Tanke och praktik?

[gammalek]

Jag har precis pratat med en bekant som i sin profession arbetar med socialt utsatta människor. Hen är även engagerad i frivilligverksamhet inom samma område. Jag har alltid tyckt att hen är så vettig och medkännande och står upp för de som inte har det så bra.

Nu berättade hen att de kommer att flytta då hen inte vill att hens tre-årige barn ska leka med ja... socialt utsatta barn (dock inte samma som hen arbetar med).

Jag fick ont i magen. Det blir liksom diskrepans mellan åsikter och det levda livet.

Hur tänker ni?

 

[Luff]

Varför skulle hen inte flytta? Bor du själv i ett socialt utsatt område?
Om inte, varför flyttar du inte dit?
Jag jobbar själv med de mest utsatta och skulle aldrig bo i ett område med mina barn där det finns mycket knark och våld till exempel. Förutsatt att jag kunde välja förståss. Alla kan ju inte det.

För jag vet att hur vettiga föräldrar du än har så är risken större att trilla dit och hamna i dåligt sällskap. Narkotikan bryr sig inte om vems barn du är.

 

[mandalaki]

Jag tänker att det är personens sak, inget som någon annan behöver ha synpunkter på. Det viktiga är väl att hen gör ett bra jobb och att familjen gör de val den vill.

 

[gammalek]

Varför skulle hen inte flytta? Bor du själv i ett socialt utsatt område?
Om inte, varför flyttar du inte dit?
Jag jobbar själv med de mest utsatta och skulle aldrig bo i ett område med mina barn där det finns mycket knark och våld till exempel. Förutsatt att jag kunde välja förståss. Alla kan ju inte det.

För jag vet att hur vettiga föräldrar du än har så är risken större att trilla dit och hamna i dåligt sällskap. Narkotikan bryr sig inte om vems barn du är.

Jag bor i ett fattigt område men på landet, så det är inte lika synligt. Jag jobbar också med människor som har det svårt. Det är nog därför hens synsätt skaver för mig.

 

[gammalek]

Jag tänker att det är personens sak, inget som någon annan behöver ha synpunkter på. Det viktiga är väl att hen gör ett bra jobb och att familjen gör de val den vill.

Ja, du har kanske rätt. Men i förlängningen; då fortsätter segregeringen. Det vill jag inte.

 

[mandalaki]

Ja, du har kanske rätt. Men i förlängningen; då fortsätter segregeringen. Det vill jag inte.

Nej, segregationen är ett jätteproblem. Men jag tycker inte att en privatperson har större skyldighet än en annan att bosätta sig för att motverka den. Och att vilja det tryggaste för sina barn är väldigt mänskligt. Segregationen får nog lösas på politisk väg.

 

[gammalek]

Nej, segregationen är ett jätteproblem. Men jag tycker inte att en privatperson har större skyldighet än en annan att bosätta sig för att motverka den. Och att vilja det tryggaste för sina barn är väldigt mänskligt. Segregationen får nog lösas på politisk väg.

Det är väl det jag har svårt att förlika mig med; att 'jag' som privatperson inte har del i det stora.

 

[kökshäxan]

Jag kan till en del förstå TS men tycker att det beror situationen i området och hur farligt där är.

 

[MiaMia]

Om alla med socialt engagemang eller vissa typer av värderingar flyttar ifrån de välbärgade/fina områdena så blir även dessa mer segregerade.
Så de barn som växer upp där får ännu snävare referensramar och mer likriktade upplevelser med sig. Statistiskt sett kommer dessa att i framtiden få större möjligheter till att ha inflytande över samhällsutvecklingen på olika sätt.

Kanske föräldrarna orkar fortsätta med sitt jobb för att de inte behöver oroa sig lika mycket för sina egna barn?

Jag tror att det inte finns något val som är bara bra eller bara dåligt. Så många parametrar spelar in både på kort och lång sikt, personliga och samhälleliga. Det går nog aldrig att säga vad som är rätt väg för en annan individ i den avvägningen.

Då borde ju fler flytta till glesbygden också, för att stödja så inte samhällsservicen inte helt dör ut där och den skeva befolkningspyramiden förbättras. Samtidigt som de borde flytta till platser där man aldrig behöver använda bil för klimatets skull. Det blir oändligt många "borden" som dessutom blir oförenliga om man ska genomföra allt i sitt eget liv på det sättet utan kompromisser.

Det viktiga är att man fortsätter att stödja och ha åsikter om samhällsutvecklingen och att man kan se det från andra människors perspektiv än bara de man ha samma liv som. T.ex. att skattepengarna ska prioriteras till annat än det som gynnar en själv personligen.

 

[gammalek]

Om alla med socialt engagemang eller vissa typer av värderingar flyttar ifrån de välbärgade/fina områdena så blir även dessa mer segregerade.
Så de barn som växer upp där får ännu snävare referensramar och mer likriktade upplevelser med sig. Statistiskt sett kommer dessa att i framtiden få större möjligheter till att ha inflytande över samhällsutvecklingen på olika sätt.

Kanske föräldrarna orkar fortsätta med sitt jobb för att de inte behöver oroa sig lika mycket för sina egna barn?

Jag tror att det inte finns något val som är bara bra eller bara dåligt. Så många parametrar spelar in både på kort och lång sikt, personliga och samhälleliga. Det går nog aldrig att säga vad som är rätt väg för en annan individ i den avvägningen.

Då borde ju fler flytta till glesbygden också, för att stödja så inte samhällsservicen inte helt dör ut där och den skeva befolkningspyramiden förbättras. Samtidigt som de borde flytta till platser där man aldrig behöver använda bil för klimatets skull. Det blir oändligt många "borden" som dessutom blir oförenliga om man ska genomföra allt i sitt eget liv på det sättet utan kompromisser.

Det viktiga är att man fortsätter att stödja och ha åsikter om samhällsutvecklingen och att man kan se det från andra människors perspektiv än bara de man ha samma liv som. T.ex. att skattepengarna ska prioriteras till annat än det som gynnar en själv personligen.

Bra perspektiv, tack!

 

[gammalek]

T

Om alla med socialt engagemang eller vissa typer av värderingar flyttar ifrån de välbärgade/fina områdena så blir även dessa mer segregerade.
Så de barn som växer upp där får ännu snävare referensramar och mer likriktade upplevelser med sig. Statistiskt sett kommer dessa att i framtiden få större möjligheter till att ha inflytande över samhällsutvecklingen på olika sätt.

Kanske föräldrarna orkar fortsätta med sitt jobb för att de inte behöver oroa sig lika mycket för sina egna barn?

Jag tror att det inte finns något val som är bara bra eller bara dåligt. Så många parametrar spelar in både på kort och lång sikt, personliga och samhälleliga. Det går nog aldrig att säga vad som är rätt väg för en annan individ i den avvägningen.

Då borde ju fler flytta till glesbygden också, för att stödja så inte samhällsservicen inte helt dör ut där och den skeva befolkningspyramiden förbättras. Samtidigt som de borde flytta till platser där man aldrig behöver använda bil för klimatets skull. Det blir oändligt många "borden" som dessutom blir oförenliga om man ska genomföra allt i sitt eget liv på det sättet utan kompromisser.

Det viktiga är att man fortsätter att stödja och ha åsikter om samhällsutvecklingen och att man kan se det från andra människors perspektiv än bara de man ha samma liv som. T.ex. att skattepengarna ska prioriteras till annat än det som gynnar en själv personligen.

Tillägg: det blev lite torftigt, mitt förra svarsinlägg. Tack för nyanserade reflektioner med brett perspektiv! Ca va mieux

 

[Calyptra]

Ytterligare en aspekt är att det är inte alltid är helt oproblematiskt att vara yrkesverksam i samma eller närliggande område som man själv och familjen bor i för den som jobbar med socialt arbete. Det är jobbigt att inte kunna slappna av och exempelvis lulla hem från krogen lite småfull eller gå till lokala affären i mysbyxor om man är förkyld utan att vara orolig över att springa på klienter. Vad säger man exempelvis om ungarna vill hem och leka med en klasskompis vars föräldrar en har haft kontakt med antingen inom professionen eller genom sitt ideella engagemang?

Jag skulle inte vilja jobba i samma geografiska område där jag var verksam om jag hade ett val, oavsett ekonomisk status på området.

 

[gammalek]

Ytterligare en aspekt är att det är inte alltid är helt oproblematiskt att vara yrkesverksam i samma eller närliggande område som man själv och familjen bor i för den som jobbar med socialt arbete. Det är jobbigt att inte kunna slappna av och exempelvis lulla hem från krogen lite småfull eller gå till lokala affären i mysbyxor om man är förkyld utan att vara orolig över att springa på klienter. Vad säger man exempelvis om ungarna vill hem och leka med en klasskompis vars föräldrar en har haft kontakt med antingen inom professionen eller genom sitt ideella engagemang?

Jag skulle inte vilja jobba i samma geografiska område där jag var verksam om jag hade ett val, oavsett ekonomisk status på området.

Jag håller helt med. Personen arbetar inte i samma område, ens samma stad, som hen bor i.

 

[aiquen]

Det är väl det jag har svårt att förlika mig med; att 'jag' som privatperson inte har del i det stora.

Samtidigt så gör nog en person som arbetar med - och även är engagerad i frivilligverksamhet - mer än de flesta.

Jag håller helt med om att segregation är ett enormt problem. Jag förstår också om man inte vill att ens barn ska växa upp i svårt utsatta områden - om man har en valmöjlighet.

Däremot skaver formuleringen att hen inte vill att barnen ska leka med ”socialt utsatta barn” för mig. Men jag hoppas att jag tolkar det annorlunda än vad som faktiskt avses.

 

[gammalek]

Däremot skaver formuleringen att hen inte vill att barnen ska leka med ”socialt utsatta barn” för mig. Men jag hoppas att jag tolkar det annorlunda än vad som faktiskt avses.

Jag vet (såklart) inte hur du tolkar det, men jag kan säga att den delen är den stora stötestenen för mig. Man kan ju vara socialt utsatt på många sätt.

 

[aiquen]

Jag vet (såklart) inte hur du tolkar det, men jag kan säga att den delen är den stora stötestenen för mig. Man kan ju vara socialt utsatt på många sätt.

Ja, visst är det så och bokstavligt tolkar jag formuleringen som något som ger uttryck för att åtskilja barn efter ”social utsatthet” - eller klass.

Jag kan som sagt se att det finns en oerhört svår problematik här. Men att uttrycka att barn i vad jag tolkar som lekålder i princip ska hållas skilda åt, skaver för att det låter som ett väldigt svartvitt och privilegierat tänk.

Men, med det sagt tror jag inte heller att detta är något den enskilda individen kan axla ansvar för. Hela samhället måste styra i rätt riktning. Det är ett samhällsproblem och ett oerhört komplext sådant.

 

[Khasa]

Jag har precis pratat med en bekant som i sin profession arbetar med socialt utsatta människor. Hen är även engagerad i frivilligverksamhet inom samma område. Jag har alltid tyckt att hen är så vettig och medkännande och står upp för de som inte har det så bra.

Nu berättade hen att de kommer att flytta då hen inte vill att hens tre-årige barn ska leka med ja... socialt utsatta barn (dock inte samma som hen arbetar med).

Jag fick ont i magen. Det blir liksom diskrepans mellan åsikter och det levda livet.

Hur tänker ni?

Att han gör helt rätt och verkar vara en väldigt bra människa. Han jobbar för samhället men gör också det han kan för att hans barn ska få bästa möjliga uppväxt.

 

[Khasa]

Ja, du har kanske rätt. Men i förlängningen; då fortsätter segregeringen. Det vill jag inte.

Vem offrar sina barn för att minska segregationen? Att man hjälper sina barn visar på empati.

 

[gammalek]

Ja, visst är det så och bokstavligt tolkar jag formuleringen som något som ger uttryck för att åtskilja barn efter ”social utsatthet” - eller klass.

Jag kan som sagt se att det finns en oerhört svår problematik här. Men att uttrycka att barn i vad jag tolkar som lekålder i princip ska hållas skilda åt, skaver för att det låter som ett väldigt svartvitt och privilegierat tänk.

Men, med det sagt tror jag inte heller att detta är något den enskilda individen kan axla ansvar för. Hela samhället måste styra i rätt riktning. Det är ett samhällsproblem och ett oerhört komplext sådant.

När ett barn är tre år är man ju med barnet i stort sett hela tiden när det leker.

Ja, det är en samhällsfråga. Men är det enbart det? Det är väl det jag bråttas med.

 

[aiquen]

När ett barn är tre år är man ju med barnet i stort sett hela tiden när det leker.

Ja, det är en samhällsfråga. Men är det enbart det? Det är väl det jag bråttas med.

Alltså samhället är ju alla, på sätt och vis. Men det är ju svårt för enskilda individer att kunna påverka sådant som antagligen måste angripas från flera håll.

Handlar det om svårt utsatta områden i form av droger, kriminalitet och våld är det kanske att anse som ren självbevarelsedrift att hellre vilja se sina barn växa upp i en annan miljö - om man har privilegieriet att välja.

Jag tror att jag är med på vad du menar och som sagt, formuleringen skaver men komplexiteten gör det samtidigt svårt, tycker jag, att ”skuldbelägga” enskilda individer i stort.