Kropp & själ Tala om för någon att hen är tjock.

Och jag fick -förutom frågan om jag hade cancer av en främling- bara höra att det var fräckt, snyggt, att jag hade en fin huvudform etc. när jag skalade av mig mitt svall till 2 mm. Så i min del av landet och bland min umgängeskrets var det inte det minsta lilla provocerande.

Man bör nog inte göra sin egen upplevelse till en generell sanning, oavsett om det gäller hår, längd, vikt eller något annat..
När mitt åkte av pga cellgifter fick jag kommentaren -va fränt. Flera trodee på allvar atjag rakat det med vilje.
Det tog jag som en komplimang. Men så har jag aldrig ansett som norm-snygg heller.
 
Jag har bara hört uttrycket här på buke, så jag blev lite nyfiken :up: är det "fotomodellsnygg" så är det ju kanske inte många procent av jordens befolkning :)
Det som anses vackert är: Höga kindben, täta långa ögonfransar, ögon som sitter brett isär, liten näsa, bred fyllig mun, glansigt hår, långhals, hög barm (dvs fasta bröst), lång, smal, långa ben, markerad midja, små fötter, långt hår, felfri hy, lätt skimmer på kinderna, raka jämna vita tänder etc etc etc. Mindre avvikelser kan få förekomma om resten överenstämmer. Tex en stor näsa kan ge karaktär så länge det andra stämmer med det som anses. Man kan vara kort men allt annat bör överensstämma osv.
 
Fast ärligt talat, det är väldigt genomskinligt. Som tjockis har man liksom fått såna där förslag ett antal gånger förut, och det är så tydligt att det är en hint om att man borde röra på sig mer. Det är fruktansvärt nedlåtande, så jag förstår absolut den liknelsen @niphredil gör. Man är liksom inte dum i huvudet bara för att man är överviktig, och att föreslå umgänge som involverar motion som något käckt försök att visa omtanke om hälsan... alltså näe, det är missriktad välvilja, för att använda ett någorlunda snällt begrepp.
Vad jag hade önskat att jag hade vänner som hade gjort så, dragit ut mig på saker hit och dit för att visa omtanke. Nu är jag ju inte överviktig så men av många andra anledningar så hade jag gärna hängt på om vänner ville hjälpa mig om dom ser vart jag är påväg.

Men man väljer ju hur man vill se saker och ting, hjälp är inte kränkande. Klart man kan dock se allt som kränkande om man vill.
 
Vad är det för fel på tex "FAA" och sådan hjälp? Det finns hjälp om man söker på rätt ställen, eller vad är det du vill till när du söker?
Problemet är att det nämns öht ingen annan väg eller hjälp att få i vården.

Det är väl ingen som har påstått att man är dum bara för att man är tjock? Däremot så är det viktigt att man faktiskt utreder vad personen faktiskt äter eller dricker när denne säger "jag äter bra" eller "jag är hälsosam" tex. Förvånansvärt många (av alla kropsstorlekar) har faktiskt ingen koll på varken vad de borde väga rent hälsomässigt, vad eller hur mycket de äter eller dricker, vad det innebär att röra på sig mycket osv.

Det har ingenting att göra med att de är dumma eller ljuger på något sätt utan bara att den egna uppfattningen kanske skiljer sig betydligt från den vårdanställdes. Tex har jag stött på folk där "måttlig" alkoholkonsumtion visar sig vara en eller två flaskor vin om dagen. Man lär sig rätt fort att faktiskt be folk förklara närmare vad dom menar med saker precis som att man ibland måste vara övertydlig just för att det inte ska bli missförståd.
Jo. Är man överviktig behandlas man som korkad.

Hon tycker hon lever hälsosamt och ser inte sin vikt som ett problem. Hon har gett mig, som har ca 10 kg för mycket, bantningstips.
Det måste vara ett unikt fall. Hon förstår ju att övervikt är ohälsosamt eftersom hon ger bantningstips.
 
Vad jag hade önskat att jag hade vänner som hade gjort så, dragit ut mig på saker hit och dit för att visa omtanke. Nu är jag ju inte överviktig så men av många andra anledningar så hade jag gärna hängt på om vänner ville hjälpa mig om dom ser vart jag är påväg.

Men man väljer ju hur man vill se saker och ting, hjälp är inte kränkande. Klart man kan dock se allt som kränkande om man vill.
Så om man tycker någon är mager så ska man börja släpa iväg den till olika restauranger och hela tiden försöka blanda in mat i det man göra så den "äter ordentligt"? Absolut inte ägna sig åt sådant där man kanske gör av med kalorier...
 
Så om man tycker någon är mager så ska man börja släpa iväg den till olika restauranger och hela tiden försöka blanda in mat i det man göra så den "äter ordentligt"? Absolut inte ägna sig åt sådant där man kanske gör av med kalorier...
Jag är då och då så " mager" av olika anledningar och ja, när mina vänner är hemma så kan dom komma och tycka att vi kan laga mat. Dom propsar ju inte på att jag ska äta hysteriskt men säger heller inget om jag inte vill. Otroligt tur att jag har sådana vänner även ifall dom både ofta är utomlands eller jobbar mycket. Klart det är jobbigt men ibland är saker och ting jobbiga men jag ser absolut ingen kränkning i sättet att hjälpa.

Önskar så att jag hade fler av den sorten av människor runt omkring mig då jag och säkerligen många andra inte själva alltid orkar ta initiativ själva att göra saker jämt även om dom vet om att dom borde. Det gör livet lite lättare, jag tror inte på något sätt att dom tycker jag är dum i huvet för att när dom dom hinner, kan och vill klämmer in lite aktiviteter som gynnar mig.

Det kallas att bry sig om någon. Och nej, det handlar inte om att någon måste ta ansvar för någon utan helt enkelt en hjälp på traven. Jag tar ansvar för mig själv men som dom flesta så kanske man inte orkar det man borde göra för att hålla sig friskare. Man ska vara rädd om vänner och hjälpa varandra. Inte ta på sig ett jobb dock att hjälpa men kan man så kan man välja alternativ som får vännen åt iallafall rätt riktning.
 
Senast ändrad:
Jag är då och då "så mager" av olika anledningar och ja, när mina vänner är hemma så kan dom komma och tycka att vi kan laga mat. Dom propsar ju inte på att jag ska äta hysteriskt men säger heller inget om jag inte vill. Otroligt tur att jag har sådana vänner. Klart det är jobbigt men ibland är saker och ting jobbiga men jag ser absolut ingen kränkning i sättet att hjälpa.
Utan att ni har pratat om dina problem innan?
 
Problemet när det gäller vården och vad man nu får för hjälp är att problemet i sig är simpelt vid en första anblick. Ät mindre/rör dig mer, "alla vet". Det som hindrar en är inte en önskan att förändra sig eller kunskapen för hur man ska göra det utan förmågan att genomföra det.

Vissa klarar av att förändra sitt liv, vanor och beteenden både kortsiktigt och långsiktigt men för många så är vanor och beteenden så starka och ofta antar jag även i linje med vad man vill och då blir förändringen kortvarig.

För personer som har svårt att genomföra livstilsförändringar som skulle krävas så skulle mycket stöd och eventuellt terapi hjälpa men problemet är att det är väldigt resursintensivt och man hamnar nog lite i samma sits som många personer med depression. Så länge man inte är akut farlig för sig själv eller andra (vilket övervikt väldigt sällan är) så finns helt enkelt inte resurser.
 
Utan att ni har pratat om dina problem innan?
Mina vänner känner mig. Knappast någon okänd granne som tränger sig in och lagar mat liksom. Nu pratades det ju om vänner och inte vem som helst. Och nej, mina vänner vet inte om allt om mig exakt men dom ser ju på mig åt vilket håll det går åt, jag är den typen som inte direkt mår bra av att prata av mig utan för mig är det mer gynnsamt att agera på något sätt för att få kroppen och huvudet åt rätt håll.
 
Det jag ställer mig frågande till är det motsatta, varför folk känner sig tvugna att påtala att en person är smal och behöver gå upp i vikt/äta mer?

Får känslan att svaret på frågorna är densamma, just i min omgivning verkar det mer okej att tala om för en smal person att den behöver äta än att tala om för en kraftig person att den bör gå ner i vikt.

Egentligen är det lite av samma grej, jag tycker själv det är viktigare att den personen som är kraftig eller smal är nöjd med sin kropp och lever ett bra liv oavsett kroppsformat. Tycker inte utomstående har med det att göra, så länge det inte är livshotande vill säga men då är det en annan femma.

Personligen tycker jag inte det finns någon anledning att tala om för någon hur den ser ut, jag tror personen i fråga redan vet och vad vet jag, den kanske brottas mot vad det än må vara och om jag säger något i det läget kanske jag förvärrar det, nej jag vill inte vara den personen som förvärrar, det angår inte mig. Så ser jag på det.
Det är självklart inte okej att gå på någon oavsett hur personen ser ut. Men snälla, låt den här tråden inte handla om smala. Alltså, det är en helt annan diskussion.
 

Hästdiskussioner nu

Övrigt-diskussioner nu

Dagbok

  • Överlycklig hundägare

Radannonser

  • Underbart fuxsto stäljes.

Hästnyheter

Bukefalos

  • Krasch i Chrome
Upp