Tala med hästar

[Mia_R]

Jag pratar jämt med alla mina djur, även hönsen.
Hästarna kommer när jag ropar och jag upplever det som att vi kommunicerar hela tiden även om jag mest använder ord och de kroppsspråk, men som jag ser det så har de rätt stora ordförråd och lyssnar och förstår mycket då jag pratar ofta om det vi gör just då oavsett om det är vid hantering lösa eller i grimskaft, vid tömkörning eller ridning.

 

[nightcrawler]

Jag pratar alltid med mina djur. Tycker människor som inte pratar med sina djur är märkliga. Om man inte pratar så får man ingen kontakt tycker jag. Att bara säga hit eller sitt till hunden t ex är ju som att ge order till en slav. Man måste ju prata med dom emellanåt. Även om dom inte förstår allt så lyssnar dom.

 

[Buck]

Började tänka på igår när jag skulle rida min häst hur mycket jag faktiskt pratar mycket med honom under ridning, som extra hjälp.
Min ena tränare i terräng (som är hans förra ägare och van vid fullblod som gått löp) är väldigt mycket för att rida med hjälp av rösten. Inte smackningar o.l. men mycket lugnande ord, beröm istället för att klappa osv. De har ju inte skänklar till hjälp i löp så det är ju hjälper i tyglar, röst osv. Men eftersom jag ofta rider själv och de gånger jag delar bana eller ridhus med någon så är det dödstyst eller diverse smackningar så vetefan om det är så vanligt så tänkte jag hör med er

T.ex. så kan jag med lugn och stadig röst säga "vääänta, vääänta" upp till ett hinder för att mina heta häst ska veta att vi väntar på mig och inte kastar oss flackt över och jag tycker det funkar jättebra och han älskar beröm från röst efteråt. Samma om han är lite övertaggad och trippar och går sidleds så kan jag säga ett litet "framåt". Även att säga gångarten när han gärna vill galoppera hjälper, ett "trava" och han fattar lättare att skänkeln betyder framåt men i samma gångart osv.

tldr; pratar ni med hästarna som extra hjälp?

Jag pratar hela tiden, kör min häst så då är det mycket höger/vänster, vänta/stopp, gå fram/öka/jobba och såklart trav/skritta/galopp .
Sen eftersom jag inte kan ge beröm annat än med rösten (eftergift också men det tas ofta som= full fart framåt ). Så blir det väldigt mycket duktigt och bra ^_^.

Sen så pratar jag mycket när jag är med hästarna, har alltid gjort men är lite mindre när det är folk runtomkring , uppvuxen med eget stall så där pratade jag och sjöng med hästarna hela tiden .

 

[LindaKL]

Jag pratar också med hästarna. Nu håller jag på att utbilda en unghäst som tidigare tränats för trav och jag vill kunna ge honom röstkommando för t.ex galopp vid tömkörning och ridning. Som en förstärkning. Använder hellre rösten som förstärkning än piskan eller annat. Han svarar dessutom väldigt bra på min röst. Är noga med att berömma honom både med röst och klapp när han förstår mig och gör rätt.
Pratar även med katterna....

 

[Unafraid]

Jag pratar absolut bör jag rider! Mest "ptro" faktiskt. Riktigt praktisk att dom kan det röstkommandot när man rider barbacka och dom lägger in ett lite väl luftigt byte eller den där traven med massor av ryggverksamhet så man glider omkring som en smörklick i en stekpanna.

 

[Badger]

Jag pratar alltid med mina djur. Tycker människor som inte pratar med sina djur är märkliga. Om man inte pratar så får man ingen kontakt tycker jag. Att bara säga hit eller sitt till hunden t ex är ju som att ge order till en slav. Man måste ju prata med dom emellanåt. Även om dom inte förstår allt så lyssnar dom.

Dessutom läste jag i någon förflugen artikel att vissa av dem begriper betydligt mer av vad man kläcker ur sig. (hundar alltså, med hästar kör jag på att det är tonfallet som går fram...)

 

[Kjerulfia]

Min häst kan svenska. Det är praktiskt för mig vid tömkörning och ridning, men kan bli tokigt ibland t.ex vid träning om tränaren pratar om nästa övning och säger att man ska fatta galopp vid ett visst ställe. Ponnyhästen blir då jättetaggad och vill börja galoppera på en gång

 

[nightcrawler]

Dessutom läste jag i någon förflugen artikel att vissa av dem begriper betydligt mer av vad man kläcker ur sig. (hundar alltså, med hästar kör jag på att det är tonfallet som går fram...)

Ja det tycker jag man märker ganska tydligt. Hundar verkar väldigt förstående. Hästar tycker jag det är olika. Vissa verkar förstå mycket och andra verkar mer gå tonfallet.

 

[Badger]

Ja det tycker jag man märker ganska tydligt. Hundar verkar väldigt förstående. Hästar tycker jag det är olika. Vissa verkar förstå mycket och andra verkar mer gå tonfallet.

Jo de verkar faktiskt väldigt varierande smarta (hundar och hästar fast på lite olika nivå. Jag har mött ett par hundar som inte verkar begripa ett smack, mammas grannes tex.) det är intressant. Man blir nyfiken på om man fått rätt uppfattning eller helt fel där. (Är inte heller helt övertygad om att smartheten är direkt relaterad till hur lättdresserat djuret är så måste vara ursvårt att kolla, hur skulle man göra?)

 

[nightcrawler]

Jo de verkar faktiskt väldigt varierande smarta (hundar och hästar fast på lite olika nivå. Jag har mött ett par hundar som inte verkar begripa ett smack, mammas grannes tex.) det är intressant. Man blir nyfiken på om man fått rätt uppfattning eller helt fel där. (Är inte heller helt övertygad om att smartheten är direkt relaterad till hur lättdresserat djuret är så måste vara ursvårt att kolla, hur skulle man göra?)

Jag har märkt tydligt på mina djur att dom förstår. Både hundarna och hästarna. Min gamla tanthästs uppfödare frågade till och med om jag hade märkt nått speciellt med henne. Och jag förklarade hur hon är och så. Då berättade hon om hennes mamma och det var nått speciellt med henne åxå. Även tanten dotter tycks ha det där speciella. Det tycker jag är kul. Älskar dom där som är lite speciella. Dom förstår mer än andra. Både hundar och hästar.

 

[mollyphlox]

Började tänka på igår när jag skulle rida min häst hur mycket jag faktiskt pratar mycket med honom under ridning, som extra hjälp.
Min ena tränare i terräng (som är hans förra ägare och van vid fullblod som gått löp) är väldigt mycket för att rida med hjälp av rösten. Inte smackningar o.l. men mycket lugnande ord, beröm istället för att klappa osv. De har ju inte skänklar till hjälp i löp så det är ju hjälper i tyglar, röst osv. Men eftersom jag ofta rider själv och de gånger jag delar bana eller ridhus med någon så är det dödstyst eller diverse smackningar så vetefan om det är så vanligt så tänkte jag hör med er

T.ex. så kan jag med lugn och stadig röst säga "vääänta, vääänta" upp till ett hinder för att mina heta häst ska veta att vi väntar på mig och inte kastar oss flackt över och jag tycker det funkar jättebra och han älskar beröm från röst efteråt. Samma om han är lite övertaggad och trippar och går sidleds så kan jag säga ett litet "framåt". Även att säga gångarten när han gärna vill galoppera hjälper, ett "trava" och han fattar lättare att skänkeln betyder framåt men i samma gångart osv.

tldr; pratar ni med hästarna som extra hjälp?

Japp. Pratar väldigt mycket med hästen. Om det sen hjälper, det vet jag inte.. En del verkar han förstå åtminstone

Men jag är en väldigt pratsam person så jag har väl lite svårt med att knipa käft

 

[TinyWiny]

Jo de verkar faktiskt väldigt varierande smarta (hundar och hästar fast på lite olika nivå. Jag har mött ett par hundar som inte verkar begripa ett smack, mammas grannes tex.) det är intressant. Man blir nyfiken på om man fått rätt uppfattning eller helt fel där. (Är inte heller helt övertygad om att smartheten är direkt relaterad till hur lättdresserat djuret är så måste vara ursvårt att kolla, hur skulle man göra?)

Jag tror faktiskt att det inte enbart beror på djuret utan också på relationen till människan. Ett djur som har en människa som pratar med sina djur och försöker förstå djuret också tror jag lär sig i mycket högre utsträckning vad människans läten betyder. (Att människan alltså inte bara ger kommandon utan kommunikationen går åt båda hållen.) Då finns det en helt annan motivation för djuret att förstå än om djuret har en människa som inte bryr sig om vad djuret försöker förmedla.

 

[Badger]

Jag tror faktiskt att det inte enbart beror på djuret utan också på relationen till människan. Ett djur som har en människa som pratar med sina djur och försöker förstå djuret också tror jag lär sig i mycket högre utsträckning vad människans läten betyder. (Att människan alltså inte bara ger kommandon utan kommunikationen går åt båda hållen.) Då finns det en helt annan motivation för djuret att förstå än om djuret har en människa som inte bryr sig om vad djuret försöker förmedla.

Ah ja såklart. Lite som om det är någon vits att lära sig ett främmande språk eller inte. Är jag mest intresserad av att bara "prata" med hästar eller även med människor.

(på grannens hund misstänkte jag en kromosomvarians egentligen)

 

[Bismarck]

Vi pratar nästan alltid med våra travhästar, även när vi sitter och kör dem i jobb på banan.
Inte riktigt som en hjälp som sådan. Men dels är det mysigt, känns som om man underhåller relationen. Och så tror jag att de tycker att det är roligare att träna, känner sig självsäkra och motiverade, när de blir uppmuntrade och får höra hur vi berömmer dem och pratar med positiva, glada toner.
Jag vet såklart inte, det kan vara inbillning också. Jag tror ändå att det hjälper deras självförtroende och inställning. Och det har väldigt tydligt haft en effekt på hästar som varit lite heta, stressade eller avstängda och gått på rutin. Att få se hur den sortens hästar efter veckor eller månader äntligen börjar vrida öronen, lyssna och svara på ens röst är väldigt fint.

Sedan tycker säkert andra man är knäpp när man sitter och tränar och pratar och hejar på hästen med sin gulligaste "duuuuuuuuktig häst"-röst, som om man precis vunnit ett lopp Men det funkar för oss.

 

[Snubbelfot]

Jag använder ofta rösten tillsammans med hästen, både uppsuttet och på marken. Dels som direkta hjälper och kommandon, dels som mer diffus ffa lugnande inverkan. Däremot har jag ingen föreställning om att hästar har språkförståelse som sådan i någon som helst form, min uppfattning är att hästar dels reagerar på basala röstegenskaper som styrka/tonhöjd/energi och dels på rent inlärda ord och sekvenser.

 

[TinyWiny]

Ah ja såklart. Lite som om det är någon vits att lära sig ett främmande språk eller inte. Är jag mest intresserad av att bara "prata" med hästar eller även med människor.

(på grannens hund misstänkte jag en kromosomvarians egentligen)

Precis!

 

[TinyWiny]

Jag använder ofta rösten tillsammans med hästen, både uppsuttet och på marken. Dels som direkta hjälper och kommandon, dels som mer diffus ffa lugnande inverkan. Däremot har jag ingen föreställning om att hästar har språkförståelse som sådan i någon som helst form, min uppfattning är att hästar dels reagerar på basala röstegenskaper som styrka/tonhöjd/energi och dels på rent inlärda ord och sekvenser.

Åh, du skulle du träffa mina hästar Jag frågar och de svarar eller de frågar och jag svarar, de fattar så enormt många ord och det har inte med sättet jag säger orden på att göra utan orden i sig. Ett aktuellt exempel, jag frågar hästen om hen vill att jag ska ta av täcket, hästen går en vända om hen vill ha täcket kvar och stannar kvar om hen vill ha av det. Säger jag då till hästen som inte vill ta av täcket att jag ska rätta till täcket så kommer hen fram och står still medans täcket rättas till. Det tar såklart ett tag att få till den kommunikationen och för min ena häst har det tagit nästan två år innan han förstod skillnaden på att rätta till och ta av när jag frågade men nu förstår han vad jag menar. Han var dock ohanterad när han kom hit och är dessutom import och tittade på mig med skeptisk min i början när jag pratade men nu förstår han vad jag säger i väldigt många fall. Jag ser det som lätt nedlåtande faktiskt att tro att våra djur inte förstår. Ungefär på samma sätt som de som anser att djur inte kan kommunicera med människor. Visst kräver det mer när det handlar om olika språk men det är så värt det när man förstår varandra.

 

[mackan]

Pratar med alla mina djur - katter, hund och häst. De förstår väldigt många ord och betydelser . Hunden kan namn på alla sina leksaker - man kan be honom ”hämta flätan” eller ”städa bollen” så hämtar/lämnar han de olika leksakerna. (Massor av olika). Han förstår även massor av långa meningar.

Det mysigaste jag vet gällande häst tycker jag är när man använder rösten under träning och berömmer, och man känner hur hästen höjer sig under en av nöjdhet och stolthet och tar i ytterligare lite till under berömmet