Ta farväl av kär vän

miumiu

Trådstartare
På söndag åker hästen till förhoppningsvis nya ägarna (dom ska ha honom på prov en månad innan ev köp) och jag tänkte att sonen på 4 år ska få säga hejdå imorgon. Frågan är bara hur ska detta gå? Han blir jättearg och går upp i affekt när jag försöker prata om att hästen kommer flytta. Han säljs pga att jag är utbränd och kan omöjligt ta hand om en häst som livet ser ut just nu. Känner ändå djupt inom mig att sonen har rätt att få säga hejdå, han tycker väldigt mycket om hästen. Har pratat om att han kan kanske få en egen ponny sen när han blir äldre och mamma mår bättre men då blir det ännu värre för han vill bara ha Morran (min häst). Känner att hjärtat håller på att gå sönder just nu för jag älskar självklart också min häst och det var ju inte såhär det skulle bli. Fan. Någon som har varit i en liknande situation? Kommer inte klara att hålla skenet uppe om han börjar gråta.
 

Bifogade filer

  • B07633CE-8043-4336-8623-14B870466FBE.jpeg
    B07633CE-8043-4336-8623-14B870466FBE.jpeg
    221,7 KB · Visningar: 42
På söndag åker hästen till förhoppningsvis nya ägarna (dom ska ha honom på prov en månad innan ev köp) och jag tänkte att sonen på 4 år ska få säga hejdå imorgon. Frågan är bara hur ska detta gå? Han blir jättearg och går upp i affekt när jag försöker prata om att hästen kommer flytta. Han säljs pga att jag är utbränd och kan omöjligt ta hand om en häst som livet ser ut just nu. Känner ändå djupt inom mig att sonen har rätt att få säga hejdå, han tycker väldigt mycket om hästen. Har pratat om att han kan kanske få en egen ponny sen när han blir äldre och mamma mår bättre men då blir det ännu värre för han vill bara ha Morran (min häst). Känner att hjärtat håller på att gå sönder just nu för jag älskar självklart också min häst och det var ju inte såhär det skulle bli. Fan. Någon som har varit i en liknande situation? Kommer inte klara att hålla skenet uppe om han börjar gråta.

Vilken jobbig situation :heart

Det jag tänker på utifrån det du skriver är om du orkar låta ledsenheten, både sonens och din, ta sin plats och tid? Med det menar jag - kan du säga/har du sagt och visat att du också är ledsen? Orkar du dela hans ledsenhet med honom utan att försöka lyfta bort den (genom att t ex utlova lösningar längre fram i tiden)? Det tror jag är två saker som kan vara läkande i situationen i stort. När det gäller att följa med och säga hejdå mer specifikt, är du rädd att han inte ska vilja följa med eller för hans reaktion när han väl är där?
 
Vilken jobbig situation :heart

Det jag tänker på utifrån det du skriver är om du orkar låta ledsenheten, både sonens och din, ta sin plats och tid? Med det menar jag - kan du säga/har du sagt och visat att du också är ledsen? Orkar du dela hans ledsenhet med honom utan att försöka lyfta bort den (genom att t ex utlova lösningar längre fram i tiden)? Det tror jag är två saker som kan vara läkande i situationen i stort. När det gäller att följa med och säga hejdå mer specifikt, är du rädd att han inte ska vilja följa med eller för hans reaktion när han väl är där?

Tack för ditt svar! Han förstår liksom inte varför hästen måste flytta eftersom ingen av oss ”vill” det egentligen. Han vill gärna följa med ut till hästen men vägrar gå med på att det är för att ta farväl. Har redan bestämt att det måste ske imorgon om det ska ske för det går liksom inte att låta honom se när han åker, om jag känner honom rätt skulle han nog försöka förhindra detta också vid lastning och känner inte att jag vill ha sånt kaos där när han ska åka.
 
På söndag åker hästen till förhoppningsvis nya ägarna (dom ska ha honom på prov en månad innan ev köp) och jag tänkte att sonen på 4 år ska få säga hejdå imorgon. Frågan är bara hur ska detta gå? Han blir jättearg och går upp i affekt när jag försöker prata om att hästen kommer flytta. Han säljs pga att jag är utbränd och kan omöjligt ta hand om en häst som livet ser ut just nu. Känner ändå djupt inom mig att sonen har rätt att få säga hejdå, han tycker väldigt mycket om hästen. Har pratat om att han kan kanske få en egen ponny sen när han blir äldre och mamma mår bättre men då blir det ännu värre för han vill bara ha Morran (min häst). Känner att hjärtat håller på att gå sönder just nu för jag älskar självklart också min häst och det var ju inte såhär det skulle bli. Fan. Någon som har varit i en liknande situation? Kommer inte klara att hålla skenet uppe om han börjar gråta.
Jag tror att du måste visa och tala om för honom att det är OKEJ att vara ledsen och blir arg över situationen. Man får även vara ledsen och inte hålla skenet uppe framför sina barn - känslor är okej att känna, vilka dom än är och vem det än är som känner dom.
Var ledsna tillsammans, sörj hästens flytt tillsammans och sen kommer ni kunna gå vidare tillsammans.
 
Tack för ditt svar! Han förstår liksom inte varför hästen måste flytta eftersom ingen av oss ”vill” det egentligen. Han vill gärna följa med ut till hästen men vägrar gå med på att det är för att ta farväl. Har redan bestämt att det måste ske imorgon om det ska ske för det går liksom inte att låta honom se när han åker, om jag känner honom rätt skulle han nog försöka förhindra detta också vid lastning och känner inte att jag vill ha sånt kaos där när han ska åka.

Åh, jag ser det obegripliga i det från en fyraårings perspektiv! I den delen tror jag man får försöka att hitta en formulering och hålla fast vid den, det kommer inte gå att begripliggöra på den känslomässiga nivån nu ändå.

Det låter klokt tänkt att hålla hans farväl till när ni är ensamma och inte under tidspress! När jag tänker på liknande (men mindre) situationer med mina barn inser jag att en fälla jag lärt mig försöka undvika att trampa i är att ”gnugga in” vad som ska hända. Med ”gnugga in” menar jag att jag ibland haft svårt att låta bli att upprepa syftet (säga hejdå under här fallet), antingen för att barnen varit oväntat coola och jag på något plan känt att de inte förstått, eller för att de tvärtom ”överreagerat” och gått upp i affekt och att jag därför varit osäker på om de tagit in vad jag sagt, i sak. Men min erfarenhet säger att de vet, och att (för mycket) upprepning inte leder till något gott. Så mitt upplägg skulle nog vara att i ”dagsplaneringen” mer i förbigående säga att ”idag ska vi åka och säga hejdå”, men att sedan (till/i stallet) fokusera på en mysig stund tillsammans och inte ta upp hejdåbiten förrän det faktiskt börjar bli dags att avrunda. Är det tankar kring den delen av upplägget du har?
 

Liknande trådar

Övr. Barn Jag är lite rådvill... dottern vill ju ha ett husdjur, och jag har tittat på massor av olika djur som kanske kunde funka men jag vet...
2
Svar
34
· Visningar
2 412
Senast: Amha
·
Småbarn Jag är desperat efter sätt att få i vår treåring penicillin. Lång historia kort; vår dotter har haft sår i näsan senaste 8 veckorna. Vi...
Svar
19
· Visningar
1 426
Hästmänniskan Jag miste min häst akut för 2 mån sen. Världens snällaste, finaste och gulligaste kompis sedan 10 år tillbaka.Så älskad.Så saknad.❤️...
Svar
9
· Visningar
619
Senast: yamyam
·
Övr. Barn Har en 15 åring som just nu driver mig till vansinne. Han har betygsvarning i SEX ämnen nu inför terminsavslutet i 8an och han skiter...
Svar
18
· Visningar
3 255
Senast: Tassa
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp