Svenskhet och att känna sig svensk (utbruten från Det dödliga meningslösa våldet...)

[honung]

Jag upplever inte att svenskar inte får ha någon nationell identitet. Snarare upplever jag att det finns, och är väldigt stark, men att många har svårt att artikulera vad det är de själva relaterar till i sin nationella identitet, och inte relaterar så mycket till 'nationen' som koncept, utan mer löst till sitt sätt att vara, till den bredare kulturen oavsett namn. Jag tycker inte det är fel, inte alls, eftersom jag ju är antinationalist. Jag tror istället att samhörighet odlas bäst på flera plan än genom nationell tillhörighet, t.ex. bygemenskap, kyrkogemenskap, fotbollsklubben, yrkessamhörighet etcetc. Vi i Sverige är ju bäst på föreningar och klubbar, det finns en förening för precis allt!

Så jag vet inte riktigt vilka stereotyper du tycker jag beskriver. Jag beskriver i min egen mening inte någon stereotyp alls, utan en form av bredare attityd mot så kallade "icke-svenskar" oberoende av hur "svensk" personen som genomför dessa handlingar (oftast omedvetet) känner sig eller anser sig vara. Jag menade alltså inte att säga "det här är svenskhet" utan "såhär blir vi som inte passar in i 'svensk kultur' ofta bemötta" - och det kan jag säga, att det är inte bara min erfarenhet, utan många, många andra rasifierades.

Det var det här stycket jag tyckte sammanfatta en rad stereotyper:
"Två saker har jag lärt mig som invandrarbarn. 1, för att bli accepterad måste du Prestera. Inte bara på arbetsmarknaden eller i skolan, utan i precis allt hålls du till en högre standard; fönstren putsade, aldrig glömma säga hej i trappen, nåde dig om du missar att klippa gräset en vecka, och ha högljudd fest? spela icke-svensk musik? ush nej, då är du direkt en "dåligt integrerad invandrare" och i värsta fall något värre, medan grannen inte klippt gräset på hela sommaren och har smutsiga fönster, aldrig säger hej, och vrålar snapsvisor varannan kväll. 2, i Sverige bestämmer antalet stolar hur många som får vara med. Finns det fyra stolar vid matbordet, ja, då kan en ju inte bjuda in fler. Det går ju bara inte! Men i mitt hem fanns det alltid plats vid bordet, oavsett hur många stolar vi hade."

Jag tycker inte att jag känner igen det, eller så är det så att jag ser och möter exakt detsamma fast jag inte lägger fokus på det som något typiskt svenskt så som du gör när du berättar om det ur perspektivet som 'invandrarbarn'? För mig är det du beskriver något folk gör, oavsett vad de har för etnisk tillhörighet. Och det där om hur många som får vara med relaterat till antalet stolar - det anser jag nog också vara väldigt relativt, inte nödvändigtvis bundet till just svenskar utan mer samhällsklass, eller demografi kanske..

 

[Sol]

Jag sa inte att det handlade om att bara resa utomlands, vi är det tredje mest resande folket i europa, och det gäller även resande inom gränserna.

Jag värnar och deltar i bygdeföreningar. Jag menar att vi inte bjuder in nysvenskar till den typen av föreningsliv som bottnar i svensk historia och kultur, något annat har jag ju inte sagt

Min känsla av ditt inlägg var att svenskar inte uppskattar det vi har, vilket vi gör och har lång tradition av.

Bjuder vi inte in invandrare till att delta? Uppenbarligen inte på sina ställen samtidigt som det funkar utmärkt i glesbygden jag kommer ifrån. All glesbygd är inte exkluderande som bara tittar och suckar när invandrarfamiljer kommer till stranden.

 

[Sharpless]

Min känsla av ditt inlägg var att svenskar inte uppskattar det vi har, vilket vi gör och har lång tradition av.

Bjuder vi inte in invandrare till att delta? Uppenbarligen inte på sina ställen samtidigt som det funkar utmärkt i glesbygden jag kommer ifrån. All glesbygd är inte exkluderande som bara tittar och suckar när invandrarfamiljer kommer till stranden.

Jag tror att det på sätt och vis är mer av ett stadsproblem. I städerna bryr man sig generellt mindre om sina grannar jämfört med på landsbygden, åtminstone är det vad jag har upplevt. Så jag tror nog att det egentligen inte är så mycket att man inte bjuder in invandrare specifikt, utan snarare att man inte bjuder in sådana som inte redan är vänner, oavsett ursprung. Men detta leder ju till att invandrare får det svårare att få svenska vänner, eftersom de inte har några till att börja med. Detta problem finns ju även för svenskar, med skillnaden att vi kanske inte riktigt räknas, eftersom vi redan följer mallen och har koll på hur man "ska vara". Och att problemet är mer i städer förstärker ju utanförskapskänslan och anonymiteten, det är lättare att hamna snett när det inte finns en omgivning som ser och bryr sig. Problemet som jag ser det är uppdelat i två: dels anonymiteten av att vi inte bryr oss om varandra, och dels att det är för lätt att ta sig mellan olika områden, så att man lätt kan begå brott för att sedan försvinna in i den gråa massan av apatiska människor runt omkring igen.

 

[Sol]

Jag tror att det på sätt och vis är mer av ett stadsproblem. I städerna bryr man sig generellt mindre om sina grannar jämfört med på landsbygden, åtminstone är det vad jag har upplevt. Så jag tror nog att det egentligen inte är så mycket att man inte bjuder in invandrare specifikt, utan snarare att man inte bjuder in sådana som inte redan är vänner, oavsett ursprung. Men detta leder ju till att invandrare får det svårare att få svenska vänner, eftersom de inte har några till att börja med. Detta problem finns ju även för svenskar, med skillnaden att vi kanske inte riktigt räknas, eftersom vi redan följer mallen och har koll på hur man "ska vara". Och att problemet är mer i städer förstärker ju utanförskapskänslan och anonymiteten, det är lättare att hamna snett när det inte finns en omgivning som ser och bryr sig. Problemet som jag ser det är uppdelat i två: dels anonymiteten av att vi inte bryr oss om varandra, och dels att det är för lätt att ta sig mellan olika områden, så att man lätt kan begå brott för att sedan försvinna in i den gråa massan av apatiska människor runt omkring igen.

Det håller jag med om, anonymiteten i storstäder skapar isolering för alla ”utbölingar”. Men att tala om i generella termer att svenskar inte bjuder in invandrare att delta blir fel.

 

[yennork]

Frågan "var kommer du ifrån" är det inget större fel på. Däremot följdfrågan "nämen var kommer du ifrån egentligen" så fort personen ifråga inte ser "helsvensk" ut.

Då kvittar det att du fått dit "exotiska" utseende från din mamma som adopterades som spädbarn, egentligen kommer du från mammas födelseland trots att alla i din släkt, inklusive din hon, vuxit upp här.

Det kan till och med räcka med ett "konstigt" efternamn som beror på att din farfar kom hit som flykting efter kriget...

Nu har jag småstads- och landsbygdsbakgrund, precis som de flesta jag känner, så det kanske spelar in.

 

[athena_arabians]

Jag tror det är viktigt att skilja på medborgarskap och en kulturell identitet... jag är naturligtvis svensk i den mening att jag är svensk medborgare men min kulturella identitet är först och främst att jag är kulla (dvs kvinna från Dalarna). Sedan är det bara att bygga på den för naturligtvis har ingår jag i ett vidare kulturellt svenskt arv... men jag är också vallonättling som också är en viktig del av min kulturella identitet (eftersom min släkt är stolta över att vara valloner).

 

[honung]

Frågan "var kommer du ifrån" är det inget större fel på. Däremot följdfrågan "nämen var kommer du ifrån egentligen" så fort personen ifråga inte ser "helsvensk" ut.

Då kvittar det att du fått dit "exotiska" utseende från din mamma som adopterades som spädbarn, egentligen kommer du från mammas födelseland trots att alla i din släkt, inklusive din hon, vuxit upp här.

Det kan till och med räcka med ett "konstigt" efternamn som beror på att din farfar kom hit som flykting efter kriget...

Nu har jag småstads- och landsbygdsbakgrund, precis som de flesta jag känner, så det kanske spelar in.

Jag ser svensk ut, är väldigt, väldigt svensk men har ett icke nordiskt namn och jag fåralltid frågan förr eller senare om var jag kommer från. (Och absolut ingen kan stava mitt namn rätt..)

 

[Nahar]

Det var det här stycket jag tyckte sammanfatta en rad stereotyper:
"Två saker har jag lärt mig som invandrarbarn. 1, för att bli accepterad måste du Prestera. Inte bara på arbetsmarknaden eller i skolan, utan i precis allt hålls du till en högre standard; fönstren putsade, aldrig glömma säga hej i trappen, nåde dig om du missar att klippa gräset en vecka, och ha högljudd fest? spela icke-svensk musik? ush nej, då är du direkt en "dåligt integrerad invandrare" och i värsta fall något värre, medan grannen inte klippt gräset på hela sommaren och har smutsiga fönster, aldrig säger hej, och vrålar snapsvisor varannan kväll. 2, i Sverige bestämmer antalet stolar hur många som får vara med. Finns det fyra stolar vid matbordet, ja, då kan en ju inte bjuda in fler. Det går ju bara inte! Men i mitt hem fanns det alltid plats vid bordet, oavsett hur många stolar vi hade."

Jag tycker inte att jag känner igen det, eller så är det så att jag ser och möter exakt detsamma fast jag inte lägger fokus på det som något typiskt svenskt så som du gör när du berättar om det ur perspektivet som 'invandrarbarn'? För mig är det du beskriver något folk gör, oavsett vad de har för etnisk tillhörighet. Och det där om hur många som får vara med relaterat till antalet stolar - det anser jag nog också vara väldigt relativt, inte nödvändigtvis bundet till just svenskar utan mer samhällsklass, eller demografi kanske..

Fast min poäng är ju att även när rasifierade beter sig likadant som de i den svenska kulturen gör så blir en dömd hårdare. Det är ju ingen stereotyp i det.

Som jag skrev i originalinlägget: stolarna är en delvis metafor. Ja, jag har minnen som är just sådana situationer, men metaforen illustrerade just vad jag höll med dig om, att svenskar är generellt dåliga på att bjuda in och dela med sig.

Allt jag gjort är att hålla med dig i sak (att integration är något alla måste göra om det ska fungera) men inte om att nationalism har med saken att göra.

 

[vilde]

Fast min poäng är ju att även när rasifierade beter sig likadant som de i den svenska kulturen gör så blir en dömd hårdare. Det är ju ingen stereotyp i det.

Rasifierade? Låter som en modern variant av 20- och 30-talets rasbiologi.

 

[Sharpless]

Det håller jag med om, anonymiteten i storstäder skapar isolering för alla ”utbölingar”. Men att tala om i generella termer att svenskar inte bjuder in invandrare att delta blir fel.

Nej, att svenskar generellt inte bjuder in invandrare är inte vad jag menade.
Jag menade att svenskar generellt inte bjuder in någon, oavsett ursprung, om de inte redan är vänner.

 

[honung]

Fast min poäng är ju att även när rasifierade beter sig likadant som de i den svenska kulturen gör så blir en dömd hårdare. Det är ju ingen stereotyp i det.

Som jag skrev i originalinlägget: stolarna är en delvis metafor. Ja, jag har minnen som är just sådana situationer, men metaforen illustrerade just vad jag höll med dig om, att svenskar är generellt dåliga på att bjuda in och dela med sig.

Allt jag gjort är att hålla med dig i sak (att integration är något alla måste göra om det ska fungera) men inte om att nationalism har med saken att göra.

Jo jag förstod det men jag vet inte om jag håller med om att en icke-svensk blir hårdare dömd, jag ser en stereotyp även i det. För vi i janteland är förbannat duktiga på att döma alla ibland, därav tror jag vår sociala distans till andra, även grannen bredvid sedan 30 år, stadsmiljö eller landsbygd, fenomenet är enligt min erfarenhet oberoende av område så. Och för mig är ordet 'nationalism' ett politiskt uttryck som jag känner mig obekväm med när jag bara vill vara stolt över ett vardagsarv, ett kulturarv, ett naturarv, och naturligtvis även en gnutta egenskaps-arv i det sammanlagt där jag ibland kan flumma iväg i stenåldersmänniskans tankevärld på just den här platsen och undra vad jag fått med mig därifrån som fortfarande många hundra år senare är kvar på samma plats. Det är inte nationalism jag kopplar ihop med det, kan man inte bara få vara lite stolt över sitt ursprung även om man är svensk utan att blanda in politik eller något annat i det? Hur ska man kunna förmedla den uppskattning man känner utan att det ska bli politiserat?

(Någon högt beslutsfattande chef eller direktör som bestämmer vad vi ska spara från arkeologiska utgrävningar har sagt att "vi ska fokusera på det som vi har gemensamt, inte på det som skiljer oss åt". Katastrof och historieomskrivning anser jag!)

 

[Nahar]

Rasifierade? Låter som en modern variant av 20- och 30-talets rasbiologi.

Är ett väletablerat begrepp för att tala om de som blir utsatta för rasism av olika slag. Ett samlingsord helt enkelt, som endast har att göra med rasbiologi i det att det talar om följderna av just det tänkandet, och hur det påverkar oss idag.

Svenska akademin skriver om verbet 'rasifiera': "tillskriva person stereotypa egenskaper på basis av bl.a. hudfärg och därmed vidmakthålla diskriminering". Rasifierade är alltså de människor som utsätts för detta.

Jo jag förstod det men jag vet inte om jag håller med om att en icke-svensk blir hårdare dömd, jag ser en stereotyp även i det. För vi i janteland är förbannat duktiga på att döma alla ibland, därav tror jag vår sociala distans till andra, även grannen bredvid sedan 30 år, stadsmiljö eller landsbygd, fenomenet är enligt min erfarenhet oberoende av område så. Och för mig är ordet 'nationalism' ett politiskt uttryck som jag känner mig obekväm med när jag bara vill vara stolt över ett vardagsarv, ett kulturarv, ett naturarv, och naturligtvis även en gnutta egenskaps-arv i det sammanlagt där jag ibland kan flumma iväg i stenåldersmänniskans tankevärld på just den här platsen och undra vad jag fått med mig därifrån som fortfarande många hundra år senare är kvar på samma plats. Det är inte nationalism jag kopplar ihop med det, kan man inte bara få vara lite stolt över sitt ursprung även om man är svensk utan att blanda in politik eller något annat i det? Hur ska man kunna förmedla den uppskattning man känner utan att det ska bli politiserat?

(Någon högt beslutsfattande chef eller direktör som bestämmer vad vi ska spara från arkeologiska utgrävningar har sagt att "vi ska fokusera på det som vi har gemensamt, inte på det som skiljer oss åt". Katastrof och historieomskrivning anser jag!)

Ah. Jag använder nationalism för att du i inlägget jag svarade på ursprungligen talade om just allt det som i mina ögon är nationalism. Kanske använder jag ordet i en mer akademisk bemärkelse än gemene man, men det är skillnad på 'nationalism' och 'högerextrem nationalism', varav det senare nog är det du kopplar samman med uttrycket. Just det du skriver om ett kulturarv, naturarv, och "en gnutta egenskaps-arv" (antar att du syftar på genetik här?) är vad jag kopplar ihop med nationalism. Det betyder inte att jag automatiskt tillskriver dig någon ideologi, annat än att du som du ju själv skriver att du vill värna om det "svenska". Citattecken inte för att jag inte tror att det finns något som är svenskt idag, utan just för att jag är historiemedveten, medveten om att det arv du talar om i mångt och mycket är en politisk-ideologisk konstruktion. Huruvida det är bra eller dåligt kan vi ha olika åsikter om, såklart.

Angående att fokusera på det vi har gemensamt, så är jag helt med på det spåret faktiskt. Det är mycket mer intressant att se kopplingarna i historien, än att försöka kategorisera och skapa nation i tider innan nationen fanns.

Edit: Och just det, angående att döma andra, tja, kanske är svenskar ett dömande folk. Men eftersom vi har statistik på diskriminering mot rasifierade känns det för mig verklighetsfrånvänt att säga att det är en stereotyp att icke-svenskar blir dömda hårdare.

 

[vilde]

Är ett väletablerat begrepp för att tala om de som blir utsatta för rasism av olika slag. Ett samlingsord helt enkelt, som endast har att göra med rasbiologi i det att det talar om följderna av just det tänkandet, och hur det påverkar oss idag.

Svenska akademin skriver om verbet 'rasifiera': "tillskriva person stereotypa egenskaper på basis av bl.a. hudfärg och därmed vidmakthålla diskriminering". Rasifierade är alltså de människor som utsätts för detta.

Min poäng med inlägget var kanske inte helt lätt att se, men det jag syftade på var att genom att använda den typen av termer och driva dessa teser förstärker man fenomenet.

 

[honung]

Är ett väletablerat begrepp för att tala om de som blir utsatta för rasism av olika slag. Ett samlingsord helt enkelt, som endast har att göra med rasbiologi i det att det talar om följderna av just det tänkandet, och hur det påverkar oss idag.

Svenska akademin skriver om verbet 'rasifiera': "tillskriva person stereotypa egenskaper på basis av bl.a. hudfärg och därmed vidmakthålla diskriminering". Rasifierade är alltså de människor som utsätts för detta.

Ah. Jag använder nationalism för att du i inlägget jag svarade på ursprungligen talade om just allt det som i mina ögon är nationalism. Kanske använder jag ordet i en mer akademisk bemärkelse än gemene man, men det är skillnad på 'nationalism' och 'högerextrem nationalism', varav det senare nog är det du kopplar samman med uttrycket. Just det du skriver om ett kulturarv, naturarv, och "en gnutta egenskaps-arv" (antar att du syftar på genetik här?) är vad jag kopplar ihop med nationalism. Det betyder inte att jag automatiskt tillskriver dig någon ideologi, annat än att du som du ju själv skriver att du vill värna om det "svenska". Citattecken inte för att jag inte tror att det finns något som är svenskt idag, utan just för att jag är historiemedveten, medveten om att det arv du talar om i mångt och mycket är en politisk-ideologisk konstruktion. Huruvida det är bra eller dåligt kan vi ha olika åsikter om, såklart.

Angående att fokusera på det vi har gemensamt, så är jag helt med på det spåret faktiskt. Det är mycket mer intressant att se kopplingarna i historien, än att försöka kategorisera och skapa nation i tider innan nationen fanns.

Edit: Och just det, angående att döma andra, tja, kanske är svenskar ett dömande folk. Men eftersom vi har statistik på diskriminering mot rasifierade känns det för mig verklighetsfrånvänt att säga att det är en stereotyp att icke-svenskar blir dömda hårdare.

Jag tycker dina svar, osar
"Hej, jag hater Nahar och jag är rasifierad, alltså diskriminerad och dessutom akademiker så jag vet bättre än dig du privilligerade vita svensk som inte förstår att du tänker politik".

Jag tänker inte på mig själv i betydelsen av svensk, men jag värdesätter och intresserar mig för att veta att jag lever kvar på en plats där mina förfäder från mina släktled också levde vid och jag försöker sätta mig in i hur de och jag formades av den plats vi båda har levt/lever vid. Och hoppas att de som slår rot här nu gör det med avsikt att låta rota sig här och vårdar den på det sätt jag värnar min rot. Om du anser det vara politik så tja - det är inte i närheten av vad jag själv tycker.

 

[Nahar]

Min poäng med inlägget var kanske inte helt lätt att se, men det jag syftade på var att genom att använda den typen av termer och driva dessa teser förstärker man fenomenet.

Det är en åsikt jag inte håller med om.

Jag tycker dina svar, osar
"Hej, jag hater Nahar och jag är rasifierad, alltså diskriminerad och dessutom akademiker så jag vet bättre än dig du privilligerade vita svensk som inte förstår att du tänker politik".

Jag tänker inte på mig själv i betydelsen av svensk, men jag värdesätter och intresserar mig för att veta att jag lever kvar på en plats där mina förfäder från mina släktled också levde vid och jag försöker sätta mig in i hur de och jag formades av den plats vi båda har levt/lever vid. Och hoppas att de som slår rot här nu gör det med avsikt att låta rota sig här och vårdar den på det sätt jag värnar min rot. Om du anser det vara politik så tja - det är inte i närheten av vad jag själv tycker.

Och jag tycker att dina svar osar något också, men jag håller mig till sak istället för att slänga mig med antaganden.

Det är du som drar in politik. Jag har ju tydligt skrivit att jag inte lägger någon politik i ordet nationalism förutom vad du själv beskrivit när du pratar om svenskhet. Men så ändrar du dig nu och det handlar plötsligt inte om ett gemensamt svenskt arv och att inte nedvärdera svenskhet och nationaldagen, utan om historia och rötter som inte är svenska, utan bara precis dina?

Jag tycker såklart också det är intressant med historia och rötter (är ju historiker), så trevligt att vi har en gemensam punkt där i alla fall

 

[Gry]

Hur är en 30-åring turk?
På vilket sätt känner sig en 50-årig kvinna sig som turkisk?

Jag tror för det första att åldern är - oberoende av etnisk härkomst relevant i skillnaden av generationsrelaterade värderingar. Och i övrigt, vad menar du att det skiljer mellan en 50-årig turkisk(eller svensk) kvinna och en 50-årig turkisk (eller svensk)man - liksom vad gäller frågan?

Exemplet med svenskar utomlands, relaterar till hur invandrare i sverige känner, eller? Är inte det självklart? Eller handlar det om lite jante - påpekande att svenskar gnäller på invandrare här men beter sig lika i omvänd situation?

Jag försöker bara förstå ditt inlägg och vad du vill säga? Ogillar du begreppet 'svenskar'?

Min poäng är ju just den att svenskhet och att känna sig som svensk inte går att svara på, alltså blir det ju väldigt konstigt när ngn person står och talar om ”vi svenskar” bla bla. Och då lika tokigt när man pratar om en heterogen invandrargrupp med lika skilda förutsättningar och då buntar ihop dom till ”invandrare” och hur ”dom” är.

 

[Lattematte]

Hemlandet? Är du född i Sverige är väl ditt hemland Sverige? Och hur exakt vet du att de är så stolta och strålar av att du frågar var svenskar är ifrån?

Det tycker jag i och för sig också. Men i mitt jobb träffar jag många olika personer som är födda här och pratar om "hemlandet", och då syftar de inte på Sverige.

 

[honung]

Det är en åsikt jag inte håller med om.

Och jag tycker att dina svar osar något också, men jag håller mig till sak istället för att slänga mig med antaganden.

Det är du som drar in politik. Jag har ju tydligt skrivit att jag inte lägger någon politik i ordet nationalism förutom vad du själv beskrivit när du pratar om svenskhet. Men så ändrar du dig nu och det handlar plötsligt inte om ett gemensamt svenskt arv och att inte nedvärdera svenskhet och nationaldagen, utan om historia och rötter som inte är svenska, utan bara precis dina?

Jag tycker såklart också det är intressant med historia och rötter (är ju historiker), så trevligt att vi har en gemensam punkt där i alla fall

Jamääään, jag måste vara väldigt oklar. Jag tänker plats, alltså här, sverige med vad det innebär. Jag bär ett arv, som handlar inte bara om mitt eget, utan även nåt som är relaterat till platsen, landet, kulturen, människorna. Det är ett arv som förvaltats i generationer och jag och alla andra svenskar (oavsett rasifierade eller inte, jag tänker vi som lever här, rasifieringen får du stå för själv), som lever här idag är morgondagens historia och förvaltar vi inte det arv vi har idag och för vidare till morgondagens svenskar så blir deras historia så mycket kortare än vad min idag är. Att vårda ett arv behöver inte betyda att försluta det från all utveckling - vem har sagt det och fått dig att tro det? Där talar nog din rasifierad-id högre än din utbildning) Om 5-600 år kommer en väldigt avlägsen släkting till dig säga 'vad häftigt att Nahar (sen) slog sig ner här (eller hans föräldrar/far eller morföräldrar etc) och jag är fortfarande kvar här!

Det känns som du har väldigt förutfattade meningar om mig för att vara en så ny och färsk användare på bukefalos.

 

[Nahar]

Jamääään, jag måste vara väldigt oklar. Jag tänker plats, alltså här, sverige med vad det innebär. Jag bär ett arv, som handlar inte bara om mitt eget, utan även nåt som är relaterat till platsen, landet, kulturen, människorna. Det är ett arv som förvaltats i generationer och jag och alla andra svenskar (oavsett rasifierade eller inte, jag tänker vi som lever här, rasifieringen får du stå för själv), som lever här idag är morgondagens historia och förvaltar vi inte det arv vi har idag och för vidare till morgondagens svenskar så blir deras historia så mycket kortare än vad min idag är. Att vårda ett arv behöver inte betyda att försluta det från all utveckling - vem har sagt det och fått dig att tro det? Där talar nog din rasifierad-id högre än din utbildning) Om 5-600 år kommer en väldigt avlägsen släkting till dig säga 'vad häftigt att Nahar (sen) slog sig ner här (eller hans föräldrar/far eller morföräldrar etc) och jag är fortfarande kvar här!

Det känns som du har väldigt förutfattade meningar om mig för att vara en så ny och färsk användare på bukefalos.

Och det du skriver ovan, specifikt "Jag tänker plats, alltså här, sverige med vad det innebär. Jag bär ett arv, som handlar inte bara om mitt eget, utan även nåt som är relaterat till platsen, landet, kulturen, människorna. Det är ett arv som förvaltats i generationer och jag och alla andra svenskar" är det jag kallar för nationalism. Det är endast det jag försökt förklara för dig, och att du tycker så säger egentligen inget annat än just att du tycker så. Jag har alltså inga förutfattade meningar, allt jag skrivit i tråden har direkt bemött saker du skrivit. Som jag skrivit håller jag med dig om ditt generella resonemang, men du började faktiskt med att tala om svenskhet, nationaldag, och svenskt arv, så då ville jag göra tydligt när jag höll med dig, att jag inte är nationalist eftersom att jag inte tänker kring detta som något som har med Sverige eller svenskhet eller nationaldagen att göra, utan som något som för mig är, och i min mening borde, vara kopplat till annat än just Sverige som nation/stat/plats/gruppering av människor/etc.

 

[MJLee]

Det tycker jag i och för sig också. Men i mitt jobb träffar jag många olika personer som är födda här och pratar om "hemlandet", och då syftar de inte på Sverige.

Vilket precis är problematiken. Är man inte 'svensk' fast man är född och uppvuxen och medborgare i Sverige. Då saknar man känslan av medhörighet och det gemensamma samhällskontraktet.

Med det menar jag inte att man inte även kan identifiera sig som tex kurd, Kenyan osv. Men man är svensk-kurd inte enbart kurd. Att vara stolt över sin etnicitet är inte detsamma som att se sig som icke-svensk.