Tittar på porr, men tar inte på mig längre...

[Hemlig_ledsen]

Sv: Tittar på porr, men tar inte på mig längre...

*delvis kl*


Tack för alla era svar...

Osäkerhet är definitivt den springande punkten här, det har ni rätt i. Men nej, han har inga problem med potens, så det är inte det. Jag vet inte, han kanske bara inte tänder på mig. Det kanske är så enkelt? Just nu står det mig upp i halsen, allting. Jag vill att vi ska ha det bra och tycka om allting, men han gör allting till en konflikt, och jag måste hela tiden tassa och ta i saker med silkesvantar för att han inte ska ta illa upp och bli sårad och/eller kränkt över diverse småsaker. Just nu känner jag bara att jag inte orkar mer, att jag bara vill gå ut härifrån och aldrig komma tillbaka. Och så får han väl bråka med sig själv då, om han har lust.

Och det kanske vore det bästa i slutändan. Det som gör ont är ju att jag vet hur bra vi kan ha det. Hur lycklig han _kan_ göra mig. Och det gör ont att tänka på honom med någon annan, och utan mig.

Jag vet inte vad som kommer hända i nuläget. Jag är faktiskt på vippen att ge upp nu. Det kanske vore att göra mig själv en rejäl tjänst. Men att sitta här, strax 40 år gammal, som en gammal nucka, det känns inte heller lockande.


*plats för stor suck här*

 

[Pathmaker]

Sv: Tittar på porr, men tar inte på mig längre...

Hur har det gått för er?

 

[Jajjemen]

Sv: Tittar på porr, men tar inte på mig längre...

Undrar också hur det gått...?

 

[Stollan]

Sv: Tittar på porr, men tar inte på mig längre...

Det låter inte som problemet är sex utan ligger på ett helt annat plan.
Lever man med en person med neuropsykistriskt funktionshinder kan man behöva gå i stödgrupp med fler anhöriga med samma problem.
Att leva med ADHD är ingen dans på rosor och ibland kan alternativ kommunikation vara bra. Skriva brev är bra för då hinner den med ADHD att fö tänka och göra det efter själva ADHD har fått reagera. De kan behöva längre tid helt enkelt innan de kan komma till det logiska tänkandet.

Jag hade börjar om från början så som det vore en nyförälskelse. Sex måste inte leda till fullständig utan gärna massa flirt, lite tafsande här och där. Lite meningar som eggar. Uppvaktande. Rent biokemiskt så mår man bättre vid berörning så gör det ofta även om det i början måste ske efter scheman. Måbra hormoner ger trygghet och välbefinnande.
Ditt problem med sorgen bör vara över så det inte stör.

Här är vi svårt kroniskt sjuka och sex det har vi haft en gång i år. När det väl blir så är det däremot väldigt bra sex värd att vänta på trots 19 år tillsammans. Mycket för vi gosar en hel del, vi uppvaktar varandra, tafsar på varandra och eggar lite så där lagom. Då finns allt på plats så fort orken (i vårt fall) faller på.
Även min söta man tittade på porr ett tag men mjukporr tills jag kom på det när jag fixade hans dator. Fullt ok för mig om jag får ut något av det och sa till honom att fråga mig så skall jag meta upp virusfria sidor i stället. Tyvärr tror jag han skämdes så av det hela, trots att jag tycker det är ok, att det i re upprepat sig.
Hans porrsurfande hade inget med hur han såg på mig utan försökte hitta en lösning på den dala de orken. Han hade aldrig velat byta ut mig mot det lättklädda tjusiga damerna. Han försökte bara öka lusten.

1 gång i veckan är ändå mer sex än vad medesnittet har i längre förhållande. Kan vara något att tänka på om tanken på att det skulle vara onormalt lite skulle dyka upp. Det är mest i början som de flesta är som kaniner