Svenskhet och att känna sig svensk (utbruten från Det dödliga meningslösa våldet...)

Du blundar för strukturer. Individuell nyfikenhet är jättebra, att dela med sig och bjuda in och öppna upp, men 1, det måste gå på båda hållen, och 2, det är inte en fråga om generositet när en levt hela sitt liv med att fokus läggs på ens ursprung/skillnader i första hand. Rasism är mer än bara någon som inte tycker om rasifierade, rasism handlar också om strukturer i samhället och hur vi förhåller oss till varandra som missgynnar rasifierade, och ja, "nyfikenhet" kan vara en sån struktur. Hela mitt liv har jag fått vara föremål för mina klasskamraters nyfikenhet i skolan, samtidigt som deras föräldrar säger till dem att de inte får leka med mig för att jag är "dåligt inflytande" (jag var nog en av de mest ordningsamma barnen i min klass). Det är superkul att bli medbjuden på våra högtider och äta vår mat och åka på semester till mina föräldrars hemland, men att bjuda mig på midsommarfirande eller med till sommarstugan eller vad som, nej, det hände aldrig. Så ursäkta om jag är lite trött på att vara generös, när min generositet ses som en självklarhet men jag inte fått något tillbaka för den. Ursäkta om jag är lite trött på att vara generös, när mina kolleger får frågor om sitt senaste projekt, men jag får frågan "ditt efternamn, det är inte svenskt va?". Ursäkta om jag är lite trött på att vara generös när jag inte vet om personen som ler mot mig på bussen faktiskt tycker det är kul att jag har icke-svenska symboler i min klädsel eller om de ler för att de ser fram emot att slå ner mig när vi gått av. Så ja, av detta är jag arg. Kränkt känner jag mig inte. Men väldigt arg på att jag hela mitt liv får upptryckt i ansiktet att det på något sätt är mitt problem att min 'generositet' inte återgäldas.
Fast rasism är ett ord med en bestämd definition
ras·ism [‑is´m] substantiv ~en ~er • åskådning som hävdar att människor med olika yttre egenskaper har olika värde
Det du beskriver kan bottna i rasism, men lika väl i föreställningar kopplade till social bakgrund eller religion eller någon form av social begränsning där man t ex bara umgås med sin egen släkt och faktiskt aldrig bjuder in ngr andra än dem ( konstigt nog inte helt ovanligt). Jag vidhåller att få människor verkligen hyser rasistiska åsikter enligt definitionen ovan. Det du beskriver är ju helt bedrövligt och helt klart ett strukturellt problem + jag har full respekt för din reaktion, men jag tror ändå inte att vägen till förändring är att gå via begrepp som ’rasism’.
 
För mig är detta ett väldigt konstigt resonemang och faktiskt ett i grunden intolerant resonemang. Förvånansvärt många människor lever i ’social bunkrar’. Man umgås inom sin egen grupp med och har bara väldigt ytlig kontakt med andra. Så även de som anser sig vara progressiva och fördomsfria. Du kan inte utgå ifrån att alla är som du själv är eller att de är ’fel’ om de inte är det. Precis så skapas ju ’ vi och dem’

Men umgås - det menade jag inte. Jag menar att det omöjligen kan gå någon förbi att vi lever i ett blandat samhälle idag och också har gjort det under en lång tid, så pass att nyanlända och nysvenskar omöjligen kan anses vara något "exotiskt" för någon, så länge man alltså inte varit fullständigt avskärmad från omvärlden. Jag förstår liksom inte hur det skulle kunna vara möjligt 2021. Att någon skulle bli "rädd" av att se en person med en annan hudfärg än vit liksom.
 
För mig framstår du i din argumentation som just arg och kränkt. Jag säger inte att detta inte är befogat, men oavsett så är min erfarenhet att dessa känslor på sikt är väldigt nedbrytande och du riskerar att bli väldigt bitter om du inte försöker vara lite mer generös mot din omgivning.

Jag förstår inte hur man egentligen kan ha mage att uttrycka sig som du gör ovan, till en användare som själv blivit utsatt för denna "nyfikenhet" ni talar om och som flera gånger uttryckt att hen är trött på den sortens exotifiering och som delat med sig av sina erfarenheter om hur det är att vara mottagaren av sådan "nyfikenhet". Jag förstår faktiskt inte alls hur du då kan kalla denne arg och kränkt, och att användaren borde vara "mer generös" mot sin omgivning.

Det är sjukt oförskämt, verkligen.
 
Men umgås - det menade jag inte. Jag menar att det omöjligen kan gå någon förbi att vi lever i ett blandat samhälle idag och också har gjort det under en lång tid, så pass att nyanlända och nysvenskar omöjligen kan anses vara något "exotiskt" för någon, så länge man alltså inte varit fullständigt avskärmad från omvärlden. Jag förstår liksom inte hur det skulle kunna vara möjligt 2021. Att någon skulle bli "rädd" av att se en person med en annan hudfärg än vit liksom.
Inte rädsla i bemärkelsen vilja fly, men rädsla i bemärkelsen ’känna osäkerhet’.
 
Fast rasism är ett ord med en bestämd definition
ras·ism [‑is´m] substantiv ~en ~er • åskådning som hävdar att människor med olika yttre egenskaper har olika värde
Det du beskriver kan bottna i rasism, men lika väl i föreställningar kopplade till social bakgrund eller religion eller någon form av social begränsning där man t ex bara umgås med sin egen släkt och faktiskt aldrig bjuder in ngr andra än dem ( konstigt nog inte helt ovanligt). Jag vidhåller att få människor verkligen hyser rasistiska åsikter enligt definitionen ovan. Det du beskriver är ju helt bedrövligt och helt klart ett strukturellt problem + jag har full respekt för din reaktion, men jag tror ändå inte att vägen till förändring är att gå via begrepp som ’rasism’.
Strukturell diskriminering kallas också strukturell rasism, och jag tycker inte att det på något sätt är negativt att kalla saker vad de är. Definitivt inte i en diskussion som handlar just om detta.

Sen är det ju så att det av dina inlägg jag först svarade på innehöll beskrivningar av extrem exotifiering som jag skrev att jag hoppades att du inte tyckte var acceptabelt beteende. Det handlade alltså om mycket mer än att inte bli bjuden på midsommar, och du kunde enkelt förklarat att du tycker att det inte är ok att bete sig så. Istället pratade du om hur vi rasifierade ska vara mer generösa när vi blir utsatta för dylikt. Så, tillåt mig att säga att det är (strukturell) rasism att lägga ansvaret på de rasifierade när vi behandlas illa.
 
Jag förstår inte hur man egentligen kan ha mage att uttrycka sig som du gör ovan, till en användare som själv blivit utsatt för denna "nyfikenhet" ni talar om och som flera gånger uttryckt att hen är trött på den sortens exotifiering och som delat med sig av sina erfarenheter om hur det är att vara mottagaren av sådan "nyfikenhet". Jag förstår faktiskt inte alls hur du då kan kalla denne arg och kränkt, och att användaren borde vara "mer generös" mot sin omgivning.

Det är sjukt oförskämt, verkligen.
Så vissa upplevelser har tolkningsföreträde och får aldrig problematiseras?
 
Strukturell diskriminering kallas också strukturell rasism, och jag tycker inte att det på något sätt är negativt att kalla saker vad de är. Definitivt inte i en diskussion som handlar just om detta.

Sen är det ju så att det av dina inlägg jag först svarade på innehöll beskrivningar av extrem exotifiering som jag skrev att jag hoppades att du inte tyckte var acceptabelt beteende. Det handlade alltså om mycket mer än att inte bli bjuden på midsommar, och du kunde enkelt förklarat att du tycker att det inte är ok att bete sig så. Istället pratade du om hur vi rasifierade ska vara mer generösa när vi blir utsatta för dylikt. Så, tillåt mig att säga att det är (strukturell) rasism att lägga ansvaret på de rasifierade när vi behandlas illa.
Nu är jag inte med. Vilket inlägg är det du syftar på?

Är det din uppfattning att en betydande del av de människor du möter hyser rasistiska åsikter - enligt definitionen i SAOL?
 
Så vissa upplevelser har tolkningsföreträde och får aldrig problematiseras?

Jag förstår inte hur man kan valsa omkring såhär klumpigt som du gör i dina inlägg just nu, ärligt talat. Ska du problematisera andra användares känslor kring att bli exotifierad? Att bli utsatt för rasism? Det kanske snarare skulle vara läge för dig att tona ner och ta in de upplevelser som utsatta personer beskriver istället för att valsa på om att de borde vara mer "generösa mot sin omgivning"?

Helt sanslöst, detta. Ett otroligt tydligt exempel på vit västerländsk attityd gentemot andra människor och kulturer där man ska ta och ta för att man anser sig ha rätten till det och samtidigt framstå som fullständigt tondöv när man pekar på problematiken.

Ja, vissa upplevelser har tolkningsföreträde. Självklart är det så.
 
Du blundar för strukturer. Individuell nyfikenhet är jättebra, att dela med sig och bjuda in och öppna upp, men 1, det måste gå på båda hållen, och 2, det är inte en fråga om generositet när en levt hela sitt liv med att fokus läggs på ens ursprung/skillnader i första hand. Rasism är mer än bara någon som inte tycker om rasifierade, rasism handlar också om strukturer i samhället och hur vi förhåller oss till varandra som missgynnar rasifierade, och ja, "nyfikenhet" kan vara en sån struktur. Hela mitt liv har jag fått vara föremål för mina klasskamraters nyfikenhet i skolan, samtidigt som deras föräldrar säger till dem att de inte får leka med mig för att jag är "dåligt inflytande" (jag var nog en av de mest ordningsamma barnen i min klass). Det är superkul att bli medbjuden på våra högtider och äta vår mat och åka på semester till mina föräldrars hemland, men att bjuda mig på midsommarfirande eller med till sommarstugan eller vad som, nej, det hände aldrig. Så ursäkta om jag är lite trött på att vara generös, när min generositet ses som en självklarhet men jag inte fått något tillbaka för den. Ursäkta om jag är lite trött på att vara generös, när mina kolleger får frågor om sitt senaste projekt, men jag får frågan "ditt efternamn, det är inte svenskt va?". Ursäkta om jag är lite trött på att vara generös när jag inte vet om personen som ler mot mig på bussen faktiskt tycker det är kul att jag har icke-svenska symboler i min klädsel eller om de ler för att de ser fram emot att slå ner mig när vi gått av. Så ja, av detta är jag arg. Kränkt känner jag mig inte. Men väldigt arg på att jag hela mitt liv får upptryckt i ansiktet att det på något sätt är mitt problem att min 'generositet' inte återgäldas.
Hur skulle du vilja att det var då?
Skall alla vara lika typ lika Svenska?
Eller skall vi vara olika och bejaka det?

Det som du beskriver är delvis den Svenska inbundenheten. Det är svårt att komma in i Svensk gemenskap.

Jag lever i ett Ursvenskt exempel på det.
På min Gård utanför Stockholm så är jag inflyttare bland människor som bott där i generationer. De gillar inte mig då jag har en annan syn på lagar än vad de har. De kör sitt eget race och tycker att jag är ivägen för det.

På min Sambos gård där Sambon är 4de generation och hans släkt väl förankrad i trakten även innan dess, så är jag tillhörig som "partner". Släkten har en inofficiellt "egen" bänk i Kyrkan som lämnas fri åt oss. Och alla förfäder ligger begravda på Kyrkogården.

Det är en otrolig skillnad på hur det är även för mig som svensk. Det toppas sedan av att människor som äger andra gårdar runt min Sambos gård har ett ursprung där de kommit i kontakt med min släkt.

Det är inte vare sig racism eller racifiering.
Det är trist Svensk oåtkomlighet.
 
Jag förstår inte hur man kan valsa omkring såhär klumpigt som du gör i dina inlägg just nu, ärligt talat. Ska du problematisera andra användares känslor kring att bli exotifierad? Att bli utsatt för rasism? Det kanske snarare skulle vara läge för dig att tona ner och ta in de upplevelser som utsatta personer beskriver istället för att valsa på om att de borde vara mer "generösa mot sin omgivning"?

Helt sanslöst, detta. Ett otroligt tydligt exempel på vit västerländsk attityd gentemot andra människor och kulturer där man ska ta och ta för att man anser sig ha rätten till det.

Ja, vissa upplevelser har tolkningsföreträde. Självklart är det så.
… och precis här är vi djupt oense. Jag tycker inte att vissa upplevelser och känslor har tolkningsföreträde i en argumentation som denna. Jag menar att man måste få ifrågasätta och tåla att bli ifrågasatt.
 
… och precis här är vi djupt oense. Jag tycker inte att vissa upplevelser och känslor har tolkningsföreträde i en argumentation som denna. Jag menar att man måste få ifrågasätta och tåla att bli ifrågasatt.
Well, om du nu vill argumentera för den saken så får du nog åtminstone visa att du förstår varför det kontroversiellt i ett större sammanhang, men ändå tycker att det är en viktig poäng. Men det går inte att bara ha det här samtalet helt lösryckt. På samma vis som du hävdade att skepticismen för främlingar egentligen inte var rasism, så borde du förklara varför det är fel att den utsattas perspektiv ska ha tolkningsföreträde.
 
Jag tror dess värre att det är ganska vanligt att man bara umgås med människor från sin egen grupp och känner sig främmande och osäker inför det man inte känner igen.
Det är så främlingsfientlighet uppstår. Att möta dessa människor med förakt kommer bara förvärra problemet.
Vuxna människor har ett ansvar att hålla sig uppdaterade om sin omvärld. Att leva isolerat och vara inskränkt är inte en ursäkt för att bete sig rasistiskt. Vi behöver inte förstå varför; den som beter sig illa får ta konsekvenserna och inse att de är ute och cyklar och sätta sig in i nutiden. Alla har tillgång till utbildning, internet, nyheter. Det är ingen rättighet att vara ignorant.
 
Hur skulle du vilja att det var då?
Skall alla vara lika typ lika Svenska?
Eller skall vi vara olika och bejaka det?

Det som du beskriver är delvis den Svenska inbundenheten. Det är svårt att komma in i Svensk gemenskap.

Jag lever i ett Ursvenskt exempel på det.
På min Gård utanför Stockholm så är jag inflyttare bland människor som bott där i generationer. De gillar inte mig då jag har en annan syn på lagar än vad de har. De kör sitt eget race och tycker att jag är ivägen för det.

På min Sambos gård där Sambon är 4de generation och hans släkt väl förankrad i trakten även innan dess, så är jag tillhörig som "partner". Släkten har en inofficiellt "egen" bänk i Kyrkan som lämnas fri åt oss. Och alla förfäder ligger begravda på Kyrkogården.

Det är en otrolig skillnad på hur det är även för mig som svensk. Det toppas sedan av att människor som äger andra gårdar runt min Sambos gård har ett ursprung där de kommit i kontakt med min släkt.

Det är inte vare sig racism eller racifiering.
Det är trist Svensk oåtkomlighet.
Vi måste kunna diskutera strukturell rasism utan att skylla ifrån oss på "svensk oåtkomlighet". Mina vänner bjöd med varandra hejvilt till lantställen och semestrar och firanden. Oftast var det så att vännerna kom till mig och sa att deras föräldrar förbjudit dem från att bjuda just mig, trots att vi var mycket goda vänner.

Var har jag skrivit att vi inte ska bejaka våra olikheter?
 
Det är så löjligt det där med svenska flaggan! Och i din sons fall blir det ju ännu löjligare då han fick ha kvar de andra flaggorna. Suck!! För honom var det ju bara minnen från uppväxten (en del av hans identitet) och platser han bott på. Som att sätta upp fotografier eller annat.

Men varför svarade han bara Sverige när det inte är hela sanningen? Sanningen är väl att familjen är svensk men han vuxit upp i USA + några andra länder? Inget konstigt med det. Vi hade en i klassen några år under min uppväxt som hade liknande bakgrund och han berättade när han började i klassen att han var svensk men vuxit upp utomlands och sen berättade han vilka länder. Inget märkligt med det. Och han fick ju tusen frågor om det för det var spännande med nån som vuxit upp utomlands och i ganska exotiska länder sett ur svensk synvinkel. Han svarade alltid glatt på dem och tog gärna upp det själv så han verkade inte alls ha nåt problem med att prata om det. Det var ingen som såg honom som nåt annat än svensk (med en lite spännande/ovanlig uppväxt).

Om nån frågar mig var jag kommer ifrån så säger jag ju inte bara Sverige trots att jag är född och uppvuxen här då jag förstår mycket väl varför de frågar. De frågar ju för att de är hyfsat säkra på att mitt efternamn inte har svenskt ursprung. Varför ska jag då svara på ett sätt som visserligen är sant men som inte ger dem ett svar på det de faktiskt undrar? Jag svarar ju då att min släkt är från X men jag är född i Sverige. Följdfrågan som nästan alltid kommer är om jag pratar språket (som talas i min släkts hemland). Det har aldrig fallit mig in att tycka att det pekar ut mig på ett negativt sätt eller på något sätt markerar att jag är annorlunda. Jag är stolt över mitt ursprung och anser att det är en del av det som gör mig till mig. Varför skulle jag dölja det genom att bara svara med en halvsanning? "Jag är från Sverige" är visserligen helt korrekt då jag är född här och jag är väl mer svensk kulturellt än nåt annat. Men genom att svara så tycker jag att jag samtidigt hade signalerat till den som frågar att jag är otillgänglig och vill hålla folk på avstånd och att mitt ursprung är tabu av nån anledning. Vilket det inte är.

Jag skulle svarat precis likadant om jag var i min släkts hemland. "Min släkt är härifrån men jag är född och uppvuxen i Sverige."

Det är den biten jag inte förstår. Varför folk svarar med en halvsanning? Det framstår som lite småsurt i min värld och som ett sätt att hålla människor på avstånd. Jag hör ofta folk i tråden skriva de eller bekanta svarar liknande med halvsanningar. För mig är det så konstigt då det aldrig fallit mig in att göra det själv och jag kan verkligen inte se hur det skulle vara mindre fint att vara från ett annat land än att vara från Sverige. Några av mina favoritpersoner någonsin (mina älskade farföräldrar) kom från ett annat land, pratade svenska med brytning och inte helt korrekt grammatik och var stolta över både sitt urspung och sitt nya hemland Sverige. Det finns inte en chans att de skulle svara annat än med sanningen. Kanske är det därför jag har så svårt att förstå det. I min värld har det aldrig varit negativt att ha ett annat ursprung än svenskt. Bara en sak bland många som gör en person till den hen är.

Han var liten ... Forsta gangen nagon fragade honom varifran han kom var han nog inte mer an 4-5 ar. Och den lille knatten bodde i Saudi Arabien och fick dar fragan varifran han kom och dar var Sverige ratt svar. Eftersom manga insisterade att han absolut inte kunde komma fran Sverige (nar han var liten var hans brytning ganska stark, sarskilt meningsbyggnaden var helt Engelsk) fragade de var han var fodd och han svarade da Sverige ... vilket var helt ratt, men ingen trodde pa.

Sjalv fragar jag inte alls ... Ingen annan har nagot att gora med varifran jag kommer och om vi blir vanner sa lar de flesta tala om det av sig sjalva.
 
Vi måste kunna diskutera strukturell rasism utan att skylla ifrån oss på "svensk oåtkomlighet". Mina vänner bjöd med varandra hejvilt till lantställen och semestrar och firanden. Oftast var det så att vännerna kom till mig och sa att deras föräldrar förbjudit dem från att bjuda just mig, trots att vi var mycket goda vänner.

Var har jag skrivit att vi inte ska bejaka våra olikheter?
Fast nu handlr ju egentligen inte diskussionen om din strukturella rasism och rasifiering eller "exotifiering" (innovativt!). Egentligen tycker jag just det här inlägget av inte ungsom du svarar på, speglar trådrubrik allra allra bäst i hela tråden. Kan man få vara svensk utan att vara rasist, kan det i ett samhälle där inte en kotte är "exotisk" vara så att det finns strukturella sociala och terriotella värden som INTE är rasiiiiiism? Japp.
 
Vi måste kunna diskutera strukturell rasism utan att skylla ifrån oss på "svensk oåtkomlighet". Mina vänner bjöd med varandra hejvilt till lantställen och semestrar och firanden. Oftast var det så att vännerna kom till mig och sa att deras föräldrar förbjudit dem från att bjuda just mig, trots att vi var mycket goda vänner.

Var har jag skrivit att vi inte ska bejaka våra olikheter?
Jag tycker att man måste bena ut vad som är "trist Svensk oåtkomlighet" och vad som är främlingsfientlighet. Det är lätt hänt att dessa blandas ihop.

Dina vänners föräldrar var ju mer av sorten Svin.

Du vill inte känna dig exotisk, det tolkade jag som att olikheter skall förnekas.
 

Liknande trådar

  • Låst
Samhälle Jag har funderat en hel del på svenskars relation till religion och speciellt kristendom. Jag vill först säga att jag inte lägga några...
68 69 70
Svar
1 380
· Visningar
38 164
Senast: Mineur
·
Samhälle Varför håller vi på att tala ner oss själva på det här sättet? Är det som man känner sig själv känner man andra eller? Vad vinner...
15 16 17
Svar
339
· Visningar
15 801
Samhälle Jag har valt att vara anonym på grund av, vad jag tycker, uppenbara anledningar. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det som har...
2
Svar
39
· Visningar
5 794
Senast: mars
·
Tjatter Välkomna till leken “skyll er själva som ger mig ideer”. Då jag just nu är lite upptagen blir det inga roliga teman eller uppdateringar...
40 41 42
Svar
827
· Visningar
10 002
Senast: Niyama
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Byta jobb. Men vad göra?
  • Vad gör vi? Del CXCIV
  • Vabruari

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp