Tråden om lönearbete utbruten ur normbrytande livstil

Vad vill du göra istället? Som jag uppfattar dig gillar du inte att arbeta eller möjligen inte just det arbeta du har idag. Om man bortser från vad som är praktiskt sett möjligt, hur skulle du då vilja leva och spendera dagarna om du slapp arbetet? Och skulle befolkningen i stort kunna leva på det viset?
Jag tycker om mitt jobb men mår inte alltid så bra att jag känner att det fungerar för mig att arbeta på det sättet som samhället är konstruerat för. De dagar som jag vaknar och mår sämre/är trött skulle jag kunna tänka mig att göra något mer vilsamt alternativt komma till jobbet senare tex efter lunch. Nu har jag inte råd att jobba mindre än de 75% som jag redan arbetar och har med knapp nöd att hålla mig på den låga nivån av arbete som jag har.
 
Men skulle du kunna leva med att hela livet var sådär organiskt? Alltså att bussen kom när bussföraren hade lust, att affären var öppen när personalen känner för det, att läraren bara är i skolan ibland, att man aldrig vet om det kommer finnas läkare på sjukhuset?

Fyrkantigheten skapas ju av att andra vill kunna förutse och lita på när man kommer göra sitt jobb. Det är en stor anledning till att arbete ofta är bundet i tid. Sen har olika arbeten olika stort inslag av det, men tjänster, som konsumeras och produceras samtidigt, blir ju i regel som ett resultat av det fyrkantiga tidsmässigt. Producerar man varor så kan det vara lite mer flexibelt, såvida inte produktionen kräver att mer än en person behövs för att göra jobbet, och de två (eller fler) behöver koordinera sitt arbete.
Jag vet inte, men i på vissa platser brukar man inte tid som vi gör i Väst, bussen kommer tillexempel någon gång under dagen (kanske) människor kommer till möten några timmar efter utsatt tid (kanske). Min svärmor som är från chileslandsbyggd berättade att när hon var liten gick man inte efter klockan alls utan folk gick upp när tupparna gal tredje gången (det gör de ju när solen går upp). Man levde mer efter dygnets förutsättningar än vad vi gör nu. Är det vi gör nu verkligen den mest ultimata metoden för hälsa och energitillgång?
 
Skulle säga att lönearbete betyder att arbetsköpare kapitaliserar på mervärdet som arbetaren skapar. Postindustrialisering alltså.

Arbetsköparen identifierar värden och ser till att det finns förutsättningar för arbetaren att skapa något värde alls och tar dessutom risken att binda sig till att betala lön utan att veta vad utfallet kommer att bli.

Det finns andra organisationsformer där man delar ägandet - och därmed riskerna fullt ut. Det är oftast inte arbetare speciellt villiga att vara med på jämfört med att ha ett lönekontrakt.
 
Så nä, från mitt perspektiv är det inte ”jäkligt off” att fundera på om det är lönearbete man ägnar sig åt när man t ex är anställd och får lön på en ideell förening eller som offentliganställd. Det är inte självklart att det inte är det. Väldigt stora delar av arbetsmarknaden blir ju inte lönearbete, med den definitionen.
Jag svarade från början på detta:
Menar du att det är nytt att vara anställd, eller att det är nytt att andra betalar en för att göra något?

”Lönearbete” tänker jag betyder just att en annan människa betalar en för något man gjort eller kommer göra. Arbete mot ersättning av något slag. Den betalningen behöver ju inte vara i pengar, den kan ju vara i form av potatis eller eget arbete eller vadsomhelst som man tycker är värt något.

Det kan ju inte vara särskilt nytt? Eller ja, det beror ju på vilket perspektiv man har, men tiotusentals år gammalt i alla fall.
Du beskriver i princip handel och det är ju inte riktigt samma sak som lönearbete. Finns väl ingen teoribildning där det inte görs någon skillnad på anställning och byteshandel?

Även ideella föreningar och offentliga sektorn producerar ju oftast mervärde och det anses normalt! Det blir ju lätt så i ett kapitalistiskt samhälle. Alltså är den marxistiska förståelsen av arbetare applicerbar även på dem som är anställda där.
 
Jag vet inte, men i på vissa platser brukar man inte tid som vi gör i Väst, bussen kommer tillexempel någon gång under dagen (kanske) människor kommer till möten några timmar efter utsatt tid (kanske). Min svärmor som är från chileslandsbyggd berättade att när hon var liten gick man inte efter klockan alls utan folk gick upp när tupparna gal tredje gången (det gör de ju när solen går upp). Man levde mer efter dygnets förutsättningar än vad vi gör nu. Är det vi gör nu verkligen den mest ultimata metoden för hälsa och energitillgång?
Om man tänker sig att vår hälsa t ex blir bättre av tillgång till modern sjukvård, så behöver i alla fall en del arbeta efter klockan.

Men om väckarklockan på morgonen är en tupp eller en iPhone är väl mer en praktisk fråga? Tuppen gol ju när solen gick upp, och när solen hade gått upp fanns förutsättningarna för att börja jobba. Om jag ställer telefonen så att den ringer när solen går upp, eller jag har en tupp som gal när solen har gått upp spelar mindre roll, poängen är att det inte är jag själv som bestämmer när jag har lust att stiga upp och börja jobba, utan omvärlden.

Tillgången till artificiellt ljus säger man ju är en av de största omvälvningarna i livsstil och arbetsliv, iofs. Jag tror det gör större skillnad om jag kan strunta i när solen går upp, för jag har lampor som gör att jag kan bestämma själv när på dygnet jag vill jobba.

Jag tänker att man kanske inte heller ska romantisera det enkla, fattiga livet utan moderna bekvämligheter och tillgång till andras kunskap. Även om vårt liv såklart inte heller är oproblematiskt.
 
Jag svarade från början på detta:

Du beskriver i princip handel och det är ju inte riktigt samma sak som lönearbete. Finns väl ingen teoribildning där det inte görs någon skillnad på anställning och byteshandel?

Även ideella föreningar och offentliga sektorn producerar ju oftast mervärde och det anses normalt! Det blir ju lätt så i ett kapitalistiskt samhälle. Alltså är den marxistiska förståelsen av arbetare applicerbar även på dem som är anställda där.
Jo, det är klart det finns. Teorier om hur marknader fungerar, t ex. Alltså marknadssociologi. Eller social exchange theory. Där skulle man betrakta skillnaden mellan byteshandel och anställning som mindre viktig än att båda handlar om att byta saker mot varandra. Arbete mot pengar eller potatis mot morötter, det är samma fenomen i grunden. Man kan t ex förklara delar av hur arbetsmarknaden fungerar genom att studera en torghandel där det säljs grönsaker.
 
Jag möter det uteslutande bland tydligt privilegierade personer.

Jag möter det ofta från typ frilansande konstnärer/kreatörer som inte är speciellt priviligierade ekonomiskt (om det var det du syftade på när du skrev ”priviligierade”). Jobb 8-17, klassisk karriär och arbetsliv lockar generellt inte denna grupp, enligt min erfarenhet.
 
Första delen av ditt inlägg tycker jag går över gränsen (och jag har intr någonstans läst @Petruska som att hon inte trivs på sitt jobb, man kan vara kritisk mot lönearbete utan att vantrivas på sin arbetsplats. Man kan till och med förena det med att både i det stora hela trivas på arbetsplatsen och vara duktig och uppskattad på sitt jobb :grin:)

Andra delen av inlägget: man skulle ju kunna tänka sig att människor har en inre motivation att uträtta saker för varandra utan ”ersättning”. Jag säger inte att jag tror att vi kommer att landa i ett ersättningslöst samhälle, men jag säger att det är enögt att blunda för att det vore möjligt i större utsträckning än idag.
Nu läste jag mina inlägg i den andra tråden. Jag hade inte skrivit att jag inte gillar mitt jobb. Troligen för att det inte vore sant. Just de tre sista dagarna tex, har jobbet varit roligare än ledighet ofta är.

Det hindrar inte att jag är skeptisk till hela grejen, som vi känner den.

Av mina inlägg är över hälften såna där jag ber andra sluta tjata och sluta vara taskiga.
 
Inte lusläst hela tråden. Men för mig är det avlönade arbetet även ett sätt att t ex kunna ha häst utan att behöva betala det i fysiskt arbete. Istället för att behöva skörda höet med fysisk kraft kan jag köpa det odlade och skördade höet.

Byta tjänster i all ära men jag tror inte på att man kan skapa ett samhälle där alla har lika attraktiva tjänster så ett fullt utbyte sker.

Däremot möter jag en hel del kommentarer att jag inte jobbar exakt som det jag är utbildad som. Dels pga att det allmänt verkar störa, dels för det skulle innebära högre lön. Och jag skulle inte tacka nej till högre lön - men jag tackar nej till resten det skulle medföra. Ökad arbetstid osv.
 
Inte lusläst hela tråden. Men för mig är det avlönade arbetet även ett sätt att t ex kunna ha häst utan att behöva betala det i fysiskt arbete. Istället för att behöva skörda höet med fysisk kraft kan jag köpa det odlade och skördade höet.

Byta tjänster i all ära men jag tror inte på att man kan skapa ett samhälle där alla har lika attraktiva tjänster så ett fullt utbyte sker.

Däremot möter jag en hel del kommentarer att jag inte jobbar exakt som det jag är utbildad som. Dels pga att det allmänt verkar störa, dels för det skulle innebära högre lön. Och jag skulle inte tacka nej till högre lön - men jag tackar nej till resten det skulle medföra. Ökad arbetstid osv.

Oftast innebär högre lön att man har råd att vara ledig mer. Så funkar det ofta i min bransch i alla fall. Arbetstid brukar man kunna styra mycket själv och få betalt därefter.
 
Jo, det är klart det finns. Teorier om hur marknader fungerar, t ex. Alltså marknadssociologi. Eller social exchange theory. Där skulle man betrakta skillnaden mellan byteshandel och anställning som mindre viktig än att båda handlar om att byta saker mot varandra. Arbete mot pengar eller potatis mot morötter, det är samma fenomen i grunden. Man kan t ex förklara delar av hur arbetsmarknaden fungerar genom att studera en torghandel där det säljs grönsaker.
Jo men generellt anses det finnas skillnader, inte att det är exakt samma sak.

Oavsett så pratar vi de basala grunderna i kapitalismen. Sånt som alla skriver under på. Är rätt säker på att det var kapitalismen @pollex syftade på.
 
Andra delen av inlägget: man skulle ju kunna tänka sig att människor har en inre motivation att uträtta saker för varandra utan ”ersättning”. Jag säger inte att jag tror att vi kommer att landa i ett ersättningslöst samhälle, men jag säger att det är enögt att blunda för att det vore möjligt i större utsträckning än idag.

Jag skulle säga att jättemånga människor gör en massa saker för sina medmänniskor - på stor och liten skala - utan att få en mätbar ersättning för det. Och jag kan inte föreställa mig att samhället skulle fungera annars!

De ekonomiska teorierna om hur människor fungerar visar sig ju sällan stämma i verkligheten, hur gärna kapitalisterna än vill.
 
Petruska skrev i den förra tråden att hon inte gillar sitt jobb, jag fortsatte diskussionen därifrån, den här tråden är ju en fortsättning på ett prat som började där.

När det gäller möjligheten att förlita sig på altruism, så tänker jag att det finns flera krux med det. Ett är att det är reciprocitet som utmärker mänskligt beteende mer än altruism, i allmänhet. Just reciprocitet vs altruism vs egennytta är ju sånt som går att studera rätt, så det har man gjort. På längden och tvären, på olika platser i världen, med olika metoder, vid olika tidpunkter. Och kommit fram till att det är vanligare med återgäldande (reciproct) beteende än altruistiskt. Gåvologiken (skyldighet att ge, skyldighet att ta emot, skyldighet att ge tillbaka) är ett dominerande sätt att fungera, verkar det. Det är såpass starkt att man lär behöva förbjuda det i lag om man vill att återgäldande beteende ska upphöra, och vill vara säker på att det verkligen upphör. Jag tror nästan det kan vara omöjligt faktiskt, det verkar vara ett sånt grundläggande mänskligt drag. Lite på nivån att förbjuda fysisk kontakt.

Ett annat är då skulle ju alla typen av byten och handel bli omöjliga, och man skulle därför bli väldigt utlämnad till andras välvilja. Om det inte får förekomma någon form av ersättning, så innebär det också att du inte kan öka incitamentet för andra att göra saker för dig utöver din tacksamhet när du får det du ber om. Vilket absolut är ett incitament, men är det tillräckligt starkt för att man ska kunna lita på att man regelbundet får allt man behöver (mat, vård, tak över huvudet)?

Jag har läst den andra tråden också och svarade utifrån det.

Jag har för övrigt inte nämnt altruism, utan skrev ”inre motivation” och menade just det.

Jag har också svarat att vi uppenbarligen inte har samma definition av lönearbete. När jag talar lönearbete ser jag ett specialfall av byte framför mig, inte byten och handel i allmänhet. Mer åt @Trani s håll även om jag inte kan påstå att jag är mer än allmänt orienterad om marxism.
 
tänker vidare.

Som jag ser det så gör jag saker för att få något i utbyte. Jag jobbar massor ideellt och har gjort så hela livet. Det gör jag för att det är så välavlönat. Jag får gemenskap, uppskattning, nya kunskaper och lär känna nya vänner.

De jobb jag haft har alla på något sätt gett mig något. Pengar är bara en del av det.
Men pengarna gör mig kapabel att betala skatt som går till det vi bekostar gemensamt. När jag och grannen byter växter, grönsaker, potatis och grejor så är det vinnande bara för oss men det jag tjänar i pengar som beskattas gör att det sociala skyddsnätet fungerar, att mitt barn fick gå i skolan, att kulturen i kommunen lever och frodas - m.m. m.m.

Jag ser inte jobb som något annorlunda än det jag i övrigt gör. Jag får något tillbaka och jag ger till det gemensamma.
Möjligen är jag trångsynt men jag ser inte hur samhället skulle kunna fungera utan att vi betalar varandra i beskattade pengar.

Bara för att vara tydlig så är det inte det faktum att pengar byter ägare som gör mig skeptisk till lönearbete :).
 
Om man tänker sig att vår hälsa t ex blir bättre av tillgång till modern sjukvård, så behöver i alla fall en del arbeta efter klockan.

Men om väckarklockan på morgonen är en tupp eller en iPhone är väl mer en praktisk fråga? Tuppen gol ju när solen gick upp, och när solen hade gått upp fanns förutsättningarna för att börja jobba. Om jag ställer telefonen så att den ringer när solen går upp, eller jag har en tupp som gal när solen har gått upp spelar mindre roll, poängen är att det inte är jag själv som bestämmer när jag har lust att stiga upp och börja jobba, utan omvärlden.

Tillgången till artificiellt ljus säger man ju är en av de största omvälvningarna i livsstil och arbetsliv, iofs. Jag tror det gör större skillnad om jag kan strunta i när solen går upp, för jag har lampor som gör att jag kan bestämma själv när på dygnet jag vill jobba.

Jag tänker att man kanske inte heller ska romantisera det enkla, fattiga livet utan moderna bekvämligheter och tillgång till andras kunskap. Även om vårt liv såklart inte heller är oproblematiskt.
Nej för tuppen går inte upp förrän solen gjort det det betyder att dygnet blev kortare under den mörka perioden av året, så ser inte klockan ut för oss. Jag var och lyssnade på en sömnforskare som hävdar att just belysning är till stor del av ondo för oss eftersom det påverkar vår sömn så mycket. Att vi i stor sett alla lever med en störd sömnrytm= 24 h dygnet passar egentligen inte någon. För mig är det jättestor skillnad på att få vakna av mig själv eller att vakna för att någon annan bestämt att det måste jag göra. När jag läste om personlig effektivitet så handlade mycket om att göra saker när man själv har som mest energi vilket i sin tur beror på individen. Morgon människor har oftast bäst energi och fokus på morgon och fm medan kvällsmänniskor har mest energi och fokus på em och kväll.
 
Sedan är det ju så att många arbeten inte alls handlar om att hjälpa andra, säljande arbeten, reklam etc handlar ju oftast om att kränga prylar som folk klarar sig utmärkt utan, som genererar miljöförstöring och energiåtgång och som mång och mycket är producerat under mycket trista förhållanden. Den som köper dem för dessutom sämre ekonomi. Den som gynnas är ju en person långt bort som får mer pengar än hen behöver. Så en hel del arbeten skulle kunna skalas bort om vi nu enbart pratar om att hjälpa varandra.
 
Men att diskutera kring och kunna problematisera måste inte nödvändigtvis leda till en lösning. Den lösning vi har kanske inte är den bästa lösningen utan den vi orkat tänka ut.

Jag har inte efterlyst den "bästa" lösningen, jag är intresserad av vilken lösning som helst som ni klurat fram, så hit me, jag är väldigt nyfiken! Jag själv kan inte komma på det nämligen, jag löst inte ekvationen.

För mig är det nog mer 60-75% av mina arbetsdagar som är så där och olusten till arbetet som företeelse är kopplat till det. Det är stelheten i arbetslivet som gör det, skapar det där obehaget eftersom man själv är organisk och måendet fluktuerande. En rund kloss i ett fyrkantigt hål.

Jag har också dagar när jag inte alls känner för att gå till jobbet. Men det här manana som du beskriver i ett inlägg om att bussen kanske kommer för chauffören kanske ville gå upp- hur fungerar dessa samhällen, om du tänker efter? Om jag och mina kollegor skulle välja att kanske inte gå till jobbet en dag, vem ska då ta hand om dig eller dina anhöriga om ni blir sjuka? Skulle det då kännas ok med ett läkaren kommer kanske kanske inte? Den som hämtar blodpåsar för transfusion kanske finns där, kanske inte så den dagen är en taskig dag att råka ut för en olycka? Jag har svårt att inte problematisera det där. Jag tror att väldigt många av oss skulle vilja kunna skippa jobbet dagar när det känns segt, eller ta sovmorgon lite hur som, men jag tror också att många gärna skulle vinna på lotto eller ha solsken varje midsommar. Jag ser inte den praktiska förankringen dock eller att allt är samhällets fel. Enklare samhällen utan fungerande sjukvård, infrastruktur etc har ju med råge sina problem, det är ju ingen idyll där alla sover när de vill och allt ändå funkar friktionsfritt.


Nej inget av det är lönearbete på det (gängse) sätt jag utgår från att vi diskuterar det. Det vet väl du som är samhällsvetare?

Vad är det gängse? Jag har sett drösvis med tolkningar.. jag själv tolkar det som lön för arbete=lönearbete. :angel: Tror det där är olika från användare till användare, inte så snyggt att dissa de som har annan tolkning än du kanske..? /naturvetare och därmed kanske ursäktad :angel:

Nej för tuppen går inte upp förrän solen gjort det det betyder att dygnet blev kortare under den mörka perioden av året, så ser inte klockan ut för oss. Jag var och lyssnade på en sömnforskare som hävdar att just belysning är till stor del av ondo för oss eftersom det påverkar vår sömn så mycket. Att vi i stor sett alla lever med en störd sömnrytm= 24 h dygnet passar egentligen inte någon. För mig är det jättestor skillnad på att få vakna av mig själv eller att vakna för att någon annan bestämt att det måste jag göra. När jag läste om personlig effektivitet så handlade mycket om att göra saker när man själv har som mest energi vilket i sin tur beror på individen. Morgon människor har oftast bäst energi och fokus på morgon och fm medan kvällsmänniskor har mest energi och fokus på em och kväll.

Så är det absolut för min del. Jag har klarat att vara lönearbetade ändå- jag har tagit mycket kvällspass, det stämmer med min rytm. Dock har tveklöst projektet att bli förälder varit det som pajat min dygnsrytm betydligt mer än ngt jobb, med en knodd som tycker att 05.30 är morgon. Många av de jag känner tycker att jobbet nästan är avkopplande jämfört, särskilt om man för tillfället kanske är den förälder som får sova medan den andra är ledig med barn.. Så det är ju inte bara förvärvsarbete som kan paja sömnen. Och man kan ju i vissa fall välja jobb efter sådant som passar en.
 
Jo men generellt anses det finnas skillnader, inte att det är exakt samma sak.

Oavsett så pratar vi de basala grunderna i kapitalismen. Sånt som alla skriver under på. Är rätt säker på att det var kapitalismen @pollex syftade på.
Ingenting är ju exakt samma sak som något annat. Det finns alltid skillnader. Frågan är väl snarare hur betydelsebärande de är.

Så nej, den definition av lönearbete som du har är inte den enda jag sett, eller ens den gängse oavsett teoritradition. All teori är ju inte makroteori.
 
Jag tänkte just på frågan om dagsrytm nu när jag har varit ridlägermamma ( ideell insats för ridhuskort) ett antal kvällar/ nätter. Jag är tydligen som mest aktiv med hemmaarbetet efter kl 19 vilket har gjort att jag varit totalt improduktiv (?!) hemmavid de sista dagarna då jag befunnit mig på ridklubben från 20 och framåt.
Jag är glad och tacksam över mitt ordinarie jobb som låter mig själv styra upp de tidpunkter där jag verkligen kan ge järnet istället för att kräva en exakt och jämn fördelning under dagen.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Ännu en tråd om hundfoder
  • Uppdateringstråd 29
  • Black & tan?

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp