Tankar efter Hubertusjakt - Nödstopp?

L

lillbollen

Hej,

Ursäkta ett långt inlägg, men så här är det:

Jag har en 5-årig connemara som jag håller på att utbilda. Nu jobbar vi mycket med att hitta bjudningen, samt att rida för sätet i stället för handen. Jag tycker att det går framåt, nu kan vi på paddocken rida runt med långa tyglar och svänga obehindrat i både skritt och trav samt byta gångart enbart med sitsen. Det kunde vi inte innan. Dessutom har det börjat lossna med galoppen - tidigare hade han inte styrkan att hålla ihop sig, utan var lååååång och låååångsam. Nu har han en helt annat bärighet i galoppen, som jag antar har kommit efter tålmodigt arbete i de andra gångarterna, gymnastikhoppning och klättring.

När vi rider ute ensamma är det ungefär samma saker vi övar på, bjudning och reglera tempot med sitsen. Jag tycker att det funkar bättre och bättre där med.

Problemet kommer när vi rider ut i grupp, och ska galoppera. Där kopplar han bort mig helt och hållet, och lyssnar inte alls på någon hjälp, vare sig sits eller hand (vilket förstås hänger ihop med att jag ännu inte är tillräckligt stabil i min sits, det är liksom lite lättare att hålla sig centrerad och i balans på en serpentinbåge i trav på paddocken än i räsergalopp över ett fält...). I vissa situationer kanske man kan leva med det, säg om vi rider på öppna marker och galopperar med stort avstånd mellan varandra - han är ju ung och måste väl få busa lite han med. Tilläggas kan att han gärna bockar när det blir skoj. Men om det är på trängre utrymmen, kanske en skogsväg, så funkar det helt enkelt inte att han drar iväg med mig och försöker springa förbi framförvarande hästar, särskilt inte heller som hästarna jag brukar rida ut med kickar om man kommer för nära. I dessa situationer har jag som mantra "sitsen är min starkaste hjälp" som jag försöker komma ihåg, men det är en sak att tänka och en annan sak att göra... Så för att få stopp på honom blir det att jag hänger i tyglarna, och verkligen drar i honom. Det är i nuläget enda sättet jag har att få stopp på honom i dessa situationer.

Eftersom situationen att han kopplar bort allt och drar iväg ändå inte uppkommer särskilt ofta har jag tänkt att det bara är att ha tålamod med det, fortsätta öva lydnad och reglerbarhet och så kommer det att ge sig med sig själv.

Men efter igår så känner jag att jag TILLS DESS på något sätt måste skaffa en "nödbroms", och det enda jag kan komma att tänka på är att betsla upp (han går nu på tredelat, funkar toppen med det i alla andra sammanhang än när han sticker från mig). Igår red vi Hubertusjakt, pållen tyckte att det var det roligaste som hänt någonsin och var helt överjävligt tänd och laddad. Bockade i skritt till exempel och skulle ligga först hela tiden tyckte han. Galoppsträckorna i början av jakten var en mardröm, det är liksom inte så jättelyckat att lägga sig framför mastern... Så när jakten var slut upptäckte jag att jag hade BLÅSOR på fingrarna efter att ha hållt så hårt i honom. Det är ju fruktansvärt! Jag menar, om jag har blåsor på fingrarna, vad har han då inte i sin mun...

För att poängtera: Jag tycker verkligen, verkligen inte om att DRA i hästen. Det går liksom emot hela mitt tänkesätt när det kommer till ridning, och känns dessutom helt konstigt när vi i alla andra situationer kan samspela på bokstavligt talat långa tyglar. Skulle jag ha sett mig själv igår skulle jag ha tänkt "vad är det för idiot, stackars häst". Men samtidigt - det var ENDA SÄTTET (som JAG kunde komma på DÅ - en skickligare ryttare hade så klart kunnat lösa det på ett mkt bättre sätt) för mig att få honom att inte springa förbi mastern/springa in i någon annan hästs rumpa.

SÅ. Jag behöver hjälp. Jag vill helst inte höra att det handlar om att jobba mer dressyr, för det vet jag redan och det är ju det jag håller på med för fullt - och arbetet hittills har gett resultat, så jag tror att vi är på rätt väg. Vad jag behöver tips på är hur jag ska lösa problemet tills dess att vi kommit tillrätta med det på det rätta sättet, dvs långsiktigt arbete med lydnad i dressyren. Ska jag helt enkelt undvika att rida ut tillsammans med folk? Det känns väldigt tråkigt både för mig och hästen, och dessutom blir det då svårt att lösa problemet eftersom det endast är i dessa situationer som problemet uppstår...

Är det helt fel av mig att tänka att jag borde skaffa ett skarpare bett att använda endast på uteritter tillsammans med andra? Tanken med detta är att jag ska slippa ta så hårt i honom. (Men ja, det är ju bara en variant på samma lösning som nu inte funkar: dvs "dra i munnen") Jag behöver verkligen en "nödbroms" att ha tillsvidare, för att undvika farliga situationer.

TIPS mottages mer än gärna. Hur hade ni gjort? Stannat hemma? Låtit hästen springa som den vill? Tjata på ridkompisarna att lägga upp "pedagogiska" uteritter där det inte handlar om att rida rakt fram från punkt A till punkt B utan lägga upp lydnadsövningar i grupp, på något vis? (Känns vettigt, men tills det att dessa övningar ger resultat? Tips om hur det skulle kunna se ut?) Betsla upp? Till vad isf? Hjälptygel? Få med min tränare ut i skogen?

Nu ska jag plåstra om mina blåsor, sedan sticka till stallet och plocka bort bettet och sätta tyglarna i nosgrimman, tänker inte sätta ett bett i hans mun förrän mina blåsor lagt sig... Och ge hästen en stor kram, inte för att han direkt verkade besvärad efter jakten igår (han betedde sig mer som att han just hade varit med om det roligast han någonsin upplevt), mer för att stilla mitt dåliga samvete. :cry:
 
Sv: Tankar efter Hubertusjakt - Nödstopp?

Jag skulle nog betsla upp just inför uteritter med andra. Bekvämare för hästen, och skönare för dina fingrar. Och ingen risk att ni slår ihjäl er under tiden. För det låter ju som att problemet är att han skiter i dig när han har polare att rejsa med, inte att han egentligen inte förstår.

Jag förstod det som att han lyssnar bättre när du rider ensam, så jag skulle parallellt med det träna på tempoväxlingar och övergångar i galopp/trav på ditt vanliga bett när ni är ute ensamma, så att han lär sig att lyssna bra även nr ni rider ut, och inte bara på banan.
 
Sv: Tankar efter Hubertusjakt - Nödstopp?

Då har du förstått mig helt rätt. Och vi tränar reglerbarhet både på banan och ute i skogen. När vi är ensamma tenderar dock problemet att vara det omvända: att hitta bjudningen framåt.

Har sedan ridskoletiden fått inpräntat i mig att "man löser inte problem genom att betsla upp", typ, därför känns det så avigt att göra det. Men på ett sätt verkar det ju vettigt - skonsammare för oss båda just i dessa sammanhang.

Jag har absolut noll erfarenhet av att rida på andra bett än två- och tredelade tränsbett. Vad ska man testa för bett i denna uppbetsling? Pelham? Kimblewick?
 
Sv: Tankar efter Hubertusjakt - Nödstopp?

Ytterligare en parameter i detta är ju att just eftersom vi tidigare har haft svårt att hitta en framåtbjudning (vilket dock börjat lossna på senare tid = :laugh:), så hade det ju varit fint att kunna ta tillvara på att han onekligen bjuder rejält när det kommer till galopp ute med andra.
 
Sv: Tankar efter Hubertusjakt - Nödstopp?

Jag skulle i ditt fall betsla upp tills ni kommit vidare, det är ju inte en permanent lösning. Och ja det sitter ju inpräntat ganska djupt att "betsla upp inte löser någonting" men ibland är det faktiskt bättre med ett bett gör att du kan ta tillbaka hästen och sen är det bra, än att du ska sitta och dra hela tiden. Det gör snarare så att hästen kommer sluta lyssna på dina händer till slut.
 
Sv: Tankar efter Hubertusjakt - Nödstopp?

Jag tillverkade faktiskt en nödbroms när jag red Hubertusjakt.

Tog en extra remontgrimma och satte på samma träns som jag redan hade så att den satt över bettet och alltså inte fyllde remontfunktionen. Sedan trädde jag ett rep genom ena ringen, under hakan och ut genom andra ringen och detta rep blev då min extra tygel som fungerade utmärkt som nödbroms.

Kunde dra tag i repet och fick på så vis broms runt nosen med lite hävstång utan att dra i munnen. Detta funkade utmärkt på mitt fullblod när jag red Hubertus och liknande.
 
Sv: Tankar efter Hubertusjakt - Nödstopp?

Jag skulle betsla upp för bådas eran säkerhet tills du lärt hästen att den ska lyssna fint vid uteritterna även om du har 4 andra ryttare me häst med dig=)
Hästen din va ju ung så han blir väl säkert bättre med tiden förhoppningsvis o massa träning.

Ojj får du rida förbi mastrarna på hubertusen??
Jag va me på en hubertus jakt med min gamla häst en gång.. första fältet blev de sken o vi dundrade förbi alla hästar inklusive mastrarna och vi blev diskade direkt... man fick tydligen inte gå framför mastrarna.
Lättare sagt än gjort när hästen o sin vinnar skalle skenade förbi=)

Skit tråkigt då man sett fram emot detta och istället skamsen fick vända ensam tillbax till start o åka hem me hästen haha.. pinsamt va de!!
 
Sv: Tankar efter Hubertusjakt - Nödstopp?

Varför skulle det vara så fel att betsla upp?

Ta vad som behövs för att få stopp på hästen utan att du behöver hala och dra. Om det vore fel att betsla upp så har ju hela den svenska hoppeliten väldigt fel när det rider, tror inte det är många som rider på tredelat.
 
Sv: Tankar efter Hubertusjakt - Nödstopp?

Jag håller med de andra. Hellre ett skarpare bett man bara behöver ta "normalt" i, än ett mildare man måste slita i. Man kan göra hästen rejält illa med ett ledat tränsbett, som du själv var inne på.
 
Sv: Tankar efter Hubertusjakt - Nödstopp?

Nej, tänker man logiskt på det så är det ju inget fel i sig att betsla upp. Det är mer ett gammalt tänkesätt jag har inpräntat i mig, att det skulle vara en "genväg" - men det har jag väl egentligen ingen grund för. Härrör nog från tiden i ridskolestallet när alla tonårstjejer var väldigt duktiga på att vara experter och tycka till om ditt och datt. Men så kategorisk och rigid är det så klart ingen mening med att vara!
 
Sv: Tankar efter Hubertusjakt - Nödstopp?

Oj, jag var kanske lite otydlig, vi fick inte rida förbi mastrarna. Därav den hemska dragkampen. (Och nej, det var liksom inte tillfälle att bryta, är inte helt säker på att hemritten bort från fältet hade blivit särskilt säker...) Upploppet hoppade vi av förklarliga skäl över. :crazy:
 
Sv: Tankar efter Hubertusjakt - Nödstopp?

Hm, det där var onekligen kreativt men jag kan inte säga att jag helt och fullt kan se det framför mig... Hur menar du under hakan? (Ursäkta trögheten, är lite trött.)
 
Sv: Tankar efter Hubertusjakt - Nödstopp?

Jag skulle i ditt fall betsla upp tills ni kommit vidare, det är ju inte en permanent lösning. Och ja det sitter ju inpräntat ganska djupt att "betsla upp inte löser någonting" men ibland är det faktiskt bättre med ett bett gör att du kan ta tillbaka hästen och sen är det bra, än att du ska sitta och dra hela tiden. Det gör snarare så att hästen kommer sluta lyssna på dina händer till slut.

Precis, det handlar ju om att få hästen att lyssna. En kompis till mig hade ett liknande problem med sin unghäst en period, när han kom på att man kan strunta i ryttaren, för det är mycket roligare att få galoppera så fort man vill när man kommer till öppna fält och liknande. Hon lånade ett skarpare bett en period (ett par månader kanske), och efter ett par diskussioner ute hade hästen lärt sig att man faktiskt inte får strunta i ryttaren även om man tycker det är jättekul att springa. Hästen är åtta år nu, och problemet har inte återkommit.

Jag kanske ska förtydliga att kompisens häst är ett kallblod, som aldrig vait särskilt känslig eller rädd om munnen, och som är rätt hård mentalt. ag tror inte det är bra att göra så på en osäker häst som är mycket känslig i munnen och inte vill ta stöd i vanliga fall. Men en sån häst skulle förmodligen inte ignorera bettet på det sätt som TS beskriver.
 
Sv: Tankar efter Hubertusjakt - Nödstopp?

Lösningen heter att inte få hästen i handen.

När du väl har hästen i handen är troligen ett skarpare bett enda lösningen. Då kan du antingen få reaktionen att hästen backar av för det skarpare bettet och förhoppningsvis även gör det för det vanliga bettet längre fram eller så är hästen efter någon tur lika stark på det skarpa bettet som på det vanliga.

Om du däremot lär dig rida för att inte få hela hästen in handen så kan du fortfarande reglera den på det vanliga bettet. Rent konkret så är en rak häst en stark häst, en böjd häst är inte på långa vägar lika stark. Du ska sträva efter att ha en rund häst som är loss i sidorna, så länge den är det så kommer du kunna reglera den.

Det handlar inte om dressyrarbete, det handlar om grundlydnad och lite sunt förnuft att inte galoppera fort en längre sträcka i grupp om hästen då blir rak och stark. Det handlar om att lära sig rida för att kontrollera hästen helt enkelt :)

Praktiskt så låt helt enkelt inte hästen bli rak utan böj/flytta den för att hålla den loss i sidorna och kräv repsons av din skänkel. Det är innerskänkeln som böjer och flyttar, yttertyglen bromsar du på. Innertygeln används endast i nödfall för att hindra hästen att med bock/skutt o dyl räta ut sig i protest/för att försöka ta bettet och sticka. Den ska du INTE hänga i, det orkar du knappast.

Eventuellet så kräver denna lydnaden för skänkeln en koll på ridbanan först så du verkligen får den repsonsen du behöver för att kunna behålla kontrollen när hästen vill dra i väg i andra situationer. Hästen ska i alla lägen på sits/lite lite skänkel svara med att runda sig runt skänkeln och komma upp mot yttertygeln så du kan bromsa på den. Är hästen stark/rak/seg vad som helst, oavsett så ska den reagara på din skänkel annars tappar du bromsen.
 
Sv: Tankar efter Hubertusjakt - Nödstopp?

Fö, unghästar behöver inte alls få busa av sig. Busa kan de får göra, precis hur mycket som helst, men du ska ALLTID ha kontroll och kunan avbryta när som helst. Annars har det inga som helst positiva effekter. Det du eftersträvar med att låta en lite latare häst busa är att hitta arbetsglädjen tillsammans med ryttaren, den är du så långt i från du kan komma om hästen drar en repa efter kompisarna utan att bry sig ett skit om dig på ryggen. Faktiskt :)

Om du däremot har hästen "med" dig hela tiden, dvs mjuk i mun o sidor och i en bra form (om även öppen eller lång, så länge den är med dig och inte spänner sig och använder kroppen fel tycker jag en unghäst är i bra form) och vill och kan öka/busa what ever utan att tappa bort samarbetet med dig, då kan du gott berömma!

Iaf jag eftersträvar en häst som med glädje arbetar med mig och uttrycker sina känslor och jag ser gärna att hästen busar ltie om jag ger beröm. Min unghäst (oxå connemara på 5 år :D) kan i princip busa på beställning och blir väldigt lycklig av beröm. Likväl som han med ett tonfall kan tona ner buset.
 
Sv: Tankar efter Hubertusjakt - Nödstopp?

Min lösning på liknande problem har varit att variera mellan bettlöst, rakt bett och tredelade bett, likaså olika nosgrimmor.
Hästen har alltså olika bett och olika nosgrimmor/olika bettlösa varianter varje dag och hinner inte hitta det där sättet att förhålla sig till bettet och nosgrimman som gör att de bara kan dra iväg utan att ta notis om ryttaren.

Om/när hästen drar iväg så flytta den sidledes, då kommer hästen ur sin starkaste position och hinner tänka till, det blir ungefär som en halvhalt att hästen tänker "jaha! ja just det hon är ju däruppe, kanske ska lyssna..."

Du ska absolut fortsätta rida ut med andra, det är en jätteviktig bit att hästen lär sig att lyssna på dej fast det finns andra hästar runt omkring.
Din häst ska ju galoppera för att du ber den, inte för att hästen framför/bredvid fattar galopp.
Jag och min dotter pysslar ibland med övningen att hon galopperar iväg medans jag och min häst fortsätter skritta som innan, det måste hästen klara annars kan det bli jättefarligt.
Lika viktigt är det ju att du kan galoppera iväg medans kompisen skrittar som vanligt.

Jag skulle aldrig tillåta min häst att busa, bocka eller dylikt när jag rider, sådant får hon så gärna göra i hagen men aldrig vid ridning.
Visst kan vi ta en galopp där hon får sträcka ut så mycket hon vill, men hon ska också lyssna när jag ber henne korta galoppen/sakta av.
Steget är väldigt långt till att låta henne bocka, i mina ögon är det att bete sig illa och det gör man inte när människor är i närheten.

Min häst är sju år, är riden i ca 18 månader nu och är verkligen unghäst på många vis fortfarande men det här har fungerat bra för oss.

Jag tycker att din ridning låter väldigt sund och jag önskar att fler hade ridit och haft ett sådant tänkande som du:bow::bow::bow:

Ett bett jag tycker är bra är jaktkandar eller som det ibland kallas kimblewickbett, där har du tre lägen att sätta tyglarna och kan "betsla upp" på ridturen om det skulle behövas, bara att hoppa av och ändra tyglarna.
Det bettet kan du använda som nödbroms medans du tränar så att du inte utsätter dej och din häst för onödig fara.
 
Sv: Tankar efter Hubertusjakt - Nödstopp?

Hej!

Tack för goda tips kring ridningen! Vi håller på att lära oss sidförande skänkel, det funkar någorlunda i skritt. På den nivån är det. Har jag förstått dig rätt om kontentan av dina råd är att vi helt enkelt inte ska galoppera ute tillsammans med andra ännu?

(Jag är helt med dig i att inte låta hästen busa om det innebär att jag inte längre har kontrollen, vet inte riktigt vad jag skrev som fick det att verka som motsatsen men det var inte så jag menade. Börjar han bocka/dra iväg gör jag vad jag kan - även om det uppenbarligen görs på fel sätt - för att få tillbaka kontrollen.)

Kan ju tillägga att vi tränar för tränare någorlunda regelbundet, så ofta som studentbudgeten tillåter.

Btw, bor du också i Lund ser jag? Man kanske kan få komma på studiebesök för att lära sig hur de femåriga connemarorna och deras ryttare ska bete sig egentligen? :)
 
Sv: Tankar efter Hubertusjakt - Nödstopp?

Tack för svar. Jag är helt villrådig nu - bara rida ut själv/fortsätta rida ut med de andra? Eller så får jag helt enkelt börja köra övertalningskampanj i stallet om att det är det tråkigaste som finns att galoppera när man rider ut...

Har du några fler tips på lydnadsövningar att göra när man är ute och rider med andra?

Idag tillverkade jag någon form av bettlöst träns, plockade helt enkelt bort bettet och satte tyglarna i nosgrimman. Det såg ju inte klokt ut förstås, men fungerade utan problem i den meningen att de problem som uppkom hade uppkommit även med vanliga bettet. Vi red dock på paddocken.

Uppenbarligen funkar inte ridsättet så bra, så det vore väl synd om fler red såhär. Haha! Men det är ju bra att man i alla fall funderar lite över man gör.
 
Sv: Tankar efter Hubertusjakt - Nödstopp?

Jo, nu ser jag ju att jag skriver att man kanske kan tänka att "han är ju ung och måste väl få busa lite han med". Haha! Noll koll, total inkonsekvens. Är uppenbarligen i stort behov av att styra upp min ridning och ledarpolicy.

Blö. :(
 
Sv: Tankar efter Hubertusjakt - Nödstopp?

Hej!

Tack för goda tips kring ridningen! Vi håller på att lära oss sidförande skänkel, det funkar någorlunda i skritt. På den nivån är det. Har jag förstått dig rätt om kontentan av dina råd är att vi helt enkelt inte ska galoppera ute tillsammans med andra ännu?

(Jag är helt med dig i att inte låta hästen busa om det innebär att jag inte längre har kontrollen, vet inte riktigt vad jag skrev som fick det att verka som motsatsen men det var inte så jag menade. Börjar han bocka/dra iväg gör jag vad jag kan - även om det uppenbarligen görs på fel sätt - för att få tillbaka kontrollen.)

Kan ju tillägga att vi tränar för tränare någorlunda regelbundet, så ofta som studentbudgeten tillåter.

Btw, bor du också i Lund ser jag? Man kanske kan få komma på studiebesök för att lära sig hur de femåriga connemarorna och deras ryttare ska bete sig egentligen? :)

Alltså detta har egentligen inget med sidförande skänkel att göra. Eller ja, en häst som kan sidförande kan man ju "tvinga" ut baken genom att den lärt sig reagera genom att flytta ut skänkeln men det ger inte alls lika stor effekt. Detta har med reaktionen och i viss mån även respekten för skänkeln att göra, att hästen inte nonchalerar din skänel genom att räta ut sig.

Du kan öva detta ex genom att byta om volt, att hästen ska forma om sig och komma frma till yttertyglen enabrt genom att du sitter om och ev lägger till lite innerskänkel samtidigt som du lättar på innertygeln. Inte ens något fuskledande tygeltag, lär hästen istället reagera på sin sits och skänkel och ta alalt tillfällen i akt på ridbanan när hästen vill räta ut sig att befästa just dina sits- och skänkelhjälper, dvs ta inte hjälp av tygeln för allt i världen. Öva då oxå på att reglera tempot med yttertyglen.

Ponera att hästen blir stark, vill räta ut sig och öka, då ska du kunna lägga till en innerskänkel, rätt kraftigt vid behov, och bromsa på yttertyglen rätt rejält och på så vis få en häst som samlar ihop sig och lugnar sig - böjd! Utan att du tar minsta lilla i innertygeln.

Jag red min hästs mor och var därför väldigt noga med den här punkten i hans utbildning, i alla lägen kunna få en böjning, både från marken men främst från ryggen (jag är ingen som ägnar tid åt hantering på marken utöver det dagliga). Det handlar absolut inte om någon överböjning utan bara att få en innersida.


Ni kan gärna galoppera ute i grupp men gör det utefter era förutsättningar. Jag är mycket mån om att unghästen ska lära sig "allt" men att man ska behålla den goda ridningen och den goda formen genom inlärningen/utbildningen. Det ger liksom inget positivt att lära unghästen gå bakom andra hästar om man endast klarar av att genomföra det genom att hänga i tyglarna.

Så, placera er där du känner att du har kontroll och kan rida bra, rid i det tempot som passar er, den längden som passar er och på den sträckan som passar er. Jag rider alltid helst först med unghästar just för att kunna anpassa min ridning till hästen jag utbildar och vill ge en trevlig, lärorik upplevelse och inte till de andra i mitt sällskap. Med yngre hästar har man av förklarliga skäl mindre ridbarhet och jag rider av den anledningen inte med folk som inte kan anpassa sin ridning (dvs har koll på sina hästar) utefter min hästs krav.

Min häst behövde tex gå först och ha den andra hästen en bit bakom sig i början. Och när jag sedan började rida efter så kunde jag skricka till den framför om jag ville att det skulle gå fortare eller lugnare och då visste jag att den ryttaren kunde anpassa sin häst till det så att min unghäst inte blev efter och skrämd eller inte orkade hålla ihop galoppen och fick bryta av.

Jag bor i Lund på veckorna men min 4-bening bor hos mor och far i Halland. Dessutom vet jag inte om vi är så goda representanter, vi gör det mest på vårt vis eftersom det i princip bara är jag som ridit honom :D Fast nu blir jag nyfiken på vad du har för häst och vart ni bor :)
 

Liknande trådar

Träning Hej! Jag har nu haft min häst i ett par år så vi känner varandra väldigt väl. I början kunde vi inte rida ifrån gården eller rida ut...
Svar
6
· Visningar
727
Senast: Lutten
·
Hästhantering Hej! Jag har sedan ett tag tillbaka varit medryttare på ett äldre sto som trots sin ålder är väldigt pigg och glad i ridningen. Hon går...
Svar
6
· Visningar
428
Senast: tessan.g
·
Hästhantering Detta är en ganska lång historia och jag kan ha svårt för att vara kort och koncist. 2022 blev mitt halvblod ensam och behövde...
3 4 5
Svar
92
· Visningar
6 076
Senast: Sirap
·
Hästmänniskan Hej! Skulle uppskatta lite tips och hjälp. Jag har ridit nu i några månader och älskar verkligen det. Har dock endast kommit till...
Svar
9
· Visningar
599
Senast: valy
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Hundrädda
  • Akvarietråden IV
  • Senast tagna bilden XV

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp