Syskon med ekonomiska problem - vad hade ni gjort?

[Whirlie]

Kära kloka bukemaffia, hjälp! Jag funderar mkt på det här, men kan inte prata med ngn annan än min man med hänsyn till de inblandade. Så nu undrar jag - vad hade du gjort om du ställts inför följande scenario.

I november får jag och min man ett telefonsamtal från ett syskon där hen är ledsen och uppriven. Hen har fyra barn i och kring tonåren och bor i ett annat land långt bort. Gift med en från det landet sedan ca tjugo år.

De har inga pengar. Kvinnan är hemmafru och mannen har jobbat. Ekonom med egen firma, och han har inte haft uppdrag eller jobb på ca två år. Hon har inte haft insyn i ekonomin och han har velat ta hand om henne och sagt att det ordnar sig. De har inte justerat sin livssituation nämnvärt utan bor i villa i fint område med två dyra bilar (bla en Volvo XE90).

I november var alla pengar helt slut. Gissar att de tagit av sina pensionspengar och pengar som skulle bekostat barnens utbildning. Vet inte om de även har lån/krediter.

Vi har stöttat och peppar. Betalat hyran för deras hus i december på 60 000:- samt 10 000:- till mat. Deras föräldrar har det knapert ekonomiskt så de kan inte hjälpa så mycket. Den andra av makarna har en syster men hen vågar inte berätta hur deras ekonomi ser ut.

Han söker ”alla jobb” men mår inte bra varken fysiskt eller psykiskt. Vet inte om hon börjat söka. Men någon måste skjutsa och lämna barnen i skolan då lokaltrafiken där är otrygg och cykla livsfarligt även för vuxna.

Det billigaste alternativet är att de flyttar hem. Barnen är svenska medborgare liksom hon. Föräldrarna här bor semistort så de kan få plats. Men det blir en stor förändring för barnen som är födda och har alla vänner där. Men vi har hela tiden sagt att vi köper flygbiljetter så alla kan komma hit före jul. De sa att de hade biljetter bokade till 17/12 (obetalda antar jag). Men några dagar innan sa de att de inte kommer då. Nu kostar billigaste biljetterna till alla över 100 000:- om vi bokar nu.

Att hyra lägenhet i och kring deras område landar nog på 30-40 000:-, iaf med kort varsel.

När vi pratade med dem före helgen såg allt likadant ut som i mitten på november. De har inte ens berättat någonting för barnen än. De är i jättekris. Tror de skäms och inte orkar ta tag i något.

Vi borde fråga om de behöver pengar inför julafton, för barnens skull. Men sedan då? Visst har vi mycket sparpengar, men vi kan inte betala alla deras omkostnader varje månad. Men vi kan ju heller inte låta barnen bli utslängda på gatan. Samtidigt som föräldrarna är vuxna och borde vara drivande i att lösa situationen.

Snälla Bukelyxfällan hjälp

 

[Roheryn]

Det är ju helt ohållbart att ni skall betala deras löpande utgifter som det ser ut just nu??? Tycker ju att ni på ett väldigt konkret sätt faktiskt försökt hjälpa dem (erbjudande om att komma hem och flytta in hos föräldrarna), och vill de inte ta emot den hjälpen så måste de ju fixa sin situation själva. Det kanske låter hårt, men det går ju inte att bara hålla dem under armarna med de kostnader de har i dagsläget...?

 

[Hero]

Låter som dom behöver nån ekonom som ser över deras ekonomi och börja skuldsanera.
Sälja allt av värde och flytta till billigare boende och köp en mkt billigare bil, osv.
Dom behöver hjälp ekonomiskt och då måste dom vilja ta den hjälpen också. Erkänna att dom behöver hjälp.
Båda måste göra sitt yttersta för att fixa ett jobb. Vadsomhelst...

 

[Sleepy]

vad hade du gjort om du ställts inför följande scenario.

Ingenting.

Låt dem falla; om det är vad som krävs för att de ska ta tag i sin situation. Jag har lärt mig av erfarenhet att det är bästa hjälpen.

 

[Hero]

Ingenting.

Låt dem falla; om det är vad som krävs för att de ska ta tag i sin situation. Jag har lärt mig av erfarenhet att det är bästa hjälpen.

Ja, precis. Låter som dom behöver vakna till...
Fan , hyra på huset för 60 000 och mat för 10 000 för en månad ? Låter ju helt sjukt om man inte har nåt jobb.

 

[Energi]

Kära kloka bukemaffia, hjälp! Jag funderar mkt på det här, men kan inte prata med ngn annan än min man med hänsyn till de inblandade. Så nu undrar jag - vad hade du gjort om du ställts inför följande scenario.

I november får jag och min man ett telefonsamtal från ett syskon där hen är ledsen och uppriven. Hen har fyra barn i och kring tonåren och bor i ett annat land långt bort. Gift med en från det landet sedan ca tjugo år.

De har inga pengar. Kvinnan är hemmafru och mannen har jobbat. Ekonom med egen firma, och han har inte haft uppdrag eller jobb på ca två år. Hon har inte haft insyn i ekonomin och han har velat ta hand om henne och sagt att det ordnar sig. De har inte justerat sin livssituation nämnvärt utan bor i villa i fint område med två dyra bilar (bla en Volvo XE90).

I november var alla pengar helt slut. Gissar att de tagit av sina pensionspengar och pengar som skulle bekostat barnens utbildning. Vet inte om de även har lån/krediter.

Vi har stöttat och peppar. Betalat hyran för deras hus i december på 60 000:- samt 10 000:- till mat. Deras föräldrar har det knapert ekonomiskt så de kan inte hjälpa så mycket. Den andra av makarna har en syster men hen vågar inte berätta hur deras ekonomi ser ut.

Han söker ”alla jobb” men mår inte bra varken fysiskt eller psykiskt. Vet inte om hon börjat söka. Men någon måste skjutsa och lämna barnen i skolan då lokaltrafiken där är otrygg och cykla livsfarligt även för vuxna.

Det billigaste alternativet är att de flyttar hem. Barnen är svenska medborgare liksom hon. Föräldrarna här bor semistort så de kan få plats. Men det blir en stor förändring för barnen som är födda och har alla vänner där. Men vi har hela tiden sagt att vi köper flygbiljetter så alla kan komma hit före jul. De sa att de hade biljetter bokade till 17/12 (obetalda antar jag). Men några dagar innan sa de att de inte kommer då. Nu kostar billigaste biljetterna till alla över 100 000:- om vi bokar nu.

Att hyra lägenhet i och kring deras område landar nog på 30-40 000:-, iaf med kort varsel.

När vi pratade med dem före helgen såg allt likadant ut som i mitten på november. De har inte ens berättat någonting för barnen än. De är i jättekris. Tror de skäms och inte orkar ta tag i något.

Vi borde fråga om de behöver pengar inför julafton, för barnens skull. Men sedan då? Visst har vi mycket sparpengar, men vi kan inte betala alla deras omkostnader varje månad. Men vi kan ju heller inte låta barnen bli utslängda på gatan. Samtidigt som föräldrarna är vuxna och borde vara drivande i att lösa situationen.

Snälla Bukelyxfällan hjälp

Angående det sista stycket, det är inte ni som låter barnen bli utslängda på gatan. Det är föräldrarna som hamnat i den situationen och det har ni ingen skuld till även om jag förstår att det kan kännas annorlunda.

Ni kan inte och bör inte rädda upp deras situation.

 

[monster1]

Kära kloka bukemaffia, hjälp! Jag funderar mkt på det här, men kan inte prata med ngn annan än min man med hänsyn till de inblandade. Så nu undrar jag - vad hade du gjort om du ställts inför följande scenario.

I november får jag och min man ett telefonsamtal från ett syskon där hen är ledsen och uppriven. Hen har fyra barn i och kring tonåren och bor i ett annat land långt bort. Gift med en från det landet sedan ca tjugo år.

De har inga pengar. Kvinnan är hemmafru och mannen har jobbat. Ekonom med egen firma, och han har inte haft uppdrag eller jobb på ca två år. Hon har inte haft insyn i ekonomin och han har velat ta hand om henne och sagt att det ordnar sig. De har inte justerat sin livssituation nämnvärt utan bor i villa i fint område med två dyra bilar (bla en Volvo XE90).

I november var alla pengar helt slut. Gissar att de tagit av sina pensionspengar och pengar som skulle bekostat barnens utbildning. Vet inte om de även har lån/krediter.

Vi har stöttat och peppar. Betalat hyran för deras hus i december på 60 000:- samt 10 000:- till mat. Deras föräldrar har det knapert ekonomiskt så de kan inte hjälpa så mycket. Den andra av makarna har en syster men hen vågar inte berätta hur deras ekonomi ser ut.

Han söker ”alla jobb” men mår inte bra varken fysiskt eller psykiskt. Vet inte om hon börjat söka. Men någon måste skjutsa och lämna barnen i skolan då lokaltrafiken där är otrygg och cykla livsfarligt även för vuxna.

Det billigaste alternativet är att de flyttar hem. Barnen är svenska medborgare liksom hon. Föräldrarna här bor semistort så de kan få plats. Men det blir en stor förändring för barnen som är födda och har alla vänner där. Men vi har hela tiden sagt att vi köper flygbiljetter så alla kan komma hit före jul. De sa att de hade biljetter bokade till 17/12 (obetalda antar jag). Men några dagar innan sa de att de inte kommer då. Nu kostar billigaste biljetterna till alla över 100 000:- om vi bokar nu.

Att hyra lägenhet i och kring deras område landar nog på 30-40 000:-, iaf med kort varsel.

När vi pratade med dem före helgen såg allt likadant ut som i mitten på november. De har inte ens berättat någonting för barnen än. De är i jättekris. Tror de skäms och inte orkar ta tag i något.

Vi borde fråga om de behöver pengar inför julafton, för barnens skull. Men sedan då? Visst har vi mycket sparpengar, men vi kan inte betala alla deras omkostnader varje månad. Men vi kan ju heller inte låta barnen bli utslängda på gatan. Samtidigt som föräldrarna är vuxna och borde vara drivande i att lösa situationen.

Snälla Bukelyxfällan hjälp

Hur ser det ut i landet de bor i finns det något socialt nätverk, finns det någon motsvarighet till akassa, har de möjlighet till sjukvård vid behov?

 

[Snubbelfot]

Min första tanke är att det är - även med höjd tagen för internationella skillnader - rejält höga kostnader det handlar om. Jag själv skulle inte ha någon som helst möjlighet att bistå rent ekonomiskt. Stöttning i den omfattning som skulle behövas för att göra skillnad hos dem, skulle sätta mig på gatan på en månad eller två. Så det alternativet hade varit uteslutet.

Jag skulle stötta dem i beslutsprocessen att downsiza hela sin ekonomi radikalt och omgående. Avveckla villaboendet och söka lägenhet, eller rent av som första åtgärd bo i en husvagn eller två. Sälja / säga upp bilarna och ersätta med en eller två betydligt billigare. Har man ingen inkomst så har man inte.

Att flyga hem familjen till föräldrarna för 100 tkr kanske är en snabb akutåtgärd, men i praktiken skulle den stöttningen väl vara en gåva utan konkreta utsikter till återbetalning?

Sedan låter det som om familjen har en del rätt omfattande issues att ta tag i ifråga om tillit och transparens, med tanke på att situationen drivits så här långt.

 

[Raderad medlem 6459]

Gud vad jobbigt @Whirlie ! Vilken stress för både dig och familjen.

Hur är säkerhetssituationen i landet där de bor? Är det av säkerhetsskäl de bor som de gör eller kan det gå att ordna, på sikt, så att de flyttar?

Jag hade inte lagt en krona på att flyga hem dem över jul - det löser ju i sig ingenting. Går det inte att skaka fram kapital så att de klarar sig på plats, och det inte finns motsvarande a-kassa etc, är ju det bästa att de flyttar tillbaka till Sverige om de kan få bo hos någon familjemedlem. Även om jag förstår att det känns som ett oerhört svårt steg för dem att ta.

 

[Bee]

Har man under de två åren som ekonomin försämrats inte gjort några ordentliga åtgärder alls, så nä. Det känns som att de fortfarande inte tar det på allvar utan bara förväntar sig att någon annan ska lösa det åt dem.

XC90 är en relativt ny och dyr bil, antar att de köpt den trots dålig ekonomi? Varför har de inte sålt en bil? Sökt billigare boende under 2 år.

Hur ser arbetsmarknaden ut för dem båda?

Ni kan ösa in pengar där, men om det inte är beredda att offra något i sin livsstil eller göra vad de själva kan, hur kommer det kännas för er? Och hur påverkar de relationen på sikt?

Ibland är den bästa hjälpen att inte få hjälp....

 

[BernT]

Han har haft två år på sig att lösa jobb/få firman på fötter men har inte gjort det? Varför?

Jag hade erbjudit betala så de kom till Sverige, inget annat. En xc90 kostar ju dessutom (nu förutsätter jag iofs att den är 1-2 år bara och ingen gammal skrutt) runt 1 miljon. Sälj den? Borde få några hundratusen för den iaf. Så har de nödcash i ett halvår iaf.

 

[Petruska]

Eftersom det handlar om så höga levnadskostnader, hade jag inte haft någon som helst möjlighet att hålla dem flytande där de bor nu. Det är meningslöst att jag blir luspank på att "rädda" dem under kanske några veckor.

Jag hade kunnat tänka mig att hjälpa till med biljettkostnaden hem, under förutsättning att det finns något som liknar en plan för fortsättningen sedan.

 

[Masqueradee]

Med tanke på de summor du pratar om och deras levnadsstandard (och icke-vilja att förändra den) hade jag inte bidragit med någon större ekonomisk hjälp, framförallt med tanke på att min månadsinkomst inte ens täcker typ 1/4 av deras hyra. Stötta och vara där, men inte bidra med en krona.

 

[athena_arabians]

Kära kloka bukemaffia, hjälp! Jag funderar mkt på det här, men kan inte prata med ngn annan än min man med hänsyn till de inblandade. Så nu undrar jag - vad hade du gjort om du ställts inför följande scenario.

I november får jag och min man ett telefonsamtal från ett syskon där hen är ledsen och uppriven. Hen har fyra barn i och kring tonåren och bor i ett annat land långt bort. Gift med en från det landet sedan ca tjugo år.

De har inga pengar. Kvinnan är hemmafru och mannen har jobbat. Ekonom med egen firma, och han har inte haft uppdrag eller jobb på ca två år. Hon har inte haft insyn i ekonomin och han har velat ta hand om henne och sagt att det ordnar sig. De har inte justerat sin livssituation nämnvärt utan bor i villa i fint område med två dyra bilar (bla en Volvo XE90).

I november var alla pengar helt slut. Gissar att de tagit av sina pensionspengar och pengar som skulle bekostat barnens utbildning. Vet inte om de även har lån/krediter.

Vi har stöttat och peppar. Betalat hyran för deras hus i december på 60 000:- samt 10 000:- till mat. Deras föräldrar har det knapert ekonomiskt så de kan inte hjälpa så mycket. Den andra av makarna har en syster men hen vågar inte berätta hur deras ekonomi ser ut.

Han söker ”alla jobb” men mår inte bra varken fysiskt eller psykiskt. Vet inte om hon börjat söka. Men någon måste skjutsa och lämna barnen i skolan då lokaltrafiken där är otrygg och cykla livsfarligt även för vuxna.

Det billigaste alternativet är att de flyttar hem. Barnen är svenska medborgare liksom hon. Föräldrarna här bor semistort så de kan få plats. Men det blir en stor förändring för barnen som är födda och har alla vänner där. Men vi har hela tiden sagt att vi köper flygbiljetter så alla kan komma hit före jul. De sa att de hade biljetter bokade till 17/12 (obetalda antar jag). Men några dagar innan sa de att de inte kommer då. Nu kostar billigaste biljetterna till alla över 100 000:- om vi bokar nu.

Att hyra lägenhet i och kring deras område landar nog på 30-40 000:-, iaf med kort varsel.

När vi pratade med dem före helgen såg allt likadant ut som i mitten på november. De har inte ens berättat någonting för barnen än. De är i jättekris. Tror de skäms och inte orkar ta tag i något.

Vi borde fråga om de behöver pengar inför julafton, för barnens skull. Men sedan då? Visst har vi mycket sparpengar, men vi kan inte betala alla deras omkostnader varje månad. Men vi kan ju heller inte låta barnen bli utslängda på gatan. Samtidigt som föräldrarna är vuxna och borde vara drivande i att lösa situationen.

Snälla Bukelyxfällan hjälp

Tyvärr men låt dem falla. Det är nog det som krävs för att de ska ta tag i situationen. Kan tillägga att personligen hade jag inte haft råd att hjälpa till med en bråkdel av deras kostnader. De pengarna finns helt enkelt inte.

 

[MiaMia]

Erbjudande om betald hemresa, en halvpermanent bostadslösning och all skattefinansierad trygghet som finns här är ju en jättebra botten som gör att de inte kommer att falla illa om de inte reder upp det på annat sätt.

Julklappspengar till barnen är bara bidrag till att fortsätta att förneka situationen och att vilseleda/låtsas/ljuga för dem. Går helt bort för mig eftersom det inte ens är till nödvändiga saker och ger helt fel signaler.
Hade varit en helt annan sak om familjen skurit ner och gått på snålbudget sedan en tid att bjuda på det som både glädje och hjälp då.

 

[Milosari]

Jag är superanti hela idén att folk alltid ska klara sig utan hjälp (att krascha helt ekonomiskt är en extremt svår situation som bör undvikas till varje pris). Men det är ju astronomiska summor vi pratar om. Så länge de har egna tillgångar i form av bilar och annat så måste de använda dem först, och samtodigt byta boende och livsstil. Råd dem till det, men innan de har tagit sig samman kan ni nog inte rädda dem.

 

[Whirlie]

Tack för alla nyktra svar. Vi har ovanligt stort sparkapital och goda inkomster (tja just nu är jag föräldraledig, men när jag jobbar) men ganska låga omkostnader själva. Dock är våra sparpengar i första hand tänkta att användas till våra barn och vår pension.

I landet de bor krävs sjukförsäkring, privat eller genom arbetsgivaren. Något jag är 99% säker på att de inte har (och nog inte haft pga att mannen haft egen firma). Det finns heller inga statliga pensionssystem eller a-kassa. Det finns ngn form av socialhjälp men ytterst dåligt.

Ska tillägga att löftet om hemresa var när man fortfarande kunde få flygbiljetter för sex personer för under 40 000:-. 100 000:- är som ni säger inte värt det.

Och ja, föräldrarna är på olika sätt ganska konflikträdda.

 

[Whirlie]

Tillägg. Jag tror allt de har är leasat eller köpt på kredit. Men elektronik mm borde de kunna sälja av a la lyxfällan. Samt säga upp leasingavtalen på bilarna som nog kostar en slant i månaden.

Gissar att i ”matpengarna” ingår lite andra omkostnader också. Och de är sex vuxna och tonåringar. Så det är väl svårt att hålla nere matbudgeten alltför mycket.

 

[Whirlie]

Jag är superanti hela idén att folk alltid ska klara sig utan hjälp (att krascha helt ekonomiskt är en extremt svår situation som bör undvikas till varje pris). Men det är ju astronomiska summor vi pratar om. Så länge de har egna tillgångar i form av bilar och annat så måste de använda dem först, och samtodigt byta boende och livsstil. Råd dem till det, men innan de har tagit sig samman kan ni nog inte rädda dem.

Det är precis det vi har pratat med dem om. De har själva pratat om att ”hyra ett rum” (för sex personer?). Men det är ju inte heller helt realistiskt. Men något mitt emellan. Allt är dock svårt med noll i inkomst.

 

[Whirlie]

Just ja. Frågan om säkerhetsläget. Det är väldigt olika i olika delar av staden. De billigaste boendena är i dåliga områden, där vita och framförallt vita kvinnor inte går säkert när det är mörkt. Ingen av barnen är vana vid den sortens getto-kultur, så jag tror det skulle bli svårt och mkt otryggt för dem.