Tankar kring detta?

[Golden_Heart]

Hur tänker ni kring detta?

En kompis till mig, har en dotter som har oerhört kämpigt i skolan.
Barnet har dålig självkänsla, årskursen är stökig och kan inte hålla upp värdegrunderna ordentligt. Barnet litar inte hellre på de vuxna för hon känner att det blir bara värre om hon säger något om någon mobbing typ tillbaka till 80-90 tals skola. Ingen skola i staden eller närheten är hellre speciellt bra. BUP m.m. har varit inblandade osv. BUP istället för att ta tag i problemet försöker skylla på ADHD pga vissa svar barnet svarade när hon var extra nere.
Barnet mår lite bättre tack vare att hon rider, rosenrot och förra sommaren hos sin morfar.
Barnet rider ett par-tre dagar i veckan på stadens ridskola och hästarna får henne att må bättre.

Nu till själva saken.
Barnets morfar har ett stort hästställe i utlandet, som har kurser och tävlingar. Mamman och barnet skulle bo ett år hos barnets morfar. Mamman är idag arbetslös och skulle jobba på stället, medan barnet skulle gå i skola och få rida sex dagar i veckan, tävla och må bättre. Få en bättre självkänsla och självförtroende. Pappan skulle jobba kvar i Sverige, komma över typ en gång i kvartalet.
Barnet går i femman idag och är superduktig när det gäller språk.

Personligen tycker jag att det är fantastiskt chans för tjejen. Ett miljöombyte som skulle stärka henne och inför högstadiet skulle hon komma tillbaka tuffare, starkare och mer erfaren. Beundrar vilket engagemang föräldrarna har i dottern och hoppas bara i dessa Corona tider att deras planer verkligen går i lås.

Vad anser ni?
Välkommen till tråden.

 

[Guldaskig]

Låter väl jättebra men i dagsläget med Corona blir det nog svårt.

 

[Golden_Heart]

Låter väl jättebra men i dagsläget med Corona blir det nog svårt.

Skulle vara till hösten. Barnet går klart femman och årskurs sex i utlandet. tänkta skola skulle samarbeta med landets svenska skola, för de nationella proven.

 

[Guldaskig]

Skulle vara till hösten. Barnet går klart femman och årskurs sex i utlandet. tänkta skola skulle samarbeta med landets svenska skola, för de nationella proven.

Låter väl smart. Lite tråkigt med relationen till pappan kan jag tycka men det går ju att lösa.

 

[Golden_Heart]

Låter väl smart. Lite tråkigt med relationen till pappan kan jag tycka men det går ju att lösa.

Pga att det är dyrt att åka, så kommer han typ en gång i kvartalet eller liknande över.
Planen vad jag vet är väl en gång under hösten, julen, sedan påsken 2021 och sommaren 2021 innan de åker hem igen.

 

[godisklubba]

Pga att det är dyrt att åka, så kommer han typ en gång i kvartalet eller liknande över.
Planen vad jag vet är väl en gång under hösten, julen, sedan påsken 2021 och sommaren 2021 innan de åker hem igen.

Jag tänker att med dagens teknik kan de nog hålla en hel del kontakt via tex videosamtal också. Utöver då de träffas irl, så klart

 

[Javan]

Låter väl som en möjlig plan Np6 är ju inget flickan behöver göra om hon går i skola där hon bor. Är man borta mer än 6 månader upphör skolplikten i Sverige.
Men också som en flykt för att inte ta tag i vad som kan behövas ta tag i. Min erfarenhet är inte att BUP slänger ut diagnoser till höger och vänster (det räcker inte med några felaktiga svar utan det ska visa dig i flera olika miljöer samt test). Hur blir det socialt för flickan i nya landet?

 

[Javan]

Men om alla är nöjda med upplägget inklusive pappan som knappt får träffa sin dotter är det väl bara att ni kör?
Ordna skola i nya landet och det är ju en fin möjlighet att få ett bra andra språk.
Ekonomiskt får ni in pengar och gå arbetslös är ju inte roligt.
Men gör också en plan för återgången ex skolbyte.

 

[Rosett]

Låter som en bra idé. Kör på!

 

[Soapbubble]

Pappan får vara beredd att de inte kommer tillbaka efter ett år. Är han beredd att ta den risken? För om ett år har mamman troligen fortfarande inget jobb i Sverige och flickan har börjat rota sig i sitt nya land, och då kanske de inte reser tillbaka.

 

[Verdandi]

Hur tänker ni kring detta?

En kompis till mig, har en dotter som har oerhört kämpigt i skolan.
Barnet har dålig självkänsla, årskursen är stökig och kan inte hålla upp värdegrunderna ordentligt. Barnet litar inte hellre på de vuxna för hon känner att det blir bara värre om hon säger något om någon mobbing typ tillbaka till 80-90 tals skola. Ingen skola i staden eller närheten är hellre speciellt bra. BUP m.m. har varit inblandade osv. BUP istället för att ta tag i problemet försöker skylla på ADHD pga vissa svar barnet svarade när hon var extra nere.
Barnet mår lite bättre tack vare att hon rider, rosenrot och förra sommaren hos sin morfar.
Barnet rider ett par-tre dagar i veckan på stadens ridskola och hästarna får henne att må bättre.

Nu till själva saken.
Barnets morfar har ett stort hästställe i utlandet, som har kurser och tävlingar. Mamman och barnet skulle bo ett år hos barnets morfar. Mamman är idag arbetslös och skulle jobba på stället, medan barnet skulle gå i skola och få rida sex dagar i veckan, tävla och må bättre. Få en bättre självkänsla och självförtroende. Pappan skulle jobba kvar i Sverige, komma över typ en gång i kvartalet.
Barnet går i femman idag och är superduktig när det gäller språk.

Personligen tycker jag att det är fantastiskt chans för tjejen. Ett miljöombyte som skulle stärka henne och inför högstadiet skulle hon komma tillbaka tuffare, starkare och mer erfaren. Beundrar vilket engagemang föräldrarna har i dottern och hoppas bara i dessa Corona tider att deras planer verkligen går i lås.

Vad anser ni?
Välkommen till tråden.

Även om de är släkt och har förstahandskommunikation så låter det lite för bra. Är det tävlingar och rosenrot som dottern vill ha och behöver för att må bättre?

En ny skola och nya klasskamrater innebär sällan att det blir bättre, bara annorlunda.
Varför är föräldrarna så säkra på att dottern bara var trött när hon besvarade frågorna hos BUP; trötthet kan vara ett typiskt symptom på det BUP pratar om. Låter i mina öron lite som om föräldrarna är i förnekelse. Varför skulle inte BUP kunna ställa en diagnos? BUP försöker hitta en orsak till problemet, det finns ingen vinst för dem att skylla på något - som snarare kostar.

Men, om det verkligen är guld och gröna skogar på morfars hästgård, så är det inget fel med att åka. Men i så fall ska de nog ta i beaktande att de kanske behöver fortsätta utreda ADHD.

 

[Kristall10]

Jag tänker också som föregående att det är risk att flickan inte vill flytt tillbaka efter att ha fått kompisar i nya landet och en tillvaro hon trivs med. Hur kommer flickan då att må om hon måste riva upp allt och flytta hem igen?
Det finns även en risk att det blir ännu jobbigare för flickan i ett nytt land. Har hon det jobbigt med skolan i Sverige där hon kan språket och kulturen så är det en risk att det blir lika eller ännu jobbigare i ett nytt land med nytt språk och ny kultur.
Men alla dessa för- och nackdelar är ju något som föräldrarna tillsammans med flickan måste väga mot varandra. Det bästa hade väl varit om de kunde åka och hälsa på i ett par veckor och se hur det är i skolan och träffa de ev nya klasskompisarna mm. Då är det lättare för den att bilda sig en uppfattning om hur livet i landet kommer att bli.

 

[Golden_Heart]

Låter väl som en möjlig plan Np6 är ju inget flickan behöver göra om hon går i skola där hon bor. Är man borta mer än 6 månader upphör skolplikten i Sverige.
Men också som en flykt för att inte ta tag i vad som kan behövas ta tag i. Min erfarenhet är inte att BUP slänger ut diagnoser till höger och vänster (det räcker inte med några felaktiga svar utan det ska visa dig i flera olika miljöer samt test). Hur blir det socialt för flickan i nya landet?

Kompisen som har dottern har kollat upp allt gällande vad som gäller för dottern och den skola där hon går nu. Hon skrivs ut ifrån skolkommunen och när hon kommer tillbaka blir hon som nyinflyttad och måste igen söka skola oavsett om hon bor 5 minuter ifrån skolan.
Om sedan familjen väljer att bo någon annanstans när de kommer tillbaka så gör det inget.
BUP i kommunen är inget att lita på, de baserar och vill göra sina test utifrån svar som var när flickan var i en mörk period och likaså familjen. Ungen behöver ingen "titel" ifrån dem utan behövde istället hjälp mot mående. Men det fick hon inte.
Mamman är en av mina bästa vänner, därför känner jag den oerhört väl.

 

[Golden_Heart]

Jag tänker också som föregående att det är risk att flickan inte vill flytt tillbaka efter att ha fått kompisar i nya landet och en tillvaro hon trivs med. Hur kommer flickan då att må om hon måste riva upp allt och flytta hem igen?
Det finns även en risk att det blir ännu jobbigare för flickan i ett nytt land. Har hon det jobbigt med skolan i Sverige där hon kan språket och kulturen så är det en risk att det blir lika eller ännu jobbigare i ett nytt land med nytt språk och ny kultur.
Men alla dessa för- och nackdelar är ju något som föräldrarna tillsammans med flickan måste väga mot varandra. Det bästa hade väl varit om de kunde åka och hälsa på i ett par veckor och se hur det är i skolan och träffa de ev nya klasskompisarna mm. Då är det lättare för den att bilda sig en uppfattning om hur livet i landet kommer att bli.

Tjejen har ju varit hos sin morfar varje sommar, och flera av kompisar därifrån har hon kvar på WhatsUp och andra chatrum.
Varför skulle språket eller kulturen vara jobbig för henne, då hon varit där varje år sedan hon var liten?

 

[Golden_Heart]

Även om de är släkt och har förstahandskommunikation så låter det lite för bra. Är det tävlingar och rosenrot som dottern vill ha och behöver för att må bättre?

En ny skola och nya klasskamrater innebär sällan att det blir bättre, bara annorlunda.
Varför är föräldrarna så säkra på att dottern bara var trött när hon besvarade frågorna hos BUP; trötthet kan vara ett typiskt symptom på det BUP pratar om. Låter i mina öron lite som om föräldrarna är i förnekelse. Varför skulle inte BUP kunna ställa en diagnos? BUP försöker hitta en orsak till problemet, det finns ingen vinst för dem att skylla på något - som snarare kostar.

Men, om det verkligen är guld och gröna skogar på morfars hästgård, så är det inget fel med att åka. Men i så fall ska de nog ta i beaktande att de kanske behöver fortsätta utreda ADHD.

Behövs inte utreda ADHD då BUP kom in familjens liv när saker och var oerhört mörkt. Flickan/ familjen svarade på frågor utifrån det som de kände just då. Efter det har familjen mått mycket bättre och kommit rätta vad som största problemet är och det är skolan som inte kan hålla ordning på värdegrunderna.
Flickan ser fram emot året i Polen och kunna lämna sin hemska skolan ifrån sig och starta om på nytt, under ett år kan mycket hända. Familjen kanske flyttar sedan till en annan stad.

 

[Golden_Heart]

Pappan får vara beredd att de inte kommer tillbaka efter ett år. Är han beredd att ta den risken? För om ett år har mamman troligen fortfarande inget jobb i Sverige och flickan har börjat rota sig i sitt nya land, och då kanske de inte reser tillbaka.

Varför skriver du så? Varför skulle mamman inte få nytt jobb i Sverige? Jobb inom EU är väl lika mycket värt överallt eller ? Klart att de reser tillbaka, de har snart 20 år som par, och de har överlevt tidigare olika jobb också.

 

[Javan]

Har familjen mött motstånd? Önskar du argument för eller emot en flytt?
Den enda som det egentligen spelar någon roll vad han tycker är ju pappan. Jag förutsätter att dotter och mamma är positiva. Om hela familjen är med på noterna är det ju bara att köra.

 

[Kristall10]

Tjejen har ju varit hos sin morfar varje sommar, och flera av kompisar därifrån har hon kvar på WhatsUp och andra chatrum.
Varför skulle språket eller kulturen vara jobbig för henne, då hon varit där varje år sedan hon var liten?

Det framgick inte i trådstarten att flickan varit hos sin morfar någon innan eller att hon har kompisar där redan. Så jag svarade utifrån det som framgick i inlägget.
Du verkar enbart vilja ha svar som håller med om att det är en utmärkt idé att flickan och mamman flyttar. Vill man inte höra olika åsikter och få olika synvinklar kring det man frågar om så är ett internetforum fel ställe att fråga på.

 

[Golden_Heart]

Det framgick inte i trådstarten att flickan varit hos sin morfar någon innan eller att hon har kompisar där redan. Så jag svarade utifrån det som framgick i inlägget.
Du verkar enbart vilja ha svar som håller med om att det är en utmärkt idé att flickan och mamman flyttar. Vill man inte höra olika åsikter och få olika synvinklar kring det man frågar om så är ett internetforum fel ställe att fråga på.

Det klart att alla få ha sina åsikter? Bara för att en morfar bor i utlandet, måste det betyda att man inte ses då? Självklart finns det problem att överkomma som när mamman och dottern kommer tillbaka, med valet ifall hon ska tillbaka till samma skola eller byta ort helt. Högstadiet på hennes nuvarande skola är bättre utrustad för problem än vad mellanstadiet är.
Flickan har superlätt för att lära sig språk.
Ber om ursäkt till alla här ifall jag verkade på, men det är som sagt en av mina bästa vänner och jag vet hur bekymrad mamman har varit för sin enda dotter. Mamman är beredd att göra allt för sin dotter.
Dottern vill verkligen detta och vill lämna det dåliga bakom sig.
Falska vänner/ kompisar har fått henne tidigare att känna skuld för saker och fick henne att känna sig usel, mindre värd m.m. Total mobbing och flickan litar inte på de vuxna på skolan att de ska hjälpa henne, utan känner bara att det blir värre när hon försöker ta hjälp. typ 80-90 talet tillbaka igen.

 

[Golden_Heart]

Har familjen mött motstånd? Önskar du argument för eller emot en flytt?
Den enda som det egentligen spelar någon roll vad han tycker är ju pappan. Jag förutsätter att dotter och mamma är positiva. Om hela familjen är med på noterna är det ju bara att köra.

Motståndet kan bli från flickans farmor och pappans syskon som inte förstår det med hästar eller har någon inblick så mycket. Pappan är med, men har samtidigt svårt att tro att detta miljöombyte krävs.
Flickan har fullständigt stöd av sin mormor som bor i Sverige.