Tandläkare/bvc och fyraåring

[Pellegnillot]

Jag har en son och vi har varit på fyraårskontroll på BVC. Jag känner att jag begriper inte detta: Fungerar det på "alla" fyraåringar att en "främmande" person ber dem göra grejer och så gör de bara det utan vidare? Det finns liksom inte på kartan att mitt barn skulle genomföra allt detta som kontrollen innehöll. Han vägrade allt.

Början på besöket gick ungefär så här:
"Titta på tågets vagnar, alla de här sakerna ska du göra idag!"
-Nej.
"Rita, gå balans, trä pärlor, lyssna efter pip och trä klossar..."
-Nej.
"Kan du rita en gubbe?"
-Nej.
"Kan du rita ett tåg?"
-Nej. Jag vill hem mamma.

Nu har vi fått en ny tid om någon vecka och jag känner bara VARFÖR måste vi börja traggla med detta också.

Hans första besök hos tandsköterskan vid tre års ålder var bara skrik och panik. Ju mer hon försökte övertala honom ju värre blev det. Nu har vi varit där fem gånger och han har fortfarande inte öppnat munnen. Det går bättre, han är inte ledsen men han öppnar inte munnen och vi har snart en ny tid.

Jag känner hur tiderna till olika besök för att göra saker han vägrar börjat hopa sig.

Vi gör allt vi kan tänka på för att förbereda. Vi pratar om det, läser böcker, ser på film, övar på de olika momenten. Muta har definitivt förekommit.

En del av mig tänker att han bara är fyra år och har stor integritet. Han genomskådar en direkt om man konstlar sig och försöker manipulera honom att göra grejer. Det känns konstigt att någon ska titta en i munnen och det är konstigt när folk man inte känner beordrar en att göra random grejer. Så det är inte konstigt att det blir så här. Jag tror också att han reagerar på att de pratar med honom "som om han vore ett barn" om ni förstår vad jag menar.

Å andra sidan känner jag mig mer och mer stressad och som en... lite kass förälder? Hur kan det vara så svårt för oss när det inte verkar vara några konstigheter för "alla andra"? Jag känner en extra press eftersom han inte går i förskola. Det känns utsatt att gå emot strömmen och så är det något som inte riktigt funkar.

Jag vet inte vad min slutfråga är riktigt. Bara: hjälp?! Vad gör jag?! Har detta fungerat för era barn utan vidare?

 

[WildWilma]

Min dotter öppnar inte heller munnen hos tandläkaren. Hon vägrar prata med främmande vuxna och tydligen även öppna munnen utan att säga något. Har inga tips att komma med men ser fram emot att läsa andras tips.

Hur 4 års kontrollen ska gå blir väldigt spännande. Vi har en väldigt bra bvc sköterska som hon träffat några gånger nu när lillasyster varit där så kanske kanske går det om hon får lite tid på sig. Men det kan lika gärna vara så att vägrar göra någonting.

 

[SaraXX]

Min äldsta är lite lika. Han babblade om massa annat istället på fyraårskontrollen och det gick ju lika bra det. Jag tycker egentligen hans reaktion på folk är rimligare än när de bara köper allt rakt av (som lillasyster gör).

 

[hastflicka]

Jag har en son och vi har varit på fyraårskontroll på BVC. Jag känner att jag begriper inte detta: Fungerar det på "alla" fyraåringar att en "främmande" person ber dem göra grejer och så gör de bara det utan vidare? Det finns liksom inte på kartan att mitt barn skulle genomföra allt detta som kontrollen innehöll. Han vägrade allt.

Början på besöket gick ungefär så här:
"Titta på tågets vagnar, alla de här sakerna ska du göra idag!"
-Nej.
"Rita, gå balans, trä pärlor, lyssna efter pip och trä klossar..."
-Nej.
"Kan du rita en gubbe?"
-Nej.
"Kan du rita ett tåg?"
-Nej. Jag vill hem mamma.

Nu har vi fått en ny tid om någon vecka och jag känner bara VARFÖR måste vi börja traggla med detta också.

Hans första besök hos tandsköterskan vid tre års ålder var bara skrik och panik. Ju mer hon försökte övertala honom ju värre blev det. Nu har vi varit där fem gånger och han har fortfarande inte öppnat munnen. Det går bättre, han är inte ledsen men han öppnar inte munnen och vi har snart en ny tid.

Jag känner hur tiderna till olika besök för att göra saker han vägrar börjat hopa sig.

Vi gör allt vi kan tänka på för att förbereda. Vi pratar om det, läser böcker, ser på film, övar på de olika momenten. Muta har definitivt förekommit.

En del av mig tänker att han bara är fyra år och har stor integritet. Han genomskådar en direkt om man konstlar sig och försöker manipulera honom att göra grejer. Det känns konstigt att någon ska titta en i munnen och det är konstigt när folk man inte känner beordrar en att göra random grejer. Så det är inte konstigt att det blir så här. Jag tror också att han reagerar på att de pratar med honom "som om han vore ett barn" om ni förstår vad jag menar.

Å andra sidan känner jag mig mer och mer stressad och som en... lite kass förälder? Hur kan det vara så svårt för oss när det inte verkar vara några konstigheter för "alla andra"? Jag känner en extra press eftersom han inte går i förskola. Det känns utsatt att gå emot strömmen och så är det något som inte riktigt funkar.

Jag vet inte vad min slutfråga är riktigt. Bara: hjälp?! Vad gör jag?! Har detta fungerat för era barn utan vidare?

Way back when det var fyraarskontroll for min forsta telning vagrade han sitta sjalv, vagrade svara pa skoterskans fragor, (den mest sociala ungen i varlden som pratade sonder vem som helst helt utan urskiljning) vagrade rita en gubbe ... Nar jag, lite trott, sa, "Sa fort du ritat en gubbe kan vi aka hem" muttrade han mycket surt, "Jag kan val skriva gubbe har, men ritar gor jag inte!"
Han (larde sig lasa fran 5 myror ar fler an 4 elefanter) skrev gube och sa var han klar ... med armarna i kors med en klart overlagsen blick pa skoterskan.

Nar hon oroade sig for hans utveckling om han inte kunde rita en "huvudfoting" bestamde jag mig for att det inte var helt nodvandigt sa det blev ingen mer 4ars kontroll och han blev bra han med.

 

[Guldaskig]

Vill minnas att något av våra barn inte ville göra det sköterskan bad om på något besök och det var inga konstigheter enligt henne. Hon frågade helt sonika mig om barnet kunde göra det och litade på mitt svar.

 

[clusia]

Mitt barn tycker det är roligt hos tandläkaren men på 4års-kontrollen totalt vägrade hon att göra det som bads. I synnerhet hörseltestet. Sköterskan blev dessutom stressad och sur så det var ju ingen hit direkt.

 

[Anna]

Vill minnas att något av våra barn inte ville göra det sköterskan bad om på något besök och det var inga konstigheter enligt henne. Hon frågade helt sonika mig om barnet kunde göra det och litade på mitt svar.

Så gör de här med (nu är vår lilla bara 1½ men mycket bestämd och luststyrd - vill hon inte "hämta kritan och ge den till mamma" just då så gör hon definitivt inte det om en främmande person ber henne) - har kollat i journalen någon gång när jag skulle dubbelkolla nån grej och då fanns det en skala, typ a. utför uppgift, b. utför inte uppgift, c. föräldrar bekräftar. På ettårskontrollen erbjöd jag videobevis på nån grej men det behövdes visst inte

 

[Manji]

Jag har en son och vi har varit på fyraårskontroll på BVC. Jag känner att jag begriper inte detta: Fungerar det på "alla" fyraåringar att en "främmande" person ber dem göra grejer och så gör de bara det utan vidare? Det finns liksom inte på kartan att mitt barn skulle genomföra allt detta som kontrollen innehöll. Han vägrade allt.

Början på besöket gick ungefär så här:
"Titta på tågets vagnar, alla de här sakerna ska du göra idag!"
-Nej.
"Rita, gå balans, trä pärlor, lyssna efter pip och trä klossar..."
-Nej.
"Kan du rita en gubbe?"
-Nej.
"Kan du rita ett tåg?"
-Nej. Jag vill hem mamma.

Nu har vi fått en ny tid om någon vecka och jag känner bara VARFÖR måste vi börja traggla med detta också.

Hans första besök hos tandsköterskan vid tre års ålder var bara skrik och panik. Ju mer hon försökte övertala honom ju värre blev det. Nu har vi varit där fem gånger och han har fortfarande inte öppnat munnen. Det går bättre, han är inte ledsen men han öppnar inte munnen och vi har snart en ny tid.

Jag känner hur tiderna till olika besök för att göra saker han vägrar börjat hopa sig.

Vi gör allt vi kan tänka på för att förbereda. Vi pratar om det, läser böcker, ser på film, övar på de olika momenten. Muta har definitivt förekommit.

En del av mig tänker att han bara är fyra år och har stor integritet. Han genomskådar en direkt om man konstlar sig och försöker manipulera honom att göra grejer. Det känns konstigt att någon ska titta en i munnen och det är konstigt när folk man inte känner beordrar en att göra random grejer. Så det är inte konstigt att det blir så här. Jag tror också att han reagerar på att de pratar med honom "som om han vore ett barn" om ni förstår vad jag menar.

Å andra sidan känner jag mig mer och mer stressad och som en... lite kass förälder? Hur kan det vara så svårt för oss när det inte verkar vara några konstigheter för "alla andra"? Jag känner en extra press eftersom han inte går i förskola. Det känns utsatt att gå emot strömmen och så är det något som inte riktigt funkar.

Jag vet inte vad min slutfråga är riktigt. Bara: hjälp?! Vad gör jag?! Har detta fungerat för era barn utan vidare?

Jag tror bara att vissa barn är så, de vill inte av någon orsak.

Kan ni får instruktioner hem vilka förmågor som ska testas och så får ni ge en muntlig redovisning till bvc?

Med tandvården, funkar det om ni föräldrar ber honom gapa ÅT ER så får personalen kolla över axeln på er? De gör ju som ändå inget, kollar att alla tänder kommit upp och om möjligt vill de väl sondera karies?

Har haft noll problem med tand/vårdbesök med första barnet så länge det inte gör ont. Sprutor kan fetglömmas.

Vid 4-årskollen var det ögonlappen på syntestet som sabbade lite. Den sattes på rätt gränslöst, inget samtycke inhämtades innan ssk bara tejpade fast den. Barnet fann sig i det men jag såg på henne hur kränkt hon kände sig. Andra ögonlappen hann jag stoppa och då blev barnet mycket nöjdare, såklart!

Andra barnet har redan vid vad, 8 mån? visat vad han tycker. När de försöker leka tittut tittar han på dom med ett ansiktsuttryck som skriker "nepp". Inge tittut där inte. Varken då eller vid 12 mån. Hemma skrattar han så att han kiknar av att leka det, så han kan leka och förstår sambanden. Men han tänker inte ungås och leka med okända, tolkar jag det som.

 

[FeatherCloud]

Inget av mina barn har hittills gjort allt som förväntas av dom. Sånt de tycker är svårt eller tråkigt brukar inte funka, femåringen deklarerar bara att han inte vill och 1,5-åringen skriker eller kryper iväg Jag brukar informera om ifall barnet klarar det hemma och sedan är det bra så.

När hörsel och syn skulle testas på fyraårskontrollen fick vi göra återbesök eftersom barnet flyttade kulor hejvilt oavsett om han hörde ljud eller inte, och sen tröttnade under syntestet pga att bokstäver var svårt och trist.

Kan ibland förundras över hur opedagogisk vissa på bvc är, det begriper väl vem som helst att man behöver vara lite klurig och smidig för att barnen ska vilja lösa uppgifterna? Det är inte direkt så att det funkar att ge order...

 

[Blyger]

Minns att mitt barn totalvägrade att prata med BVC-sköterskan. Allt han ev sa viskades bara till mig så jag fick upprepa.
Hon var dock lite finurlig och kunde ändra lite uppgifter så det funkade ändå.

 

[Magnum]

På en BVCkontroll sa inte sonen ett enda ord. Och just prata var en del av kontrollen.
Ute i bilen igen rabblade han upp alla orden och gapskrattade sen
Vi behövde inte komma tillbaka, det räckte att jag intygade att det inte fanns talfel och att pojken pratade oavbrutet hemma.. (och var dessutom väldigt tidig med talet)

Tänker att de är vana vid alla varianter.
Men bra att de kollar alla vid alla åldrar, trots allt kan de fånga upp behov av stöttning i tid.


Vi har tandkontroll varje år från ett års ålder och jag tror det är viktigt och bra för barnen. Inte ens vid fem års ålder var det särskilt uppseendeväckande 'kontroll' men nu när de varit där ett gäng gånger och tandläkarna alltid varit väldigt barnvänliga är ju barnen rent förväntansfulla.
Alla har ju inte samma tur, såklart, klart det finns barn som inte öppnar munnen men tror de är vana vid de flesta varianter där också.

 

[Pengy]

Mitt största barn har hög tilltro till ”auktoriteter”. Haha kanske fel ord men han litar väldigt mycket på att en doktor kommer hjälpa honom om han är sjuk osv så han har i princip gjort allt som vår BVC sköterska bett om. Men så har vi också haft samma person till båda barnen sen de föddes så de känner ju henne väl.
Den minsta sa dock inte ett ord på hela sitt 2,5 års besök som berör just tal och kommunikation. Vi behövde inte komma tillbaka, hon litade på mig när jag sa att han vanligtvis pratar mycket och jag inte hade någon som helst oro kring hans tal och förstående.

Just 4 års besöket är väl de besöket som kan vara lite svårare att bedöma om de vägrar göra nått. När barnen var lite yngre var vår sköterska duktig på att kolla av saker redan när hon hämtade upp oss i vänt/lekrummet just för att slippa pressen att prestera just när man blir tillsagd att göra något. Men 4 års kontrollen utgår ju lite mer från specifika test så där blir det ju inte lika lätt.

 

[Eli]

Har ni pratat om varför man går på kontroller? Min son är också lite allergisk mot folk som "pratar som om han vore en bebis" och vill alltid veta VARFÖR. På fyraårskontrollen gick allt bra förutom hörseltestet. Två första gångerna totalvägrade han helt. Tredje gången gick han väl med på att flytta dom där klossarna då då, efter att jag talat om för honom att vi kommer att få fortsätta att gå och göra om testet tills han gör det för det är bra att veta att man ha bra hörsel eller inte. Men i slutet på testet slutade han plötsligt att flytta klossar. BVC-sköterskan blev nervös och sprang och hämtade ett otoskop. Medan hon gjorde det viskade han till mig "jag hör pipen mamma men jag tänker inte flytta fler klossar för det är bara gula kvar och det är inte en fin färg" Vi fick komma tillbaka en fjärde gång och då var jag höggravid och värkarna hade börjat lite smått så jag hade inte jättemycket tålamod så sa väl bara nåt om att nu får du faktiskt göra det här bara. Och han gjorde det. Men inte genom att flytta klossar utan att säga "höör" med världens mest uttråkade ton och min Hade lite dåligt samvete sen att varken jag eller sköterskan kommit på att fråga honom hur han ville göra testet. Han tyckte det var supertöntigt att flytta klossar. Så det är ju ett tips då, att barnet får komma med lite egna idéer hur saker ska genomföras.

 

[SaraXX]

Har ni pratat om varför man går på kontroller? Min son är också lite allergisk mot folk som "pratar som om han vore en bebis" och vill alltid veta VARFÖR. På fyraårskontrollen gick allt bra förutom hörseltestet. Två första gångerna totalvägrade han helt. Tredje gången gick han väl med på att flytta dom där klossarna då då, efter att jag talat om för honom att vi kommer att få fortsätta att gå och göra om testet tills han gör det för det är bra att veta att man ha bra hörsel eller inte. Men i slutet på testet slutade han plötsligt att flytta klossar. BVC-sköterskan blev nervös och sprang och hämtade ett otoskop. Medan hon gjorde det viskade han till mig "jag hör pipen mamma men jag tänker inte flytta fler klossar för det är bara gula kvar och det är inte en fin färg" Vi fick komma tillbaka en fjärde gång och då var jag höggravid och värkarna hade börjat lite smått så jag hade inte jättemycket tålamod så sa väl bara nåt om att nu får du faktiskt göra det här bara. Och han gjorde det. Men inte genom att flytta klossar utan att säga "höör" med världens mest uttråkade ton och min Hade lite dåligt samvete sen att varken jag eller sköterskan kommit på att fråga honom hur han ville göra testet. Han tyckte det var supertöntigt att flytta klossar. Så det är ju ett tips då, att barnet får komma med lite egna idéer hur saker ska genomföras.

Haha, det där med hur man uttrycker sig! Sköterskan sa "vad säger hästen?", "vad säger kon?" osv. Sonen bara??? Hur ska han veta det? Han visste ju mycket väl hur de låter, om hon hade frågat honom om det, men vad de säger visste han ju inte

 

[Sofie.S]

Utifrån ett annat perspektiv - som förskollärare önskar jag att sköterskan på BVC följer upp mer än att bara anta att ett barn kan något fast de inte visar det på besöket.
Just av anledningen att fånga upp barn i behov av stöd tidigt och skapa ett samarbete med förskolan. Ibland ser jag saker som borde ha upptäcks på BVC vid kontroll och det skulle underlätta om föräldrar fick höra tex det från en sköterska från BVC också.

 

[FeatherCloud]

Haha, det där med hur man uttrycker sig! Sköterskan sa "vad säger hästen?", "vad säger kon?" osv. Sonen bara??? Hur ska han veta det? Han visste ju mycket väl hur de låter, om hon hade frågat honom om det, men vad de säger visste han ju inte

En bekants barn fick frågan "vad säger bilen?" där runt 2,5. Hen svarade "ingenting, för den har slut på bensin"

 

[KarinStarfighter]

Då klarade han ju uppgiften med bravur.

 

[KarinStarfighter]

Mina barn älskar BVC och frågar ibland när de ska dit igen.

Jag tycker det låter som er sköterska är lite oflexibel. Jag tänker att man skulle kunna prova att leka en stund och bekanta sig med barnet den vägen? Få mer informell bedömning av språk exempelvis utan att plocka fram sin bok. Syn och hörsel är kanske svårare, men har man skapat mer kontakt så kanske det också går bättre.

 

[Voeux]

Jag har en son och vi har varit på fyraårskontroll på BVC. Jag känner att jag begriper inte detta: Fungerar det på "alla" fyraåringar att en "främmande" person ber dem göra grejer och så gör de bara det utan vidare? Det finns liksom inte på kartan att mitt barn skulle genomföra allt detta som kontrollen innehöll. Han vägrade allt.

Början på besöket gick ungefär så här:
"Titta på tågets vagnar, alla de här sakerna ska du göra idag!"
-Nej.
"Rita, gå balans, trä pärlor, lyssna efter pip och trä klossar..."
-Nej.
"Kan du rita en gubbe?"
-Nej.
"Kan du rita ett tåg?"
-Nej. Jag vill hem mamma.

Nu har vi fått en ny tid om någon vecka och jag känner bara VARFÖR måste vi börja traggla med detta också.

Hans första besök hos tandsköterskan vid tre års ålder var bara skrik och panik. Ju mer hon försökte övertala honom ju värre blev det. Nu har vi varit där fem gånger och han har fortfarande inte öppnat munnen. Det går bättre, han är inte ledsen men han öppnar inte munnen och vi har snart en ny tid.

Jag känner hur tiderna till olika besök för att göra saker han vägrar börjat hopa sig.

Vi gör allt vi kan tänka på för att förbereda. Vi pratar om det, läser böcker, ser på film, övar på de olika momenten. Muta har definitivt förekommit.

En del av mig tänker att han bara är fyra år och har stor integritet. Han genomskådar en direkt om man konstlar sig och försöker manipulera honom att göra grejer. Det känns konstigt att någon ska titta en i munnen och det är konstigt när folk man inte känner beordrar en att göra random grejer. Så det är inte konstigt att det blir så här. Jag tror också att han reagerar på att de pratar med honom "som om han vore ett barn" om ni förstår vad jag menar.

Å andra sidan känner jag mig mer och mer stressad och som en... lite kass förälder? Hur kan det vara så svårt för oss när det inte verkar vara några konstigheter för "alla andra"? Jag känner en extra press eftersom han inte går i förskola. Det känns utsatt att gå emot strömmen och så är det något som inte riktigt funkar.

Jag vet inte vad min slutfråga är riktigt. Bara: hjälp?! Vad gör jag?! Har detta fungerat för era barn utan vidare?

Nu är mitt barn bara ett år så har haft begränsat med den formen av tester på BVC, men min svärmor har berättat många historier om hur hennes barn och deras kusiner vägrat göra vissa tester eller lite kreativt hittat på helt andra lekar i samband med dem. Jag tror verkligen inte att det är ovanligt och personalen är nog vana vid det. Det är väl ett trubbigt och bökigt mått att testa sådär men det ger dem väl bättre koll än ingenting.

 

[Waco]

Min tjej på 3,5 år älskar bvc! Men vi går också på en familjecentral där öppna förskolan är i samma byggnad och hon har träffat personalen där igenom också. Även tandläkaren är spännande och uppskattat. Men hon har också inför besöken fått se avsnitt på svt om bvc och tandläkare. Så som Bolibompa familjen och draken följer med vilket gjort att hon varit förberedd på vad som förväntas av henne. Utöver att vi pratat om det hemma inför förståss.