Tagit extrema risker med promiskuöst beteende

Orolig1

Trådstartare
Mitt liv har kantats av självdestruktivt beteende, alkohol och promiskuösa förhållanden i kombination och syfte att döva min upplevda ensamhet. Jag har tagit risker, levt i en bubbla, omvandlat min ångest till ibland okontrollerbar ilska etcetera. På senaste tiden har tiden kommit i kapp och den ångest jag har för alla dumheter jag gjort alkoholpåverkad blir svår att fly undan. Jag har förstört så mycket för mig själv för att ”straffa” andra, när det är enda som händer är att jag straffar mig själv.

Nu vill jag förändras, men jag vet inte om jag någonsin kommer att kunna gå vidare från detta helvetet som jag utsatt mig för? Går det att ta sig vidare från ett liv som inneburit snart tresiffrigt sexpartners? Jag känner mig smutsig, hur kan jag ha levt på det här viset?

Jag har skickat in test för klamydia och gonorré, men måste ringa min läkare och prata om detta. Uppenbarligen behöver jag ta alla andra prover också, förhoppningsvis är allt negativt. Äter medicin och måste väl diskutera det också, samt skaffa någons samtalskontakt. Jag har så mycket ångest, och det här beteendet har bara eskalerat. Varit fri från alkohol snart en månad nu, men ångesten tar bara över mer och mer för varje dag.

Finns det hopp för mig? Hur går man vidare?
 
Mitt liv har kantats av självdestruktivt beteende, alkohol och promiskuösa förhållanden i kombination och syfte att döva min upplevda ensamhet. Jag har tagit risker, levt i en bubbla, omvandlat min ångest till ibland okontrollerbar ilska etcetera. På senaste tiden har tiden kommit i kapp och den ångest jag har för alla dumheter jag gjort alkoholpåverkad blir svår att fly undan. Jag har förstört så mycket för mig själv för att ”straffa” andra, när det är enda som händer är att jag straffar mig själv.

Nu vill jag förändras, men jag vet inte om jag någonsin kommer att kunna gå vidare från detta helvetet som jag utsatt mig för? Går det att ta sig vidare från ett liv som inneburit snart tresiffrigt sexpartners? Jag känner mig smutsig, hur kan jag ha levt på det här viset?

Jag har skickat in test för klamydia och gonorré, men måste ringa min läkare och prata om detta. Uppenbarligen behöver jag ta alla andra prover också, förhoppningsvis är allt negativt. Äter medicin och måste väl diskutera det också, samt skaffa någons samtalskontakt. Jag har så mycket ångest, och det här beteendet har bara eskalerat. Varit fri från alkohol snart en månad nu, men ångesten tar bara över mer och mer för varje dag.

Finns det hopp för mig? Hur går man vidare?
Jag tycker inte det finns något bättre eller sämre antal sexpartners :). Jag hejar också på :heart att ta sig ur det självdestruktiva.
 

Orolig1

Trådstartare
Alltså tack alla ni för så fina kommentarer, blir alldeles gråtfärdig efter att ha läst detta. Känner mig värdelös och äcklig, och utom räddning, men vet väl också att det inte är så. Jag har en del svar på varför jag är som jag är, men behöver få hjälp att hantera detta. Anledningen till att jag bara mått sämre och sämre på senare tid är för att alkohol fått mig att tappa det helt. Gjort saker jag inte minns, med helt fel människor, och det gör mig mer rädd att jag kanske sårat folk i min närhet genom mitt beteende. Ett beteende jag faktiskt inte minns, men som jag inte skulle bli förvånad över om det faktiskt skett. Eftersom det är helt svart, så kan folk säga vad som helst utan att jag vet om det är sant eller inte. Det känns fruktansvärt, och jag vill inte direkt fråga om det för jag vet inte om jag kan hantera att jag t ex har haft sex med någon av mina vänners pojkvänner. Tänk om detta har hänt? Jag har ju gjort tveksamma saker tidigare som jag kommer ihåg, men inte med mina vänners respektive. Förhoppningsvis har inte det heller hänt, och kanske kommer det fram i så fall så småningom, i så fall får jag väl ta det då. Eller?
 
Alltså tack alla ni för så fina kommentarer, blir alldeles gråtfärdig efter att ha läst detta. Känner mig värdelös och äcklig, och utom räddning, men vet väl också att det inte är så. Jag har en del svar på varför jag är som jag är, men behöver få hjälp att hantera detta. Anledningen till att jag bara mått sämre och sämre på senare tid är för att alkohol fått mig att tappa det helt. Gjort saker jag inte minns, med helt fel människor, och det gör mig mer rädd att jag kanske sårat folk i min närhet genom mitt beteende. Ett beteende jag faktiskt inte minns, men som jag inte skulle bli förvånad över om det faktiskt skett. Eftersom det är helt svart, så kan folk säga vad som helst utan att jag vet om det är sant eller inte. Det känns fruktansvärt, och jag vill inte direkt fråga om det för jag vet inte om jag kan hantera att jag t ex har haft sex med någon av mina vänners pojkvänner. Tänk om detta har hänt? Jag har ju gjort tveksamma saker tidigare som jag kommer ihåg, men inte med mina vänners respektive. Förhoppningsvis har inte det heller hänt, och kanske kommer det fram i så fall så småningom, i så fall får jag väl ta det då. Eller?
Du är givetvis varken äcklig eller värdelös. Det är jättebra att du tar tag i ditt mående :heart.
 

Lovisaleonora

Moderator
Mitt liv har kantats av självdestruktivt beteende, alkohol och promiskuösa förhållanden i kombination och syfte att döva min upplevda ensamhet. Jag har tagit risker, levt i en bubbla, omvandlat min ångest till ibland okontrollerbar ilska etcetera. På senaste tiden har tiden kommit i kapp och den ångest jag har för alla , endumheter jag gjort alkoholpåverkad blir svår att fly undan. Jag har förstört så mycket för mig själv för att ”straffa” andra, när det är enda som händer är att jag straffar mig själv.

Nu vill jag förändras, men jag vet inte om jag någonsin kommer att kunna gå vidare från detta helvetet som jag utsatt mig för? Går det att ta sig vidare från ett liv som inneburit snart tresiffrigt sexpartners? Jag känner mig smutsig, hur kan jag ha levt på det här viset?

Jag har skickat in test för klamydia och gonorré, men måste ringa min läkare och prata om detta. Uppenbarligen behöver jag ta alla andra prover också, förhoppningsvis är allt negativt. Äter medicin och måste väl diskutera det också, samt skaffa någons samtalskontakt. Jag har så mycket ångest, och det här beteendet har bara eskalerat. Varit fri från alkohol snart en månad nu, men ångesten tar bara över mer och mer för varje dag.

Finns det hopp för mig? Hur går man vidare?
Klart det finns hopp för dig, du har ju redan gjort det svåraste. Kommit till insikt och vill förändra din tillvaro. Inte kommer det att bli lätt hela vägen, men det finns hjälp att få. Det svåraste måste du göra själv, det är det jobbet du inte kan få hjälp med - inom dig.

Men varje dag är en belöning, och du vill ju ha en förändring. No change, no change. Du måste ändra något för att få en förändring.

Du har gjort en hel hög med erfarenheter, använd dem. Inte mot dig, utan för dig. Du har lärt dig massor om både dig själv och andra. Beröm dig för att du är igenom och på andra sidan. Fortsätt gå. Du är på rätt väg. Det är OK att stanna, vila, beundra utsikten, söka skydd för regnet - men fortsätt håll fokus på kompassen och var du är på väg.

Klart du klarar detta, du har ju överlevt den andra skiten - den du vill ifrån.
 
@Orolig1 det är varken äckligt eller fel att ha många sexpartners, däremot låter det som råkat ut för många äckliga människor som kan med att utnyttja en person som är så redlöst berusad att hen inte minns något efterråt, det (dem gjort) är i allra högsta grad fel!
Jättebra att du fått en samtalskontakt, kanske behöver du även hjälp med att hantera alkoholen? Men det borde din samtalskontakt kunna remitera dig till rätt instans om det behövs. Ta hand om dig! :heart
 
Blir så sorgsen när jag läser ditt inlägg. Du beskriver mig för 15-20 år sedan, jag levde precis så. Men nu är jag här, ett bevis på att det går. Samtalskontakt låter väldigt bra. Det kan vara så att din problematik (som verkar sträcka sig över flera områden) är för komplex för VC att klara av, och du kan då behöva remitteras till psykiatrin. Där finns det flera olika typer av terapi, alla varianter är inte rätt för alla. Där kan man skräddarsy terapin på ett annat sätt. Det var väldigt hjälpsamt för mig som också behövde hjälp på flera olika områden.

Jag instämmer i kören som säger att du inte är varken äcklig eller värdelös. Du är värdefull! ❤️
Och du är modig som vågar se ditt beteende och ta tag i det.
 
P

prallan

Mitt liv har kantats av självdestruktivt beteende, alkohol och promiskuösa förhållanden i kombination och syfte att döva min upplevda ensamhet. Jag har tagit risker, levt i en bubbla, omvandlat min ångest till ibland okontrollerbar ilska etcetera. På senaste tiden har tiden kommit i kapp och den ångest jag har för alla dumheter jag gjort alkoholpåverkad blir svår att fly undan. Jag har förstört så mycket för mig själv för att ”straffa” andra, när det är enda som händer är att jag straffar mig själv.

Nu vill jag förändras, men jag vet inte om jag någonsin kommer att kunna gå vidare från detta helvetet som jag utsatt mig för? Går det att ta sig vidare från ett liv som inneburit snart tresiffrigt sexpartners? Jag känner mig smutsig, hur kan jag ha levt på det här viset?

Jag har skickat in test för klamydia och gonorré, men måste ringa min läkare och prata om detta. Uppenbarligen behöver jag ta alla andra prover också, förhoppningsvis är allt negativt. Äter medicin och måste väl diskutera det också, samt skaffa någons samtalskontakt. Jag har så mycket ångest, och det här beteendet har bara eskalerat. Varit fri från alkohol snart en månad nu, men ångesten tar bara över mer och mer för varje dag.

Finns det hopp för mig? Hur går man vidare?

Jag kan oxå känna igen mig i det du skriver. Jag har dock aldrig fungerar bra med samtalskontakter, inte att det har förvärrat, men känts ganska meningslöst.
Vad som hjälpte mig var att jag fokuserade på att det var ett självskadebeteende. Att jag behandlade mig själv illa och i mitt fall pga traumatiska händelser i barndomen som har gett mig posttraumatisk stress.
Jag har fått medicin mot just PSD och försökte bearbeta mig själv. Var ute och promenerade i timmar, med solglasögon då jag grät mkt där jag gick. Jag gav mig själv tid att läka, och jag kanske är privilegierad att ha kunnat bo gratis hos min mamma under de 6 månader det tog för mig att se ljuset i tunneln och då jobbade jag inte utan bara promenerade samt umgicks med mina närmaste 2 vänner.
Idag är alla självskadebeteenden borta, även om jag får mina ångestattacker men har även medicin mot dessa som jag tar vid behov.
Det finns många sätt för behandling och det svåra är nog att hitta vad som passar just en själv.
Skicka gärna pm om du vill :heart
 

Orolig1

Trådstartare
@Orolig1 det är varken äckligt eller fel att ha många sexpartners, däremot låter det som råkat ut för många äckliga människor som kan med att utnyttja en person som är så redlöst berusad att hen inte minns något efterråt, det (dem gjort) är i allra högsta grad fel!
Jättebra att du fått en samtalskontakt, kanske behöver du även hjälp med att hantera alkoholen? Men det borde din samtalskontakt kunna remitera dig till rätt instans om det behövs. Ta hand om dig! :heart

Visserligen är det dåligt av de/dem som utnyttjat situationen, men jag tror att jag uppfattats som full, men vid sinnes fulla bruk. Eller ja, kanske inte, men... har upplevt psykosliknande tillstånd och/eller hallucinationer (För då är man ju verkligen vid sinnes fulla bruk) :meh:. Mycket är dock mitt eget fel.

Blir så sorgsen när jag läser ditt inlägg. Du beskriver mig för 15-20 år sedan, jag levde precis så. Men nu är jag här, ett bevis på att det går. Samtalskontakt låter väldigt bra. Det kan vara så att din problematik (som verkar sträcka sig över flera områden) är för komplex för VC att klara av, och du kan då behöva remitteras till psykiatrin. Där finns det flera olika typer av terapi, alla varianter är inte rätt för alla. Där kan man skräddarsy terapin på ett annat sätt. Det var väldigt hjälpsamt för mig som också behövde hjälp på flera olika områden.

Jag instämmer i kören som säger att du inte är varken äcklig eller värdelös. Du är värdefull! ❤
Och du är modig som vågar se ditt beteende och ta tag i det.

Tack! Och tack alla andra, det var precis den här kärleken och det stöd jag behövde just nu. Nu måste jag helt enkelt se till att boka en tid och se över detta. Jag vill verkligen ta mig ur detta, men det känns så skamligt och svårt att beskriva.
 
Tack! Och tack alla andra, det var precis den här kärleken och det stöd jag behövde just nu. Nu måste jag helt enkelt se till att boka en tid och se över detta. Jag vill verkligen ta mig ur detta, men det känns så skamligt och svårt att beskriva.
Skam är inte bra. Det leder oftas till att man förminskar sig och är elak mot sig själv.

Se det hellre som att du insett att det är en dålig väg du varit inne på och jobba med ditt självskadebeteende. Precis som du nu börjat.
 
Visserligen är det dåligt av de/dem som utnyttjat situationen, men jag tror att jag uppfattats som full, men vid sinnes fulla bruk. Eller ja, kanske inte, men... har upplevt psykosliknande tillstånd och/eller hallucinationer (För då är man ju verkligen vid sinnes fulla bruk) :meh:. Mycket är dock mitt eget fel.



Tack! Och tack alla andra, det var precis den här kärleken och det stöd jag behövde just nu. Nu måste jag helt enkelt se till att boka en tid och se över detta. Jag vill verkligen ta mig ur detta, men det känns så skamligt och svårt att beskriva.

Jag vet väldigt många som levt som du. Som är helt underbara människor på alla sätt och vis. Och som klarat ta sig ur det leverna som de inte mådde bra av.

Det är ju helt irrelevant för ditt värde som människa hur många du haft sex med. Jag kan inte bry mig mindre ang folks antal sexpatners.
Däremot så blir man ju orolig om någon använder sex som självskadebeteende och mår dåligt över hur man lever.

Hoppas du kan våga söka hjälp! Jag tror det är vanligare än du tror att leva som du gör.
Och jag kan garantera att du inte kommer chocka någon psykolog etc med din historia. De har sett och hört det mesta.
 
Visserligen är det dåligt av de/dem som utnyttjat situationen, men jag tror att jag uppfattats som full, men vid sinnes fulla bruk. Eller ja, kanske inte, men... har upplevt psykosliknande tillstånd och/eller hallucinationer (För då är man ju verkligen vid sinnes fulla bruk) :meh:. Mycket är dock mitt eget fel.



Tack! Och tack alla andra, det var precis den här kärleken och det stöd jag behövde just nu. Nu måste jag helt enkelt se till att boka en tid och se över detta. Jag vill verkligen ta mig ur detta, men det känns så skamligt och svårt att beskriva.
Det är verkligen inte något att skämmas för. Varken alkoholen, det destruktiva beteendet eller många partners. Jag rör mig i kretsar där det är helt normalt med tresiffrigt antal partners, och med exhibitionister som gillar att göra saker som de flesta kanske tycker är lite speciellt. Skillnaden är att du inte vill, och det är det du behöver hjälp med. Men skämmas behöver du inte göra.
 
Jag tror att alla kan gör sitt sex liv till något man skäms för eller oroar sig över. Jag har bara haft en sifrigt antal partners.
Det får man skit för som kille. så strunta i antalet, lev framåt, och hand om dig.
 
Har inte så mkt att säga men hoppas verkligen det går vägen för dig och den förändring du vill ha! Ta hand om dig :heart
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Sluta rida?
  • Dräktiga ston 2020/2021
Upp