Tillhör jag en minioritet?

Status
Stängd för vidare inlägg.
Jag har två gånger i mitt liv blivit sexuellt ofredad av män. En gång av en kvinna. Här kommer dessa "incidenter" i kronologisk ordning.

1. Jag var barn, kanske 10 år? Blev lämnad ensam med min pappas kompis som klev in i mitt rum utan att knacka och började massera mig när jag satt väldigt lättklädd vid mitt skrivbord. Vet inte om detta kan definieras som ett sexuellt övergrepp egentligen, men mina personliga gränser blev i vilket fall överträdda med råge. Jag har i efterhand själv känt behovet av att överdriva den här historien, la han inte sin hand på mitt bröst kanske? Eller bröst och bröst förresten. Men finns det inte något mer konkret övergreppsmässigt att komma med i den här historien? Men nej. Det gör det faktiskt inte.

Sedan var han ett as och ett svin, förstås, varav jag gärna vill "sätta dit honom". Men detta är vad som verkligen hände.

2. Är med i en radikalfeministisk rörelse i mina sena tonår. Har bjudit hem mina vänner och står lutad över soffkanten (full) och märker inte att tjejen som sitter i soffan knäpper upp min blus. När jag ställer mig upp ordentligt blottas således mina bröst och delar av sällskapet fnissar åt mig. Så exakt återgivet som jag minns det.

3. Jag är på krogen med min kompis. En extremt jobbig kille som hävdar att han är grafittikonstnär stöter på mig och försöker framhäva sin egen förträfflighet genom att sitta och rita teckningar till mig som han säger att jag kan sälja dyrt. När jag reser mig upp för att prata med en kompis som kommer börjar han ta på min röv. Jag säger inte ifrån, inte för att jag är särskilt sugen på killen ifråga men för att det ger mig någon slags sjuk bekräftelse.

Detta är alltså de tre gånger jag utsatts för någon slags ofredande. Jag har aldrig fått en dicpic skickad till mig, aldrig blivit tvingad till sex fastän jag otaliga gånger valt att följa med halvfrämmande killar från krogen, bara för att sova. Har ofta tänkt att jag bara har haft ett jävla flax helt enkelt. Har tjejkompisar som råkat betydligt mer illa ut genom åren. Men är jag en minioritet? ÄR det verkligen så illa därute?
 

Jag har varit med om en hel del som varit hit eller dit på gränsen och en del som varit väldigt direkt - men det som satte mest spår var när en människa jag räknade som vän började gnida sig mot min röv när vi låg och sov i tält. Jag blev helt paff och stilla och var vaken hela tiden - varför jag inte sade ifrån vette fan, men han fortsatte gnugga tills han kom medan han trodde att jag sov. Hade dessutom den jävla osmaken att viska "tack" mot kudden innan han vände sig om och somnade.
Där låg jag med hans varma, äckliga jävla säd under sovtäcket och sedan undrade han varför vi "tappat kontakten". O_o
 
Oj, jag kan inte ens räkna alla gånger oönskade saker skett. Jag är ändå den tjejen som kan fräsa ifrån rejält i de flesta lägen. Så slemsnubbar på krogen etc har jag ofta haft hyfsat lätt att få att backa. Men visst har en del då istället blivit sura etc.
Som ung hade jag tur att hamna hos bra manliga tränare som såg till att äckel lät mig som barn vara just barn och ifred. Mycket tacksam i efterhand när jag tänker tillbaks på det och förstår vidden av det.

De flesta kvinnor jag känner kan också rabbla forever om skit män gjort dem.
Jag känner ingen kvinna som inte utsatts för något. Jag började undra om såna ens fanns.
 
De flesta kvinnor jag känner kan också rabbla forever om skit män gjort dem. Jag känner ingen kvinna som inte utsatts för något. Jag började undra om såna ens fanns.

Samma här. Plus att jag är så pass gammal att det ansågs att blir man tafsad etc på ska man ju ta det som en komplimang, han tycker ju att man är snygg :yuck:

Den man som lägger en oönskad hand på mig idag får ingen varning, jag smäller till. Min kropp, mitt revir.
 
Oj...
Första minnet var nog när jag som tio-tolvåring blev lurad av mormors far att komma och smaka polkagris - karameller. Han passade på att ta mig mellan benen.

Där i tonåren hade jag en pojkvän som flertalet gånger hade sex med mig när jag sov. Eller som den gången när jag sa att jag inte ville ha mer sex för det gjorde ont, och han fortsatte ändå.

Eller den pojkvännen som tog stryptag på mig när vi bråkade. Vid två tillfällen, jag tog mig inte därifrån efter första. Normaliseringsprocessen är stark..

På en arbetsplats var det en äldre man som jämt satt och tittade på mig. Jag hade ingen aning om vem det var. Obehagligt var det oavsett.
Sen på en firmafest efter alkoholintag kom det fram att han dansat (? Inget minne av honom) med mig för tio år sedan och tänkt på mig sen dess. Creepy.
Slutade kort därefter.

Alla dessa efterhängsna på krogen.. Som tror att en kort blick är en invit.
Eller de vanliga killarna, de man känner, som efter lite alkohol stoppar ner handen innanför kläderna på en.
Skönt man fått mer skinn på näsan..men det skulle inte behövas.

Edit. Nu när jag funderat en stund över det så har jag aldrig tänkt på att jag skulle vara särskilt utsatt. Utan att det är normalt. Så tragiskt.
Aldrig en kvinna. Alltid karlar.
Rätt less på dem nu faktiskt.
 
Jag tillhör också minoriteten. Har krasst konstaterat att jag är för ful, tjock och lång för att vara intressant för dessa ytliga, trakasserande män. Men å andra sidan har jag mobbats under hela min skolgång istället.
 
Mitt första minne är när jag är liten och en man ringer och säger att han känner mina föräldrar. Han småpratar lite och börjar sedan fråga om min kropp, om jag fått bröst än, hår mellan benen. Kastar på luren tillsist och springer till mammas jobb. Gråter och är jätte rädd att han ska dyka upp hemma hos oss när jag är ensam hemma och han vet vad jag bor..

Annars har nog de flesta övergrepp skett i relationer eller med män jag varit intresserade av. Handlar om sånt som att strunta i kondom eller fortsätta fast jag sagt nej eller ger noll gensvar. Ibland har jag "ställt" upp men samtidigt förklarat att jag inte vill, hittills är det nog bara en kille som avstått. En pojkvän förklarade det med att tjejer ändå inte vill ha sex så om all sex handlade väl om att ställa upp..
 
Första minnet är när en jämngammal kompis slänger sig på mig i skolan och håller fast mig och juckar mot mig. När han var klar och gick iväg skrattade jag bara förvirrat för jag förstod ingenting vad som hade hänt eller varför han gjorde så. Så liten och naiv var jag. 7 år.

Sedan pojkvänner som gått över gränsen flertalet tillfället. En som blev våldsam när jag ville göra slut.

Drogad en gång på krogen, men då gick det bra. Drogad en gång av en arbetskamrat med våldtäkt som följd.

Blev överfallen av en okänd man som ringde på dörren när jag var ensam hemma. Går i terapi för ptsd pga det.

Och alla som tafsat, blottat sig, skickat dick pics... Oräkneligt antal.
 
Mitt första minne är när jag är liten och en man ringer och säger att han känner mina föräldrar. Han småpratar lite och börjar sedan fråga om min kropp, om jag fått bröst än, hår mellan benen. Kastar på luren tillsist och springer till mammas jobb. Gråter och är jätte rädd att han ska dyka upp hemma hos oss när jag är ensam hemma och han vet vad jag bor..

Annars har nog de flesta övergrepp skett i relationer eller med män jag varit intresserade av. Handlar om sånt som att strunta i kondom eller fortsätta fast jag sagt nej eller ger noll gensvar. Ibland har jag "ställt" upp men samtidigt förklarat att jag inte vill, hittills är det nog bara en kille som avstått. En pojkvän förklarade det med att tjejer ändå inte vill ha sex så om all sex handlade väl om att ställa upp..

Det där sista är så fullkomligt utanför mitt förstånd. Jag menar, allt som beskrivits så långt är egentligen vansinnigt, men av någon anledning fick jag hicka vid det där. Att kvinnor inte skulle ha någon sexualitet eller lust? Verkligen? Idag?
 
Senast ändrad:
Det där sista är så fullkomligt utanför mitt förstånd. Jag menar, allt som beskrivits så långt är egentligen vansinnigt, men av någon anledning fick jag hicka vid det där. Att kvinnor inte skulle ha någon sexualitet eller lust? Verkligen? Idag?
Till hans försvar hade han en rätt trasig barndom som nog gav honom den uppfattningen. Men han skulle säkert inte vara ensam bland män med "normala" föräldrar heller.
 
Till hans försvar hade han en rätt trasig barndom som nog gav honom den uppfattningen. Men han skulle säkert inte vara ensam bland män med "normala" föräldrar heller.

Jag tror inte heller att han är ensam, inte det minsta, men att få höra att han sagt det sådär rätt ut fick mig verkligen att blinka till.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Hingstval 2024
  • Dressyrsnack 16
  • Födda 2022

Omröstningar

Tillbaka
Upp