Hej!
Jag har ett sto på åtta år som jag haft i ganska precis två år. Innan jag köpte henne hade hon haft fem hem på tre år och lärt sig hur man skrämmer människor ordentligt både för hand och i ridningen. Hon var kollad av veterinär och gick igenom besiktningen utan anmärkning med en kommentar om att detta var en ovanligt kry häst. Nu är hon hur snäll som helt i all hantering på backen. Hon är även för det mesta trevlig i ridningen. När jag köpte henne hade hon satt i system att tvärnita så fort ryttaren la till skänkeln. För henne betydde skänkeln tvärnit och spöet sparka i aggression. Efter några månader lärde jag mig hur jag skulle rida henne för att hon skulle röra sig framåt, därmed inte sagt att hon tänkte framåt. När hästen förstod att hon inte kunde kicka mot skänkeln testade hon både att stegra och bocka innan hon kom fram till att "spanska ridskolan hopp" var det perfekta sättet att sätta ryttaren ur balans. Hon satte i system att hoppa högt rakt upp i luften så fort någon form av press sattes på henne, som att hon skulle komma fram i trav på långa tyglar. Jag är i grunden en väldigt orädd ryttare men till slut skrämde hon även mig ordentligt. Efter det red jag inte henne på över en månad utan jobbade mest på backen eftersom hästen tog alla chanser att skrämmas om hon märker att man är osäker. Jag var ganska redo att sälja henne.
Sedan började vi lite om på nytt. Vi jobbade mycket från backen och tog det väldigt lugnt i ridningen med fokus på att hon skulle sluta tänka så mycket på vad ryttaren gör. Tidigare hade jag mest försökt få henne att gå framåt utan att tjura och inte bryt mig så mycket om allt annat. När jag haft hästen i ungefär ett år började hon tänka mer ärligt framåt och hon började även ta skänklarna framåt. Nu efter två år börjar hon bli riktigt fin. Med styrkan har ridningen börjat fungera bättre och hästen arbetar nu ärligt i en okej form i alla gångarter och är för det mesta mycket arbetsvillig. Jag började hoppträna med henne för ett halvår sedan och det har för det mesta fungerat bra. Hästen har tyckt det varit otroligt roligt och hon har byggt mycket styrka med hjälp av hoppningen.
Den här hästen kommer alltid ha mycket attityd och egna åsikter men när hon är med dig är hon otroligt trevlig. Men hon har fortfarande dagar som hon kan vara riktigt otrevlig. Jag har haft stora problem att hitta medryttare, första gångerna de rider när jag är med sköter hon sig hur bra som helst, men när de börjar försöka rida själva, både på banan och ute, blir det bara tjatigt och hästen totalvägrar. Nu har jag en fantastiskt fin medryttare som fått kämpa lika mycket som mig för att få det att fungera. Och jag har även hittat en annan tjej som verkar vara accepterad av damen.
Mitt problem nu är att damen kommit in i en ny tjurig period, och jag orkar verkligen inte med det. Jag har kämpat med den här hästen i två år och vi har kommit otroligt långt men jag börjar nästan överväga att ge upp. Vi vill helt enkelt olika saker.
Vårt problem nu är att hästen lärt sig att tjura på hoppträningarna. Under uppvärmningen går allt bra men så fort vi ska börja hoppa bana eller liknande knyter det sig i huvudet på henne. Hindren är så låga att hon kan travhoppa och hon tycker fortfarande det är roligt att hoppa. Men på sträckorna mellan hindren tvärnitar hon, tar inte skänkeln framåt. Spöet hjälper inte utan då slår det ännu mer slint i huvudet på damen. Och ibland funderar det att backa men ibland blir hon förbannad då också. Efter en stund kommer vi fram i trav och travar mot hindret. Damen får helt plötsligt energi och hoppar nöjt. Sedan svänger jag mot nästa hinder och då totalvägrar hon igen. Ibland tar vi oss förbi några hinder i rad och ibland erbjuder hon till och med galopp. När jag fått fram henne i trav efter hon tjurat är det största misstaget jag kan göra att be om galopp eftersom då tjurar hon ihop igen. Vi hoppar bebis hinder och jag har inga tävlingsambitioner inom någon snar framtid. Men jag tycker det är så fruktansvärt tråkigt att vi inte ens kan hoppa en lätt bana på 60 cm utan att hästen tjurar ihop. Hon kan vara hur fin som helst dagen före och efter så det handlar inte om att hon har ont eller liknande. Det är bara något hon har lärt sig och jag får verkligen inte till det. Testar någon annan att hoppa med henne blir det 100 gånger värre. Står någon och hotar med långpisken på backen är det inga problem, men det är ju ingen hållbar lösning att någon ska springa bakom oss hela vägen runt banan. Tränaren har inga tips när hon tjurar, i början ledde han oss till närmsta hinder för då fick hon fart i rumpan men det fungerar inte längre. Pressar jag henne för mycket när hon är tjurig kör hon i princip rodeo. Jag vet inte hur jag ska göra. Mina ideer är slut
Jag red ut barbacka igår. Flera gånger under turen började hon tjura. Tidigare har hon både stegrat över och hoppat ner i diken när jag ridit ut. Till exempel för jag bett henne backa eller gå framåt. Igår löste jag det genom att hoppa av, leda henne en bit och hoppa upp igen. Men det är verkligen inte kul och allt det beror på vilket humör hon är på för dagen. Men låter man henne slippa en dag är hon 100 gånger värre dagen efter. Den här hästen kan vara så otroligt fin och trevlig och jag blir så ledsen när hon beter sig såhär. Mycket beror antagligen på att det börjar bli kallare men jag blir ändå så uppgiven. Vi har kommit så långt men samtidigt ingenstans. Hon har gått från nästan "farlig" till en barnponny på backen. Hon har gått från en spänd, stressad och osäker individ som använde tjurighet för att skydda sig till en för det mesta stencool häst. Förut var hon osäker på människor, nu är hon helt trygg med folk runtomkring. Från att nya ryttare inte kunde rida henne alls till att nya ryttare inte tror mig när jag säger att hon kan vara lite knepig, fram tills det att dom ska rida själv på henne utan mig på backen. Vi har haft ute veterinär och massör för att kolla på henne, det ser bra ut. Vi har tricktränat och kört WE vilket hon tycker är roligt och vi har en bra kontakt med varandra. Hon är hur trevlig som helst när hon är på humör och sjukt arbetsvillig. Men hon håller fortfarande på och går emot skänkeln när hon känner för det. Det handlar bara om ett inlärt beteende och jag får inte bukt med det. I två år har jag aldrig låtit henne vinna när hon tjurar, vi har alltid avslutat när hon är duktig. Jag rider med väldigt lite underskänklar eftersom det är så hon behöver bli riden för att med lite tur ens överväga att svara på skänklarna när hon blir tjurig. Men hon får fortfarande sina perioder. Och jag behöver bara skriva av mig.
Tack för ni orkade läsa! Har någon några idéer eller tips får ni jättegärna skriva det. Uppskattas verkligen! Hur har ni hanterat tjuriga hästar och fått dom att vilja arbeta med er?
Mvh
En mycket uppgiven tjej med en envis häst
Jag har ett sto på åtta år som jag haft i ganska precis två år. Innan jag köpte henne hade hon haft fem hem på tre år och lärt sig hur man skrämmer människor ordentligt både för hand och i ridningen. Hon var kollad av veterinär och gick igenom besiktningen utan anmärkning med en kommentar om att detta var en ovanligt kry häst. Nu är hon hur snäll som helt i all hantering på backen. Hon är även för det mesta trevlig i ridningen. När jag köpte henne hade hon satt i system att tvärnita så fort ryttaren la till skänkeln. För henne betydde skänkeln tvärnit och spöet sparka i aggression. Efter några månader lärde jag mig hur jag skulle rida henne för att hon skulle röra sig framåt, därmed inte sagt att hon tänkte framåt. När hästen förstod att hon inte kunde kicka mot skänkeln testade hon både att stegra och bocka innan hon kom fram till att "spanska ridskolan hopp" var det perfekta sättet att sätta ryttaren ur balans. Hon satte i system att hoppa högt rakt upp i luften så fort någon form av press sattes på henne, som att hon skulle komma fram i trav på långa tyglar. Jag är i grunden en väldigt orädd ryttare men till slut skrämde hon även mig ordentligt. Efter det red jag inte henne på över en månad utan jobbade mest på backen eftersom hästen tog alla chanser att skrämmas om hon märker att man är osäker. Jag var ganska redo att sälja henne.
Sedan började vi lite om på nytt. Vi jobbade mycket från backen och tog det väldigt lugnt i ridningen med fokus på att hon skulle sluta tänka så mycket på vad ryttaren gör. Tidigare hade jag mest försökt få henne att gå framåt utan att tjura och inte bryt mig så mycket om allt annat. När jag haft hästen i ungefär ett år började hon tänka mer ärligt framåt och hon började även ta skänklarna framåt. Nu efter två år börjar hon bli riktigt fin. Med styrkan har ridningen börjat fungera bättre och hästen arbetar nu ärligt i en okej form i alla gångarter och är för det mesta mycket arbetsvillig. Jag började hoppträna med henne för ett halvår sedan och det har för det mesta fungerat bra. Hästen har tyckt det varit otroligt roligt och hon har byggt mycket styrka med hjälp av hoppningen.
Den här hästen kommer alltid ha mycket attityd och egna åsikter men när hon är med dig är hon otroligt trevlig. Men hon har fortfarande dagar som hon kan vara riktigt otrevlig. Jag har haft stora problem att hitta medryttare, första gångerna de rider när jag är med sköter hon sig hur bra som helst, men när de börjar försöka rida själva, både på banan och ute, blir det bara tjatigt och hästen totalvägrar. Nu har jag en fantastiskt fin medryttare som fått kämpa lika mycket som mig för att få det att fungera. Och jag har även hittat en annan tjej som verkar vara accepterad av damen.
Mitt problem nu är att damen kommit in i en ny tjurig period, och jag orkar verkligen inte med det. Jag har kämpat med den här hästen i två år och vi har kommit otroligt långt men jag börjar nästan överväga att ge upp. Vi vill helt enkelt olika saker.
Vårt problem nu är att hästen lärt sig att tjura på hoppträningarna. Under uppvärmningen går allt bra men så fort vi ska börja hoppa bana eller liknande knyter det sig i huvudet på henne. Hindren är så låga att hon kan travhoppa och hon tycker fortfarande det är roligt att hoppa. Men på sträckorna mellan hindren tvärnitar hon, tar inte skänkeln framåt. Spöet hjälper inte utan då slår det ännu mer slint i huvudet på damen. Och ibland funderar det att backa men ibland blir hon förbannad då också. Efter en stund kommer vi fram i trav och travar mot hindret. Damen får helt plötsligt energi och hoppar nöjt. Sedan svänger jag mot nästa hinder och då totalvägrar hon igen. Ibland tar vi oss förbi några hinder i rad och ibland erbjuder hon till och med galopp. När jag fått fram henne i trav efter hon tjurat är det största misstaget jag kan göra att be om galopp eftersom då tjurar hon ihop igen. Vi hoppar bebis hinder och jag har inga tävlingsambitioner inom någon snar framtid. Men jag tycker det är så fruktansvärt tråkigt att vi inte ens kan hoppa en lätt bana på 60 cm utan att hästen tjurar ihop. Hon kan vara hur fin som helst dagen före och efter så det handlar inte om att hon har ont eller liknande. Det är bara något hon har lärt sig och jag får verkligen inte till det. Testar någon annan att hoppa med henne blir det 100 gånger värre. Står någon och hotar med långpisken på backen är det inga problem, men det är ju ingen hållbar lösning att någon ska springa bakom oss hela vägen runt banan. Tränaren har inga tips när hon tjurar, i början ledde han oss till närmsta hinder för då fick hon fart i rumpan men det fungerar inte längre. Pressar jag henne för mycket när hon är tjurig kör hon i princip rodeo. Jag vet inte hur jag ska göra. Mina ideer är slut
Jag red ut barbacka igår. Flera gånger under turen började hon tjura. Tidigare har hon både stegrat över och hoppat ner i diken när jag ridit ut. Till exempel för jag bett henne backa eller gå framåt. Igår löste jag det genom att hoppa av, leda henne en bit och hoppa upp igen. Men det är verkligen inte kul och allt det beror på vilket humör hon är på för dagen. Men låter man henne slippa en dag är hon 100 gånger värre dagen efter. Den här hästen kan vara så otroligt fin och trevlig och jag blir så ledsen när hon beter sig såhär. Mycket beror antagligen på att det börjar bli kallare men jag blir ändå så uppgiven. Vi har kommit så långt men samtidigt ingenstans. Hon har gått från nästan "farlig" till en barnponny på backen. Hon har gått från en spänd, stressad och osäker individ som använde tjurighet för att skydda sig till en för det mesta stencool häst. Förut var hon osäker på människor, nu är hon helt trygg med folk runtomkring. Från att nya ryttare inte kunde rida henne alls till att nya ryttare inte tror mig när jag säger att hon kan vara lite knepig, fram tills det att dom ska rida själv på henne utan mig på backen. Vi har haft ute veterinär och massör för att kolla på henne, det ser bra ut. Vi har tricktränat och kört WE vilket hon tycker är roligt och vi har en bra kontakt med varandra. Hon är hur trevlig som helst när hon är på humör och sjukt arbetsvillig. Men hon håller fortfarande på och går emot skänkeln när hon känner för det. Det handlar bara om ett inlärt beteende och jag får inte bukt med det. I två år har jag aldrig låtit henne vinna när hon tjurar, vi har alltid avslutat när hon är duktig. Jag rider med väldigt lite underskänklar eftersom det är så hon behöver bli riden för att med lite tur ens överväga att svara på skänklarna när hon blir tjurig. Men hon får fortfarande sina perioder. Och jag behöver bara skriva av mig.
Tack för ni orkade läsa! Har någon några idéer eller tips får ni jättegärna skriva det. Uppskattas verkligen! Hur har ni hanterat tjuriga hästar och fått dom att vilja arbeta med er?
Mvh
En mycket uppgiven tjej med en envis häst
La till spöet en gång då hon inte tog skänkeln och genast hade ridhussargen ett nytt märke. Dock var hon inte ovillig till arbete på något sätt och gillade men det var lätt att misstolka hennes signaler på att hon hade ont från att hon tyckte ryttaren gjorde fel som inte lät henne bestämma.
