Tankeexperiment: Om vi slutade räkna ålder

Araminta

Trådstartare
Tråden om hur gamla vi är i kombination med en clinic jag lyssnar på fick mig att tänka till. Tänk om vi som samhälle helt tog bort idén om kronologisk ålder som måttstock?

Det slog mig nämligen plötsligt vilken enorm vikt vi som samhället och sociala varelser lägger vid individers kronologiska ålder. I all vår förståelse av mänsklig utveckling, fysiologi, beteende, sprpk och kognition så är ålder alltid den givna måttstocken. Vi har inrättat hela samhället (skolsystem, sjukvård, sociala förväntningar, rättigheter och skyldigheter) utifrån idén att det är individers ålder som är fundamentet.

Jag ifrågasätter inte här den kunskap vi har skaffat oss. Jag har till yrke att jämföra individers förmåga i relation till deras ålder och finner det ytterst fascinerande hur förutsägbart det mänskliga åldrandet är. Ålder är de facto ett mycket effektivt sätt att sorta människor på. Men det är inte fullkomligt, variationen mellan individer är fortfarande för stor och vi har behövt göra ytterligare sorteringar (kunskapsmål, diagnoskriterier, goda män, rättspsykiatrisk vård) för att få samhället att fungera.

Så vad hade hänt om vi slutade sortera folk efter kronologisk ålder? Vi har redan ett system med kontinuerlig övervakning av individers utveckling (kunskapsmål i förskola och skola, systematiska kontroller hos BVC och elevhälsa, betyg och examensbevis, körkort). Vad hade hänt om vi hoppade över steget att sortera skolklasser efter ålder och istället satte ihop undervisningsgrupper efter faktisk förmåga? Hur hade det påverkat samhällets inställning till funktionsvariation? Hur hade brottsstatiken påverkats om juridisk myndighet baserades på individuell mognad istället för födelsedatum? Skulle vi få färre alkoholrelaterade trafikolyckor om lagstiftningen kring körkort och tillgång till alkohol knöts till andra faktorer än antal födelsedagar?

Det är en fullständigt teoretisk tankelek som bara just slog mig. Rimligheten att faktiskt genomföra den är sannolikt låg men jag finner det ändå intressant att ifrågasätta mina självklarheter.
 
Tråden om hur gamla vi är i kombination med en clinic jag lyssnar på fick mig att tänka till. Tänk om vi som samhälle helt tog bort idén om kronologisk ålder som måttstock?

Det slog mig nämligen plötsligt vilken enorm vikt vi som samhället och sociala varelser lägger vid individers kronologiska ålder. I all vår förståelse av mänsklig utveckling, fysiologi, beteende, sprpk och kognition så är ålder alltid den givna måttstocken. Vi har inrättat hela samhället (skolsystem, sjukvård, sociala förväntningar, rättigheter och skyldigheter) utifrån idén att det är individers ålder som är fundamentet.

Jag ifrågasätter inte här den kunskap vi har skaffat oss. Jag har till yrke att jämföra individers förmåga i relation till deras ålder och finner det ytterst fascinerande hur förutsägbart det mänskliga åldrandet är. Ålder är de facto ett mycket effektivt sätt att sorta människor på. Men det är inte fullkomligt, variationen mellan individer är fortfarande för stor och vi har behövt göra ytterligare sorteringar (kunskapsmål, diagnoskriterier, goda män, rättspsykiatrisk vård) för att få samhället att fungera.

Så vad hade hänt om vi slutade sortera folk efter kronologisk ålder? Vi har redan ett system med kontinuerlig övervakning av individers utveckling (kunskapsmål i förskola och skola, systematiska kontroller hos BVC och elevhälsa, betyg och examensbevis, körkort). Vad hade hänt om vi hoppade över steget att sortera skolklasser efter ålder och istället satte ihop undervisningsgrupper efter faktisk förmåga? Hur hade det påverkat samhällets inställning till funktionsvariation? Hur hade brottsstatiken påverkats om juridisk myndighet baserades på individuell mognad istället för födelsedatum? Skulle vi få färre alkoholrelaterade trafikolyckor om lagstiftningen kring körkort och tillgång till alkohol knöts till andra faktorer än antal födelsedagar?

Det är en fullständigt teoretisk tankelek som bara just slog mig. Rimligheten att faktiskt genomföra den är sannolikt låg men jag finner det ändå intressant att ifrågasätta mina självklarheter.
I skolsystemet har olika experiment åt det hållet genomförts genom åren. Men det är svårt. Förenklingen att göra sorteringen på ålder är ibland ett sätt att lättare angripa uppgiften, men att det alltid är den bästa gissar jag definitivt nej på.
 
Fantastiskt tanke-experiment :up:

Att slopa tanken om vi alla är lika öht eller att vi ska stöpas i en form för att bli lika och tänka lika, det vore något det!
 
Tråden om hur gamla vi är i kombination med en clinic jag lyssnar på fick mig att tänka till. Tänk om vi som samhälle helt tog bort idén om kronologisk ålder som måttstock?

Det slog mig nämligen plötsligt vilken enorm vikt vi som samhället och sociala varelser lägger vid individers kronologiska ålder. I all vår förståelse av mänsklig utveckling, fysiologi, beteende, sprpk och kognition så är ålder alltid den givna måttstocken. Vi har inrättat hela samhället (skolsystem, sjukvård, sociala förväntningar, rättigheter och skyldigheter) utifrån idén att det är individers ålder som är fundamentet.

Jag ifrågasätter inte här den kunskap vi har skaffat oss. Jag har till yrke att jämföra individers förmåga i relation till deras ålder och finner det ytterst fascinerande hur förutsägbart det mänskliga åldrandet är. Ålder är de facto ett mycket effektivt sätt att sorta människor på. Men det är inte fullkomligt, variationen mellan individer är fortfarande för stor och vi har behövt göra ytterligare sorteringar (kunskapsmål, diagnoskriterier, goda män, rättspsykiatrisk vård) för att få samhället att fungera.

Så vad hade hänt om vi slutade sortera folk efter kronologisk ålder? Vi har redan ett system med kontinuerlig övervakning av individers utveckling (kunskapsmål i förskola och skola, systematiska kontroller hos BVC och elevhälsa, betyg och examensbevis, körkort). Vad hade hänt om vi hoppade över steget att sortera skolklasser efter ålder och istället satte ihop undervisningsgrupper efter faktisk förmåga? Hur hade det påverkat samhällets inställning till funktionsvariation? Hur hade brottsstatiken påverkats om juridisk myndighet baserades på individuell mognad istället för födelsedatum? Skulle vi få färre alkoholrelaterade trafikolyckor om lagstiftningen kring körkort och tillgång till alkohol knöts till andra faktorer än antal födelsedagar?

Det är en fullständigt teoretisk tankelek som bara just slog mig. Rimligheten att faktiskt genomföra den är sannolikt låg men jag finner det ändå intressant att ifrågasätta mina självklarheter.

Jag kan fundera över vad som hänt om man istället för att alla födda samma år ska gå i samma klass istället delar det halvårsvis. Nu blir det orättvist för de födda i december när de ska jämföras med de födda i januari samma år. Hade man delat halvårsvis hade det aldrig skiljt ett helt år mellan elever utan bara 6 månader.
 
Spännande tankeexperiment! I vissa avseenden tror jag det hade varit bättre, andra kanske sämre och sen verkar vi ha behov av att sortera in människor i fack överlag och misstänker att ålder är det som administrativt kräver minst.

Men jag tror som @Lingon att en bra start hade varit att se över när man börjar skolan och hur man delar in klasser. Kanske både med snävare åldrar, men också med någon typ av mognadsgrad pga individer.
 
Jag började skolan ett år tidigare, och gick alltså med de som var 1 år äldre än mig.

Jag hade inga problem att hänga med i undervisningen och låg långt före i vissa ämnen, men det blev onödigt tufft socialt i mellanstadiet. Det sociala var redan svårt för mig, och så låg jag dessutom ett år efter biologiskt. Det märktes inte så mycket på gymnasiet, men sen märktes det igen på uni när jag började som 18-åring och många andra var 20-nånting eller till och med 30-nånting.

Poängen med att ha årskullar i skolan samtidigt är för det sociala. Det blir lite jämnare liksom.

Ålder är inte bara en siffra, det är också erfarenhet och mognad av ett nervsystem. I barndomen är det också en himla massa hormoner inblandat.
 
Jag började skolan ett år tidigare, och gick alltså med de som var 1 år äldre än mig.

Jag hade inga problem att hänga med i undervisningen och låg långt före i vissa ämnen, men det blev onödigt tufft socialt i mellanstadiet. Det sociala var redan svårt för mig, och så låg jag dessutom ett år efter biologiskt. Det märktes inte så mycket på gymnasiet, men sen märktes det igen på uni när jag började som 18-åring och många andra var 20-nånting eller till och med 30-nånting.

Poängen med att ha årskullar i skolan samtidigt är för det sociala. Det blir lite jämnare liksom.

Ålder är inte bara en siffra, det är också erfarenhet och mognad av ett nervsystem. I barndomen är det också en himla massa hormoner inblandat.
Det där kan jag relatera till, jag testades för att börja ett år tidigare men befanns vara för omogen, drygt ett år senare när jag gått ett par månader i ettan hade jag kommit ikapp och fick istället hoppa över en klass. Progressivt tänk i slutet av 70-talet! :up:
Till skillnad från dig så kände jag aldrig av det senare så för mig blev det ju 100% vinst iom att jag slapp ett år också. ;)
 
Tråden om hur gamla vi är i kombination med en clinic jag lyssnar på fick mig att tänka till. Tänk om vi som samhälle helt tog bort idén om kronologisk ålder som måttstock?

Det slog mig nämligen plötsligt vilken enorm vikt vi som samhället och sociala varelser lägger vid individers kronologiska ålder. I all vår förståelse av mänsklig utveckling, fysiologi, beteende, sprpk och kognition så är ålder alltid den givna måttstocken. Vi har inrättat hela samhället (skolsystem, sjukvård, sociala förväntningar, rättigheter och skyldigheter) utifrån idén att det är individers ålder som är fundamentet.

Jag ifrågasätter inte här den kunskap vi har skaffat oss. Jag har till yrke att jämföra individers förmåga i relation till deras ålder och finner det ytterst fascinerande hur förutsägbart det mänskliga åldrandet är. Ålder är de facto ett mycket effektivt sätt att sorta människor på. Men det är inte fullkomligt, variationen mellan individer är fortfarande för stor och vi har behövt göra ytterligare sorteringar (kunskapsmål, diagnoskriterier, goda män, rättspsykiatrisk vård) för att få samhället att fungera.

Så vad hade hänt om vi slutade sortera folk efter kronologisk ålder? Vi har redan ett system med kontinuerlig övervakning av individers utveckling (kunskapsmål i förskola och skola, systematiska kontroller hos BVC och elevhälsa, betyg och examensbevis, körkort). Vad hade hänt om vi hoppade över steget att sortera skolklasser efter ålder och istället satte ihop undervisningsgrupper efter faktisk förmåga? Hur hade det påverkat samhällets inställning till funktionsvariation? Hur hade brottsstatiken påverkats om juridisk myndighet baserades på individuell mognad istället för födelsedatum? Skulle vi få färre alkoholrelaterade trafikolyckor om lagstiftningen kring körkort och tillgång till alkohol knöts till andra faktorer än antal födelsedagar?

Det är en fullständigt teoretisk tankelek som bara just slog mig. Rimligheten att faktiskt genomföra den är sannolikt låg men jag finner det ändå intressant att ifrågasätta mina självklarheter.
Den bedömningen blir subjektiv och skulle sannolikt leda mycket mera fel än att använda ålder som grund och sen tillåta undantag.
 
Tråden om hur gamla vi är i kombination med en clinic jag lyssnar på fick mig att tänka till. Tänk om vi som samhälle helt tog bort idén om kronologisk ålder som måttstock?

Det slog mig nämligen plötsligt vilken enorm vikt vi som samhället och sociala varelser lägger vid individers kronologiska ålder. I all vår förståelse av mänsklig utveckling, fysiologi, beteende, sprpk och kognition så är ålder alltid den givna måttstocken. Vi har inrättat hela samhället (skolsystem, sjukvård, sociala förväntningar, rättigheter och skyldigheter) utifrån idén att det är individers ålder som är fundamentet.

Jag ifrågasätter inte här den kunskap vi har skaffat oss. Jag har till yrke att jämföra individers förmåga i relation till deras ålder och finner det ytterst fascinerande hur förutsägbart det mänskliga åldrandet är. Ålder är de facto ett mycket effektivt sätt att sorta människor på. Men det är inte fullkomligt, variationen mellan individer är fortfarande för stor och vi har behövt göra ytterligare sorteringar (kunskapsmål, diagnoskriterier, goda män, rättspsykiatrisk vård) för att få samhället att fungera.

Så vad hade hänt om vi slutade sortera folk efter kronologisk ålder? Vi har redan ett system med kontinuerlig övervakning av individers utveckling (kunskapsmål i förskola och skola, systematiska kontroller hos BVC och elevhälsa, betyg och examensbevis, körkort). Vad hade hänt om vi hoppade över steget att sortera skolklasser efter ålder och istället satte ihop undervisningsgrupper efter faktisk förmåga? Hur hade det påverkat samhällets inställning till funktionsvariation? Hur hade brottsstatiken påverkats om juridisk myndighet baserades på individuell mognad istället för födelsedatum? Skulle vi få färre alkoholrelaterade trafikolyckor om lagstiftningen kring körkort och tillgång till alkohol knöts till andra faktorer än antal födelsedagar?

Det är en fullständigt teoretisk tankelek som bara just slog mig. Rimligheten att faktiskt genomföra den är sannolikt låg men jag finner det ändå intressant att ifrågasätta mina självklarheter.
Tycker man kan sluta tänka på ålder i kanske 25 års åldern, innan dess så är det faktiskt stor skillnad på åldrarna. Såpass stor skillnad att det inte alltid är bra att blanda hej vilt.

Nångång måste ju dock pensionen komma in på ett eller annat sätt och det vet jag inte hur man ska mäta riktigt om man inte räknar på åldern. Även dom men god arbetsförmåga bör ju ha rätt att nångång i livet vara befriade från arbete och få kunna leva lite friare iallafall, iallafall få möjligheten till det om dom vill.
 
Jag tänker på när folk ska få gå i pension? Ska man mätas hur pass mycket arbetsförmåga man har kvar? Var ska gränsen sättas? Hur ska det mätas?
Ja inte som idag iallafall, när man (regeringen som ändrar pensionssystemet hej vilt) har börjat mäta efter livslängd :down: vilket inte har någon som helst koppling med arbetsförmåga.
Det nya systemet passar säkert för de som arbetar på Rosenbad, men definitivt inte en sjuksyrra i Värmland.

Kanske bör det här vara en ny tråd för den här disskusionen kan bli stor :angel:
 
Ja inte som idag iallafall, när man (regeringen som ändrar pensionssystemet hej vilt) har börjat mäta efter livslängd :down: vilket inte har någon som helst koppling med arbetsförmåga.
Det nya systemet passar säkert för de som arbetar på Rosenbad, men definitivt inte en sjuksyrra i Värmland.

Kanske bör det här vara en ny tråd för den här disskusionen kan bli stor :angel:

Läste härom året om en man som ville sänka sin officiella ålder med tio år för han kände sig yngre, de kvinnor som han kontaktade på dejtingsajter tyckte att han var en gammal gubbe. Med ett nytt personnummer trodde han att han skulle få större chans hos yngre kvinnor.
Jag funderade över om han hade tänkt färdigt. Skulle han vara beredd att arbeta tills 75?
 
Jag kan fundera över vad som hänt om man istället för att alla födda samma år ska gå i samma klass istället delar det halvårsvis. Nu blir det orättvist för de födda i december när de ska jämföras med de födda i januari samma år. Hade man delat halvårsvis hade det aldrig skiljt ett helt år mellan elever utan bara 6 månader.
Det har testats och förkastats flera gånger.
 
Läste härom året om en man som ville sänka sin officiella ålder med tio år för han kände sig yngre, de kvinnor som han kontaktade på dejtingsajter tyckte att han var en gammal gubbe. Med ett nytt personnummer trodde han att han skulle få större chans hos yngre kvinnor.
Jag funderade över om han hade tänkt färdigt. Skulle han vara beredd att arbeta tills 75?
Jag tror inte att det räcker med att byta personnummer för att "bli" yngre... :angel:
Gubbar :mad:
 

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

  • Forumet medlemmar

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

  • Annonsera mera hundar 2
  • Rallylydnad

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp