, nysvenskar, och icke-etniskt-svenskar att 'anpassa sig'? Det går ju inte om vi inte förvaltar det 'svenska' om vi inte själva tillåter det? Då får vi ett samhälle med en massa egna vidhållda kulturer som krockar med det svenska samhälle som vi faktiskt lever i och det blir kollisioner - helt egna kulturer som är en mishmash av många i en smältdegel och det kan vara helt fantastiskt med det som händer men det kan också bli katastrof där unga växer upp utan rötter nånstans, utan ett arv att förvalta nånstans och med kombinationen kriminalitet, droger och jakt på pengar i ett utanförskap - vi får de problem vi bäddar för. Var lite mer svensk, stolt svensk och bjud in säger jag. Umgås, prata om kulturer, visa hällristningar och hembygdsgårdar och bjud arabiska grannfamiljen på punch och ärtsoppa en torsdag. Kan vi svenskar inte bli lite mer svenska än vi är idag, så kommer aldrig våra nysvenskar, invandrare eller invandrare i andra, tredje, fjärde, femte generationenheller att bli det heller.

 

[Gry]

Hur är en 30-åring svensk?

På vilket sätt känner sig en 50-åring kvinna sig som svensk?

Det går ju liksom inte att svara på, det är ju så många faktorer som påverkar att det nästan blir komiskt.

Jag har så oerhört svårt för när någon ska tala för mig och andra i termer om ”vi svenskar”. Och när lyckad integration ska handla om att känna sig som svensk. Är helt hundra på att få utlandssvenskar som bor i tex Dubai, USA, Spanien osv inte känner sig helt ett med kultur, barnuppfostran, mat, humor etc i det nya landet de bor i från dag 1. Är också helt hundra på att alla svenskar som bor utomlands inte skulle vara helt tillfreds med landets skolsystem, rättssystem, kvinnosyn osv. heller.

Lite tankar om sk svenskhet, enligt mig, lite vid sidan om debatten

 

[honung]

Hur är en 30-åring svensk?

På vilket sätt känner sig en 50-åring kvinna sig som svensk?

Det går ju liksom inte att svara på, det är ju så många faktorer som påverkar att det nästan blir komiskt.

Jag har så oerhört svårt för när någon ska tala för mig och andra i termer om ”vi svenskar”. Och när lyckad integration ska handla om att känna sig som svensk. Är helt hundra på att få utlandssvenskar som bor i tex Dubai, USA, Spanien osv inte känner sig helt ett med kultur, barnuppfostran, mat, humor etc i det nya landet de bor i från dag 1. Är också helt hundra på att alla svenskar som bor utomlands inte skulle vara helt tillfreds med landets skolsystem, rättssystem, kvinnosyn osv. heller.

Lite tankar om sk svenskhet, enligt mig, lite vid sidan om debatten

Hur är en 30-åring turk?
På vilket sätt känner sig en 50-årig kvinna sig som turkisk?

Jag tror för det första att åldern är - oberoende av etnisk härkomst relevant i skillnaden av generationsrelaterade värderingar. Och i övrigt, vad menar du att det skiljer mellan en 50-årig turkisk(eller svensk) kvinna och en 50-årig turkisk (eller svensk)man - liksom vad gäller frågan?

Exemplet med svenskar utomlands, relaterar till hur invandrare i sverige känner, eller? Är inte det självklart? Eller handlar det om lite jante - påpekande att svenskar gnäller på invandrare här men beter sig lika i omvänd situation?

Jag försöker bara förstå ditt inlägg och vad du vill säga? Ogillar du begreppet 'svenskar'?

 

[Nahar]

Det ganska så nedlåtande uttrycket "Så typiskt svenskt" beskriver någon eller något som är lamt, obeslutsamt, gnälligt, trist, tråkigt. Eller hur?

Jag tycker, att vi svenskar är urusla på att vårda det svenska arvet, stoltheten över det som gör sverige och svenskarna. Vi skandinavier är det mest resande folket i europa (tror att bara finnarna reser mer än oss) och det ligger nog latent i vårt dna att resa och upptäcka andra områden än det vi bosätter oss vid. Lite gräset är alltid grönare någon annanstans. Jag, med många andra säger ofta "vad fan, vi har ju så mycket här i närområdet man kan turista vid, vad dum man r som alltid åker nån bort nån annanstans?" under exempelvis pandemin där vi fick 'återupptäcka' närområdet om man ville röra lite på sig. Jag tror att vi är blinda för det vi har och därmed tappar vi lite av bygdkänsla, stolthet, förvaltar inte kulturarv osv. Jag tror att mycket av det här lite distanserade sättet att förhålla sig till sitt ursprung generellt speglar sig i oss som folk. Det är inte så viktigt. JAG tycker det är viktigt, jag tycker att vi tappar vår historia och stolthet över den. Vi firar knappt vår nationaldag den 6e juni, och jag upplever det ofta som en nationell skam att vara stolt svensk - det är med dagens värderingar enhel del shamingkultur, det är 'rasistiskt' att vara stolt över sitt ursprung, 'vi är alla lika, att vara stolt över sitt land utesluter andra som inte' osv osv. Jag kan tycka att extremhögern har kapat rätten att vara stolt svensk - säger jag så blir jag per automatik kopplad till att vara RASIST!

Jag har mycket kontakt med 'nysvenskar' genom volontärarbete och många många gånger så hör jag "varför är inte svenskarna stolta över sitt land?". Och 'vad är svenskt?'. Vi hittar på miljoner anledningar till att vattna ur svensk kultur, inte ens våra köttbullar är svenska längre utan turkiska. Jag hävdar att sättet att äta de kulturellt turkiska köttbullarna är SVENSKT, och mina nysvenskar håller med medan mina svenska landsmän nickar och mumlar 'men de är inte svenska egentligen'.... Så typiskt svenskt!
På landsbygden ser man sällan annat än etniska svenskar, men ibland hittar några ut i krokarna och de blir inte vare sig bra bemötta eller behandlade. Där vaktar framförallt under sommartid, 'vi' det 'svenska' som huggormar. Icke etniskt svenskar som kommer till badplatsen med stor familj får utstå mycket suck och stön och arga blickar, folk drar sig undan och kastar arga blickar. En familj jag känner som flyttade ut i ett ytterområde på fastlandet ute i skärgårdskant blir bokstavligen mobbade av sina grannar och får inte ta del av den grannsamhörighet som annars finns bland alla andra. Där är 'vi' jättesvenska helt plötsligt.

Vi är asdåliga på att vara stolta inbjudande svenskar. Hur ska vi då kunna få invandrare, nysvenskar, och icke-etniskt-svenskar att 'anpassa sig'? Det går ju inte om vi inte förvaltar det 'svenska' om vi inte själva tillåter det? Då får vi ett samhälle med en massa egna vidhållda kulturer som krockar med det svenska samhälle som vi faktiskt lever i och det blir kollisioner - helt egna kulturer som är en mishmash av många i en smältdegel och det kan vara helt fantastiskt med det som händer men det kan också bli katastrof där unga växer upp utan rötter nånstans, utan ett arv att förvalta nånstans och med kombinationen kriminalitet, droger och jakt på pengar i ett utanförskap - vi får de problem vi bäddar för. Var lite mer svensk, stolt svensk och bjud in säger jag. Umgås, prata om kulturer, visa hällristningar och hembygdsgårdar och bjud arabiska grannfamiljen på punch och ärtsoppa en torsdag. Kan vi svenskar inte bli lite mer svenska än vi är idag, så kommer aldrig våra nysvenskar, invandrare eller invandrare i andra, tredje, fjärde, femte generationenheller att bli det heller.

Jag är ju egentligen antinationalist på de allra flesta planen, men jag håller verkligen med dig om att något som är väldigt svenskt, om en ska säga så, är den totala oförmågan att bjuda in, att visa upp, att dela med sig. Jag är född och uppvuxen i Sverige men jag var nästan 20 när jag blev bjuden på midsommarfirande för första gången! Alla pratar om integration men lägger det hela tiden på någon annan, på staten, på volontärer, på kommun, skolor - alla utom de själva.

Två saker har jag lärt mig som invandrarbarn. 1, för att bli accepterad måste du Prestera. Inte bara på arbetsmarknaden eller i skolan, utan i precis allt hålls du till en högre standard; fönstren putsade, aldrig glömma säga hej i trappen, nåde dig om du missar att klippa gräset en vecka, och ha högljudd fest? spela icke-svensk musik? ush nej, då är du direkt en "dåligt integrerad invandrare" och i värsta fall något värre, medan grannen inte klippt gräset på hela sommaren och har smutsiga fönster, aldrig säger hej, och vrålar snapsvisor varannan kväll. 2, i Sverige bestämmer antalet stolar hur många som får vara med. Finns det fyra stolar vid matbordet, ja, då kan en ju inte bjuda in fler. Det går ju bara inte! Men i mitt hem fanns det alltid plats vid bordet, oavsett hur många stolar vi hade.

(observera att punkt två är delvis sanning, delvis metafor, och att jag använt orden "svensk" "invandrare" "icke-svensk" och så vidare på ett sätt som även jag själv tycker är diskutabelt)

Så jag håller med dig i sak. Däremot vill jag inte lägga narrativet på nationell tillhörighet, och tycker inte vi ska ha någon nationaldag. Men det är mer en ideologisk skillnad. I praktiken är det ju samma.

 

[Exile]

Nej man blir väl inte svensk bara för att man är född i Sverige? svenskhet handlar ju om ett kulturarv som sträcker sig över många generationer. Det säger ju sig själv att en familj som kanske kommer från Iran och nu lever i Sverige men bevarar sin iranska kultur med dess traditioner närmare kan betraktas som iransk-svensk i så fall. Vissa invandrare blir kanske "försvenskade" över tid, andra håller hårt vid sin "gamla" kultur och förblir liksom lite utländsk över många generationer.

Det här är ju inte nödvändigtvis något dåligt? Såhär ser det ut över hela världen, det finns ju även så kallade "svensk-byar" lite här var. Det handlar om en vilja att minnas sina rötter bland annat.

Oavsett om någon bott i Sverige i 20 generationer eller 20 veckor så spelar det ingen roll hur man identifierar sig eller vad man kallar sig. Det som är viktigt är att man anpassar sig till hur det svenska samhället är utformat och anpassar sig till våra lagar och regler (till viss del även oskrivna sådana). Jag tycker det är fint att människor (oavsett var ifrån i världen de kommer) är måna om att bevara sitt förflutna så länge man är medveten om vart man flyttat och hur man förväntas bete sig där. Det går utmärkt att t.ex bete sig svenskt utan att identifiera sig själv som svensk.

Jag har en vän som är finsk. Eller ja, han är född i Sverige, pratar svenska (bättre än finskan), har inte varit i Finland speciellt mycket i sitt liv men han identifierar sig fortfarande som finsk. Hans föräldrar är finska (den ena invandrad till Sverige, de andra född här) och de brukar fortfarande finska kulturen osv.

Fattar inte den här hetsen att är man född i Sverige är man svensk punkt. Som om det inte fanns någon identitet, kultur eller tradition knuten till landet och dess folk alls.

 

[Sol]

Det ganska så nedlåtande uttrycket "Så typiskt svenskt" beskriver någon eller något som är lamt, obeslutsamt, gnälligt, trist, tråkigt. Eller hur?

Jag tycker, att vi svenskar är urusla på att vårda det svenska arvet, stoltheten över det som gör sverige och svenskarna. Vi skandinavier är det mest resande folket i europa (tror att bara finnarna reser mer än oss) och det ligger nog latent i vårt dna att resa och upptäcka andra områden än det vi bosätter oss vid. Lite gräset är alltid grönare någon annanstans. Jag, med många andra säger ofta "vad fan, vi har ju så mycket här i närområdet man kan turista vid, vad dum man r som alltid åker nån bort nån annanstans?" under exempelvis pandemin där vi fick 'återupptäcka' närområdet om man ville röra lite på sig. Jag tror att vi är blinda för det vi har och därmed tappar vi lite av bygdkänsla, stolthet, förvaltar inte kulturarv osv. Jag tror att mycket av det här lite distanserade sättet att förhålla sig till sitt ursprung generellt speglar sig i oss som folk. Det är inte så viktigt. JAG tycker det är viktigt, jag tycker att vi tappar vår historia och stolthet över den. Vi firar knappt vår nationaldag den 6e juni, och jag upplever det ofta som en nationell skam att vara stolt svensk - det är med dagens värderingar enhel del shamingkultur, det är 'rasistiskt' att vara stolt över sitt ursprung, 'vi är alla lika, att vara stolt över sitt land utesluter andra som inte' osv osv. Jag kan tycka att extremhögern har kapat rätten att vara stolt svensk - säger jag så blir jag per automatik kopplad till att vara RASIST!

Jag har mycket kontakt med 'nysvenskar' genom volontärarbete och många många gånger så hör jag "varför är inte svenskarna stolta över sitt land?". Och 'vad är svenskt?'. Vi hittar på miljoner anledningar till att vattna ur svensk kultur, inte ens våra köttbullar är svenska längre utan turkiska. Jag hävdar att sättet att äta de kulturellt turkiska köttbullarna är SVENSKT, och mina nysvenskar håller med medan mina svenska landsmän nickar och mumlar 'men de är inte svenska egentligen'.... Så typiskt svenskt!
På landsbygden ser man sällan annat än etniska svenskar, men ibland hittar några ut i krokarna och de blir inte vare sig bra bemötta eller behandlade. Där vaktar framförallt under sommartid, 'vi' det 'svenska' som huggormar. Icke etniskt svenskar som kommer till badplatsen med stor familj får utstå mycket suck och stön och arga blickar, folk drar sig undan och kastar arga blickar. En familj jag känner som flyttade ut i ett ytterområde på fastlandet ute i skärgårdskant blir bokstavligen mobbade av sina grannar och får inte ta del av den grannsamhörighet som annars finns bland alla andra. Där är 'vi' jättesvenska helt plötsligt.

Vi är asdåliga på att vara stolta inbjudande svenskar. Hur ska vi då kunna få invandrare, nysvenskar, och icke-etniskt-svenskar att 'anpassa sig'? Det går ju inte om vi inte förvaltar det 'svenska' om vi inte själva tillåter det? Då får vi ett samhälle med en massa egna vidhållda kulturer som krockar med det svenska samhälle som vi faktiskt lever i och det blir kollisioner - helt egna kulturer som är en mishmash av många i en smältdegel och det kan vara helt fantastiskt med det som händer men det kan också bli katastrof där unga växer upp utan rötter nånstans, utan ett arv att förvalta nånstans och med kombinationen kriminalitet, droger och jakt på pengar i ett utanförskap - vi får de problem vi bäddar för. Var lite mer svensk, stolt svensk och bjud in säger jag. Umgås, prata om kulturer, visa hällristningar och hembygdsgårdar och bjud arabiska grannfamiljen på punch och ärtsoppa en torsdag. Kan vi svenskar inte bli lite mer svenska än vi är idag, så kommer aldrig våra nysvenskar, invandrare eller invandrare i andra, tredje, fjärde, femte generationenheller att bli det heller.

Jag håller inte alls med om stycket ”gräset är alltid grönare på andra sidan”. Visst reser vi mycket utomlands men vi har även mycket inhemskt resande, redan innan pandemin. Vi har tex en utpräglad campingkultur och en lång tradition av friluftsliv.

Sverige är fullt av bygdeföreningar som värnar om kulturarv runt om i landet. Jag har under min semester åkt förbi ett otal levande fäbodar, bara för att ta ett exempel på sådant som folk i allmänhet inte tänker på.

Jag känner inte igen mig från ditt inlägg. Kan det vara så att även svenskar har väldigt olika uppfattningar om hur det ser ut i Sverige idag? Kan det råda olika kulturer i olika delar av Sverige och är vi olika i hur vi bemöter invandrare för det stora utanförskapet ses ju huvudsakligen i storstadsområden.

 

[Nahar]

Fattar inte den här hetsen att är man född i Sverige är man svensk punkt. Som om det inte fanns någon identitet, kultur eller tradition knuten till landet och dess folk alls.

Det här är en jätteintressant distinktion kring nationell tillhörighet som inte är självklar alls. Vi i historievetenskapen brukar tala lite löst om fransk vs amerikansk nationalism. Den franska nationalismen växte fram under 16- och 1700-talen, och var väldigt mycket ett fenomen utformat av statsmakten, för att skapa ett centralt styre och undvika att lokala furstar gjorde revolt mot kungen (vilket hände i början av 1600-talet). Under dessa århundraden dog flera hundra lokala språk ut, "fransk" kultur propagerades för från centralmakten, protestanter kördes på porten för att ha en nationell katolicism, och ja, den franska nationen föddes på en grund av att "är du fransk, då talar du franska" som i mycket präglar Frankrike även idag. Det är inte en slump att de har en språknämnd som "godkänner" alla nya låneord innan de får bli franska "på riktigt", att lagar kring religiösa symboler kommit först och starkast i Frankrike, och att kvinnor på pappret var förbjudna att bära byxor fram till 2013.

Sen har vi amerikansk nationalism, som växte fram inte från en centralmakt utan i att enorma mängder invandrare med vitt skilda språk, härkomst, religioner och kulturer helt plötsligt befann sig i det som idag är USA och kallade sig "amerikaner". Det vill säga, bodde du i/var medborgare i USA, ja, då var du amerikan - och även detta präglar USAs nationalism in i nutid, även om rasism och fördomar och uppdelning finns där också. Men det är trots det historiskt sett i själva medborgarskapet, oavsett resten, som avgör huruvida du är en del av den amerikanska nationen.

Detta är såklart extremt grovt förenklat. Rekommenderar boken Makt och människor av Harald Gustavsson eller denna essä om ni har DN.

I alla fall, vilken typ av nationalism vi har eller ska ha i Sverige är fortfarande oklart. Men intressant att tänka på!

 

[honung]

Jag är ju egentligen antinationalist på de allra flesta planen, men jag håller verkligen med dig om att något som är väldigt svenskt, om en ska säga så, är den totala oförmågan att bjuda in, att visa upp, att dela med sig. Jag är född och uppvuxen i Sverige men jag var nästan 20 när jag blev bjuden på midsommarfirande för första gången! Alla pratar om integration men lägger det hela tiden på någon annan, på staten, på volontärer, på kommun, skolor - alla utom de själva.

Två saker har jag lärt mig som invandrarbarn. 1, för att bli accepterad måste du Prestera. Inte bara på arbetsmarknaden eller i skolan, utan i precis allt hålls du till en högre standard; fönstren putsade, aldrig glömma säga hej i trappen, nåde dig om du missar att klippa gräset en vecka, och ha högljudd fest? spela icke-svensk musik? ush nej, då är du direkt en "dåligt integrerad invandrare" och i värsta fall något värre, medan grannen inte klippt gräset på hela sommaren och har smutsiga fönster, aldrig säger hej, och vrålar snapsvisor varannan kväll. 2, i Sverige bestämmer antalet stolar hur många som får vara med. Finns det fyra stolar vid matbordet, ja, då kan en ju inte bjuda in fler. Det går ju bara inte! Men i mitt hem fanns det alltid plats vid bordet, oavsett hur många stolar vi hade.

(observera att punkt två är delvis sanning, delvis metafor, och att jag använt orden "svensk" "invandrare" "icke-svensk" och så vidare på ett sätt som även jag själv tycker är diskutabelt)

Så jag håller med dig i sak. Däremot vill jag inte lägga narrativet på nationell tillhörighet, och tycker inte vi ska ha någon nationaldag. Men det är mer en ideologisk skillnad. I praktiken är det ju samma.

Jag kommer själv från en ganska mångkulturell bakgrund men ses nog som väldigt 'svensk' (och ÄR enligt dna-test för släktforskning), jag kan inte riktigt känna igen det du beskriver om det 'typiskt svenska' annat än stereotyper ur en vinkel. Din vinkel är din erfarenhet, det ska jag inte ta ifrån dig, men det finns många fler vinklar och med det menar jag nog just det att vi saknar en nationell identitet just eftersom vi inte FÅR ha det i dagens värderingar, kvar blir de trista stereotyperna och det är ingen trevlig bild. Vem vill bli/vara svensk liksom, när svenskar beter sig som du beskriver?

 

[honung]

Jag håller inte alls med om stycket ”gräset är alltid grönare på andra sidan”. Visst reser vi mycket utomlands men vi har även mycket inhemskt resande, redan innan pandemin. Vi har tex en utpräglad campingkultur och en lång tradition av friluftsliv.

Sverige är fullt av bygdeföreningar som värnar om kulturarv runt om i landet. Jag har under min semester åkt förbi ett otal levande fäbodar, bara för att ta ett exempel på sådant som folk i allmänhet inte tänker på.

Jag känner inte igen mig från ditt inlägg. Kan det vara så att även svenskar har väldigt olika uppfattningar om hur det ser ut i Sverige idag? Kan det råda olika kulturer i olika delar av Sverige och är vi olika i hur vi bemöter invandrare för det stora utanförskapet ses ju huvudsakligen i storstadsområden.

Jag sa inte att det handlade om att bara resa utomlands, vi är det tredje mest resande folket i europa, och det gäller även resande inom gränserna.

Jag värnar och deltar i bygdeföreningar. Jag menar att vi inte bjuder in nysvenskar till den typen av föreningsliv som bottnar i svensk historia och kultur, något annat har jag ju inte sagt

 

[Nahar]

Jag kommer själv från en ganska mångkulturell bakgrund men ses nog som väldigt 'svensk' (och ÄR enligt dna-test för släktforskning), jag kan inte riktigt känna igen det du beskriver om det 'typiskt svenska' annat än stereotyper ur en vinkel. Din vinkel är din erfarenhet, det ska jag inte ta ifrån dig, men det finns många fler vinklar och med det menar jag nog just det att vi saknar en nationell identitet just eftersom vi inte FÅR ha det i dagens värderingar, kvar blir de trista stereotyperna och det är ingen trevlig bild. Vem vill bli/vara svensk liksom, när svenskar beter sig som du beskriver?

Jag upplever inte att svenskar inte får ha någon nationell identitet. Snarare upplever jag att det finns, och är väldigt stark, men att många har svårt att artikulera vad det är de själva relaterar till i sin nationella identitet, och inte relaterar så mycket till 'nationen' som koncept, utan mer löst till sitt sätt att vara, till den bredare kulturen oavsett namn. Jag tycker inte det är fel, inte alls, eftersom jag ju är antinationalist. Jag tror istället att samhörighet odlas bäst på flera plan än genom nationell tillhörighet, t.ex. bygemenskap, kyrkogemenskap, fotbollsklubben, yrkessamhörighet etcetc. Vi i Sverige är ju bäst på föreningar och klubbar, det finns en förening för precis allt!

Så jag vet inte riktigt vilka stereotyper du tycker jag beskriver. Jag beskriver i min egen mening inte någon stereotyp alls, utan en form av bredare attityd mot så kallade "icke-svenskar" oberoende av hur "svensk" personen som genomför dessa handlingar (oftast omedvetet) känner sig eller anser sig vara. Jag menade alltså inte att säga "det här är svenskhet" utan "såhär blir vi som inte passar in i 'svensk kultur' ofta bemötta" - och det kan jag säga, att det är inte bara min erfarenhet, utan många, många andra rasifierades.