- Svar: 103
- Visningar: 3 120
Att låta bli att göra något leder till ett samhälle där djur i allt högre grad blir en klassfråga, skriver Maria Arkeby, biträdande chef för den socialdemokratiska tankesmedjan Tiden.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Om djurägaren kommer in med ett sjukt djur och det nu finns möjlig behandling för den, som är svindyr. Blir det då ofta situationer där djurägaren tror att man "måste" behandla istället för att avliva? Alltså att djurägaren själv drar den slutsatsen och sedan är missnöjd över priset? För jag kan tänka mig att det blir väldigt svårt att navigera i som veterinär, får man säga "antingen avlivar du eller så finns denna behandling som kostar xx xxx kr"? Kan det tolkas som "utpressning"? (Som jag tycker man ser en del inlägg om i sociala medier, att djurägare blir upprörda över att dom får välja mellan dyr behandling eller avlivning)Jag som varit inom djursjukvården i snart 20 år märker en enorm skillnad i efterfrågan hos djurägare.
Influenser från andra länder via sociala medier har ju också en stor del med det hela att göra och jag märker hur gränsen sakta förskjuts både hos djurägare och veterinärer för vad som är etiskt rätt att göra.
På min arbetsplats pratar vi tack och lov mycket om detta, har haft workshops och föreläsningar med Sveriges främsta inom etik och djurskydd samt har ett etiskt rådgivande organ på arbetsplatsen. För 20 år sedan fanns det inte ens ett behov av att ha det.
Ett förtydligande så att ingen misstolkar: jag är jätteglad för att det idag finns avancerad vård att tillgå för jag har sett många djur överleva ofta utan men som för 20 år sedan inte hade varit möjligt. Eller hur vi kan smärtlindra bättre eller göra betydligt mindre invasiva ingrepp för att bota samma problem som krävde en stor operation med lång återhämtning för djuret för X antal år sedan. Dock anser jag inte att detta är något staten ska ha i uppgift att bedriva och betala för, vilket var ursprungsinlägget jag svarade på önskan.
Jag håller med, jag gillar inte heller riskkapitalistbolag och dom hör enligt mig inte hemma inom vård och omsorg vare sig av människor eller djur. Men, jag bara funderar lite öppet kring vilka fler faktorer som gör att djursjukvård blir dyrare och dyrare. För jag tror det inte bara handlar om att de jättarna pressar upp priserna och debatten blir ju ofta väldigt vinklad där man inte får höra alla omständigheter kring att t.ex den där akuta operationen på hunden blev så himla dyr.Men varför ska den som inte vill göra en hjärtoperation och chemo - utan bara vill klippa klor, hålla koll på en dålig mage, avliva etc vara med och betala? Det är ju liksom inte bara den avancerade vården som blivit dyr utan även mer basala saker.
Det är en bransch med låg priselasticitet som domineras av ett fåtal stora spelare (Anicura är ju en del av Mars tex) med höga avkastningskrav
Nej det finns ingen som utpressar djurägare. Man lägger fram de möjligheter som finns och diskuterar med ägaren vad som är rimligt för just detta djuret och just denna ägare samt kostnader för de olika alternativen, för- och nackdelar, att avlivning alltid finns som möjlighet antingen direkt eller i ett senare skede (om djuret klarar av att vänta).Om djurägaren kommer in med ett sjukt djur och det nu finns möjlig behandling för den, som är svindyr. Blir det då ofta situationer där djurägaren tror att man "måste" behandla istället för att avliva? Alltså att djurägaren själv drar den slutsatsen och sedan är missnöjd över priset? För jag kan tänka mig att det blir väldigt svårt att navigera i som veterinär, får man säga "antingen avlivar du eller så finns denna behandling som kostar xx xxx kr"? Kan det tolkas som "utpressning"? (Som jag tycker man ser en del inlägg om i sociala medier, att djurägare blir upprörda över att dom får välja mellan dyr behandling eller avlivning)
Det känns ju som att det ibland finns en lucka mellan att djurägare vill ha ett friskt djur men inte vill betala så mycket, och veterinärer som har tillgång till väldigt avancerade vårdmöjligheter och såklart också vill att djuret ska bli friskt. Eller har jag gjort en feltolkning?
Jag får alltid frågan när jag är inne på UDS med katt om jag vill att de klipper klorna men han är alltid nyklippt när jag åker in. Tror inte de tar betalt för tjänsten som bara tar ett par minuter. När jag röntgade varulven så klippte de klorna när han var sövd, helt gratis.Det låter nästan osannolikt, jag vet ingen som inte erbjuder gratis kloklipp i samband med narkos eller sedering för annat ingrepp.
Jag har sett ett klipp/inlägg cirkulera dr någon klagade på kloklippskostnaden. Men det gällde någon som bad om kloklipp vid ett vanligt besök dvs inte en operation. Går man då till Evidensia eller Anicura är det inte konstigt att kloklipp kostar mer, det är inte att klippa klor man vill fokusera på på ett stort djursjukhus.
Klippa klor kan du göra i djuraffären för 100 kronor, det krävs inte ett djursjukhus för den kompetensen.
Det florerar så mycket osanningsenliga eller spetsade klipp och inlägg i sociala medier idag om detta ämne och ofta diskuteras äpplen och päron vilket aldrig kan bli konstruktivt.
Ja det är så det brukar vara. Man tar inget extra betalt för kloklipp när djuret ändå sover.Jag får alltid frågan när jag är inne på UDS med katt om jag vill att de klipper klorna men han är alltid nyklippt när jag åker in. Tor inte de tar betalt för tjänsten som bara tar ett par minuter. När jag röntgade varulven så klippte de klorna när han var sövd, helt gratis.
Jag menar inte att någon veterinär utpressar djurägaren, bara funderade på om vissa djurägare tolkar det som utpressning, eller väljer att tolka det så när de är arga över priserna. För jag tycker ibland man hör det, "vi blev pressade till att betala!!!! veterinären sa att vi antingen måste betala såhär mycket eller avliva på plats!!!", så tänkte bara ifall det är ett problem man behöver ha i åtanke som veterinär (och att det nu blivit värre då det förr var oftare man kunde säga "finns inget att göra, avliva" än nu när det finns massa dyra behandlingar) eller om det inte är så vanligt.Nej det finns ingen som utpressar djurägare. Man lägger fram de möjligheter som finns och diskuterar med ägaren vad som är rimligt för just detta djuret och just denna ägare samt kostnader för de olika alternativen, för- och nackdelar, att avlivning alltid finns som möjlighet antingen direkt eller i ett senare skede (om djuret klarar av att vänta).
Beslutet är upp till ägaren att fatta, vi kan bara lägga fram alternativ och råda djurägaren.
Varje situation är unik, men i vissa fall finns det bara två alternativ om djuret är mycket allvarligt sjukt och lider exempelvis inläggning med (dyr) IVA-vård eller avlivning och det kan ju då uppfattas som orättvist om ägaren inte har de pengarna det krävs för vården och då tvingas ta beslut om avlivning. Det är tyvärr inget den enskilda veterinären kan påverka utan det kostar det som de ”där uppe” beslutat att det ska kosta. I många fall handlar det också om djur som har ingen eller väldigt låg försäkring för att ägaren valt att ha det så.
(Ibland finns ett tredje alternativ även vid mycket svårt sjuka djur och det är att man överlämnar djuret till någon organisation som tar på sig ägandet och kostnaden för vården och sedan omplacerar djuret när det är friskt).
Jag menar inte att någon veterinär utpressar djurägaren, bara funderade på om vissa djurägare tolkar det som utpressning, eller väljer att tolka det så när de är arga över priserna. För jag tycker ibland man hör det, "vi blev pressade till att betala!!!! veterinären sa att vi antingen måste betala såhär mycket eller avliva på plats!!!", så tänkte bara ifall det är ett problem man behöver ha i åtanke som veterinär (och att det nu blivit värre då det förr var oftare man kunde säga "finns inget att göra, avliva" än nu när det finns massa dyra behandlingar) eller om det inte är så vanligt.
Läser man på sociala medier så är det väldigt vanligt. Ingen pressar någon till något men det kan av enskilda tolkas så för att man egentligen är sur på sig själv att man inte tecknade den där försäkringen och priserna är höga. Det drevas otroligt mycket och den egentliga situationen bakom kan se helt annorlunda ut. Men det är det såklart ingen som erkänner när man mest är ute efter att dreva och få många kommentarer.Jag menar inte att någon veterinär utpressar djurägaren, bara funderade på om vissa djurägare tolkar det som utpressning, eller väljer att tolka det så när de är arga över priserna. För jag tycker ibland man hör det, "vi blev pressade till att betala!!!! veterinären sa att vi antingen måste betala såhär mycket eller avliva på plats!!!", så tänkte bara ifall det är ett problem man behöver ha i åtanke som veterinär (och att det nu blivit värre då det förr var oftare man kunde säga "finns inget att göra, avliva" än nu när det finns massa dyra behandlingar) eller om det inte är så vanligt.
Det beror väl på lönsamheten i branschen men grunden är att göra så stor vinst som möjligt?
Jag tänker att det i vissa lägen går att behandla ett sjukt djur på flera sätt tex vid kolik. Du kan buköppna, men du kan också prova andra behandlingar som kanske har lika stor andel som klarar sig.Nej det finns ingen som utpressar djurägare. Man lägger fram de möjligheter som finns och diskuterar med ägaren vad som är rimligt för just detta djuret och just denna ägare samt kostnader för de olika alternativen, för- och nackdelar, att avlivning alltid finns som möjlighet antingen direkt eller i ett senare skede (om djuret klarar av att vänta).
Beslutet är upp till ägaren att fatta, vi kan bara lägga fram alternativ och råda djurägaren.
Varje situation är unik, men i vissa fall finns det bara två alternativ om djuret är mycket allvarligt sjukt och lider exempelvis inläggning med (dyr) IVA-vård eller avlivning och det kan ju då uppfattas som orättvist om ägaren inte har de pengarna det krävs för vården och då tvingas ta beslut om avlivning. Det är tyvärr inget den enskilda veterinären kan påverka utan det kostar det som de ”där uppe” beslutat att det ska kosta. I många fall handlar det också om djur som har ingen eller väldigt låg försäkring för att ägaren valt att ha det så.
(Ibland finns ett tredje alternativ även vid mycket svårt sjuka djur och det är att man överlämnar djuret till någon organisation som tar på sig ägandet och kostnaden för vården och sedan omplacerar djuret när det är friskt).
Ja såklart, något annat har jag inte heller skrivit.Jag tänker att det i vissa lägen går att behandla ett sjukt djur på flera sätt tex vid kolik. Du kan buköppna, men du kan också prova andra behandlingar som kanske har lika stor andel som klarar sig.
Tänker att djurägaren också måste vara tydlig mot vetrinären om den har möjlighet att betala. Kan förstå att det är svårt i akuta situationer när alla är stressade.Ja såklart, något annat har jag inte heller skrivit.
Absolut och här gäller det ju att känna av den man möter och ha en dialog.Tänker att djurägaren också måste vara tydlig mot vetrinären om den har möjlighet att betala. Kan förstå att det är svårt i akuta situationer när alla är stressade.
Jo, i vidare betydelse så har du såklart rätt, det finns stiftelseägda företag, kooperativt ägda företag osv. där målsättningen inte är att generera vinst. Men generellt är vinstintresset det som driver verksamheten för företag, de stora som nu investerat i veterinärvård i Sverige har som mål att maximera sin egen vinst.Det beror väl på vad ägarna drivs av för motiv. Jag vet många välmående bolag som inte har till syfte att plocka ut vinst (varav minst ett inom humanvården), utan ägarna driver det för att erbjuda en bra klinik med hög kvalitet och bra arbetsförhållanden. De tar ut bra löner för branchen, absolut, och återinvesterar mycket pengar i fortbildning och personalaktitivteter, men gör inte något vinstuttag att tala om.
I både Frankrike och Tyskland finns begränsningar i hur ägarstruktur och vinstuttag får ske i veterinärbolag. Jag skulle gärna se en genomlysning av varför det skiljer så mycket inom nordeuropa? Som det är nu blir debatten väldigt osaklig när argument står mot argument utan någon vidare upplösning i vart pengarna går och varför kostnaderna skulle vara mycket högre i Sverige?
Tänker att på samma sätt som kloklippning, som diskuterades tidigare, inte är klinikers fokus så är kanske en vanlig profylaktisk kastrering inte där Blå Stjärnan, som stort specialist och akutsjukhus, har sitt fokus och därmed känner behov av att ha konkurrensmässiga priser.Sedan ska man inte bara stirra sig blind på ägandeform.
Kastrerade en tik i höstas och kollade lite priser. Dyrast var Blå stjärnan som drivs som en stiftelse, Evidensia skiljde det nästan 2000 kr på beroende på om du valde den i Billdal eller i Frölunda, valet blev inga av dessa.
Ja, jag tror att vi börjar nå "peak veterinär vård" vi djurägare har efterfrågat så avancerad djursjukvård att vi till viss del bundit ris till vår egen rygg.Staten kommer aldrig någonsin bedriva avancerad djursjukvård. Varför i hela friden skulle de vilja göra det? Det kommer enbart kosta (oss skattebetalare) massa pengar för att någon ska kunna ha sin multisjuka trubbnos i respirator. Är det verkligen statens uppgift?
Nej, statens uppgift är att se till att djurskyddslagen kan upprätthållas genom att exempelvis erbjuda avlivning av sjuka/lidande djur. Inte avancerad djursjukvård som kostar mer än det drar in.
Det man tjänar på gungorna tar igen det man förlorar på karusellerna...Men varför ska den som inte vill göra en hjärtoperation och chemo - utan bara vill klippa klor, hålla koll på en dålig mage, avliva etc vara med och betala? Det är ju liksom inte bara den avancerade vården som blivit dyr utan även mer basala saker.
Det är en bransch med låg priselasticitet som domineras av ett fåtal stora spelare (Anicura är ju en del av Mars tex) med höga avkastningskrav