Tala om för någon att hen är tjock.

[Voeux]

Den läkaren blev tyst. Och sa sen okej och hejdå.

 

[stjarnhimmel]

Själv så har jag de senaste åren börjat berätta mer och mer. Och jag tycker att vi tjocka måste ta mer plats och sluta skämmas! Och vi måste berätta varför vi är överviktiga. Antingen säga att jag faktiskt trivs med det och jag har rätt att vara tjock om man vill det.
Eller som i mitt fall säga att jag har ett matmissbruk. I 20 försökte jag få hjälp men fick nej från vården.
Folk brukar bli väldigt förvånade och ställda när jag berättar om min kamp- att jag konstant lever i en kamp med min hjärna som varenda sekund säger åt mig att äta. Och när jag berättar om det är det många som tycker det är väldigt intressant att få veta.

 

[Saeta]

Att motverka diskriminering är självklart bra.

Men kan du utveckla hur du menar att normalisering av överviktiga kroppar (för det är ju de tyngre kropparna vi diskuterar; det brukar inte vara välkommet att diskutera de magrare kropparna) inte får som följd att man normaliserar övervikt och fetma?

Men på riktigt.
Det anses av samhället (normer, fetthat osv) att det inte är okej att vara tjock. En bild på en normativ kropp får inte samma kommentarer som en bild på en tjock kropp, även om bilderna är tagna på exakt samma sätt.

Jag tar mig själv som exempel. Hade jag varit smal (jag är inte jättetjock, men jag är på tok för tjock för att det ska vara okej att visa upp min kropp) hade ingen brytt sig. Nu tar sig folk friheten att kommentera min kropp.
Ingen hade reagerat om det var en smal person på de tre bilderna överst. Då hade kommentarerna säkert inte ens handlat om kroppen alls. Men bara för att jag är tjock så ska det börja kommenteras. Min hälsa ska dras in. Folk ska påpeka hur dååååligt det är med övervikt och tala om för mig hur jag ska göra för att gå ner i vikt.

Bilden längst ner:
Ja, det syns fortfarande att jag är tjock. Isåfall borde ju även den bilden uppmuntra till övervikt och fetma? Eller får en tjock person endast publicera bilder på sig om hen har kläder på sig?

Det är bara såååååå jävla skevt allt det här.

 

[Pontevecchio]

Det behöver ju inte ens vara vikten som är problemet utan att det är sekundärt.

Nej, jag vet flera som det inte synts på att de varit gravida då de redan innan var överviktiga. En syntes det inte alls på, ingen i hela familjen visste något innan värkarna kom och hon åkte ambulans till akuten för att sedan rullas in på BB.

Jag verkar misslyckas med att förklara hur jag menar. Ja i en kraftig övervikt kan en gravidmage döljas. Personen kommer dock inte se smalare ut. Jag pratade inte om en sådan övervikt utan om folks glädje om att äntligen få kommentera någons vikt. Och nej, det är inte på ett vänligt sätt.

 

[Pontevecchio]

Nja?
När du skriver "smal" kropp: pratar du då inom spannet av normalvikt eller i spannet undervikt?

Att underviktiga kroppar idealiseras är ju jättedåligt. Men enstaka röster lyckades ju föra fram här, innan de tystades och föstes bort ur tråden (vilket nog får ses som OK eftersom tråden handlar om överviktiga, medan vi nu är inne på spåret "alla sorters kroppar") har ju uttryckt att även de smala/underviktiga kropparnas ägare blir utsatta för elakheter.

Och faktiskt: alla kroppar är inte normala. Men de kan duga som de är.

Att underviktiga blir utsatta för elakheter sker säkerligen. Min sambo är underviktig, han får ofta kommentarer. Skillnaden är att kommentarerna handlar strikt om hans kropp "du orkar inte bära nåt". Aldrig ifrågasätts hans karaktär (snarare tvärtom) eller hans intellekt. Så nej, det är inte samma sak.

Precis som det finns män som utsätts för nedvärderande behandling pga kön men jämfört med kvinnor är det inte strukturellt eller så normativt.

 

[stjarnhimmel]

Jag tror helt enkelt inte att det är såna svar som de förväntar sig. Utan de förväntar sig kanske att få ett lättsamt, glatt svar tillbaka och inte att man ska svara något allvarligt.

 

[the_connemara]

Jag tror helt enkelt inte att det är såna svar som de förväntar sig. Utan de förväntar sig kanske att få ett lättsamt, glatt svar tillbaka och inte att man ska svara något allvarligt.

Idioter.

till dig

 

[MiniLi]

Ja, fetma är ett underprioriterat område.
Hur många läkares viktkommentarer har du varit med och hört?
Alldeles riktigt; de flesta läkare (tror jag; känner inte de flesta läkare så det är egentligen svårt att generalisera på det sättet men jag utgår från den grundutbildning jag gått) är inte särskilt kunniga när det gäller specifik rådgivning för viktnedgång.
Men det finns ju andra yrkesgrupper med större kunskaper som man kan hänvisa till.
Dessutom: som det tidigare påpekats känner många överviktiga människor (de flesta, kanske?) till hur man "borde" äta och motionera men misslyckas av olika skäl med att genomföra de förändringar som skulle behövas. Det är alltså oftast inte kunskaperna som brister utan problemet är förmågan att genomföra förändringar. Ibland inte heller förmåga, utan motivation.

Vilka "närliggande områden" syftar du på?

Många. Eftersom jag jobbar med ätstörning och majoriteten av ätstörningspatienterna är normalviktiga eller överviktiga så är jag ofta involverad på olika sätt när mina patienter söker somatisk vård av andra anledningar.
Trots att patienten är öppen med att den har en ätstörning och även beskriver hur behandlingen ser ut för ätstörningen så kommer ALLTID korkade råd som blir helt livsfarliga för mina patienter. Det är så oerhört dåligt.

Eftersom man uppskattar att minst 20-30% av personer med fetma har en ätstörning så är det ju fruktansvärt att den generella läkaren saknar den mest basala kunskapen på området. Typ att det är en jättedålig ide att bara kort rekommendera viktnedgång.

 

[tuaphua]

Varför känner sig folk tvungna att tala om för tjock person att hen är tjock?
Och sen komma med tips och råd på hur hen ska göra för att gå ner i vikt.

Finns det någon som har ett bra svar på detta?
(och jag är övertygad om att denna tråden kommer spåra ur ganska så fort, men snälla håll er till ämnet och blanda inte in något annat än just det här, tack!)

När jag blivit frisk från anorexi gick jag upp i vikt. Jag blev normalviktig. Då var det en kärring i min brf som frågade om jag var gravid iom att jag gått upp i vikt. Hon hade tidigare sagt åt andra grannar att de tex inte borde bära de kläder de bar pga sin vikt, att någon borde fika mindre etc.
Där och då blev jag så jävla arg och ledsen att jag svarade frankt: "Jag är inte gravid. Däremot har jag varit sjuk i anorexi och börjar bli bättre. Men kommentarer som dina gör att jag vill sluta äta igen."
Det var en lätt överdrift. Jag blev givetvis ledsen och arg. Men var inte riktigt så pass dålig att jag skulle sluta äta pga henne. Tyckte dock gott att en sån markering kunde vara befogad och att det ev kunde skydda någon som mådde sämre än mig.
Det var första gången jag sett den kärringen mållös och ev lite skamsen över sitt beteende.
Efter det sa hon inget viktrelaterat till folk, utan det var mer andra dömande saker.
Jag upplever väl att det oftast är såna som kommenterar vikt utan att tillfrågas irl. Såna know it alls som har plumpa åsikter om det mesta och saknar förmåga/vilja att känna in.
På nätet tror jag tyvärr det är fler olika typer iom att folk inte måste stå för det på samma vis.

 

[Gnist]

Feta människor är hatade och ansedda som lägre stående.

Det är i af vad överviktiga gärna vill tro, men sanningen är att majoriteten av omvärlden couldn't care less i fråga om okända människors vikt och vare sig hatar eller anser att de som är överviktiga är lägre stående.

De som skränar och "hatar" -ffa på sociala media- är i rejäl minoritet.

 

[BornAgain]

Det är en del av det.
Och också klädkedjor som använder överviktiga modeller i sin reklam (och NEJ, jag menar verkligen inte att det vore önskvärt eller det minsta bra att använda underviktiga modeller; jag tycker att normalvikt vore eftersträvansvärt!!!!).
Och för allt i världen alla de kommentarer som finns om att sjukvården nog inte ska kommentera övervikt.

Eller, för den delen, se dig om ute på gatan. Titta på människors kroppar. Fundera på om du ser många normalviktiga människor? En del finns, men vi har en stor benägenhet att utifrån visuellt intryck underskatta övervikt.

Och än en gång (vet inte hur många gånger jag blir tvungen att upprepa detta i olika formuleringar): självklart är det inte OK att någon vemsomhelst kommenterar en persons kropp. Ja, jag förstår att det händer eftersom människor är en ganska otrevlig varelse mot varandra, i många sammanhang. Och det är självklart inte OK.

Men i de flesta överviktstrådar här blir ämnet "eventuella problem med övervikt" så aggressivt bemött utifrån att fokus är så hårt på att problemet med övervikt enbart handlar om omvärldens elakheter.
Vårdpersonal blir väldigt ifrågasatt när de/vi tar upp att övervikt är ett problem, och vårdens försök att diskutera hälsa tolkas som dolt fettförakt.
Det är problematiskt, för det blir ett så starkt försvar för övervikten, den får liksom inte röras.
Det blir ju också en del av en normalisering: man får inte röra eller ifrågasätta övervikt, oavsett utifrån vilket perspektiv man försöker diskutera frågan.

Blev det bara ett konstigt svar?

För att bara vara "objektiv" uttrycker du dig väldigt konstigt - rent objektivt fungerar det inte att tala om för folk att de är överviktiga, om du inte är mycket bra på att tala om för folk - dvs det är inget för t.ex. en normal ortoped eller kirurg att ägna sig åt. Lika lite som en allmän läkare ska utföra hjärnkirurgi. Är patienter överviktiga pga ett självskadebeteende eller en ätstörning är det direkt farligt att någon utan rätt kunskap "säger till dem". Varför vill då en "objektiv och saklig" människa fortsätta på samma sätt. En objektiv och saklig människa ändrar strategi när det hen gör inte fungerar?

Det finns inga tecken i vår kultur eller i vårt sätt att hantera våra medmänniskor som tyder på någon normalisering av övervikt. Snarare tvärtom - vilket de plus size-modeller du ondgör dig över är ett lysande exempel på

De sk plus size-modellerna som du ondgör dig över är mycket sällan utanför normalspannet på BMI. Mikas har ingen plus size modell - utan kör den normala, enligt objektiva läkare oskadliga, modellen klädstorlek 34 och längd minst 170. Stockholms gruppen har flera modeller som de kallar curvy - där anser de att Alica F som drar 38 och är 175 är curvy. De största kvinnorna hos dem verkar vara Emma H som är 178 och drar 46 och Betty E är 171 och drar 44, de är sannolikt fortfarande inom normalspannet enl BMI... (du skulle se bilderna i deras portfolios - Betty E är skithäftig för hon gömmer sig inte - tänk i övre delen av normalspannet av BMI och hon gömmer sig inte! vilken skamlös brutta - hon är helt klart ute för att fördärva ungdomen!). Detta är inga kvinnor som kommer att normalisera någon enorm övervikt och får alla Bukefalister att läsa kaktråden på hem och hushåll för att likna sina idol Moby Dick.

Det normaliserar inte heller övervikt att folk som behöver kläder större än storlek 42 kan köpa fina kläder.

Tyvärr kan man inte skilja måendet från vikten - så man vet inte vad som egentligen är farligast att bli mobbad eller att väga för mycket. Mina pengar är dock på det första - folk blir så himla illa behandlade att övervikten eg inte betyder något.

 

[Voeux]

Det är i af vad överviktiga gärna vill tro, men sanningen är att majoriteten av omvärlden couldn't care less i fråga om okända människors vikt och vare sig hatar eller anser att de som är överviktiga är lägre stående.

De som skränar och "hatar" -ffa på sociala media- är i rejäl minoritet.

Det är en rejäl minoritet av alla människor som är rasister också, det betyder inte att rasism inte är ett rejält samhällsproblem ändå. En rejäl minoritet av männen som våldtar, fortfarande stort samhällsproblem osv osv det behöver alltså inte vara en majoritet av alla människor som ställer till det för att det ska räknas som ett strukturellt problem och tas på allvar. Även om det skulle vara så lite som 1 av 20 som ser ner på feta så är det ändå sannolikt minst två personer om dagen som man möter.

 

[monster1]

Nja?
När du skriver "smal" kropp: pratar du då inom spannet av normalvikt eller i spannet undervikt?

Att underviktiga kroppar idealiseras är ju jättedåligt. Men enstaka röster lyckades ju föra fram här, innan de tystades och föstes bort ur tråden (vilket nog får ses som OK eftersom tråden handlar om överviktiga, medan vi nu är inne på spåret "alla sorters kroppar") har ju uttryckt att även de smala/underviktiga kropparnas ägare blir utsatta för elakheter.

Och faktiskt: alla kroppar är inte normala. Men de kan duga som de är.

Jag menar från mitten av normal och nedåt.

 

[Kattennizze]

Det står inte att det specifikt skulle göra det, heller.
Så det är ett perspektiv av flera, som borde få diskuteras i den här tråden.

Och när det gäller beteendeförändringar: jo, visst vore det bra om alla inom sjukvården har en full utbildning i att kunna "frammana" beteendeförändringar. Men jag tror också att det kan finnas rationaliseringsvinster i att det finns en uppdelning i vem som gör vad.

En ortoped, till exempel, är duktig på att operera skelett och leder. Men ganska dålig på att behandla diabetes. Och den uppdelningen är nog inte så dum, för genom att begränsa sitt fält kan man bli duktigare på djupet inom det fältet.

Jag skulle tycka att det vore jätteintressant om man inom överviktsbehandling kunde lägga resurser på beteendeförändring i stället för kirurgi, och se hur resultaten blir. En svårighet här är att det ofta är ganska lätt för kirurger att äska pengar medan det för "psykokurativ resurs" (usel term, men det kan finnas så olika utbildningsbakgrund gällande samtalsterapeuter att jag medvetet tillåter mig att använda en så luddig term) brukar vara svårt.
Dessutom får ju kirurgerna rätt snabbt och synligt resultat av sina åtgärder (på både gott och ont; med önskad effekt och komplikationer) medan beteendeförändrande arbete tar tid. Det gör det säkert också svårt att argumentera för sin sak för "psykokurativ resurs" sida.

Jag pratar om något slags allmänt bemötande som borde ingå i grundutbildningen inom alla vårdyrken. Jag pratar alltså inte om att en kardiolog ska vara utbildad beteendevetare. Däremot är det nog så viktigt att nämnda kardiolog har ett hum om grundläggande psykologi. Det behöver hen när hen ska förklara hur nästa hjärtattack kan undvikas t ex.

 

[monster1]

Det är i af vad överviktiga gärna vill tro, men sanningen är att majoriteten av omvärlden couldn't care less i fråga om okända människors vikt och vare sig hatar eller anser att de som är överviktiga är lägre stående.

De som skränar och "hatar" -ffa på sociala media- är i rejäl minoritet.

Men det är fortfarande så att det är svårare att få jobb och vård. Det har man ju undersökt.

 

[tuaphua]

Men det är fortfarande så att det är svårare att få jobb och vår. Det har man ju undersökt.

Ja, jag vet folk som uttalat sig kring att om de får två lika kvalificerade sökande för ett jobb så väljer de inte den överviktiga iom att de tror denne är latare/har mindre arbetsvilja. Det är ju helt vidrigt!

 

[Hyacinth]

Det är i af vad överviktiga gärna vill tro, men sanningen är att majoriteten av omvärlden couldn't care less i fråga om okända människors vikt och vare sig hatar eller anser att de som är överviktiga är lägre stående.

De som skränar och "hatar" -ffa på sociala media- är i rejäl minoritet.

Det där är ganska ignorant.

 

[Fruentimber]

Att överviktiga diskrimineras är bevisat. Att då påstå att fördomar gentemot överviktiga är ett hittepå som du gör @Gnist, det är ju helt förbluffande ignorant.

 

[tornblomma]

Men på riktigt.
Det anses av samhället (normer, fetthat osv) att det inte är okej att vara tjock. En bild på en normativ kropp får inte samma kommentarer som en bild på en tjock kropp, även om bilderna är tagna på exakt samma sätt.

Jag tar mig själv som exempel. Hade jag varit smal (jag är inte jättetjock, men jag är på tok för tjock för att det ska vara okej att visa upp min kropp) hade ingen brytt sig. Nu tar sig folk friheten att kommentera min kropp.
Ingen hade reagerat om det var en smal person på de tre bilderna överst. Då hade kommentarerna säkert inte ens handlat om kroppen alls. Men bara för att jag är tjock så ska det börja kommenteras. Min hälsa ska dras in. Folk ska påpeka hur dååååligt det är med övervikt och tala om för mig hur jag ska göra för att gå ner i vikt.

Bilden längst ner:
Ja, det syns fortfarande att jag är tjock. Isåfall borde ju även den bilden uppmuntra till övervikt och fetma? Eller får en tjock person endast publicera bilder på sig om hen har kläder på sig?

Det är bara såååååå jävla skevt allt det här.


Visa bifogad fil 25311

Jag tror verkligen att ngt är på väg att vända i den normativa synen på kroppen! Man ser större modeller på catwalken, ofta som ett statement och sociala medier är ju jätteviktigt här också för att skapa en annan syn på kroppen än size zero. Sen är det ju långt kvar såklart!

När jag var ung för typ 10-15 år sedan i modebranschen så fick jag ofta höra att jag var den "större", eller "kurvig". Jag vägde då strax under 50 kilo.

 

[Gnist]

Tog upp den här trådens "båda sidor" av åsikter kring övervikt och huruvida man kan gå ner från gravt överviktig till normalvikt med min vän, som numera väger kring 70 kg och alltså utan op gått ner 80 kg +- nått kilo hit eller dit i dagsläget (nej, vi pratar sällan om vikt sådär till vardags) och fick följande till svar

Okej jag kan ju bara prata utefter mig nu såklart och för egen del, att väga in på 150 kg + med en längd på 160 cm så var det inte alls svårt att gå ner i vikt.

Jag fick ont i ryggen väldigt lätt så motivationen fanns där. Jag tänkte inte så mycket när jag väl började mer än att jag inte ska ge upp. Jag visste att jag hade en lång resa framför mig men jag skulle inte ge upp.

Det är ju det man måste komma till insikt med, det och en jäkla massa jävlar anamma. Hur jag ser på folk som är överviktiga och som anser att det inte skulle gå att göra den resan jag har gjort på egen hand utan att då en GBP skulle vara enda utvägen...

Provocerande som fan. Klart det går såvida man inte är allvarligt sjuk eller redan sängliggande pga sin fetma. Jag har inte mycket till övers för sådana människor, de har offerkoftan på sig och det är ett rätt så ohett beteende.

Så nej du är inte ute och cyklar alls!

Det här är nog människor som vill göra förändringen men inte beredda det slit och pannben som krävs för det. Jag hade ju forumet att luta mig tillbaka på som tur var, fick många bra tips och råd och peppningar samtidigt som jag fick ris också...

Det motiverade mig till viss del att kämpa vidare faktiskt. Begripa att den resan jag var på väg att göra/gjorde faktiskt var en stor grej. Det kan vara ett tips om man vill ta tag i det, var ärlig och ta emot kritik.

Jag lärde känna vännen under resans gång och har sett hur svårt det varit, hur bakslagen kommit, hur mycket blod, svett och tårar som krävts, hur lätt det är att "falla dit" igen och hur svårt det varit att tagit sig tillbaka på banan så jag skulle aldrig säga att det är "bara" eller enkelt, men finns viljan så går det utan op. Det är en längre väg, en svårare och hårdare väg, men omöjligt är det absolut inte som en del verkar vilja mena.