Tråden om lönearbete utbruten ur normbrytande livstil

Ja var kommer pengar ifrån ursprungligen? Det är ju inte precis som att pengar är en naturresurs. De är ju påhittade. Vi kan väl hitta på att vi har tillräckligt med pengar så att alla kan få en basinkomst.

Det är ju en naiv förenkling av hur det ekonomiska systemet fungerar.

Jag skulle säga att det är omöjligt för oss att göra något radikalt annorlunda, utom möjligtvis då att isolera oss helt i ett eget system, vilket vore horribelt. Rådande världsordning är marknadsekonomi och ännu finns ingenting som visat sig fungera bättre. Vilket inte betyder att det inte finns bättre system, eftersom vi ser negativa följder av marknadsekonomin (i den stil den finns idag) i form av stora ägarkoncentrationer.

Med tanke på hur vi belastar planeten och en ökande befolkning så bör vi dock ägna ganska signifikant tankeförmåga i hur vi tillsammans kan reformera det ekonomiska systemet på ett sätt som gör det hållbart även förbi år 2100. Men det är liksom inte en lokal eller regional fråga.
 
Oftast innebär högre lön att man har råd att vara ledig mer. Så funkar det ofta i min bransch i alla fall. Arbetstid brukar man kunna styra mycket själv och få betalt därefter.
Konstigt nog känner jag till fler som är personliga assistenter på deltid, än högutbildade och högavlönade som gör det. (Jag själv är dock ett undantag.) Dvs, jag observerar snarast det motsatta.
 
Ja var kommer pengar ifrån ursprungligen? Det är ju inte precis som att pengar är en naturresurs. De är ju påhittade. Vi kan väl hitta på att vi har tillräckligt med pengar så att alla kan få en basinkomst.

Nej, det kan vi inte hitta på.
Då får vi hyperinflation...

Pengars värde bygger ju på en överenskommelse (hittepå om du så vill) om värde.
Man såg ju vad som hände i Tyskland när de bara tryckte mer pengar under mellankrigstiden. Papperspengar som blev helt värdelösa.

Dessutom, när vi lever i en globaliserad värd med internationell marknad och internationella kontakter, kan inte Sverige strunta i vad som händer i omvärlden.
Vi lever ju i väldigt stor utsträckning på importerade varor.

Tjänstesektorn - ja, man kanske kan tänkas fantisera om att hela Sverige skulle bestå av en enorm tjänstesektor, för att bli internationellt oberoende.
Men som sagt, det funkar inte.
 
Konstigt nog känner jag till fler som är personliga assistenter på deltid, än högutbildade och högavlönade som gör det. (Jag själv är dock ett undantag.) Dvs, jag observerar snarast det motsatta.

Sant.
Det verkar ju tyvärr vara svårt att få heltidstjänst inom vissa yrken - även om man skulle vilja ha det. Därav den gamla socialdemokratiska käpphästen om rätt till heltidsjobb.
 
Konstigt nog känner jag till fler som är personliga assistenter på deltid, än högutbildade och högavlönade som gör det. (Jag själv är dock ett undantag.) Dvs, jag observerar snarast det motsatta.

Men är det självvalt? Jag menar att högre lön ger större frihet att själv bestämma hur mycket man vill jobba, snarare än tvärtom.
 
Men är det självvalt? Jag menar att högre lön ger större frihet att själv bestämma hur mycket man vill jobba, snarare än tvärtom.
Jag upplever nog att hög lön i många fall är en följd av antingen övergripande ansvar för att verksamheten fungerar (se till att man har bra lösningar på allt och hantera problem även när man är "ledig" = tidskrävande) eller hög kompetens (kräver mycket tid på jobbet för att bibehålla och utveckla kompetensen)
Rent ekonomiskt kanske en högre lön ger möjlighet att jobba mindre, men jag tror det är svårt att uppnå högavlönade tjänster utan att ägna mycket tid åt jobbet.
 
Konstigt nog känner jag till fler som är personliga assistenter på deltid, än högutbildade och högavlönade som gör det. (Jag själv är dock ett undantag.) Dvs, jag observerar snarast det motsatta.
När jag jobbade på schema var jag tvungen att jobba deltid (75%) för att få lucka i schemat och få ihop det. Idag med en tjänst med högre lön och flextid kan jag ha mer arbetstid per vecka. Jag kan både flexa och jobba hemma och ändå få ihop mina timmar. Om några år är jag kanske till och med uppe i heltid :) Jobbar 90% nu.
 
När jag jobbade på schema var jag tvungen att jobba deltid (75%) för att få lucka i schemat och få ihop det. Idag med en tjänst med högre lön och flextid kan jag ha mer arbetstid per vecka. Jag kan både flexa och jobba hemma och ändå få ihop mina timmar. Om några år är jag kanske till och med uppe i heltid :) Jobbar 90% nu.
Ja, strikta scheman kommer du aldrig att se mig jubla över. Jag fattar ju att de behövs tex i vården, och jag har jobbat så. Men inte sjutton ingav det en känsla av att ha makt över livet.

De högre tjänsterna med de högre lönerna, är såvitt jag vet vanligtvis så sett mindre styrda, tidsmässigt, men de jag har sällan sett dem kräva mindre tid. Det är väl snarare möjligen så att man då kan styra sin arbetstid lite mer, och kanske även i viss mån var man jobbar (tex hemifrån vid behov), men sällan så att man faktiskt jobbar mindre. Så ser det ut kring mig, i alla fall. (Själv har jag tex förtroendetid, samt jobbar 85%. Det är helt upp till mig att hålla arbetstiden nere så att det faktiskt blir något som liknar 85%.)
 
Ja, strikta scheman kommer du aldrig att se mig jubla över. Jag fattar ju att de behövs tex i vården, och jag har jobbat så. Men inte sjutton ingav det en känsla av att ha makt över livet.

De högre tjänsterna med de högre lönerna, är såvitt jag vet vanligtvis så sett mindre styrda, tidsmässigt, men de jag har sällan sett dem kräva mindre tid. Det är väl snarare möjligen så att man då kan styra sin arbetstid lite mer, och kanske även i viss mån var man jobbar (tex hemifrån vid behov), men sällan så att man faktiskt jobbar mindre. Så ser det ut kring mig, i alla fall. (Själv har jag tex förtroendetid, samt jobbar 85%. Det är helt upp till mig att hålla arbetstiden nere så att det faktiskt blir något som liknar 85%.)
Men det är kanske därför yrken med lägre lön oftare har arbetare som jobbar deltid. Helt enkelt för att få ihop det.
 
Vet inte om jag uppfattat tråden rätt men menar ni att karriär, hög position i arbetslivet etc som norm värderas högt?
Jag tror absolut att det är väldigt viktigt i vissa kretsar men likväl är det i andra kretsar nästan lite ”fult” att lönearbete och framförallt att fokusera all in på karriären och att klättra på karriärstegen. Där ses det lite som att folk är ”lurade” karriärister och det anses nästan lite ”oskönt” och att ”folk borde slappna av” liksom

Jag möter det ofta från typ frilansande konstnärer/kreatörer som inte är speciellt priviligierade ekonomiskt (om det var det du syftade på när du skrev ”priviligierade”). Jobb 8-17, klassisk karriär och arbetsliv lockar generellt inte denna grupp, enligt min erfarenhet.

Så... priviligerade människor som sparkar på andra priviligerade människor.
 
Egentligen är det lite taskigt också. Jag är bättre än vissa av mina kollegor på vissa saker. Det gör att jag får en roligare tjänst och en högre lön. De har inte den möjligheten att få den tjänsten och den lönen helt enkelt för att de inte klarar av mer.

Vissa kan aldrig ens få möjligheten.

Jag har aldrig tidigare sett det så, men det bara slog mig när jag läste ditt inlägg.

Men för rättvisans skull måste jag avslöja att jag är kommunal tjänsteman och har egentligen ingen hög lön även om jag tjänar mer än min rumskompis :D

Och jag har absolut inte kapacitet för att ta mig till jobb med hög lön!

Det här hade jag kunnat skriva exakt. Fast jag har ingen rumskompis. Jag tycker de olika utmaningarna i mitt jobb är skitroliga, flera av mina kollegor stönar över att dom måste hålla ordning i förråd och andra utrymmen- jag gillar det.
Mina kollegor tycker det är tråkigt att stöka i köket på jobbet - jag ser det som ett tillfälle att tjöta med kidsen.
Mina kollegor VILL jobba med projekt - men sätter inte igång. Och så vidare.
Jag hittar något kul, frågar chefen, får ok och kör på. Mina kollegor undrar varför jag får göra kul grejer.
Jag peppar dom - dom har hög kapacitet och är enligt mig skärptare än vad jag är.
Men jag vill inte vidare, dom går och väntar på att bli upptäckta. Tragiskt blir det.
Och jag får bättre lön (i min yrkeskategori helt ok) och får ännu större frihet att göra ännu roligare grejer.
 
Oftast innebär högre lön att man har råd att vara ledig mer. Så funkar det ofta i min bransch i alla fall. Arbetstid brukar man kunna styra mycket själv och få betalt därefter.
Nja det variera nog mkt. Från mitt perspektiv innebär högre månadslön och högre utbildning mer arbetstid per vecka. Ekonomiskt är möjligheten att vara ledig möjligen större rent praktiskt, dvs man har råd att vara ledig utöver betald semester (antar att det är icke-betald semester du syftar på?). Men rent jobbmässigt finns ofta inte den möjligheten.

Jag är tex advokat och har, sett till medellönen i Sverige, en hög månadslön. Samtidigt jobbar jag i snitt ca 50 h/vecka, vissa veckor (då ofta 4-6 veckor i rad) kan jag jobba 60-75 h/vecka. Visst kan jag mer är många styra vilken tid jag kommer in till kontoret på morgonen (kan utan problem komma in kl 10 på morgonen), men detta gör endast att jag kommer få jobba senare. Och visst kan jag göra ärenden under ”arbetstid” eller gå ”tidigt” (dvs kl 16-17) om det behövs, men arbetet ska forfarande göras så den tiden får jag ta igen någon annan gång. Ser man sen till ”ledig tid” som helger och tiden efter att man lämnat kontoret för dagen eller för den delen semester så måste jag vara tillgänglig; dvs kolla och besvara mail samt jobba om ingen annan är på kontoret och kan hantera det. Det senare, att be någon annan hantera ett ärende i den mån det går, gäller semester och inte ev kvälls- eller helgjobb.

Sen vet jag att advokat/juristbrsnchen är något extrem vad gäller jobb. Övriga konsultbranscher är väl rätt liknande, men det finns absolut yrke med högre löner där man har en mer normal arbetstid. Dock skulle jag nog säga att desto mer normal arbetstid (dvs ”fast” 40 h/v) man har ju svårare synes det vara att styra över den egna arbetstiden.
 
Det här hade jag kunnat skriva exakt. Fast jag har ingen rumskompis. Jag tycker de olika utmaningarna i mitt jobb är skitroliga, flera av mina kollegor stönar över att dom måste hålla ordning i förråd och andra utrymmen- jag gillar det.
Mina kollegor tycker det är tråkigt att stöka i köket på jobbet - jag ser det som ett tillfälle att tjöta med kidsen.
Mina kollegor VILL jobba med projekt - men sätter inte igång. Och så vidare.
Jag hittar något kul, frågar chefen, får ok och kör på. Mina kollegor undrar varför jag får göra kul grejer.
Jag peppar dom - dom har hög kapacitet och är enligt mig skärptare än vad jag är.
Men jag vill inte vidare, dom går och väntar på att bli upptäckta. Tragiskt blir det.
Och jag får bättre lön (i min yrkeskategori helt ok) och får ännu större frihet att göra ännu roligare grejer.
Dina kollegor är jag på min gamla tjänst. Rätt person på rätt plats helt enkelt.

Förr kände jag att jag inte kom någonstans. Mina beslut rann bara ut i sanden eller ändrades på vägen. Jag kände att jag aldrig kunde påverka och gick mest omkring och var besviken och typ "hoppades på att bli upptäckt" :D

Sen träffade jag min nya AG och det sa klick direkt och de anställde mig på stående fot. Och jag springer i medvind och idéerna sprutar och det händer alltid något roligt :)
 
Nej, det kan vi inte hitta på.
Då får vi hyperinflation...

Pengars värde bygger ju på en överenskommelse (hittepå om du så vill) om värde.
Man såg ju vad som hände i Tyskland när de bara tryckte mer pengar under mellankrigstiden. Papperspengar som blev helt värdelösa.

Dessutom, när vi lever i en globaliserad värd med internationell marknad och internationella kontakter, kan inte Sverige strunta i vad som händer i omvärlden.
Vi lever ju i väldigt stor utsträckning på importerade varor.

Tjänstesektorn - ja, man kanske kan tänkas fantisera om att hela Sverige skulle bestå av en enorm tjänstesektor, för att bli internationellt oberoende.
Men som sagt, det funkar inte.
Länder är ju också ett märkligt hittepå.
 
Länder är ju också ett märkligt hittepå.
Ja, absolut. Men det är praktiskt samhällsmässigt att administrativt dela in världen i småbitar. Om vi vill ha demokrati t ex. En enda global demokrati tror jag skulle bli dysfunktionell, det blir ohanterligt stort. Nationalstaten är ju mer tveksam i så fall, men länder är rätt praktiskt.

Enkelt uttryckt så behöver pengamängden motsvara det värde vi producerar för varandra. Om vi ökar pengamängden utan att producera mer värde, så blir ju varje krona helt enkelt mindre värd = inflation. Hyperinflation slår stenhårt mot befolkningen och skapar misär för dem som inte kan öka sina inkomster, så de flesta länder försöker in i det längsta undvika det.
 
Grunnar lite på självförsörjning. Min pappa är uppväxt så. Föräldrar med småskaligt jordbruk och lite projektjobb.
Och det existerade ju ingen fritid... Vilket nog är det som stressar många idag. Att jobba 8 timmar och sköta hem etc klarar de flesta men ska man klämma in en meningsfull fritid känns det ju som att jobbet stjäl tid av en. För man vill lägga tiden på annat. Men fritid är ju rätt lyxigt egentligen...
 
Nja det variera nog mkt. Från mitt perspektiv innebär högre månadslön och högre utbildning mer arbetstid per vecka. Ekonomiskt är möjligheten att vara ledig möjligen större rent praktiskt, dvs man har råd att vara ledig utöver betald semester (antar att det är icke-betald semester du syftar på?). Men rent jobbmässigt finns ofta inte den möjligheten.

Jag är tex advokat och har, sett till medellönen i Sverige, en hög månadslön. Samtidigt jobbar jag i snitt ca 50 h/vecka, vissa veckor (då ofta 4-6 veckor i rad) kan jag jobba 60-75 h/vecka. Visst kan jag mer är många styra vilken tid jag kommer in till kontoret på morgonen (kan utan problem komma in kl 10 på morgonen), men detta gör endast att jag kommer få jobba senare. Och visst kan jag göra ärenden under ”arbetstid” eller gå ”tidigt” (dvs kl 16-17) om det behövs, men arbetet ska forfarande göras så den tiden får jag ta igen någon annan gång. Ser man sen till ”ledig tid” som helger och tiden efter att man lämnat kontoret för dagen eller för den delen semester så måste jag vara tillgänglig; dvs kolla och besvara mail samt jobba om ingen annan är på kontoret och kan hantera det. Det senare, att be någon annan hantera ett ärende i den mån det går, gäller semester och inte ev kvälls- eller helgjobb.

Sen vet jag att advokat/juristbrsnchen är något extrem vad gäller jobb. Övriga konsultbranscher är väl rätt liknande, men det finns absolut yrke med högre löner där man har en mer normal arbetstid. Dock skulle jag nog säga att desto mer normal arbetstid (dvs ”fast” 40 h/v) man har ju svårare synes det vara att styra över den egna arbetstiden.

Tja, det du uppger verkar bryta ganska flagrant mot arbetstids-LAGEN (se nedan), vilken gäller även jurister och advokater. Måste vara pinsamt att i ett sådant yrke inte klara att kunna följa lagen (menar alltså arbetsgivaren).

Jag har som sagt inte den upplevelsen, utan bland mina ingenjörskollegor så ger högre lön ofta det som behövs för att kunna gå ner en del i arbetstid. Men det är ju för att man är beredd att sänka sin inkomst mot att få mer ledigt med sin familj (som oftast är skälet). Men jag har haft underställda som bara gått ned i tid för sin egen skull, utan familj, inga konstigheter - 40h/vecka passar inte alla.

Noteras bör dessutom att syftet med övertid är att ta hand om "särskilda behov" som ska vara oförutsedda och svåra att hantera genom att ta in mer resurser. Man ska alltså i princip aldrig som AG tillåtas planera övertid för de anställda, utan att ha gjort allt som står i dess makt för att förhindra det genom att tillsätta mer resurser.

"
8 §
När det finns särskilt behov av ökad arbetstid, får övertid tas ut med högst 48 timmar per arbetstagare under en tid av fyra veckor eller 50 timmar under en kalendermånad, dock med högst 200 timmar under ett kalenderår (allmän övertid).

(Paragrafen ändrad genom 2011:740.)

8 a §
Övertid utöver allmän övertid får tas ut med högst 150 timmar per arbetstagare under ett kalenderår om det finns särskilda skäl för det och situationen inte har gått att lösa på annat rimligt sätt (extra övertid).

Extra övertid och allmän övertid får tillsammans inte överstiga 48 timmar per arbetstagare under en tid av fyra veckor eller 50 timmar under en kalendermånad.

(Paragrafen ändrad genom 2011:740.)
"
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp