Sveriges agerande under andra världskriget (utbruten från Vad GÖR vi? Del XCIX)

[Seabaz]

En moderator har brutit ut detta från en annan tråd eftersom ämnet passar i en egen tråd.

ANZAC Day idag här down under. För att minnas och hedra de som krigat för Aus och NZ frihet. Typ.

"Ja, jag är ju från Swede-town och vi var neutrala vilket betyder att vi hjälpte båda sidor i ww2"

 

[Snowball]

ANZAC Day idag här down under. För att minnas och hedra de som krigat för Aus och NZ frihet. Typ.

"Ja, jag är ju från Swede-town och vi var neutrala vilket betyder att vi hjälpte båda sidor i ww2"

Eller snarare vände kappan efter vinden

 

[tornblomma]

Eller snarare vände kappan efter vinden

Nja vi var tyskvänliga skulle jag snarare påstå.

 

[Asko]

Eller snarare vände kappan efter vinden

Vi talar tyst om det där

 

[Asko]

Nja vi var tyskvänliga skulle jag snarare påstå.

Jag håller med men några judar fick ju smita över gränserna från tex Danmark.

 

[tornblomma]

Jag håller med men några judar fick ju smita över gränserna från tex Danmark.

En droppe i havet, men såklart fint för dessa!

 

[Snowball]

Nja vi var tyskvänliga skulle jag snarare påstå.

Ja
Tills det stod klart att Tyskland inte skulle vinna eländet

 

[Asko]

En droppe i havet, men såklart fint för dessa!

Ja för dessa var ju deras liv inte direkt en droppe i havet

 

[Asko]

Ja
Tills det stod klart att Tyskland inte skulle vinna eländet

Och sen njöt vi fullt ut av att ha alla byggnader och fabriker gott bevarade medan resten av Europa var typ sönderbombat.

*host*
Jättefin historia, verkligen.

 

[tornblomma]

Ja för dessa var ju deras liv inte direkt en droppe i havet

Nej det var inte det jag menade. Men antalet i förhållande till de 6 miljoner som fick sätta livet till. Inget liv är ju ovärt att rädda på ngt sätt iofs. Men att vi svenskar ska typ klappa oss själva på ryggen i detta ärende är ju ganska oklart...

 

[Asko]

Nej det var inte det jag menade. Men antalet i förhållande till de 6 miljoner som fick sätta livet till. Inget liv är ju ovärt att rädda på ngt sätt iofs. Men att vi svenskar ska typ klappa oss själva på ryggen i detta ärende är ju ganska oklart...

Nej då, jag har aldrig sagt att vi ska klappa oss själva på ryggen. Jag höll ju med om att vi var rätt tyskvänliga, jag ville bara föra fram ett objektivt (så gott man kan vara som svensk medborgare?) faktum om dessa människor som räddades då.
Även om självklart att antalet som faktiskt dödades var långt många fler. Även om det var ett fåtal människor som räddades i jämförelse med dödssiffran så var det ju bättre än inget... Fast vi i princip gjorde inget.

 

[tornblomma]

Tyckte bara att det var lite märkligt att dra upp i det stora liksom ang ev neutralitet @Asko men vi släpper det!

 

[athena_arabians]

Och sen njöt vi fullt ut av att ha alla byggnader och fabriker gott bevarade medan resten av Europa var typ sönderbombat.

*host*
Jättefin historia, verkligen.

Jag säger verkligen inte att vårt beteende under andra världskriget var fantastiskt alla gånger men det går inte att förklara med enkla oneliners som fördömer vår hållning. Riktigt så enkelt var det inte.

 

[Asko]

Tyckte bara att det var lite märkligt att dra upp i det stora liksom ang ev neutralitet @Asko men vi släpper det!

Jag tror att vi i princip håller med varandra ändå, att Sverige inte var något vidare under ww2 för att uttrycka det väldigt milt

 

[Asko]

Jag säger verkligen inte att vårt beteende under andra världskriget var fantastiskt alla gånger men det går inte att förklara med enkla oneliners som fördömer vår hållning. Riktigt så enkelt var det inte.

Fast det går inte att förneka att Sverige utvecklades enormt tiden efter ww2, ekonomiskt sett alltså - mycket pga vårt samhälle var i stort sett orört till skillnad från flera av de största städerna i Europa.
Men jag tror inte heller att man förutsåg det under ww2 och planerade inför det.

 

[tornblomma]

Jag tror att vi i princip håller med varandra ändå, att Sverige inte var något vidare under ww2 för att uttrycka det väldigt milt

Allt är ju som @athena_arabians påpekar väldigt komplicerat. Vårt handlande höll oss utanför kriget. Det i sig kan nog många tycka var värt stora uppoffringar. Det blir aldrig lätt att väga människa mot människa dock. Däri ligger ju problemet. Hur många räddar vi och på vilken bekostnad? Hur många omfattades indirekt i det långa loppet? Oerhört svår och komplicerad fråga, den går inte förenkla ner hur som helst.

 

[athena_arabians]

Jag tror att vi i princip håller med varandra ändå, att Sverige inte var något vidare under ww2 för att uttrycka det väldigt milt

Och hur skulle vi ha agerat annorlunda? Nej, jag har stora problem med de öppet tyskvänliga nazister vi hade i landet under kriget men i övrigt? Vi hade inte kunnat hjälpa övriga Europa efter kriget (vilket vi faktiskt gjorde) om vi också hade varit sönderbombade.

 

[athena_arabians]

Fast det går inte att förneka att Sverige utvecklades enormt tiden efter ww2, ekonomiskt sett alltså - mycket pga vårt samhälle var i stort sett orört till skillnad från flera av de största städerna i Europa.
Men jag tror inte heller att man förutsåg det under ww2 och planerade inför det.

Där håller jag inte med. Absolut att vi hade en fördel av att vår industri var intakt men ekonomin rent allmänt tog en enorm fart efter kriget, i alla länder. De som hade det svårast var Tyskland för de var verkligen sönderbombade.

 

[athena_arabians]

Allt är ju som @athena_arabians påpekar väldigt komplicerat. Vårt handlande höll oss utanför kriget. Det i sig kan nog många tycka var värt stora uppoffringar. Det blir aldrig lätt att väga människa mot människa dock. Däri ligger ju problemet. Hur många räddar vi och på vilken bekostnad? Hur många omfattades indirekt i det långa loppet? Oerhört svår och komplicerad fråga, den går inte förenkla ner hur som helst.

Min pappa gjorde lumpen under andra världskriget och min morfar var i hemvärnet. Jag är på ett mycket personligt plan glad att vi höll oss utanför. Jag kunde mycket väl inte ha existerat om vi hamnat i en krigssituation.

 

[tuaphua]

Min pappa gjorde lumpen under andra världskriget och min morfar var i hemvärnet. Jag är på ett mycket personligt plan glad att vi höll oss utanför. Jag kunde mycket väl inte ha existerat om vi hamnat i en krigssituation.

Min morfar som var finlandssvensk och bodde i Finland stred i vinterkriget där, som kavallerist. Han var hård som flinta med jordens största hjärta. Men både han och mormor var tydligt märkta av kriget och efterkrigstiden.
Jag är rätt glad att min svenska familj i den ålderns sluppit det.