Tandsten och färskfoder

[astrolindgren]

Irländaren kom till oss i slutet av juli med jättefina tänder men allt annat var i relativt kasst skick. Pälsen var matt, magen var lös och tassarna var gnagda och svampiga. Eftersom pudeln fungerar så bra på MUSH Vaisto bestämde vi oss för att testa på honom också (veterinärtorrfodret hjälpte tyvärr inte magen alls). Nu glänser pälsen, tassarna är mycket finare och magen funkar som den ska men han börjar få tandsten trots borstning och tugg.
Ser så många som säger att deras hundar har fått så fina tänder och bra andedräkt med färskfoder men just nu upplever jag att det är precis tvärt om. Kan inte jämföra med pudeln eftersom hon ätit det så länge nu att jag inte kommer ihåg hur tänderna var på torrfoder.
Har ni liknande erfarenheter eller har era hundar haft finare tänder på färskfoder? Hur mycket tandsten accepterar ni innan det är dags för sanering?

 

[em-pirre]

Jag har aldrig märkt nån skillnad. Den av våra hundar som har mycket (!) tandsten har det oavsett foder och tugg.

 

[Mia_R]

När jag BARF:ade tidigare så fick våra hundar väldigt mycket köttiga ben, typ kalkonhalsar, förutom det jag själv rörde ihop åt dem med grönsaker, kött mm. Jag tror att kalkonhalsarna höll deras tänder väldigt fina eftersom de fick använda dem till annat än bara äta det som är lättuggat som mycket färdigfoder är.

 

[Raderad medlem 94602]

Min Dvärgschnauzer fick hemsk andedräkt under de 8 månader han bara fick färskfoder. Testade 3 olika sorter. I dag får han bara färskfoder som topping. Passar honom bättre.

 

[Ciindy]

Jag hämtade hem en nästan 4-årig omplacering för några år sedan som hade otroligt mycket tandsten. Med foderbyte till färskt försvann det av sig själv på ca ett halvår. Min hund som jag haft sen valp och ätit färskt sen start har kritvita tänder 8 år gammal.

Tror att lösningen oftast är tugg. Mina äter ben minst två gånger i veckan, alltid köttiga och ätbara ben.

 

[astrolindgren]

När jag BARF:ade tidigare så fick våra hundar väldigt mycket köttiga ben, typ kalkonhalsar, förutom det jag själv rörde ihop åt dem med grönsaker, kött mm. Jag tror att kalkonhalsarna höll deras tänder väldigt fina eftersom de fick använda dem till annat än bara äta det som är lättuggat som mycket färdigfoder är.

Jag hämtade hem en nästan 4-årig omplacering för några år sedan som hade otroligt mycket tandsten. Med foderbyte till färskt försvann det av sig själv på ca ett halvår. Min hund som jag haft sen valp och ätit färskt sen start har kritvita tänder 8 år gammal.

Tror att lösningen oftast är tugg. Mina äter ben minst två gånger i veckan, alltid köttiga och ätbara ben.

Irländaren är lite av en paniktuggare, har inte vågat ge riktiga ben än eftersom jag är rädd att han ska svälja dem hela eller bryta av en tand. Har tittat på kalkon- och ankhalsar, tror ni de håller måttet för ett tuggmonster?

 

[em-pirre]

Jag hämtade hem en nästan 4-årig omplacering för några år sedan som hade otroligt mycket tandsten. Med foderbyte till färskt försvann det av sig själv på ca ett halvår. Min hund som jag haft sen valp och ätit färskt sen start har kritvita tänder 8 år gammal.

Tror att lösningen oftast är tugg. Mina äter ben minst två gånger i veckan, alltid köttiga och ätbara ben.

Jag tror att det är slumpen som avgör. Mina hundar som inte tuggar regelbundet och som får 50/50 färskt och torrfoder har kritvita tänder. Förutom den ena.

Jag borstar inte mina hundars tänder (bara den som har tandsten och plack)

 

[Red_Chili]

Irländaren är lite av en paniktuggare, har inte vågat ge riktiga ben än eftersom jag är rädd att han ska svälja dem hela eller bryta av en tand. Har tittat på kalkon- och ankhalsar, tror ni de håller måttet för ett tuggmonster?

Är det likadant om han får vara ifred där ingen kan komma åt honom? tex i en kompostgallerhage eller instängd i badrummet? När min Aysu kom till mig så var hon extremt stressad i matsituationer, kastade i sig maten och morrade åt alla som kunde råka titta åt hennes håll. Helst sprang hon iväg med maten och gömde sig bakom soffan. När jag då började mata henne så att hon var i helt annat rum än andra hunden, och så att jag själv kunde gå iväg från henne så fort maten var serverad, då lugnade hon sig. Visst, hon är fortfarande extremt glupsk, men att ge tex hel kyckling eller andra stora, köttiga ben är inga problem alls. Jag ser dock fortfarande till att hon får vara ifred med större matbitar, just för att inte riskera att stressa henne till att svälja för stora bitar.

 

[astrolindgren]

Är det likadant om han får vara ifred där ingen kan komma åt honom? tex i en kompostgallerhage eller instängd i badrummet? När min Aysu kom till mig så var hon extremt stressad i matsituationer, kastade i sig maten och morrade åt alla som kunde råka titta åt hennes håll. Helst sprang hon iväg med maten och gömde sig bakom soffan. När jag då började mata henne så att hon var i helt annat rum än andra hunden, och så att jag själv kunde gå iväg från henne så fort maten var serverad, då lugnade hon sig. Visst, hon är fortfarande extremt glupsk, men att ge tex hel kyckling eller andra stora, köttiga ben är inga problem alls. Jag ser dock fortfarande till att hon får vara ifred med större matbitar, just för att inte riskera att stressa henne till att svälja för stora bitar.

Han var rätt undernärd efter 6 månader utomhus under vintern på Irland, har gått upp tre kilo sen dess och ser nu mer ut som en väldigt deffad men fräsch gammal herre (6.5 kg enligt pound/vet på Irland, 9.5 nu). Tror det kan bidra till att han blir lite väl ivrig med gott. Hundarna är aldrig i samma rum när det vankas tugg eftersom han kan försvara lite och pudeln gärna snor av andra. Han brukar få ligga på en handduk i mitt sovrum när han tuggar, jag är gärna i samma rum ifall han skulle sätta i halsen men brukar mest sitta och slösurfa eller fixa med annat och har bara tagit tugg från honom en gång när han fick för sig att försöka svälja en halv älghudsrulle
Det är klart lugnare nu än när han kom, han har "sin" handduk där han vet att han får vara ifred men det är fortfarande en väldigt matglad liten terrier som har upplevt svält. Funderar på att plocka in hans bädd och ställa i ett hörn i rummet så han har ännu mer space. Tack för input!

 

[russinbulle]

Irländaren är lite av en paniktuggare, har inte vågat ge riktiga ben än eftersom jag är rädd att han ska svälja dem hela eller bryta av en tand. Har tittat på kalkon- och ankhalsar, tror ni de håller måttet för ett tuggmonster?

Till sådana vågar jag endast ge riktigt stora ben.
Min Skalman svalde allt som var kortare än 15 cm från han var 8 veckors valp och då vägde typ 2,5 kg
Hela hans första år fick han enbart tugga på stora kalvnackar och hjortnackar och när det var typ som en mindre tennisboll kvar i storlek bytte jag bort det till annat gott - han fick aldrig äta tills det var slut. och detta är då en liten hund som väger 8,2 kg som vuxen.

Så mitt råd är riktigt rejäla ben. Kalkonhalsar tycker jag är väldigt slippriga/halkiga så det ger jag inte själv längre - med skinn totalt livsfarliga till glupska hundar, då dom ofta krossar benen lite lätt och skinnet är segt och intakt = sväljer jättebitar/hela halsen som då sitter ihop i skinnet.

 

[Mia_R]

Till sådana vågar jag endast ge riktigt stora ben.
Min Skalman svalde allt som var kortare än 15 cm från han var 8 veckors valp och då vägde typ 2,5 kg
Hela hans första år fick han enbart tugga på stora kalvnackar och hjortnackar och när det var typ som en mindre tennisboll kvar i storlek bytte jag bort det till annat gott - han fick aldrig äta tills det var slut. och detta är då en liten hund som väger 8,2 kg som vuxen.

Så mitt råd är riktigt rejäla ben. Kalkonhalsar tycker jag är väldigt slippriga/halkiga så det ger jag inte själv längre - med skinn totalt livsfarliga till glupska hundar, då dom ofta krossar benen lite lätt och skinnet är segt och intakt = sväljer jättebitar/hela halsen som då sitter ihop i skinnet.

Oj, visste inte ens om att de såldes med skinn, jag har bara hittat frusna, flådda.