För att inte förstöra stallys tråd mer än jag redan gjort startar jag en egen. Jag hoppas vi kan ha en saklig diskussion där vi håller oss till fakta utan att nämna tränare vid namn eller diskutera enskilda fall.
Jag älskar svensk travsport! Vi har hästar i världsklass, tränare som tycker om hästar, älskar sina jobb och gör jobbet bra, kuskar med stor begåvning och kunnig publik. Många människor i vårt land lever av sporten på ett eller annat vis. Ännu fler lever för hästarna… Svensk travsport har varit ganska fri från dopingfall men vad är det som håller på att hända?
När man väljer att ha djur medföljer ett stort ansvar. Väljer man att tävla om pengar med djuren blir ansvaret om möjligt ännu större. Hästarna kan inte välja själva utan måste skyddas. Ett av sätten att göra detta är att under inga omständigheter tillåta att medicinerade hästar tävlas. Vi måste ha nolltolerans i så stor utsträckning som möjligt. Naturligtvis måste gränsvärden finnas för kroppsegna substanser som även kan användas som mediciner. Dom kan ju av förklarliga skäl inte vara noll.
Som alla vet blir hästar sjuka och skadade. Då ska dom ju naturligtvis få den vård och medicinering dom behöver för att kunna bli friska för att SEDAN kunna tävla igen. Inte medicineras FÖR ATT kunna tävla… Detta är en av grundbultarna i vårt dopingreglemente.
I Sprintermästarens final i somras testades samtliga hästar, så även i söndags i Åbys Stora Pris. Jag tycker det är ett bra initiativ men i dessa lopp vet alla att om de kommer bland de tre främsta så blir det provtagning. INGEN kan vara så dum så man chansar då… Däremot i lopp 4 en vanlig torsdag på Åby, 40 000 kr i första pris, finns det någon som kan tänkas chansa då? Varje vanlig tävlingsdag dag tas 2-3 prov, ibland slumpvis utvalda, ibland beroende på hästens prestation. Varje tävlingsdag startar i runda slängar 90-120 hästar om man räknar med kvallopp och premielopp. Man behöver inte vara matematiker för att räkna ut att risken inte är jättestor... Vad skulle resultatet bli om samtliga hästar i lopp 3 och 9 testades på någon av banorna som tävlar ikväll? Alla negativa? Man vill tro det, eller hur?
Min tråd med undersökningen var för visa lite på att det inte tas så många dopingprov idag i vardagstravet. De allra flesta (alla?) positiva dopingprov i år och förra året har tagits i lopp där det inte är obligatoriskt med provtagning. Är detta en slump?
Om man ändå skulle åka in och vet att hästen har Finadyne i sig kan man ju sprida ut lite sånt i gästboxen man hade så är man genast ett offer och helt oskyldig… (Detta är bara en möjlighet, jag insinuerar INTE att det är så i aktuella "gästboxfall")
Finns det undersökningar gjorda på hur medicinrester smittar? Är dessa publicerade? Man kan se uttalanden om att det räcker att hästar går i samma hage som en som fått medicin, slickar på samma galler o.s.v. Vem har gjort undersökningarna och är de vetenskapligt utförda? Angående Ipren i gästboxar, ger en häst positivt prov på Ibuprofenrester om en människa som har ätit Ipren kissar i en box och hästen sedan äter detta strö? Varför finns det inga rester av kaffe, choklad, vallmofrön eller andra mediciner i hästens urinprov? Går dessa upp i rök i boxen innan hästen slickar i sig Iprenresterna? Det finns veterinärer som har fått förfrågan om dosering av Ipren till häst… Kan det vara så att det faktiskt används till hästar? Finns det andra läkemedel som innehåller Ibuprofen som kan tänkas användas?
Det är en självklarhet att gästboxen man får sig tilldelad ska vara ren. Allt annat är befängt. Enligt artikel i Travronden idag tas nu krafttag för rengöring av gästboxar. Bra!
Vem är det då som dopar? Jag har mycket svårt att tro att någon tränare med ordnad verksamhet gör detta. Jag VILL INTE tro att någon alls gör det medvetet… Ett positivt dopingfall är ett hårt slag för alla tränare, både genom domen, böter eller avstängning, och genom dålig publicitet. Men är det verkligen helt självklart att det inte finns NÅGON som gör det medvetet? Är det rimligt att tro att alla som tränar travhästar är helylle människor med hög etik och moral? Är man inte lite väl naiv då?
Är det rent sabotage av någon som vill hämnas en gammal oförrätt? Eller kan man tänka sig att hästägare ger sin häst lite smärtstillande för att det börjar bli dyrt med träningsavgifterna och den är har lite ont någonstans så den inte kan starta? Spelare som vet att den vinner hur lätt som helst om den är helt fräsch? Det är inte svårt att komma i närheten av en häst om man verkligen anstränger sig. Är det dåligt informerad personal som gör fel av okunnighet eller beror det på rent slarv? Ingen tränare kan ha total uppsikt över sina hästar alla dygnets timmar…
Som jag ser det är ett av problemen idag att travsverige de senaste åren har invaggats i en falsk säkerhet om att vi har en ren sport. För att hålla sporten ren måste hela tiden de ansvariga för planering av provtagning och analys försöka ligga steget före, nya metoder utvecklas o.s.v. Detta är otroligt kostsamt men detta måste få kosta, för alla inblandade vill väl komma till rätta med problemet?
Jag tycker det är viktigt att ventilera dessa frågor. Genom att föra en öppen dialog om problematiken kan man förhoppningsvis öka kunskapen och förståelsen, både om medicinering, karenstider och provtagning. Att tiga ihjäl problemet fungerar inte och att välja att inte se det gör inte att det försvinner, tvärtom. Äntligen verkar STC ha vaknat…
Detta är en del av mina tankar om detta ämne, hur går era funderingar?
Jag älskar svensk travsport! Vi har hästar i världsklass, tränare som tycker om hästar, älskar sina jobb och gör jobbet bra, kuskar med stor begåvning och kunnig publik. Många människor i vårt land lever av sporten på ett eller annat vis. Ännu fler lever för hästarna… Svensk travsport har varit ganska fri från dopingfall men vad är det som håller på att hända?
När man väljer att ha djur medföljer ett stort ansvar. Väljer man att tävla om pengar med djuren blir ansvaret om möjligt ännu större. Hästarna kan inte välja själva utan måste skyddas. Ett av sätten att göra detta är att under inga omständigheter tillåta att medicinerade hästar tävlas. Vi måste ha nolltolerans i så stor utsträckning som möjligt. Naturligtvis måste gränsvärden finnas för kroppsegna substanser som även kan användas som mediciner. Dom kan ju av förklarliga skäl inte vara noll.
Som alla vet blir hästar sjuka och skadade. Då ska dom ju naturligtvis få den vård och medicinering dom behöver för att kunna bli friska för att SEDAN kunna tävla igen. Inte medicineras FÖR ATT kunna tävla… Detta är en av grundbultarna i vårt dopingreglemente.
I Sprintermästarens final i somras testades samtliga hästar, så även i söndags i Åbys Stora Pris. Jag tycker det är ett bra initiativ men i dessa lopp vet alla att om de kommer bland de tre främsta så blir det provtagning. INGEN kan vara så dum så man chansar då… Däremot i lopp 4 en vanlig torsdag på Åby, 40 000 kr i första pris, finns det någon som kan tänkas chansa då? Varje vanlig tävlingsdag dag tas 2-3 prov, ibland slumpvis utvalda, ibland beroende på hästens prestation. Varje tävlingsdag startar i runda slängar 90-120 hästar om man räknar med kvallopp och premielopp. Man behöver inte vara matematiker för att räkna ut att risken inte är jättestor... Vad skulle resultatet bli om samtliga hästar i lopp 3 och 9 testades på någon av banorna som tävlar ikväll? Alla negativa? Man vill tro det, eller hur?
Min tråd med undersökningen var för visa lite på att det inte tas så många dopingprov idag i vardagstravet. De allra flesta (alla?) positiva dopingprov i år och förra året har tagits i lopp där det inte är obligatoriskt med provtagning. Är detta en slump?
Om man ändå skulle åka in och vet att hästen har Finadyne i sig kan man ju sprida ut lite sånt i gästboxen man hade så är man genast ett offer och helt oskyldig… (Detta är bara en möjlighet, jag insinuerar INTE att det är så i aktuella "gästboxfall")
Finns det undersökningar gjorda på hur medicinrester smittar? Är dessa publicerade? Man kan se uttalanden om att det räcker att hästar går i samma hage som en som fått medicin, slickar på samma galler o.s.v. Vem har gjort undersökningarna och är de vetenskapligt utförda? Angående Ipren i gästboxar, ger en häst positivt prov på Ibuprofenrester om en människa som har ätit Ipren kissar i en box och hästen sedan äter detta strö? Varför finns det inga rester av kaffe, choklad, vallmofrön eller andra mediciner i hästens urinprov? Går dessa upp i rök i boxen innan hästen slickar i sig Iprenresterna? Det finns veterinärer som har fått förfrågan om dosering av Ipren till häst… Kan det vara så att det faktiskt används till hästar? Finns det andra läkemedel som innehåller Ibuprofen som kan tänkas användas?
Det är en självklarhet att gästboxen man får sig tilldelad ska vara ren. Allt annat är befängt. Enligt artikel i Travronden idag tas nu krafttag för rengöring av gästboxar. Bra!
Vem är det då som dopar? Jag har mycket svårt att tro att någon tränare med ordnad verksamhet gör detta. Jag VILL INTE tro att någon alls gör det medvetet… Ett positivt dopingfall är ett hårt slag för alla tränare, både genom domen, böter eller avstängning, och genom dålig publicitet. Men är det verkligen helt självklart att det inte finns NÅGON som gör det medvetet? Är det rimligt att tro att alla som tränar travhästar är helylle människor med hög etik och moral? Är man inte lite väl naiv då?
Är det rent sabotage av någon som vill hämnas en gammal oförrätt? Eller kan man tänka sig att hästägare ger sin häst lite smärtstillande för att det börjar bli dyrt med träningsavgifterna och den är har lite ont någonstans så den inte kan starta? Spelare som vet att den vinner hur lätt som helst om den är helt fräsch? Det är inte svårt att komma i närheten av en häst om man verkligen anstränger sig. Är det dåligt informerad personal som gör fel av okunnighet eller beror det på rent slarv? Ingen tränare kan ha total uppsikt över sina hästar alla dygnets timmar…
Som jag ser det är ett av problemen idag att travsverige de senaste åren har invaggats i en falsk säkerhet om att vi har en ren sport. För att hålla sporten ren måste hela tiden de ansvariga för planering av provtagning och analys försöka ligga steget före, nya metoder utvecklas o.s.v. Detta är otroligt kostsamt men detta måste få kosta, för alla inblandade vill väl komma till rätta med problemet?
Jag tycker det är viktigt att ventilera dessa frågor. Genom att föra en öppen dialog om problematiken kan man förhoppningsvis öka kunskapen och förståelsen, både om medicinering, karenstider och provtagning. Att tiga ihjäl problemet fungerar inte och att välja att inte se det gör inte att det försvinner, tvärtom. Äntligen verkar STC ha vaknat…
Detta är en del av mina tankar om detta ämne, hur går era funderingar?
) Alltså, finns det inte kvar några rester har det troligen inte någon påverkan så då är det ingen mening att ha längre karenstid. Jovisst, det finns säkert undantag... Dessutom finns det ju karenstid på t.ex. akupunktur där det inte finns någon spårbarhet alls (eller?). 
