Hundavel & ras Tips på träningsglada raser?

Thunderjaw

Trådstartare
Om du plockar bort DCM ur ekvationen så är rasen inte sjukare än andra bruksraser skulle jag säga (som umgås med ett gäng olika). Dobermann har bra HD statistik för storleken, ED existerar i princip inte. Finns en del wobbler och spondylos men tkr inte detta verkar mer frekvent är ryggproblem hos schäfer tex.
DCM är som sagt det stora problemet och ca 50% har sjukdomen MEN vissa linjer är betydligt mer drabbade än andra. Gör man sina efterforskningar kan man gardera sig rätt bra mot det (finns dock inga helt fria linjer). De flesta jag känner som dött i DCM har gjort det efter 7 års ålder, och ett flertal har lever i flera år på medicin efter diagnos.I min erfarenhet har de som dött unga kommit ur riktiga dcmlinjer. Det "postiva" i det hela är att diagnostiseras det tidigt och man sätter in medicin kan de leva normal så länge medicinen funkar (även om man vet att de en dag kommer dö av det).

Min egen kommer ur linjer där många har blivit över 10, vilket jag inte tycker är dåligt med tanke på storlek på ras och att det är tävlings/tjänstehundar som alltså levt på max hela livet. Min hunds morfar blev 12 och han var väktarhund och körde IPO på högsta nivå (och det var kroppen som gav upp sas).

Bor man på landet i hus tycker jag de flesta vaktar, men inte idiotvaktar. De skäller när det kommer folk och så bara men brukar bli glada när de får besök. Jag bor i lägenhet och han skäller nån gång när det kommer folk (typ en gång i månaden) och så står han på balkongen och skäller ut sina hatobjekt nån gång i veckan ;)

Socialitet ligger på 3,4 i rasen enligt MH. De flesta gillar folk men föredrar sin egen ägare liksom. Min är "lättstulen" hänger på den som tar kopplet liksom - även om han väljer mig i alla lägen annars. Det gör honom rätt enkel att lämna bort. Ställer upp på att klappas av andra med - men reagerar direkt om någon är "hotfull" (men även detta beror på linjer, finns mjukare och rejälare linjer i rasen). Viss social osäkerhet eller otillgänlighet kan finnas men det kan man se rätt tydligt om man träffar föräldrarna imo.

I ung ålder kan de vara lättdistraherade men min är inte störningskänslig alls. Så länge jag fokuserar så gör han det med! En dobermann är snabb och lättlärd, men med lite mer "kan själv" och attityd än tex en schäfer. Jag gillar ju det mer, men det är ju en smaksak. En dobbis klarar generellt att det blir fel och lite kaos och skakar av sig det för att köra igen. Något som jag fått uppfattningen att tex malle kan vara känsligare för.
Jag kan traggla samma sak länge med honom utan att han tröttnar, så länge jag växlar belöning. Blir han lite less/låg så höjs han snabbt av lite kamplek liksom. Han är lika glad hur mkt vi än tränar dessutom och han är svinrolig att träna med!

(Sorry för lång inlägg, men det är verkligen världens bästa ras!)

Vad innebär det att rasen har 3,4 i socialitet? Är det medel då? ;)

Det låter som att rasen generellt är trevlig att jobba med. Jag vill ju gärna kunna nöta moment :D Men vad är det för attityd du pratar om att de kan ha? Hur visar de den?

Hur ser den mentala biten generellt ut för rasen? Är de stabila eller kan det vara svårt att hitta en bra hund på grund av t.ex. rädslor?

Du skrev innan att de kan vara svåra att ha lösa. Jag antar att de är väldigt jaktintresserade. Har de behov av lösspring eller kan man ordna den fysiska motionen med cykling, simning istället, om man inte kan ha de lösa?

Jag har varken kunskap om brukshund eller väldigt jaktintresserade raser :p
:D

Jag har ju inte lapsk vallhund än men är en av de raserna jag siktar mig på att ha närnäst. Den lapska vallhunden kan vara skällig men ska läras till när den ska skälla; en renvallarhund får inte skälla i tid och otid för då kan hela arbetet förstöras. Med valpen så är en av dom första sakerna man lär den. Fast enligt mig är detta grundläggande hyffs man ska lära alla valpar.

Den lapska vallhunden är en rätt så arbetsglad hund, men klättrar inte på väggar dagarna dom inte får arbeta. Dom ska vara lugna av sig men energiska, vänliga, lyhörda och orädda. De tittar gärna efter sin förare, alltså ingen hund som bara springer iväg. Dom kan vara knepiga att motivera i formen av att dom kan vara envisa inget kommer gratis som med t.ex en schäfer. Grejen är att rasen är inte riktigt heterogen som många andra raser; en kompis till mig har en finsk lapphund, en väldigt närbesläktad ras, och han är otroligt arbetspigg och lättmotiverad, medan vissa säger hur envis och "omöjlig" sin finska lapphund kan vara.

Lättast är att få en hund du kan nå längre med är från en uppfödare som fokuserar just på såna hundar. Vissa har blivit lydnadschampion, och många lapska vallhundar gör sig dock bra ifrån sig i agility, spår, sök, nosework, och blir till bra tjänste/räddningshundar. Det ska gärna gå snabbt och det ska vara kul! Dock ingen hund du lär nå SM-nivå med direkt. Har man dock inte så stora ambitioner passar den nog perfekt.

Angående den norska lundehunden är det absolut ingen ras du satsar på om du vill köra lydnad eller mycket träning med. Då är den lapska vallhunden ett mycket bättre val. Den norska lundehunden vill arbeta självständigt och vill inte höra någt tjat, då stängs hörseln av och dom går och gör något annat. Vi kör dock NoseWork och det tycker han är jättekul! Däremot en perfekt liten energisk sällskapsras som är lätt att ha lös, jättelätt pälsskötsel, skäller mest för att larma, och är generellt en lätt hund att leva med.
Jag anade att den norska lundehunden inte skulle passa mig, men önsketänkande. Har kikat på massor av bilder och tycker de är förfärligt söta! Men kanske någon gång i framtiden.

Den lapska vallhunden har jag varit inne på, som du. Det som mest skrämt mig är att de kan ljuda en hel del, vad jag förstått, och att många sagt att de kan vara svårmotiverade. Annars en fantastiskt vacker ras. Jag ska titta lite mer på den och se om det går att hitta en som kan vara passande för mig. Jag kommer absolut satsa på en kennel som då föder upp mer aktiva hundar (och tysta!).

Vad är det mer för raser du har i åtanke för ditt nästa köp? Svaret på den här frågan är egentligen bara relevant om du söker något sånär likt som jag :p
Vilken typ av drag tänker du? Jag har skulle kanske inte köra weightpull med min men barmarksdrag/canicross (haha, om jag orkade springa) skulle jag köra med min corgi utan att blinka. Har funderat på att låta henne ha sele när jag cyklar men är orolig att hon blir så stark då så jag får svårt att stanna (fullt ös medvetslös). De har ju låg tyngdpunkt och är rätt robust byggda. För drag så skulle jag kolla på de kennlar som röntgar sina hundar så du vet att höfter och armbågar är okej på föräldrarna. Jag tror att cardigan är en ganska lättsam allround hund överlag och det väldigt sällan som man ser nån ute till omplacering så de flesta som köpt en verkar ju nöjda.
Nu är min hund arbetsvillig och har hög aktiverings nivå jämfört med andra, att ha henne är nog mer krävande än att ha en lite lagom mycket schäfer så jag skulle inte vara rädd för att ta en schäfer ur linjer där det mindre nerv och skärpa om jag var du.
Jag antar att det är canicross, fast med cykel. Jag har i och för sig även varit inne på weightpull och vill nog båda grenarna nu när du så fint frågar. Men mest fokus på det förstnämnda. Ska absolut tänka på att titta på röntgenbilder om corgi kan bli aktuellt.
Det finns de som både kör drag och weight pull med sina cardigans (pembroke har jag för dålig koll på). Angående hälsa har jag inget mer att tillägga utöver vad @Bulldoozer skrev!

Jag känner SÅ igen mig i dina tankar angående brukshund! Tror absolut att det passar för dig om du vågar och vill. Jag har fortfarande tanke om brukshund i framtiden men är numera så otroligt lär i cardigans så det lär bli corgis en del år framöver. Så otroligt mångsidiga och lättsamma.
Är det cardigan som generellt är den aktiva av de båda? Nu skrev du förvisso att du inte har bra koll på pembroke, men någon annan kanske läser :p

Jag får se om jag vågar med brukshund, annars verkar ju corgisarna vara trevliga och arbetsvilliga av vad ni beskriver här. Kanske inte ska se mig blind på storleken där. Det är mest för min ryggs skull jag tänkt en större ras, men med större storlek kommer också mer styrka. Får kika lite mer på corgisarna helt enkelt.
Jag har en jaktlabrador och tycker att han stämmer in på alla dina punkter. Däremot tycker jag att de även ska få apportera, det är en jakthund och jag tycker lite synd om alla labradorer som inte får apportera. Däremot tycker jag att de ofta klarar sig bra med enbart träningen, de behöver inte jaga praktiskt för att må väl.
Jag vill gärna att hunden ska användas till det den är avlad för, i den mån det går. Jag håller med om att en jaktlabrador ska få apportera. Jag har ingen aning om vad apport innebär riktigt, men om jag börjar fundera seriöst på rasen ska jag kolla närmre på om det kan tänkas vara en sport för mig. Jag vill inte skaffa en ras som är avlad för ett ändamål jag inte alls vill göra.
 

Thunderjaw

Trådstartare
Som valpar är de små krokodiler som vill ha dragkamp i allt :p

Skämt åt sido så märker man från start att det är föriga, uppmärksamma små rackare. Tycker det har varit lätt att ensamhetsträna dem osv och det ska ju vara hundar som ska både är självständiga och föriga. Sen har de väl sina perioder av ifrågasättande osv som många andra raser.
Jag tycker tikarna är mycket enklare under unghundsperioden men det är en smaksak.

Visa bifogad fil 38320
Men jisses! Du kan ju inte lägga in übersöta valpbilder här :D :love:

Är det stor skillnad mellan hanar och tikar bland rasen?
 
Vad innebär det att rasen har 3,4 i socialitet? Är det medel då? ;)

Det låter som att rasen generellt är trevlig att jobba med. Jag vill ju gärna kunna nöta moment :D Men vad är det för attityd du pratar om att de kan ha? Hur visar de den?

Hur ser den mentala biten generellt ut för rasen? Är de stabila eller kan det vara svårt att hitta en bra hund på grund av t.ex. rädslor?

Du skrev innan att de kan vara svåra att ha lösa. Jag antar att de är väldigt jaktintresserade. Har de behov av lösspring eller kan man ordna den fysiska motionen med cykling, simning istället, om man inte kan ha de lösa?

Jag har varken kunskap om brukshund eller väldigt jaktintresserade raser :p
Det är rasmedel på MH ja =)

Attityd som att de ibland vill lösa saker på sitt eget sätt liksom. Att de absolut kan tänka sig att göra det du ber dem om men med en twist ;) Eller att de undrar varför de ska göra det.
För att man får kampa med en dutt eller man får godis brukar dock vara fullgoda argument för min ;)

Jag tycker generellt att det är bra mentalitet i rasen, finns lite rädslor ibland men de är rätt lätta att sortera bort. Tycker vissa linjer är "för stabila" ibland dock. Då menar jag alltså hundar utan förighet och utan rädslor eller annat. Dessa blir som att träna betongsuggor.. Men ser det främst ur utställningslinjerna. Finns det rädslor är de oftast sociala.

Du kan absolut lösa den fysiska biten med cykel och simning (men man kan få ha lite simskola med sin dobbis, de är inga natursimmare direkt 🤣 ). Har nog aldrig träffat en dobermann som inte gillar att dra - särskilt när de förstår att de får springa så fort de vill sas.
Släpper man dem i rastgård/trädgård ibland med så är de nöjda sen. Men ja, det är jakten som är problemet - de går på syn precis som en vinthund.

Bor du i Skåne är du välkommen att träffa mig och min dobbis i Lund. Annars kan jag PMa om trevligt dobbisfolk där du bor om du vill.
@Lilla-S har en halvbror till min tex.
 
@Voff @toughcookie KH collie har jag kikat smått på. Är de lite mildare alltså? Är det skillnad i mentaliteten och aktiviteten med de korthåriga/långhåriga?
Det brukar sägas att det är mer driv och lite mer skärpa i korthåren. Jag tror att det helt enkelt är svårare att hitta en bra långhårig (för många utställningsavlade), men hittar du en bra tror jag inte den skiljer sig så mycket från korthåren. Jag är väldigt förtjust i collie.
 
Men jisses! Du kan ju inte lägga in übersöta valpbilder här :D :love:

Är det stor skillnad mellan hanar och tikar bland rasen?
Sorry :p
Nja..jag tycker det är skilnader. Hanarna kan ha mer testperioder under unghundstiden. De behöver oftast tydligare ramar. Men när de mognat färdigt (vilket kan vara senare än tikarna) så är de jämnare.

Tikarna brukar i stället ha en extra växel i arbetet. Men kan vara lite ofokuserade under löpet. Jag upplever tikarna som mildare mentalt och lättare att uppfostra.
 
Får man fråga vad din hund får i aktivitet just nu? Bara för att ha något att jämföra med J

Och för en som inte vet hur det är att leva med brukshund, på vilket sätt behöver man styra upp ”mer”? Vad kan hända om man misslyckas med att styra upp?
Min har en period nu fått runt 45-60 min promenad(löst)/drag/cykel per dag + något mentalt. Och rastningar då. Ibland enbart rastningar, ibland lite mer.

Nu under den här perioden med lite aktivitet då. Egentligen hade hon behövt mer och brukar få det också. Men hon käkar inte på möblerna för det heller :D

Med styrning menar jag att man styr rätt drifterna. En del kan rikta jaktbeteenden mot tex joggare eller cyklister eller kampa i olämpliga saker/vid olämpliga tillfällen. Oftast är det dock ganska lätt att lösa ändå. Bollen är ju väldigt bra att belöna med om hunden vill hänga på något roligt och lär man hunden som plutt byteshandel och att man själv startar och stoppar lek så har man grunden till det där med. Lekregler helt enkelt som man kan lära in på ett roligt vis :)

Ska inte avskräcka dig nu. De är fantastiskt anpassningsbara och min tik har följt med och jobbat på hästgård i Italien och hängt i Schweiz. Alltid trevlig att ha med sig överallt :)

Är man bara öppen för att ta hjälp om något problem uppstår så löser sig saker!
 
Min har en period nu fått runt 45-60 min promenad(löst)/drag/cykel per dag + något mentalt. Och rastningar då. Ibland enbart rastningar, ibland lite mer.

Nu under den här perioden med lite aktivitet då. Egentligen hade hon behövt mer och brukar få det också. Men hon käkar inte på möblerna för det heller :D

Med styrning menar jag att man styr rätt drifterna. En del kan rikta jaktbeteenden mot tex joggare eller cyklister eller kampa i olämpliga saker/vid olämpliga tillfällen. Oftast är det dock ganska lätt att lösa ändå. Bollen är ju väldigt bra att belöna med om hunden vill hänga på något roligt och lär man hunden som plutt byteshandel och att man själv startar och stoppar lek så har man grunden till det där med. Lekregler helt enkelt som man kan lära in på ett roligt vis :)

Ska inte avskräcka dig nu. De är fantastiskt anpassningsbara och min tik har följt med och jobbat på hästgård i Italien och hängt i Schweiz. Alltid trevlig att ha med sig överallt :)

Är man bara öppen för att ta hjälp om något problem uppstår så löser sig saker!
Hon verkar väldigt trevlig din schäfer. Ja du med😊. Är hon uppfödd i Sverige?
 
@Thunderjaw
Är det vanligt att de kan gå att ha lösa?
Det är nästan aldrig jag hör om en aussie från arbetslinjer som inte går att ha lös. De är ju vallhundar och gårdshundar i grunden, så de har oftast väldigt lätt för att vara lösa.
Har de något jaktintresse?
Beror på. Tinja ÄLSKAR att springa på trasa på kapplöpningsbana (Asni har inte provat än) och de älskar alla former av jaktlekar. Men ingen av dem springer på vilt. Det är sällan jag ser någon ha problem med en aussie som jagar vilt. (Räknar dock inte att jag tränat jakt med Tinja och att hon apporterat vilt :p)
Är det lätt/svårt att hitta bra hundar i rasen?
Är man van vid att kolla MH/MT/tävlingsresultat/veterinärresultat på avelsdata/hunddata så är det inte svårt att sålla ut de sämre. Om man samtidigt har koll på EP-hundarna på SASK's hemsida så är man rätt bra garderad. Tyvärr finns det många som inte berättar, hymlar om problem, bortförklarar eller liknande, och då gäller det att vara på sin vakt. Men herregud, jag har lyckats hitta två riktigt bra tränings- och tävlingsaussies på första och andra försöket, så kan jag så kan nog du! :D Och när jag skaffade Tinja kunde jag inte ens läsa av MH mer än 1 på skott = bra.
Vad är största risken med en mindre bra aussie?
Jag har sett en del arbetsaussies som avlas på trots hälften av syskonen har 5 på skott, vissa avlas på trots bristande hantering, för låg nyfikenhet etc. Det är ju riktigt tråkigt om man får en skotträdd arbetsaussie som har svårt med hantering och inte vågar i de självständiga bitarna av arbete. Men det är ju ganska lätt att undvika såna hundar så länge man har koll på släktens MH/MT.
 
Jag vill gärna att hunden ska användas till det den är avlad för, i den mån det går. Jag håller med om att en jaktlabrador ska få apportera. Jag har ingen aning om vad apport innebär riktigt, men om jag börjar fundera seriöst på rasen ska jag kolla närmre på om det kan tänkas vara en sport för mig. Jag vill inte skaffa en ras som är avlad för ett ändamål jag inte alls vill göra.
Träningsapportering är en form av simulerad jakt :) Vanligtvis tränar man med dummies, tygpåsar, men t ex b-prov går på kallvilt (vilt som skjutits vid jakt och frusits in, för att sedan tinas och användas till träning/prov).
Jaktapportering är ganska mycket lydnadsträning. Hunden ska stanna på stoppsignal trots retningar, gå att skicka höger/vänster/ut, gå att skicka på en rak linje typ 150m i "blindo", ha ett stabilt fotgående lös och en bra stadga, vara tyst, kunna jaga tight i ett anvisat område osv. Utöver det är det även en del andra moment som hunden ska hantera, det också är träningsbart men mer medfött, t ex markeringar och sökarbete.

Linjer (dirigeringsträning) kan t ex se ut så här:
 
Synd du inte vill ha en liten ras men om du ändrar dig så tipsar jag om lancashire heeler. En brukshund i litet format. Väldig will to please och med vallhundens förighet. En intelligent hund som man kan göra allt med men som ändå klarar en dag på soffan om det skulle behövas.
 
Jag anade att den norska lundehunden inte skulle passa mig, men önsketänkande. Har kikat på massor av bilder och tycker de är förfärligt söta! Men kanske någon gång i framtiden.

Den lapska vallhunden har jag varit inne på, som du. Det som mest skrämt mig är att de kan ljuda en hel del, vad jag förstått, och att många sagt att de kan vara svårmotiverade. Annars en fantastiskt vacker ras. Jag ska titta lite mer på den och se om det går att hitta en som kan vara passande för mig. Jag kommer absolut satsa på en kennel som då föder upp mer aktiva hundar (och tysta!).

Vad är det mer för raser du har i åtanke för ditt nästa köp? Svaret på den här frågan är egentligen bara relevant om du söker något sånär likt som jag :p
Det är fruktansvärt söta, men är som sagt en väldigt självständig liten jaktspets som för det mesta gör vad den vill. Den vet vad den ska göra och behöver inte höra ditt tjat. ;) Dock så finns och har det funnits individer som kör rallylydnad och är rätt så duktiga, och hörde om en som fick ett LPI. Men generellt är det NW och VCH man ser i titlar förutom utställningar i en lundehundsstamtavla. Envis och svårmotiverad men gör gärna något om det är kul. Om det inte är kul eller dom tycker annat så stängs öronen av.

Som en aktiv och lätt sällskapshund som är väldigt anpassningsbar och lätt att ha lös är den perfekt och verkar stadigt gå upp i populäritet.

Om den lapska vallhunden, som sagt om skällande handlar det om träning. Jag skulle säga min norska lundehund är gapigare när det kommer till skäll om inte på samma nivå som dom jag känner/träffat (och han är ändå rätt så tyst). Lapska vallhundar ska som sagt skälla när dom ska, inte i tid och otid. Om du har träffat på skälliga såna så är det brist på träning enligt mig, det ser man inom mer eller mindre alla raser. Däremot enligt min erfarenhet med alla tre renvallarraserna är att dom gärna "småpratar". Lite buff och off om dom tycker något.

Om dom är svårmotiverade eller inte verkar väldigt individuellt, då de visar framfötterna i flera hundsporter och vill gärna jobba. Som sagt sägs det även så om den finska lapphunden (att den är visst svårmotiverad), men ser finska lapphundar göra bra ifrån sig i många grenar. Skillnaden är som sagt att dom är lite självständiga i tänket. Inte heller är dom som klassiska brukshundsraserna i och med att du får allt mer eller mindre "gratis", och inte heller att dom står ut med ältande och tråkig repetition.

Andra raser jag tittar på just nu är finsk och svensk lapphund. Jag har inga jättehöga ambitioner men vill kunna göra flera olika saker på varierade nivåer. Om jag får ett LPI, kan gå upp i sök, köra agility, rally, och en hel del NW så är jag glad och nöjd. Gärna en hund som är tålig och följer med på långa naturpromenader är också viktigt för mig. Plusset är även att dom är väldigt friska raser. De är ju samernas s.k "lantraser", och två av tre raser har konstant nya inmönstringar (därav rätt så heterogen). Inom raserna så är det CMR3 (ögon), prcd-PRA (ögon), Pompe's Disease (metabolisk) och DM (neurologisk) som man håller koll på men det är väldigt få hundar som utvecklar dessa sjukdomar. Medelåldern på raserna är hög. Höftstatistiken är väldigt bra och armbågs- och knäproblem finns i princip nästan inte. Jag rekommenderar att läsa på SKKs hemsida + rasklubben, här är en länk till lapska vallhundens rassida https://www.skk.se/sv/hundraser/lapsk-vallhund/ där finns även en länk till rasklubben
 
Senast ändrad:
F.ö rekommenderar jag att även titta runt på olika kennlars hemsidor och FB-grupper för den ras du tänker på, t.ex inom lapsk vallhund kan du hitta folk som kör och har titlar i lydnad, NoseWork, mästarrally, elitspår, agility, osv. :) Det kan ge en bra bild av vad rasen kan duga till, och om det skulle passa dina ambitioner inom bruks/hundsporter!
 
Senast ändrad:
Jag tänkte på både mellanpudel och (jakt)labrador när jag läste trådstarten, förutom kanske mellanpudeln till drag. Dock håller jag med om att en labrador bör få apportera som nämnts i tråden😊
 
@Voff @toughcookie Det låter lockande när ni beskriver Schäfer, och som att det är just det jag söker. Det kanske blir en sådan om jag bara kommer över min rädsla att inte räcka till. Hur är de som valpar? Jag antar att brukshundar generellt är jobbigare som valp. Finns det något särskilt man bör tänka på när man har en bruksvalp? :)

DP-golden har jag inte tänkt på alls. Har du erfarenhet av rasen och vet hurdana de är? Jag tror aldrig jag träffat en DP-variant. Utställningsgolden vet jag inte passar mig däremot, men det hindrar ju inte att en DP inte gör det.

Aussie låter också som en toppenras, utifrån dina hundar :D
Är det vanligt att de kan gå att ha lösa? Har de något jaktintresse? Är det lätt/svårt att hitta bra hundar i rasen? Vad är största risken med en mindre bra aussie?

Låter intressant att de är så pass aktiva ändå. Jag får bara se om jag kan komma över storleken och pälsvården ;)

Vet du hur de är gentemot andra hundar/djur? Jag har för mig att jag läst att de kan vara lite "rasrasister", är det något du känner till? Hur menar du att Schäfern skulle se omgivningen som giftig? Är det bruksschäfer du pratar om då?

Jag antar att en brukshund är bäst lämpad för mig om jag vill nöta moment, men om jag tar bort den biten så kanske fler raser kan tänkas passa.

Spetsar gillar jag i regel, men frågan är om de är tillräckligt arbetsvilliga för min smak. Att de skäller är jag fullt medveten om :p

Det är sådana Västgötaspetsar jag träffat på också. Jättetrevliga, men mer familje/gårdshund än något annat. KH collie har jag kikat smått på. Är de lite mildare alltså? Är det skillnad i mentaliteten och aktiviteten med de korthåriga/långhåriga?
Jag säger kelpie, jag är lite less på schäfrar generellt.
 
Jag har kelpie och schipperke och kompisen har finska lapphundar så jag svarar utifrån de raserna.

Finska lapphunden skulle jag stryka direkt om du vill traggla lydnad. Det är en underbar ras på många sätt och visst går det att träna med dem men det är inga hundar man traggla med. Kan vara lite speciella att träna och vill de inte så vill de inte helt enkelt. Finns en del individer med mycket jakt.

Om vi ser till schipperken härnäst så har jag tränat och tävlat med mina. Är inne på min 3:e schipperke nu. Det är roliga små hundar med mycket energi som det absolut går att träna med. De kan vara ganska tuffa och envisa men är ganska lätt belönade med godis och lek och kan därför motiveras att jobba tillsammans. Det är dock ingen ras jag skulle välja om målet var att komma högt upp i klasserna även om det säkert går att komma dit med vissa individer.

Kelpien är inte heller en ras som vill traggla samma sak. Man måste variera sig i träningen. Om jag skickar min kelpie till rutan en gång och hon gör det bra och jag belönar massor och sen vill jag göra ett till skick för att befästa utförandet så gör hon det igen men inte med samma säkerhet, kan belöna massor och skickar jag sen igen så kommer hon hitta på nått annat, typ gå in från sidan i rutan för hon tror att hon gjort fel eftersom vi gör om samma sak. Vet att många kelpiesar är såna. Jag kan dock göra rutskick, hopp över hinder och sen rutan igen. Men traggla samma sak flera gånger funkar inte så bra. Med en kelpie kan man hitta på massor och de kan bevisligen ta sig högt upp i klassern om man vill tävla. Min hunds brorsa har tävlat lydnad-SM flera gånger och syrran agility-SM. Kelpien är dock en ojämn ras och det finns både skärpa och osäkerhet i rasen. Att rasen är rasrasister stämmer på en hel del kelpies. Min funkar med allt och alla men det är det lång ifrån alla kelpies som gör.
 
Som valpar är de små krokodiler som vill ha dragkamp i allt :p

Skämt åt sido så märker man från start att det är föriga, uppmärksamma små rackare. Tycker det har varit lätt att ensamhetsträna dem osv och det ska ju vara hundar som ska både är självständiga och föriga. Sen har de väl sina perioder av ifrågasättande osv som många andra raser.
Jag tycker tikarna är mycket enklare under unghundsperioden men det är en smaksak.

Visa bifogad fil 38320
@Voff du får inte lägga ut såna bilder :love:
 

Hästdiskussioner nu

Övrigt-diskussioner nu

Dagbok

  • Tristess

Radannonser

Hästnyheter

Bukefalos

  • Inga notiser
Upp