Ta beslut...

[krambanan]

Jag har ett jättestort problem. Jag är livrädd för att ta beslut. Jag har ingen aning om hur man gör. Inte små oviktiga beslut. Men dom större, livsavgörande besluten som handlar om mitt liv. T ex var ska jag bo? Ska jag sälja någon/några av hästarna? Ska jag gå klart min utbildning? Jag har så mycket potential men jag gör inget med det. Som att jag inte unnar mig själv att "lyckas".

Istället drar jag ut på det så länge jag kan tills antingen beslutet tas åt mig eller jag får ta ett beslut i panik för att jag måste. Är ett resultat av min uppväxt tror jag.

Hur gör man egentligen? Jag behöver verktyg känner jag. Någon som har tips?

 

[TheRedLightning]

Det är inte lätt att ta beslut, velar själv med beslut ibland.

Handlar besluten om ditt liv, vill du inte vara med och påverka besluten själv? Vad finns det för för- och nackdelar? Det är inte fel att tänka igenom besluten noggrant för att välja det rätta beslutet och inte dra ut på in i det längsta.

Det är bara du som kan ändra på dig själv, om du är villig att ändra på dig själv för att bli bättre på att ta beslut. Jag tror dock att du är väldigt bra på att ta beslut och stå fast vid dom, det har du visat väldigt tydligt i andra trådar.

Går det inte att använda samma anda även till dina andra beslut? Jag tror på dig att du kan.

 

[Thomasine]

Ett tips som jag använder mig av (jag lider inte direkt av beslutsångest) för att få lite struktur på underlagen är att lista pros and cons eller orsaker och verkan. Jag lärde mig det på en kurs i ledarskap och har använt det både privat och professionellt.

Använd det du har lärt dig av dina tråkga erfarenheter under separationen/vårdnadstvisten med ditt ex. Jag tycker mig se att du har god potential.

 

[krambanan]

Det är inte lätt att ta beslut, velar själv med beslut ibland.

Handlar besluten om ditt liv, vill du inte vara med och påverka besluten själv? Vad finns det för för- och nackdelar? Det är inte fel att tänka igenom besluten noggrant för att välja det rätta beslutet och inte dra ut på in i det längsta.

Det är bara du som kan ändra på dig själv, om du är villig att ändra på dig själv för att bli bättre på att ta beslut. Jag tror dock att du är väldigt bra på att ta beslut och stå fast vid dom, det har du visat väldigt tydligt i andra trådar.

Går det inte att använda samma anda även till dina andra beslut? Jag tror på dig att du kan.

Jo jag vill ju påverka själv. Och ja när det gäller andra t ex dottern är jag rätt bra på det men inte när det gäller mig själv tydligen. Visst är det bra att tänka igenom men jag kommer ju aldrig längre än så.

Kanske mer psykologiskt än praktiskt som är mitt problem. Att jag omedvetet inte tycker jag förtjänar att ha det bra? Så jag förstör liksom för mig själv genom att skjuta upp det i absurdum.

 

[krambanan]

Ett tips som jag använder mig av (jag lider inte direkt av beslutsångest) för att få lite struktur på underlagen är att lista pros and cons eller orsaker och verkan. Jag lärde mig det på en kurs i ledarskap och har använt det både privat och professionellt.

Använd det du har lärt dig av dina tråkga erfarenheter under separationen/vårdnadstvisten med ditt ex. Jag tycker mig se att du har god potential.

Lista för- och nackdelar tycker jag är svårt. Blir alltid så lika för mig. Orsak och verkan lät intressant. Hur går det till?

Tack.

 

[Korven]

Blir besluten sämre för att du väntar tills det blir skarpt läge? Då har du ju haft mycken tid att tänka innan. Är du tvungen att ta de besluten nu när du har det svårt med annat?

 

[Wysiwyg]

Hur gör man egentligen? Jag behöver verktyg känner jag. Någon som har tips?

Kan samtalsterapi vara något? Då får du ta upp saken med en legitimerad psykolog som kan ge dig verktyg som passar för dig och din situation.

 

[TheRedLightning]

Jo jag vill ju påverka själv. Och ja när det gäller andra t ex dottern är jag rätt bra på det men inte när det gäller mig själv tydligen. Visst är det bra att tänka igenom men jag kommer ju aldrig längre än så.

Kanske mer psykologiskt än praktiskt som är mitt problem. Att jag omedvetet inte tycker jag förtjänar att ha det bra? Så jag förstör liksom för mig själv genom att skjuta upp det i absurdum.

Du har ingen psykolog eller liknande du kan gå till? De sägs vara bra på att ge en verktyg. Ska själv gå till psykolog för att få bättre verktyg.

 

[Ramona]

Hur gör man egentligen? Jag behöver verktyg känner jag. Någon som har tips?

Först måste du ju komma fram till vad du vill. Sen kan du ta stegen för att komma dit.

Jag har ingen aning om vad jag vill med mitt liv, mer än detaljer, och jag är likadan som du. Nu har jag gått i terapi hela hösten och blivit mycket, mycket bättre. Så även om jag inte kommer att göra några förändringar i livet i stort, så har jag tagit steg som gör mig gladare och skapar en bättre självkänsla genom att klara saker och få bort dem. Tex min utbildning.

Jag har skrivit en lista på vad jag ska ha gjort klart detta året och vad jag ska ha ordnat under en 5-årsperiod och sen vad som är mindre prioriterat, men som jag vill göra någon gång i mitt liv.

Detta året har jag tex:
-Skriva klart min uppsats och ta examen.
-Ta klart mc-kortet utan en massa ursäkter.
-Göra i ordning odlingsdelen utanför mitt växthus.
-Plantera lökar inför våren 2017 till hösten.
-Rida mer och vara mer i stallet.
-Ordna något som betar under sommaren på torpet så jag slipper gå med lie på 5 ha. Dessutom vill jag ha lite liv kring huset och de andra 3 ha som jag har slagit med traktorn. (Om någon har betesdjur som vill gå i lugn och trygg miljö på landet utanför Gudhem har jag massor med fint bete).
-Söka jobb och förhoppningsvis byta miljö innan hösten.

 

[Hyacinth]

Jag bara gör. Man kan nästan alltid göra om, om resultatet inte blir som önskat.

 

[Hyacinth]

Jag bara gör. Man kan nästan alltid göra om, om resultatet inte blir som önskat.

Skaffa barn faller inte in i kategorin.

 

[warg]

Jag bara gör. Man kan nästan alltid göra om, om resultatet inte blir som önskat.

Så funkar jag också. Och så har jag lärt mig att inse att "inte ta ett beslut" också är ett beslut. Det är sällan så att allt förblir oförändrat om man låter bli att ta ett beslut, förändringar kommer ändå. Då känns det bättre att iaf ha varit lite delaktig.

 

[stjarnhimmel]

Jag har ett jättestort problem. Jag är livrädd för att ta beslut. Jag har ingen aning om hur man gör. Inte små oviktiga beslut. Men dom större, livsavgörande besluten som handlar om mitt liv. T ex var ska jag bo? Ska jag sälja någon/några av hästarna? Ska jag gå klart min utbildning? Jag har så mycket potential men jag gör inget med det. Som att jag inte unnar mig själv att "lyckas".

Istället drar jag ut på det så länge jag kan tills antingen beslutet tas åt mig eller jag får ta ett beslut i panik för att jag måste. Är ett resultat av min uppväxt tror jag.

Hur gör man egentligen? Jag behöver verktyg känner jag. Någon som har tips?

Jag kan också skjuta upp saker. Jag har lärt mig att planera. Tex när jag pluggade såg jag till att skriva in i kalendern att jag skulle vara klar någon dag innan jag verkligen behövde. Då lurade jag mig själv fastän jag ändå var medveten och slapp stressa sista dagen.

Sen fick jag lite tankar då jag gjorde flera personlighetstest. Dvs det är inget fel på en om man har en personlighet som skjuter upp saker. Det finns positiva saker i det också som jag känner igen. Dvs när det är skarpt läge kan jag jobba intensivt, snabbt och länge, Jag kan koncentrera mig rejält på ett sätt jag inte kan annars. Och jag gillar det. Jag tänker snabbare och bättre i skarpt läge.

 

[tanten]

Så funkar jag också. Och så har jag lärt mig att inse att "inte ta ett beslut" också är ett beslut. Det är sällan så att allt förblir oförändrat om man låter bli att ta ett beslut, förändringar kommer ändå. Då känns det bättre att iaf ha varit lite delaktig.

Det där är så jäkla sant!!

Men kanske är jag fel person att svara eftersom jag har lätt att fatta beslut. Jag har ju insett att man faktiskt i de flesta fall kan ändra sig. Ofta kan dessutom det som kändes som livsavgörande beslut efter ett tag bli rätt oproblematiska och triviala.

Jag är rätt mycket för att analysera. Vad är bra, vad är mindre bra, vad är riktigt dåligt. Plus och minus.

Att inte ta några beslut är att stanna i en komfortzon. "Man vet vad man har" även om det man har är ett elände.

 

[Kattennizze]

Först måste du ju komma fram till vad du vill. Sen kan du ta stegen för att komma dit.

Jag har ingen aning om vad jag vill med mitt liv, mer än detaljer, och jag är likadan som du. Nu har jag gått i terapi hela hösten och blivit mycket, mycket bättre. Så även om jag inte kommer att göra några förändringar i livet i stort, så har jag tagit steg som gör mig gladare och skapar en bättre självkänsla genom att klara saker och få bort dem. Tex min utbildning.

Jag har skrivit en lista på vad jag ska ha gjort klart detta året och vad jag ska ha ordnat under en 5-årsperiod och sen vad som är mindre prioriterat, men som jag vill göra någon gång i mitt liv.

Detta året har jag tex:
-Skriva klart min uppsats och ta examen.
-Ta klart mc-kortet utan en massa ursäkter.
-Göra i ordning odlingsdelen utanför mitt växthus.
-Plantera lökar inför våren 2017 till hösten.
-Rida mer och vara mer i stallet.
-Ordna något som betar under sommaren på torpet så jag slipper gå med lie på 5 ha. Dessutom vill jag ha lite liv kring huset och de andra 3 ha som jag har slagit med traktorn. (Om någon har betesdjur som vill gå i lugn och trygg miljö på landet utanför Gudhem har jag massor med fint bete).
-Söka jobb och förhoppningsvis byta miljö innan hösten.

Det här tycker jag var klokt. Det är nog bra att ha en lista och göra saker och ting konkreta för sig själv. Jag är precis som TS värdelös på att fatta beslut, utan det gör andra åt mig höll jag på att skriva. Ofta är jag ett viljelöst rö för vinden som andra styr, dessvärre. Jag har blivit mycket bättre men kämpar ständigt med att fundera på vad jag vill i stort och smått. Att ta beslut är för mig, samma sak som att sätta gränser, ja eller nej. Antingen vill jag, eller så vill jag inte. Och jag vet sällan vad jag vill, utan ändrar mig nästa sekund för att sedan ändra mig igen and so on. Neurotisk är bara förnamnet. Jag är ingen sån där praktiskt resolut person med gummistövlarna djupt nere i myllan som är sådär trygg och säker och genomnöjd utan bara en enda härva av nerver, oro och funderingar. Det är rätt värdelöst många gånger, men nu är det ju som det är.
För ett tag sedan var jag absolut spiksäker på att jag skulle flytta 70 mil. Idag känner jag helt tvärtom-igen. Eller jag vill flytta, men trivs för bra med det jag har här. Kanske är det den där comfortzonen som Tanten pratar om, men det är ju toppen ändå som det är nu?

 

[Kattennizze]

Fast egentligen, att inte ta beslut och/eller låta andra ta beslut åt en, är ju faktiskt rätt dumt. Det gynnar ju knappat ens personliga utveckling och man blir kvar i något slags barnstadium egentligen.

 

[Kattennizze]

Det där är så jäkla sant!!

Men kanske är jag fel person att svara eftersom jag har lätt att fatta beslut. Jag har ju insett att man faktiskt i de flesta fall kan ändra sig. Ofta kan dessutom det som kändes som livsavgörande beslut efter ett tag bli rätt oproblematiska och triviala.

Jag är rätt mycket för att analysera. Vad är bra, vad är mindre bra, vad är riktigt dåligt. Plus och minus.

Att inte ta några beslut är att stanna i en komfortzon. "Man vet vad man har" även om det man har är ett elände.

Bra sagt. Det som jag tycker är så svårt med beslutdelen är det påverkar ju andra människor hela tiden och jag vill vara andra till lags hela tiden. Naturligtvis vet jag intellektuellt och medvetet hur idiotiskt det är, dessutom är jag både feminist och politiskt aktiv, men jag vill att ALLA ska tycka om mig innerst inne. Jag låter som jag är 14 år och inte över 40. Bra det här.

 

[tanten]

Bra sagt. Det som jag tycker är så svårt med beslutdelen är det påverkar ju andra människor hela tiden och jag vill vara andra till lags hela tiden. Naturligtvis vet jag intellektuellt och medvetet hur idiotiskt det är, dessutom är jag både feminist och politiskt aktiv, men jag vill att ALLA ska tycka om mig innerst inne. Jag låter som jag är 14 år och inte över 40. Bra det här.

Jag är krass nog att tänka -skulle de andra göra samma sak för mig?
Eftersom jag oftast kommer fram till att det inte skulle hända så är jag egoistisk. Hellre arg än omtyckt.
Jag har dessutom en välutvecklad näsa för när folk försöker trampa på mig och då blir jag istadig.

Det är ju ändå ingen som gillar mig... så varför göra sig till.

Visst påverkar man ofta andra med sina beslut - men de andra är vuxna. Precis som jag. Jag försöker begränsa mitt ansvar för andra. Går bra ibland.

 

[athena_arabians]

@tanten: Tja, nog är vi några som gillar dig...

 

[Kattennizze]

Jag är krass nog att tänka -skulle de andra göra samma sak för mig?
Eftersom jag oftast kommer fram till att det inte skulle hända så är jag egoistisk. Hellre arg än omtyckt.
Jag har dessutom en välutvecklad näsa för när folk försöker trampa på mig och då blir jag istadig.

Det är ju ändå ingen som gillar mig... så varför göra sig till.

Visst påverkar man ofta andra med sina beslut - men de andra är vuxna. Precis som jag. Jag försöker begränsa mitt ansvar för andra. Går bra ibland.

Så klokt, så klokt. Jag är dessutom övertygad om att jag visst skulle gilla dig i verkligheten, även om du är centerpartist! Faktiskt.