Kropp & själ Tala om för någon att hen är tjock.

Att motverka diskriminering är självklart bra.

Men kan du utveckla hur du menar att normalisering av överviktiga kroppar (för det är ju de tyngre kropparna vi diskuterar; det brukar inte vara välkommet att diskutera de magrare kropparna) inte får som följd att man normaliserar övervikt och fetma?
Nej, det tänker jag inte utveckla, eftersom det inte har med tråden att göra och för att jag personligen är trött på att förklara kroppspositivism för människor som står utanför den. Det finns redan mycket att läsa i ämnet, både på Bukefalos och genom Google.
 
Och var står det att det skulle handla om vårdens påpekanden om vikt? Jag tror att läkare skulle vinna mycket på att få ökad kunskap om just beteendeförändringar och kanske det viktigaste, bemöta patienter med en öppen attityd och varsam hand och med en hel dos fingertoppskänsla. Nu pratar jag inte specifikt om just dig, utan i allmänhet.
Det står inte att det specifikt skulle göra det, heller.
Så det är ett perspektiv av flera, som borde få diskuteras i den här tråden.

Och när det gäller beteendeförändringar: jo, visst vore det bra om alla inom sjukvården har en full utbildning i att kunna "frammana" beteendeförändringar. Men jag tror också att det kan finnas rationaliseringsvinster i att det finns en uppdelning i vem som gör vad.

En ortoped, till exempel, är duktig på att operera skelett och leder. Men ganska dålig på att behandla diabetes. Och den uppdelningen är nog inte så dum, för genom att begränsa sitt fält kan man bli duktigare på djupet inom det fältet.

Jag skulle tycka att det vore jätteintressant om man inom överviktsbehandling kunde lägga resurser på beteendeförändring i stället för kirurgi, och se hur resultaten blir. En svårighet här är att det ofta är ganska lätt för kirurger att äska pengar medan det för "psykokurativ resurs" (usel term, men det kan finnas så olika utbildningsbakgrund gällande samtalsterapeuter att jag medvetet tillåter mig att använda en så luddig term) brukar vara svårt.
Dessutom får ju kirurgerna rätt snabbt och synligt resultat av sina åtgärder (på både gott och ont; med önskad effekt och komplikationer) medan beteendeförändrande arbete tar tid. Det gör det säkert också svårt att argumentera för sin sak för "psykokurativ resurs" sida.
 
Vad tror du @kryddelydd är så farligt med att normalisera överviktiga?
Inte "överviktiga".
Övervikt.
En överviktig person är inte onormal.

Risken?
Jo, att allt fler människor får allt större övervikt och får allt fler hälsoproblem på grund av sin övervikt.
Man ser idag att fler människor dör i förtid på grund av "vällevnadssjukdomar" (inte jag som har hittat på termen) än de som dör av svält.
Det är väl lite problematiskt?

Många människor har mer smärtor i rörelseapparaten än de skulle behöva ha, på grund av övervikt. Det är väl synd?
 
Inte "överviktiga".
Övervikt.
En överviktig person är inte onormal.

Risken?
Jo, att allt fler människor får allt större övervikt och får allt fler hälsoproblem på grund av sin övervikt.
Man ser idag att fler människor dör i förtid på grund av "vällevnadssjukdomar" (inte jag som har hittat på termen) än de som dör av svält.
Det är väl lite problematiskt?

Många människor har mer smärtor i rörelseapparaten än de skulle behöva ha, på grund av övervikt. Det är väl synd?
Okej. Och hur menar du att övervikt normaliseras idag?
Jag såg att någon (@FrauleinLeo?) tolkade dig som att du menade kroppspositivismens rörelse. Det gör jag med, är det det du menar?
 
Att motverka diskriminering är självklart bra.

Men kan du utveckla hur du menar att normalisering av överviktiga kroppar (för det är ju de tyngre kropparna vi diskuterar; det brukar inte vara välkommet att diskutera de magrare kropparna) inte får som följd att man normaliserar övervikt och fetma?
Det är inte normalisering som är problemet med smala det är idealisering. Alla kroppar är ju "normala" och värdefulla. Tänk och vi kunde vila i att kroppar bara är vad den är.
 
Okej. Och hur menar du att övervikt normaliseras idag?
Jag såg att någon (@FrauleinLeo?) tolkade dig som att du menade kroppspositivismens rörelse. Det gör jag med, är det det du menar?
Det är en del av det.
Och också klädkedjor som använder överviktiga modeller i sin reklam (och NEJ, jag menar verkligen inte att det vore önskvärt eller det minsta bra att använda underviktiga modeller; jag tycker att normalvikt vore eftersträvansvärt!!!!).
Och för allt i världen alla de kommentarer som finns om att sjukvården nog inte ska kommentera övervikt.

Eller, för den delen, se dig om ute på gatan. Titta på människors kroppar. Fundera på om du ser många normalviktiga människor? En del finns, men vi har en stor benägenhet att utifrån visuellt intryck underskatta övervikt.

Och än en gång (vet inte hur många gånger jag blir tvungen att upprepa detta i olika formuleringar): självklart är det inte OK att någon vemsomhelst kommenterar en persons kropp. Ja, jag förstår att det händer eftersom människor är en ganska otrevlig varelse mot varandra, i många sammanhang. Och det är självklart inte OK.

Men i de flesta överviktstrådar här blir ämnet "eventuella problem med övervikt" så aggressivt bemött utifrån att fokus är så hårt på att problemet med övervikt enbart handlar om omvärldens elakheter.
Vårdpersonal blir väldigt ifrågasatt när de/vi tar upp att övervikt är ett problem, och vårdens försök att diskutera hälsa tolkas som dolt fettförakt.
Det är problematiskt, för det blir ett så starkt försvar för övervikten, den får liksom inte röras.
Det blir ju också en del av en normalisering: man får inte röra eller ifrågasätta övervikt, oavsett utifrån vilket perspektiv man försöker diskutera frågan.

Blev det bara ett konstigt svar?
 
Det är en del av det.
Och också klädkedjor som använder överviktiga modeller i sin reklam (och NEJ, jag menar verkligen inte att det vore önskvärt eller det minsta bra att använda underviktiga modeller; jag tycker att normalvikt vore eftersträvansvärt!!!!).
Och för allt i världen alla de kommentarer som finns om att sjukvården nog inte ska kommentera övervikt.

Eller, för den delen, se dig om ute på gatan. Titta på människors kroppar. Fundera på om du ser många normalviktiga människor? En del finns, men vi har en stor benägenhet att utifrån visuellt intryck underskatta övervikt.

Och än en gång (vet inte hur många gånger jag blir tvungen att upprepa detta i olika formuleringar): självklart är det inte OK att någon vemsomhelst kommenterar en persons kropp. Ja, jag förstår att det händer eftersom människor är en ganska otrevlig varelse mot varandra, i många sammanhang. Och det är självklart inte OK.

Men i de flesta överviktstrådar här blir ämnet "eventuella problem med övervikt" så aggressivt bemött utifrån att fokus är så hårt på att problemet med övervikt enbart handlar om omvärldens elakheter.
Vårdpersonal blir väldigt ifrågasatt när de/vi tar upp att övervikt är ett problem, och vårdens försök att diskutera hälsa tolkas som dolt fettförakt.
Det är problematiskt, för det blir ett så starkt försvar för övervikten, den får liksom inte röras.
Det blir ju också en del av en normalisering: man får inte röra eller ifrågasätta övervikt, oavsett utifrån vilket perspektiv man försöker diskutera frågan.

Blev det bara ett konstigt svar?
Vad är risken med det tror du att trenden kommer att slå om så att människor strävar efter att vara överviktiga för att det är snyggt?
 
Det är en del av det.
Och också klädkedjor som använder överviktiga modeller i sin reklam (och NEJ, jag menar verkligen inte att det vore önskvärt eller det minsta bra att använda underviktiga modeller; jag tycker att normalvikt vore eftersträvansvärt!!!!).
Och för allt i världen alla de kommentarer som finns om att sjukvården nog inte ska kommentera övervikt.

Eller, för den delen, se dig om ute på gatan. Titta på människors kroppar. Fundera på om du ser många normalviktiga människor? En del finns, men vi har en stor benägenhet att utifrån visuellt intryck underskatta övervikt.

Och än en gång (vet inte hur många gånger jag blir tvungen att upprepa detta i olika formuleringar): självklart är det inte OK att någon vemsomhelst kommenterar en persons kropp. Ja, jag förstår att det händer eftersom människor är en ganska otrevlig varelse mot varandra, i många sammanhang. Och det är självklart inte OK.

Men i de flesta överviktstrådar här blir ämnet "eventuella problem med övervikt" så aggressivt bemött utifrån att fokus är så hårt på att problemet med övervikt enbart handlar om omvärldens elakheter.
Vårdpersonal blir väldigt ifrågasatt när de/vi tar upp att övervikt är ett problem, och vårdens försök att diskutera hälsa tolkas som dolt fettförakt.
Det är problematiskt, för det blir ett så starkt försvar för övervikten, den får liksom inte röras.
Det blir ju också en del av en normalisering: man får inte röra eller ifrågasätta övervikt, oavsett utifrån vilket perspektiv man försöker diskutera frågan.

Blev det bara ett konstigt svar?
Om du upplever att folk har problem med att du tar upp deras övervikt- har du inte då tänkt att du behöver utveckla och lära dig ett bättre sätt?
Varför inte istället ha en mer ödmjuk inställning och be om tips istället för att bara tänka att det är andra som är överkänsliga och ska ändra sig?
 
Det är inte normalisering som är problemet med smala det är idealisering. Alla kroppar är ju "normala" och värdefulla. Tänk och vi kunde vila i att kroppar bara är vad den är.
Nja?
När du skriver "smal" kropp: pratar du då inom spannet av normalvikt eller i spannet undervikt?

Att underviktiga kroppar idealiseras är ju jättedåligt. Men enstaka röster lyckades ju föra fram här, innan de tystades och föstes bort ur tråden (vilket nog får ses som OK eftersom tråden handlar om överviktiga, medan vi nu är inne på spåret "alla sorters kroppar") har ju uttryckt att även de smala/underviktiga kropparnas ägare blir utsatta för elakheter.

Och faktiskt: alla kroppar är inte normala. Men de kan duga som de är.
 
Jag har skummat igenom tråden och förstår att många som svarar är sådana som ger oönskade bantningstips, som tar som uppgift att motionera tjocka vänner osv..

Jag begriper inte varför smala personer har sånt enormt behov av att banta tjocka människor?
Jag lovar att vi tjocka vet om att vi är tjocka. Vi vet riskerna med det. Vi vet hur man gör för att gå ner i vikt. Jag lovar!

Jag undviker många sociala sammanhang för att jag vet att jag inte är önskad pga jag är tjock.
Hatet mot tjocka personer är så öppet och utbrett att det är skrämmande.

Jag undviker att söka vård. För att jag vet att jag inte får hjälp då jag är tjock.
T. Ex: Jag blev omkullputtad/översprungen av en häst och fick rejält ont och blev groggy. Jag blev skjutsad till akuten och där fick jag höra att jag borde försöka gå ner i vikt. Varför tas det upp av läkare på akuten när jag inte söker för något som överhuvudtaget kan härledas till att jag är tjock?

Jag har fått höra "du var så vacker när du var smal"
Jag har fått bantningstips av okända människor i mataffären.
Jag har fått höra på vattengympan: "jaha du är ny här? Ja du ska se att nu kommer kilona bra rasa av om du börjar gå här regelbundet" jag går inte på vattengympan för att gå ner i vikt. Överhuvudtaget. Varför förutsätter någon det?

Feta människor är hatade och ansedda som lägre stående. Väldigt många tar varje tillfälle dom får att tala om det för alla feta.
 
Om du upplever att folk har problem med att du tar upp deras övervikt- har du inte då tänkt att du behöver utveckla och lära dig ett bättre sätt?
Varför inte istället ha en mer ödmjuk inställning och be om tips istället för att bara tänka att det är andra som är överkänsliga och ska ändra sig?
Nej, jag upplever inte i min yrkesvardag att människor har problem med det.
Här uttrycker jag mig rakare och mer avskalat vilket inte tas särskilt väl emot.

Dock är det ju inte helt ovanligt att människor skriver på Buke om hur gräslig sjukvården var som tog upp vikten. Det är den aspekten jag tar upp i den här diskussionen.
 
Jag har skummat igenom tråden och förstår att många som svarar är sådana som ger oönskade bantningstips, som tar som uppgift att motionera tjocka vänner osv..

Jag begriper inte varför smala personer har sånt enormt behov av att banta tjocka människor?
Jag lovar att vi tjocka vet om att vi är tjocka. Vi vet riskerna med det. Vi vet hur man gör för att gå ner i vikt. Jag lovar!

Jag undviker många sociala sammanhang för att jag vet att jag inte är önskad pga jag är tjock.
Hatet mot tjocka personer är så öppet och utbrett att det är skrämmande.

Jag undviker att söka vård. För att jag vet att jag inte får hjälp då jag är tjock.
T. Ex: Jag blev omkullputtad/översprungen av en häst och fick rejält ont och blev groggy. Jag blev skjutsad till akuten och där fick jag höra att jag borde försöka gå ner i vikt. Varför tas det upp av läkare på akuten när jag inte söker för något som överhuvudtaget kan härledas till att jag är tjock?

Jag har fått höra "du var så vacker när du var smal"
Jag har fått bantningstips av okända människor i mataffären.
Jag har fått höra på vattengympan: "jaha du är ny här? Ja du ska se att nu kommer kilona bra rasa av om du börjar gå här regelbundet" jag går inte på vattengympan för att gå ner i vikt. Överhuvudtaget. Varför förutsätter någon det?

Feta människor är hatade och ansedda som lägre stående. Väldigt många tar varje tillfälle dom får att tala om det för alla feta.
Trista erfarenheter.

Fast vad är det som får dig att tolka de dumheter som du stött på, som hat?
Eller så använder du och jag ordet "hat" på olika sätt.
 
Det är en del av det.
Och också klädkedjor som använder överviktiga modeller i sin reklam (och NEJ, jag menar verkligen inte att det vore önskvärt eller det minsta bra att använda underviktiga modeller; jag tycker att normalvikt vore eftersträvansvärt!!!!).
Och för allt i världen alla de kommentarer som finns om att sjukvården nog inte ska kommentera övervikt.

Eller, för den delen, se dig om ute på gatan. Titta på människors kroppar. Fundera på om du ser många normalviktiga människor? En del finns, men vi har en stor benägenhet att utifrån visuellt intryck underskatta övervikt.

Och än en gång (vet inte hur många gånger jag blir tvungen att upprepa detta i olika formuleringar): självklart är det inte OK att någon vemsomhelst kommenterar en persons kropp. Ja, jag förstår att det händer eftersom människor är en ganska otrevlig varelse mot varandra, i många sammanhang. Och det är självklart inte OK.

Men i de flesta överviktstrådar här blir ämnet "eventuella problem med övervikt" så aggressivt bemött utifrån att fokus är så hårt på att problemet med övervikt enbart handlar om omvärldens elakheter.
Vårdpersonal blir väldigt ifrågasatt när de/vi tar upp att övervikt är ett problem, och vårdens försök att diskutera hälsa tolkas som dolt fettförakt.
Det är problematiskt, för det blir ett så starkt försvar för övervikten, den får liksom inte röras.
Det blir ju också en del av en normalisering: man får inte röra eller ifrågasätta övervikt, oavsett utifrån vilket perspektiv man försöker diskutera frågan.

Blev det bara ett konstigt svar?
Nej det blev nog inte så konstigt svar. Jag inser att vi kommer från helt olika platser bara.

Jag läser dina inlägg som att du talar strikt utifrån att du är läkare. Jag förstår att du inte lägger värdering i det du säger om överviktig mer än den somatiska vårdens syn på övervikt.

Jag kommer i stället från "andra sidan". Dels genom att själv levt som överviktig och dels har jag många vänner som är överviktiga. Det kroppspositivismen ger dom (mig) är en fristad där man kan få släppa garden lite och där man fullt ut accepteras. Som överviktig finns det inte så många såna ställen i övrigt.

Jag är tämligen säker på att vi inte kommer ändra kroppsidealet av att visa överviktiga kroppar. Människor kommer inte välja att bli feta av att det i var femte reklam visas en överviktig kropp. Människor kommer inte bli feta av att folk tar selfies på sin överviktiga kropp.

Vi har har och har haft decennier av size zero-ideal och trots det så är merparten av befolkningen inte size zero.

Jag kan såklart inte tala för alla feta, men jag tror att i alla fall 90% av alla tjockisar hade valt bort sin övervikt om de kunnat. Alltså, det är inget "val" att vara fet. Ingen väljer aktivt att bli tjock och det kommer inte ändras av att fler feta får synas. Däremot kommer de som är feta kanske känna sig lite mer accepterade och må något lite bättre.
 
Nej, jag upplever inte i min yrkesvardag att människor har problem med det.
Här uttrycker jag mig rakare och mer avskalat vilket inte tas särskilt väl emot.

Dock är det ju inte helt ovanligt att människor skriver på Buke om hur gräslig sjukvården var som tog upp vikten. Det är den aspekten jag tar upp i den här diskussionen.
För mig har det varit irriterande när läkare sagt det i förbifarten som att det är den enklaste saken i världen och som att hen tror att jag inte vet. Mitt svar för några år sedan var;
Jag vet att jag är överviktig. Och jag har i nästan 20 år försökt få hjälp på ätstörningsmottagning. Men svaret är att jag inte prioteras. Jag håller på och äta ihjäl mig och jag blandar hetsätning med svält. I natt var jag uppe hela natten och åt flera kilo tårta eftersom jag inte kunde sluta äta. Och nu har jag panik och kommer säkert inte äta något på ett par dagar.

Den läkaren blev tyst. Och sa sen okej och hejdå.

Jag tror det vore jättebra om vi överviktiga sa mer sånt till folk som frågar. Vi ska sluta skämmas och berätta varför vi är överviktiga. och berätta att vi faktiskt inte får hjälp ens om vi vill det.
 
Jag undviker många sociala sammanhang för att jag vet att jag inte är önskad pga jag är tjock.
Hatet mot tjocka personer är så öppet och utbrett att det är skrämmande.
Mmm, jag har en nära vän som är överviktig och vet att hen undviker sammanhang där folk kommer ha åsikter om hens övervikt. Som inte sägs med ord alltid men med bemötande och ansiktsuttryck. Det är hemskt trist, och sorgligt.
 
Nej, jag upplever inte i min yrkesvardag att människor har problem med det.
Här uttrycker jag mig rakare och mer avskalat vilket inte tas särskilt väl emot.

Dock är det ju inte helt ovanligt att människor skriver på Buke om hur gräslig sjukvården var som tog upp vikten. Det är den aspekten jag tar upp i den här diskussionen.
Och ett tillägg. Jag vet flera överviktiga som undviker helt att söka vård pga att de upplever sig ofta bli diskriminerade inom vården. Jag har för mig att jag har läst statistik på det med, men kan inte svära på det.

Det borde väl inom vården tas på stort allvar? Det måste vara en stor hälsorisk att en grupp människor inte söker vård för sina problem?
Jag tänker att man då måste försöka hitta ett sätt, inom vården, att prata om övervikt så att en stor grupp människor vågar att ens ta sig dit för att få hjälp?
 

Hästdiskussioner nu

Övrigt-diskussioner nu

Dagbok

Radannonser

  • TIETSES CHOICE DE LUX

Hästnyheter

Bukefalos

  • Krasch i Chrome
Upp