Tankenötter.

[Asko]

Absolut att det inte är lätt alltid att ta avstånd från en ideologi som genomsyrat hela ens liv! Samtidigt; du kan göra det. Valet finns där. En människa som är rasifierad, HBTQ, har funktionsvariationer, kan inte på något sätt förändra det. I fascistens ögon kan och bör dessa människor endast dö, och de kan inte säga, göra, eller vara på ett visst sätt för att förändra det. Det är en ENORM skillnad mellan de två.

Intressant det med katter, späckhuggare m.m. Jag tror att åtminstone katter endast agerar på instinkt. Människor som dödar gör nog sällan det på ren instinkt, ren genetisk kod. Men det är så himla svårt att veta, kanske till och med omöjligt! För om vi gör bedömningen att djur är kapabla till kärlek, empati, omtanke, då kanske de också, precis som oss, är kapabla till hat och ondska? Det hade kastat om världsordningen rejält!

Helt okej att ta upp WWII som exempel i mycket. Det är intressant, och i mina ögon mycket viktigt, att undersöka just vad som driver sådana skeenden. Har läst en del kurser just kring detta hur hat skapas och fascism växer fram, hur något som i ena stunden är extremt och motbjudande blir "den enda rätta vägen". Extremt viktigt att förstå dessa skeenden för att också kunna ta avstånd redan i ett tidigt skede när samma sak börjar hända igen. Långt innan du står inför valet "döda en fascist eller låt fascisten döda" kan fascismen stoppas, om vi vill. Just nu är viljan för det på det stora hela lägre än vad den varit på länge. Framtiden får utvisa

Jag håller absolut med, mitt funktionshinder är något som troligen inte skulle ses som något positivt och det kan jag ju inte göra något åt.
Fast jag skulle vilja påpeka att jag är osäker på om mitt funktionshinder hade varit något hinder i fascistiska Italien under Mussolini, min sexualitet hade nog inte setts på med så blida ögon någonstans i världen under den tiden.

Apropå instinkt - enligt Wikipedia så är det nedärvda beteendemönster som beror av ett bestämt stimuli. Beteenden i sig kan vara bägge omedvetna och medvetna. Jag skulle vilja påstå att etik och moral kan vara det som skiljer människan från djur, men jag tror också att det finns människor som inte kan skilja på rätt och fel. Pga biologi, genetik och/eller uppväxt. Det finns ju namn på dessa psykologiska sjukdomar. Är de inte då drivna av instinkter? Som katten som fångar fågeln trots att den inte behöver det? Intressanta tankegångar!

Jag tycker även att det är intressant (även sorgligt dock) att se hur historien liksom upprepar sig, samma saker flödar upp som kring början på 1900-talet. Och som du säger viktigt att lära sig av detta nu när vi har möjligheten till det.

 

[Nahar]

Jag håller absolut med, mitt funktionshinder är något som troligen inte skulle ses som något positivt och det kan jag ju inte göra något åt.
Fast jag skulle vilja påpeka att jag är osäker på om mitt funktionshinder hade varit något hinder i fascistiska Italien under Mussolini, min sexualitet hade nog inte setts på med så blida ögon någonstans i världen under den tiden.

Apropå instinkt - enligt Wikipedia så är det nedärvda beteendemönster som beror av ett bestämt stimuli. Beteenden i sig kan vara bägge omedvetna och medvetna. Jag skulle vilja påstå att etik och moral kan vara det som skiljer människan från djur, men jag tror också att det finns människor som inte kan skilja på rätt och fel. Pga biologi, genetik och/eller uppväxt. Det finns ju namn på dessa psykologiska sjukdomar. Är de inte då drivna av instinkter? Som katten som fångar fågeln trots att den inte behöver det? Intressanta tankegångar!

Jag tycker även att det är intressant (även sorgligt dock) att se hur historien liksom upprepar sig, samma saker flödar upp som kring början på 1900-talet. Och som du säger viktigt att lära sig av detta nu när vi har möjligheten till det.

Tycker nog inte det är så att vi skall behöva tänka oss att våra personliga funktionsvariationer/HBTQ-status/rasifiering skall leda till döden under en fascistisk regim för att vi skall se vikten av att vara emot fascism. Nu tänkte du nog inte så, hoppas jag, men ändå. Det brukar ju tyvärr vara så att de som inte själva skulle lida under en fascistisk regim rycker på axlarna in i folkmordet, och sen efteråt ser så chockade ut som de bara kan, trots att de som blivit förföljda i årtionden ropat på hjälp många gånger.

Och jag som forskar i sexualitetens historia kan säga att det på många ställen i världen och även Europa både innan, under, och efter WWII var accepterat att på olika sätt avvika från normen. I Tyskland innan fascistpartiet tog makten fanns några av de mest progressiva och öppna åsikterna kring det, människor levde öppet i t.ex. homosexuella relationer. Därför känner jag mig som rasifierad och HBTQ-person inte alls säker nu, bara för att vi "är på tapeten". Det krävs bara att SD får majoritet, så blir det snabbt ändring på saker och ting, det ser vi ute i världen och i historien, tyvärr.

Lyssnade på P3 Dystopia om hjärnkontroll igår, och tänkte på just denna diskussionen då. Just hur det är så himla svårt att dra gränsen mellan instinkt och moral, om den ens finns. Vikten tror jag ligger i just att vara existentiellt medveten, att tänka kring sina egna tankar - men det är ju inte så många människor som verkar vara intresserade av det, heller

 

[Asko]

Tycker nog inte det är så att vi skall behöva tänka oss att våra personliga funktionsvariationer/HBTQ-status/rasifiering skall leda till döden under en fascistisk regim för att vi skall se vikten av att vara emot fascism. Nu tänkte du nog inte så, hoppas jag, men ändå. Det brukar ju tyvärr vara så att de som inte själva skulle lida under en fascistisk regim rycker på axlarna in i folkmordet, och sen efteråt ser så chockade ut som de bara kan, trots att de som blivit förföljda i årtionden ropat på hjälp många gånger.

Och jag som forskar i sexualitetens historia kan säga att det på många ställen i världen och även Europa både innan, under, och efter WWII var accepterat att på olika sätt avvika från normen. I Tyskland innan fascistpartiet tog makten fanns några av de mest progressiva och öppna åsikterna kring det, människor levde öppet i t.ex. homosexuella relationer. Därför känner jag mig som rasifierad och HBTQ-person inte alls säker nu, bara för att vi "är på tapeten". Det krävs bara att SD får majoritet, så blir det snabbt ändring på saker och ting, det ser vi ute i världen och i historien, tyvärr.

Lyssnade på P3 Dystopia om hjärnkontroll igår, och tänkte på just denna diskussionen då. Just hur det är så himla svårt att dra gränsen mellan instinkt och moral, om den ens finns. Vikten tror jag ligger i just att vara existentiellt medveten, att tänka kring sina egna tankar - men det är ju inte så många människor som verkar vara intresserade av det, heller

Precis, det får mig att tänka på dikten om Först kom de... (av Martin Niemöller). Jag tror tyvärr att det är väldigt vanligt att man tänker så av ren självbevarelsedrift, dvs man vill inte råka illa ut och tänker därför "det var tur att det inte var jag". Inte bara under fascism. Faktiskt så inspirerar de personer som faktiskt ställde sig upp mot fascismen när det var som farligast mig, för jag är nog pessimistisk och ser det som en uppmuntran att det fanns faktiskt folk som försökte göra något åt det. Jag personligen vill ju gärna se mig som en av de där personerna som skulle göra något även om det inte drabbade mig personligen, men helt ärligt så vet jag ju inte förrän jag utsätts för det. Och majoriteten av befolkningen i Tyskland under ww2 talar för att de flesta ville hellre titta bort än se sanningen.

Intressant forskning du håller på med! Jag har varit nyfiken på den delen av historien. Jag hoppas på att få boken Coming out under fire (om jag minns titeln korrekt) i julklapp och tycker att det låter intressant. Jag skulle vilja påstå att den senaste hetsen emot HBTQ kan ha dykt upp under HIV/AIDS epidemin, kan det stämma?
Lite lustigt nog så uppmuntras jag istället av att det varit öppet tidigare i historien tvärtemot vad du känner. Vårt öppna samhälle känns inte lika ömtåligt och nytt då, utan något som har funnits tidigare och kommer att dyka upp igen. Som något gammalt och återkommande.

Bra skrivet det där om att vara medveten om ens existensen, kanske man kan säga att filosofi är skillnaden också?
Fast vad vet man, min katt kanske ligger hemma och funderar över sin vardag också. Djur kan ju bli deprimerade, det måste väl finnas tankar som leder till dessa känslor.

 

[Nahar]

Precis, det får mig att tänka på dikten om Först kom de... (av Martin Niemöller). Jag tror tyvärr att det är väldigt vanligt att man tänker så av ren självbevarelsedrift, dvs man vill inte råka illa ut och tänker därför "det var tur att det inte var jag". Inte bara under fascism. Faktiskt så inspirerar de personer som faktiskt ställde sig upp mot fascismen när det var som farligast mig, för jag är nog pessimistisk och ser det som en uppmuntran att det fanns faktiskt folk som försökte göra något åt det. Jag personligen vill ju gärna se mig som en av de där personerna som skulle göra något även om det inte drabbade mig personligen, men helt ärligt så vet jag ju inte förrän jag utsätts för det. Och majoriteten av befolkningen i Tyskland under ww2 talar för att de flesta ville hellre titta bort än se sanningen.

Intressant forskning du håller på med! Jag har varit nyfiken på den delen av historien. Jag hoppas på att få boken Coming out under fire (om jag minns titeln korrekt) i julklapp och tycker att det låter intressant. Jag skulle vilja påstå att den senaste hetsen emot HBTQ kan ha dykt upp under HIV/AIDS epidemin, kan det stämma?
Lite lustigt nog så uppmuntras jag istället av att det varit öppet tidigare i historien tvärtemot vad du känner. Vårt öppna samhälle känns inte lika ömtåligt och nytt då, utan något som har funnits tidigare och kommer att dyka upp igen. Som något gammalt och återkommande.

Bra skrivet det där om att vara medveten om ens existensen, kanske man kan säga att filosofi är skillnaden också?
Fast vad vet man, min katt kanske ligger hemma och funderar över sin vardag också. Djur kan ju bli deprimerade, det måste väl finnas tankar som leder till dessa känslor.

Nu menar jag inte att anklaga dig eller någon annan, men jag tänker lite att vi redan är, och alltid har varit, i en situation där alla måste göra aktivt motstånd mot fascism. Det är ju nu det går att stoppa utan att för den delen riskera livet själv, när vi väl är i en situation där fascister har makten blir det ju fruktansvärt svårt att göra något åt det utan våld och krig. Så vill en inte slåss mot fascister är det nu en måste organisera sig, göra aktivt motstånd, ta diskussionerna när de kommer, etc. etc. Så när jag tänker kring mig själv, och hur jag agerar, så tänker jag inte "om det blev som nazityskland hade jag gjort motstånd minsann!" utan jag tänker "jag gör motstånd nu! innan det blir för sent!". Så vet en med sig själv att en är på rätt sida av historien, oavsett vad som sker.

Den boken är intressant! Dock i mina ögon (som forskare) alldeles för mycket fokus på homosexuella män. Fokus för mig ligger mer på BTQ-delen Absolut att HIV/AIDS varit en del i det, men skulle inte säga en orsak, utan snarare en produkt av det hat som redan funnits. Särskilt i USA har kampanjen mot homosexuella män och transkvinnor varit enormt tongivande sedan 50-talet, om inte tidigare. I Europa har det varit mer splittrat, men kort och gott kan en säga att det började på 1800-talet när rashygienen kom in i bilden och HBTQ-personer definierades som obotligt sjuka eller någon slags svagare del av mänskligheten som skulle utrotas på olika sätt. Innan dess sågs det aldrig som något som definierade en person som helhet, det var inte någon identitet som sådant, utan det var själva handlingarna som var förbjudna; sodomi, att "luras" genom att ta på "fel" kläder och så vidare. Visst skapade ofta handlingarna avsky, ilska, och hat, men långt ifrån aldrig - och när brottet var sonat var det sonat, generellt sett.

Ja, jag vill nog själv tro mer att djur också har ett visst mått av självmedvetande. Tittar mycket på videor på YouTube där katter och hundar "pratar" med hjälp av knappar. Svårt att dra slutsatser från en video på en minut, men när en hund frågar "what love?" så blir en ju fundersam.

 

[Interim]

Jag tycker frågan är intressantare om man tänker sig att flera får liknande val och att det inte bara är en människa som gör valet i hemlighet utifrån egna motiv. Valet sker öppet. Följdfrågan om musik eller annan konst vinner blir då vad som händer med både mänskligheten och konsten när vi har en kultur där vi offrar andra människors liv för konst. Om konsten efter det är lika mycket konst och om det mänskliga är lika engagerande att uttrycka genom konst. Jag tror inte det. Det blir en platt konst och en omänsklighet, både musiken och mänskligheten hade urholkats.

Så hela det teoretiska värdet i att välja musiken tycks hänga på att det är något som aldrig blir allmänt accepterat, för så fort det blir ett allmängiltigt faktum att konsten värderas högre än vissa människors liv tar det en vändning mot en konst och en mänsklighet som förlorat alltför stora delar av sig själv. Inte i antal individer utan i andra värden.

 

[Nahar]

Jag tycker frågan är intressantare om man tänker sig att flera får liknande val och att det inte bara är en människa som gör valet i hemlighet utifrån egna motiv. Valet sker öppet. Följdfrågan om musik eller annan konst vinner blir då vad som händer med både mänskligheten och konsten när vi har en kultur där vi offrar andra människors liv för konst. Om konsten efter det är lika mycket konst och om det mänskliga är lika engagerande att uttrycka genom konst. Jag tror inte det. Det blir en platt konst och en omänsklighet, både musiken och mänskligheten hade urholkats.

Så hela det teoretiska värdet i att välja musiken tycks hänga på att det är något som aldrig blir allmänt accepterat, för så fort det blir ett allmängiltigt faktum att konsten värderas högre än vissa människors liv tar det en vändning mot en konst och en mänsklighet som förlorat alltför stora delar av sig själv. Inte i antal individer utan i andra värden.

Men om det var en gång, bara en gång, och det var allmänt känt, tror du inte då att vi skulle kunna kollektiv få tag på 1 miljon människor som väljer att offra sig för det? Jag hade varit på.

 

[Interim]

Men om det var en gång, bara en gång, och det var allmänt känt, tror du inte då att vi skulle kunna kollektiv få tag på 1 miljon människor som väljer att offra sig för det? Jag hade varit på.

Hm ingen aning, kanske. Om det är människor som självmant offrar sig och inte andra som offras blir det ju annorlunda också. Det har kanske inte samma negativa effekt eller så har det ändå det, jag vet inte. Bra fråga!