Tandläkaren

Usch, måste skriva av mig någonstans så det får bli här där ingen förhoppningsvis skäller ut mig.

Jag har haft problem med en visdomstand hela helgen och tyvärr verkar det bli värre. Jag vaknar tidigt på morgonen och kan inte somna om för det gör så fruktansvärt ont. Det är bättre på dagtid men nu är det ändå en ganska påtaglig molande värk konstant.

Jag har haft såhär några gånger förut när visdomstanden liksom "växer fram" lite så antar jag att huden spricker och det blir en liten infektion, det brukar vara typ några dagar - en vecka och sen är det bra. Men innan har det mest gjort ont när jag tuggar, nu är det liksom hela käken, har tom lite ont i örat (tydligen vanligt vid tandvärk). Har inte gjort ont alls när jag tuggat fram till idag utan mest ont gör det när jag sväljer av någon anledning. Jag börjar iaf inse att jag kanske inte kan vänta utan måste ringa en tandläkare om detta.

Jag är livrädd för tandläkaren. När jag gick i lågstadiet och vi hade bad, halkade jag när jag skulle klättra upp på bassängkanten vilket resulterade i två sönderslagna framtänder. De slogs inte ut helt utan liksom klövs vertikalt så "baksidan" av ena tanden försvann samt även lite av sidan och botten på den ena. Fick en akuttid hos tandläkaren (som var stressad och otrevlig). Väl där var det krångel med bedövningen som inte tog, de slipade vilket så klart gjorde obeskrivligt ont, jag fick skäll för att jag inte satt still, de konstaterade att beövningen inte fungerade, stack igen osv ett bra tag innan jag faktiskt blev bedövad. Detta skapade minst sagt ett trauma där jag dels tyckte det var obehagligt med tandläkaren men framförallt blev paniskt rädd för nålar.

Nu är jag tyvärr också begåvad med rätt dåliga tänder. Eller ja, så som tandläkaren förklarade det så är mina tandgropar väldigt djupa vilket typ oundvikligen leder till hål, hur noga man än borstar. Jag har alltså aldrig varit till tandläkaren utan att behöva komma tillbaka för att laga (borra) hål. Detta gjorde jag utan bedövning varje gång för jag var så nålrädd. Några år senare gick min lagning på ena framtanden sönder. Mamma fick TJATA till sig en tid hos tandläkare i angränsande kommun när de erbjöd lustgas då jag vägrade sprutor. Det tandläkarbesöket gick riktigt bra och vad jag minns gjorde det inte ont alls.

Sedan fortsatte det några år igne med samma visa, borra hål varje gång, utan bedövning. Milt sagt hatade att gå till tandläkaren. Tills jag var 18, då lagningen gick sönder igen. Denna gången vägrade de lustgas, det var inget man gjorde hette det, enda undantaget var små barn så det blev blånej på det. Tack vare detta har jag en lagning som är ganska ful om man tittar närmare, men det var det bästa tandläkaren kunde prestera när jag vägrade bedövning. Det är helt klart den värsta smärtan jag varit med om.

Jag var 18 då och är 34 nu, har aldrig gått tillbaka till tandläkaren efter det. Jag har varit noga med borstning och tandtråd genom åren, men vet att jag har hål, har alltid tänkt att så länge det inte gör ont så går jag inte, jag VET att jag borde men det går liksom inte. Det tog ÅRATAL att komma över min fobi för nålar, nu kan jag ta blodprov och liknande utan problem. Men jag är livrädd för att den fobin ska komma tillbaka med besked om jag liksom behöver "återuppleva" det traumat med tandläkaren.

Har sån fruktansvärt ångest över detta. Känner på allvar att om denna infektion sprider sig till hjärnan eller nåt och jag dör så slipper jag ju iaf gå till tandläkaren. Vet ju också att jag har dåliga tänder så blir extra pinsamt att gå dit, de fattar ju att jag är en idiot som låtit bli att gå. Går heller inte att prata med familjen om detta, eller någon för jag får bara höra hur korkad jag är som inte gått regelbundet och jag får skylla mig själv.

Jag vet inte ens vem man borde ringa, folktandvården eller privat? Verkar inte skilja så mycket kostnadsmässigt. Jag har redan räknat med att det här kommer länsa mitt sparkonto oavsett. Jag har som sagt inte ens letat upp ett telefonnummer och sitter redan på gränsen till tårar nästan hela tiden för jag är så RÄDD.

Vet ju tyvärr att jag måste ringa förr eller senare. Behövde bara få ur mig lite här.
 

Det låter precis så som mina visdomständer var innan jag fick hjälp med dem.
Skulle det hjälpa att veta hur det gick för mig? Skulle det kännas lättare att ringa då? :)

Oavsett så lycka till! :heart Jag mådde svindåligt över tandläkaren förut, men har haft turen att träffa bra tandläkare ett tag nu efter att jag bestämde mig för att ta tag i det och börja gå regelbundet, vilket har lindrat skräcken massor.
 
Jag har tandläkarskräck och det är så vidrigt. Det gjorde att jag inte alls var hos tandläkaren från typ 20 års ålder till för ett par år sedan (är 41) då det blev ohållbart.
Jag ringde (började gråta, jättejobbigt) och då berättade jag att jag är otroligt rädd och att jag inte varit till tandläkaren på ca 20 år osv Hon var väldigt förstående! Vi är knappast ensamma om rädslan.
Hon bokade mig hos en tandläkare som var duktig med rädda och barn 😅
Allt gick så bra, är så glad att fått munnen ordnad som varit så mkt ångest.
Kostnadsmässigt är privata billigare här iaf 🙂
Om du inte får gehör hos den första du ringer så ring en annan tycker jag. Viktigt att bli bra bemött.
Stort lycka till och jag hoppas det går bra 🌸
 
Du är inte ensam, jag har också djupa tandgropar och stark tendens till dålig munhälsa tyvärr. Även om jag inte är nålrädd så har det här skapat mycket ångest kring min munhälsa och tandläkaren. Så jag kan åtminstone delvis förstå din panik :heartTandvårdsrädsla är relativt vanligt, även stark sådan, så sök dig till en klinik som kan sånt! Om du nämner det när du bokar tid så får du säkert någon bra och snäll tandläkare som kan hjälpa dig genom rädslan.
 
Det finns en bedövningssalva som man kan använda för att slippa det värsta när de sedan bedövar med sprutor, för min del gör det stor skillnad då jag tycker det är vidrigt att ta bedövning i munnen. Sen rekommenderar jag mellanrumsborstar som säljs på apoteken istället för tandtråd. Jag föredrar den här modellen som gör det lätt att komma åt i hela munnen utan att man behöver stoppa in halva handen eller sitta och gapa medan jag använder dem.
1646642447850.png


Flitig användning motverkar tandfickor, förbättrar tandhälsan och nu kan jag sitta lite diskret på jobbet eller i soffan och fila på. Jag använder stl 0 som på bilden men det finns större om man har glesare mellan tänderna.

Du kan även testa Corsodyl som är antibakteriell och används som munskölj efter operativa ingrepp som efter en tandutdragning men även vid karies. Flitig användning kan dock missfärga tänderna men det går bort med tandborstning. Missfärgningen är inte värre än vad rökare och flitiga kaffedrickare får.

Byt tandläkare om du inte har förtroende för den du har, även det kan göra stor skillnad.
 
Här är en till med tandläkare skräck så illa att jag slutar andas när jag är där inne. Som barn vägrade jag öppna munnen, aldrig i livet. Hade problem med outvecklade tänder längst bak som gjorde fruktansvärt ont. Och det var en mycket otrevlig tandläkare med noll förståelse för barn. Bytte mottagning i samband med flytt då uppdagades mina problem och efter de fick jag en otroligt vänlig och förstående tandläkare. Jag är ytterst tacksam mot henne idag att hon tog sig tid och verkligen hjälpte mig. Fick ha lustgas vid varje behandling första åren så jag skulle släppa att jag var hos tandläkaren och sen musik i hörlurar.

Så ja det finns bra tandläkare med 🙏❤️
 
Jag förstår helt rädslan. ❤

Jag har varit rädd hela livet trots att jag aldrig varit med om något obehagligt hos tandläkaren. Har fått lustgas där sedan jag var barn för att jag varit så rädd.

Det som hjälpt mig var när jag fick KBT för min rädsla hos odontologen i min stad. Fick först sövas för att fixa allt som var trasig så jag fick en ny start med tänderna och sedan gå i terapi.
Det hjälpte mycket!

Numera går jag till tandläkaren, får fortfarande lustgas när de ska göra något, men jag går dit iaf. Så rekommenderar att be om en remiss till odontologen och en psykolog där för att lära dig hantera rädslan.
 
Det finns tandläkare som är speciellt inriktade och intresserade av rädda patienter. Det hjälper väldigt mycket om man får komma till en sån.

Som student hamnade jag hos världens surkart till tandläkare, verkligen en som borde ha valt ett annat yrken istället för ett där man faktiskt interagerar med människor.

Efter det hittade jag Bengt, världens snällaste tandläkare som jag gick hos tills han gick i pension. Han hade alltid lugn, klassisk musik i sitt mottagningsrum.
Nu går jag hos en vänlig kvinna som är helt okej hon också.

Ring till några kliniker och fråga om de har en tandläkare inriktad på rädda patienter.
 
Usch, måste skriva av mig någonstans så det får bli här där ingen förhoppningsvis skäller ut mig.

Jag har haft problem med en visdomstand hela helgen och tyvärr verkar det bli värre. Jag vaknar tidigt på morgonen och kan inte somna om för det gör så fruktansvärt ont. Det är bättre på dagtid men nu är det ändå en ganska påtaglig molande värk konstant.

Jag har haft såhär några gånger förut när visdomstanden liksom "växer fram" lite så antar jag att huden spricker och det blir en liten infektion, det brukar vara typ några dagar - en vecka och sen är det bra. Men innan har det mest gjort ont när jag tuggar, nu är det liksom hela käken, har tom lite ont i örat (tydligen vanligt vid tandvärk). Har inte gjort ont alls när jag tuggat fram till idag utan mest ont gör det när jag sväljer av någon anledning. Jag börjar iaf inse att jag kanske inte kan vänta utan måste ringa en tandläkare om detta.

Jag är livrädd för tandläkaren. När jag gick i lågstadiet och vi hade bad, halkade jag när jag skulle klättra upp på bassängkanten vilket resulterade i två sönderslagna framtänder. De slogs inte ut helt utan liksom klövs vertikalt så "baksidan" av ena tanden försvann samt även lite av sidan och botten på den ena. Fick en akuttid hos tandläkaren (som var stressad och otrevlig). Väl där var det krångel med bedövningen som inte tog, de slipade vilket så klart gjorde obeskrivligt ont, jag fick skäll för att jag inte satt still, de konstaterade att beövningen inte fungerade, stack igen osv ett bra tag innan jag faktiskt blev bedövad. Detta skapade minst sagt ett trauma där jag dels tyckte det var obehagligt med tandläkaren men framförallt blev paniskt rädd för nålar.

Nu är jag tyvärr också begåvad med rätt dåliga tänder. Eller ja, så som tandläkaren förklarade det så är mina tandgropar väldigt djupa vilket typ oundvikligen leder till hål, hur noga man än borstar. Jag har alltså aldrig varit till tandläkaren utan att behöva komma tillbaka för att laga (borra) hål. Detta gjorde jag utan bedövning varje gång för jag var så nålrädd. Några år senare gick min lagning på ena framtanden sönder. Mamma fick TJATA till sig en tid hos tandläkare i angränsande kommun när de erbjöd lustgas då jag vägrade sprutor. Det tandläkarbesöket gick riktigt bra och vad jag minns gjorde det inte ont alls.

Sedan fortsatte det några år igne med samma visa, borra hål varje gång, utan bedövning. Milt sagt hatade att gå till tandläkaren. Tills jag var 18, då lagningen gick sönder igen. Denna gången vägrade de lustgas, det var inget man gjorde hette det, enda undantaget var små barn så det blev blånej på det. Tack vare detta har jag en lagning som är ganska ful om man tittar närmare, men det var det bästa tandläkaren kunde prestera när jag vägrade bedövning. Det är helt klart den värsta smärtan jag varit med om.

Jag var 18 då och är 34 nu, har aldrig gått tillbaka till tandläkaren efter det. Jag har varit noga med borstning och tandtråd genom åren, men vet att jag har hål, har alltid tänkt att så länge det inte gör ont så går jag inte, jag VET att jag borde men det går liksom inte. Det tog ÅRATAL att komma över min fobi för nålar, nu kan jag ta blodprov och liknande utan problem. Men jag är livrädd för att den fobin ska komma tillbaka med besked om jag liksom behöver "återuppleva" det traumat med tandläkaren.

Har sån fruktansvärt ångest över detta. Känner på allvar att om denna infektion sprider sig till hjärnan eller nåt och jag dör så slipper jag ju iaf gå till tandläkaren. Vet ju också att jag har dåliga tänder så blir extra pinsamt att gå dit, de fattar ju att jag är en idiot som låtit bli att gå. Går heller inte att prata med familjen om detta, eller någon för jag får bara höra hur korkad jag är som inte gått regelbundet och jag får skylla mig själv.

Jag vet inte ens vem man borde ringa, folktandvården eller privat? Verkar inte skilja så mycket kostnadsmässigt. Jag har redan räknat med att det här kommer länsa mitt sparkonto oavsett. Jag har som sagt inte ens letat upp ett telefonnummer och sitter redan på gränsen till tårar nästan hela tiden för jag är så RÄDD.

Vet ju tyvärr att jag måste ringa förr eller senare. Behövde bara få ur mig lite här.

Fullständigt logiskt att du har tandläkarfobi!

Sen vill jag säga att du ska försöka hitta rätt klinik och rätt tandläkare och tandsköterska som kan hjälpa dig och med respekt för din fobi hjälpa dig klara av det du behöver klara av för att dina tänder ska få den omvårdnad de behöver. Det finns helt fantastiska tandläkare och tandsköterskor som är jätteduktiga på att hjälpa patienter med fobi!
 
Jag vet inte vart du bor, men kan tipsa om Narkoskliniken i Sthlm. Jag bor själv 20 mil därifrån, men sökte mig dit av ungefär samma anledning som du. Hade inte varit hos tandläkare på 20+ år. Inte rädd för nålar, men livrädd för borren.

I mitt fall slutade det med sövning, där de gick igenom ALLT, inkl drog ut trasiga tänder och satte in protes. SÅ skönt!
Mitt mål var att hamna på noll, för att sedan kunna ta tag i ev kommande bekymmer utan att känna att det var ett helt berg att bestiga i form av massa karies, trasiga visdomständer osv. (Det har väl i ärlighetens namn gått sådär... 😑)

Ja, det kostade massor, men det var absolut värt det. Otroligt kompetenta tandläkare som är specialiserade på tandvårdsrädsla. Tror mitt landade på runt 45 000 kr (fick ta lån), men då var det två långa narkoser.

Lycka till vad du än beslutar. Förstår verkligen ångesten, det blir ju ofta skam inblandad utöver alla andra känslor. Men du är långt ifrån ensam.
 
En till rädd här som inte varit på snart 8 år.
Har väl egentligen aldrig hänt nåt så illa som för dig, men en surkart till tandläkare i unga år förstörde för mig.

Har hittat en klinik i en grannkommun som ska vara inriktade på just de rädda, men har inte vågat ringa än.
 
Du har fått många bra svar när det gäller din rädsla och dina tänder generellt. När det gäller din akuta situation med visdomstanden tänkte jag bara säga att de kommer inte dra ut den rakt av när du går dit om du är rädd för det(det är farligt att dra ut när det är infekterat) utan du kommer nog få antibiotika och corsodyl att köra med hemma inför ev. senare åtgärd som inte alltid behövs
(mina sitter fortfarande kvar trots att de ger besvär då och då).

Så ditt första besök behöver inte innebära några speciellt otäcka ingrepp, men verkar akut behöva göras, så som du mår med tanden.
 

Liknande trådar

  • Artikel
Dagbok Innan jag skriver dethär så vill jag förklara en sak. Och det är att endel kanske kommer tro att dethär är nåt som jag har be stämt NU...
Svar
8
· Visningar
1 125
  • Artikel
Dagbok När jag bestämde mig för att skilja mig så lovade jag mig själv att jag INTE ska låta det faktum att jag lever ensam begränsa mig på...
Svar
13
· Visningar
1 814
Senast: Görel
·
  • Artikel
Dagbok Huset jag köpte hade inte använts som permanentbostad på de senaste “60+-ish” åren, och hade även stått helt lämnat åt sitt öde under...
2
Svar
26
· Visningar
6 083
Senast: Calmiche
·
  • Artikel
Dagbok Idag var jag för säkerhets skull uppe 9.45, då E (unge personen) från HV skulle komma 10.30 och hen har kommit 20-40 minuter tidigare...
Svar
0
· Visningar
611
Senast: IngelaH
·

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp