Fast har jag verkligen skrivit att det är anledningen och dessutom den enda anledningen? Jag har skrivit att en av anledningarna till att staten borde ta frågan på större allvar är att de har tjänat otroligt mycket på att köra över samiska intressen och dessutom fortsätter göra det. Det borde då vara extra svårt att glömma frågan när den är en pågående konflikt och inkomstkälla men av någon anledning går det jättebra för Sverige att ändå låtsas som om problemet inte är så aktuellt på den politiska dagordningen. Man har lyckats med det i 30 år. Anledningarna till att det är så har jag väl knappt hunnit gå in på för diskussionen har aldrig utvecklas åt det hållet, det har blivit inlägg och frågor och svar om annat där mycket inte hör till ämnet alls. Jag antar att man får den tråd man förtjänar och jag har inte lyckats styra tillbaka till ämnet, så det är väl delvis mitt fel och jag är inte någon duktig retoriker.
Jag tror visserligen att en av anledningarna är marken och näringarna, som du säger det uppenbara svaret som också alltid nämns i samband med det här, men jag tror att ett annat är makt. Ett tredje är det du skriver om att man inte vill kännas vid sin historia. Det går också ihop med hur man talar väldigt tyst om sin övriga, internationellt, koloniala historia, det passar inte in i självbilden där Sverige är ganska självgod, men jag tror inte den förklaringen räcker helt heller. Hade det bara varit en fråga om dåtid och historia hade man ändå kunnat använda just ursäkten att det hände då, men idag gör vi bättre ifrån oss. Problemet som gör att man inte kan lindra sitt eget moraliska fall i frågan är att mycket pekar på att man faktiskt fortfarande inte behandlar samer rättvist än idag. Som det att man gärna gömmer undan sina egna utredningar om ILO 169 när rekommendationerna börjar bli jobbiga, då handlar det kanske inte bara om att erkänna historiska misstag utan pågående sådana som man inte gjort upp med och dessutom undvikit under lång tid. Ju mer man undviker det desto mer skyldig blir man och desto svårare blir det att erkänna sina fel eftersom de sträcker sig in i nutidens passivitet.
.
Maktfrågan är att man riskerar förlora politiskt i röster och inflytande genom att lyfta det här, eftersom det finns så många som har intressen åt helt andra håll, både näringar och privatpersoner. Det finns inte något stort svängrum politiskt för det, politiker har varit oeniga inom samma parti, motsagt varandra och backat från tidigare uttalanden tills man slutat uttala sig. Det är impopulärt att lyfta frågan. Det finns andra intressen som ofta har större makt än vad samerna har, de är i minoritet och strukturellt underläge.
Hyckleriet med utrikespolitiken nämnde jag också så det håller jag förstås också med om. Och vikten av en sanningskommission.
