Treårig pojke död efter hundattack: "Älskade att vara runt djur"

Daniel Twigg, 3, attackerades av en hund på en gård i Rochdale, Storbritannien, i söndags. Pojken fördes till sjukhus men avled av sina skador. Polisen har gripit den 48-årige ägaren till djuret.
 
Så du menar att för det första låter myndigheten en hund som inte klarat röntgen gå igenom lämplighetstesterna, och för det andra lämnar de ut en driftstark arbetshund med den mentalitet det innebär, till en total nybörjare som du? Du har rätt i att det verkar farligt.

Dels har vi ett stort slöseri med skattepengar, eftersom det är totalt onödigt att lämplighetstesta en hund som inte är aktuell för tjänst pga av ledproblem. Dels har vi en upprörande brist på ansvar från myndighetens sida.
Den gick igenom testerna före röntgen.
Varför de gjorde så vet inte jag.
Den ansågs lämplig till just oss och det har gått alldeles utmärkt, tack.
Vi har inte haft några som helst problem över huvud taget och inte en endaste liten incident.
Hunden har varit hos oss i 7 år och var 13 månader då vi fick henne.
 
Första stycket gäller inte för skador som orsakas av en tjänstehund när en polisman eller vaktpost eller annan person som vid Försvarsmakten tjänstgör för bevakning eller för att upprätthålla ordning använder hund i tjänsten, om den skadelidande har betett sig på ett sådant sätt att det har varit motiverat att ingripa mot honom eller henne.

19 §

https://www.riksdagen.se/sv/dokumen...1150-om-tillsyn-over-hundar-och_sfs-2007-1150

(Rätt version denna gång.)
Väktarhundar står under samma regler som andra hundar i princip.
Vi har nödvärnsrätt i det här landet, så min hund får försvara mig. Jag får däremot inte skicka honom på folk.
 
Fast om någon av dem sagt att ni kan vara helsäkra på att er hund Aldrig kommer att bita vare sig katter, andra mindre hundar eller eventuellt människor känns det inte som om de är helt ärliga. Allt beror ju på situation.
Det har ju aldrig hänt.
Vi har haft hunden i 7 år och den har aldrig ens nafsat.
Vi har inte haft en endaste incident.
Förutom när jag precis i början inte lyckades med att kalla in den p.g.a. att min astma gav mig ett hostanfall som hindrade mig från att få fram ett ljud.
Vi fick hämta den hos grannen som inte var så glad, men det hände inga olyckor.
Efter det ser jag noga till att inhalera min astmamedicin innan jag går ut med hunden.
Det är ju bra att kunna prata när den skall få instruktioner.
Numera när vi känner varandra så kan jag klappa i händerna och peka på mina fötter så kommer den.
Det är en extra säkerhet med tanke på mina kassa lungor.
 
Den gick igenom testerna före röntgen.
Varför de gjorde så vet inte jag.
Den ansågs lämplig till just oss och det har gått alldeles utmärkt, tack.
Vi har inte haft några som helst problem över huvud taget och inte en endaste liten incident.
Hunden har varit hos oss i 7 år och var 13 månader då vi fick henne.
Om du har en hund av den kalibern skulle vi inte ha den här diskussionen. Du skulle förstå att en hund inte är ett sexårigt barn med päls, utan ett driftstyrt rovdjur, ett mycket kraftfullt sådant. En hund blir inte vad man gör den till, den blir vad generna har hårdkodat den till.
 
Väktarhundar står under samma regler som andra hundar i princip.
Vi har nödvärnsrätt i det här landet, så min hund får försvara mig. Jag får däremot inte skicka honom på folk.
Han får inte ge sig på bråkstakar bredvid dig i en folksamling. Det bråket lyder inte under nödvärn. Och du får inte låta honom tugga angriparen till köttfärs, det blir mer våld än nöden kräver.
 
Orkar inte läsa hela tråden, har bara skummat, men kommenterar ändå. Det är aldrig ett barns fel att det blir skadat av ett djur, totalt hjärtlöst att tänka så. Det är vårdnadshavares ansvar att barn och djur är säkra.

Nu kanske jag är hemskt fördomsfull, men det är ju inte förvånande att det är den typen av hund som dödat. Inte direkt första gången människa eller djur blir slaktat. Fattar inte syftet med att ha kamphund (CC kanske inte är sådan iofs?), finns väl ingen med behov av en. Men det finns ju å andra sidan även ett fall med en pomeranian som dödat en människa, men det händer ju inte flera gånger om år...

Och nej, det är klart att en hund eller häst som bitits (lindrigt alltså) inte behöver avlivas. Men om djuret attackerar och skadar en människa så allvarligt att den kan mista livet är det galet att inte avliva. Rent krasst är inget djur värd mer än ett människoliv.
 
Om du har en hund av den kalibern skulle vi inte ha den här diskussionen. Du skulle förstå att en hund inte är ett sexårigt barn med päls, utan ett driftstyrt rovdjur, ett mycket kraftfullt sådant. En hund blir inte vad man gör den till, den blir vad generna har hårdkodat den till.
Om det stämmer så är ju avlivning lämpligt på bitande hundar och vissa hundar direkt olämpliga att ha med sig i folksamlingar eller kollektivtrafiken.

Nu så tycker jag att åsikterna från er som anser er erfarna och duktigare än jag spretar.
Å ena sidan är tydligen alla hundar potentiellt livsfarliga samtidigt som de å andra sidan är helt ofarliga eftersom att ni har stenkoll på dem.
Och ändå så händer det att ett barn blir bitet till döds.
 
Det har ju aldrig hänt.
Vi har haft hunden i 7 år och den har aldrig ens nafsat.
Vi har inte haft en endaste incident.
Förutom när jag precis i början inte lyckades med att kalla in den p.g.a. att min astma gav mig ett hostanfall som hindrade mig från att få fram ett ljud.
Vi fick hämta den hos grannen som inte var så glad, men det hände inga olyckor.
Efter det ser jag noga till att inhalera min astmamedicin innan jag går ut med hunden.
Det är ju bra att kunna prata när den skall få instruktioner.
Numera när vi känner varandra så kan jag klappa i händerna och peka på mina fötter så kommer den.
Det är en extra säkerhet med tanke på mina kassa lungor.
Det har aldrig hänt förrän det händer. 🤷‍♂️ Visst kan och ska man lita på sina djur, men de har som sagt inte naturlig, framavlad, intränad eller inbankad spärr - bett kan hända, även allvarliga sådana. Det är deras sätt att kommunicera i vissa situationer helt enkelt. Jag tror större delen av hundägarna idag har haft hundar i sju-tio-tjugo år utan ett nafs, ändå händer ju "plötsligt" olyckor.
Jag har haft min hund i tolv år och hon har aldrig varit med om en medveten incident med människa heller, (däremot kom hon ju åt mig när hon var i slagsmål med min andra hund. Fullt naturligt det också.) det innebär inte att det inte kan hända när hon fyller femton. Jag känner mig trygg med att hon inte skulle bita mig eller en annan människa i vardagen, men du förmänskligar ju din hund genom att säga saker som "stensäker" och "skulle aldrig".
Det kan vara något så enkelt som en skada du inte upptäckt och du tar i henne på fel sätt (för visst är det en tik?).

Jag är för övrigt inte jätteerfaren som hundägare eller hundvetare, jag tycker bara att det är självklart.
 
Det har aldrig hänt förrän det händer. 🤷‍♂️ Visst kan och ska man lita på sina djur, men de har som sagt inte naturlig, framavlad, intränad eller inbankad spärr - bett kan hända, även allvarliga sådana. Det är deras sätt att kommunicera i vissa situationer helt enkelt. Jag tror större delen av hundägarna idag har haft hundar i sju-tio-tjugo år utan ett nafs, ändå händer ju "plötsligt" olyckor.
Jag har haft min hund i tolv år och hon har aldrig varit med om en medveten incident med människa heller, (däremot kom hon ju åt mig när hon var i slagsmål med min andra hund. Fullt naturligt det också.) det innebär inte att det inte kan hända när hon fyller femton. Jag känner mig trygg med att hon inte skulle bita mig eller en annan människa i vardagen, men du förmänskligar ju din hund genom att säga saker som "stensäker" och "skulle aldrig".
Det kan vara något så enkelt som en skada du inte upptäckt och du tar i henne på fel sätt (för visst är det en tik?).

Jag är för övrigt inte jätteerfaren som hundägare eller hundvetare, jag tycker bara att det är självklart.
Ja det är en tik.
Jag skulle inte missa en skada.
Och hon har aldrig ens markerat när jag skött om smärtsamma sår.
Lägger jag henne plats för sårskötsel så håller hon sig passiv. Hon gör som jag säger åt henne. Det är en oerhört följsam hund. Oftast så behöver jag bara antyda vad jag vill.
Hundar är till min förvåning så mycket enklare än hästar att dressera.
 
Ja det är en tik.
Jag skulle inte missa en skada.
Och hon har aldrig ens markerat när jag skött om smärtsamma sår.
Lägger jag henne plats för sårskötsel så håller hon sig passiv. Hon gör som jag säger åt henne. Det är en oerhört följsam hund. Oftast så behöver jag bara antyda vad jag vill.
Hundar är till min förvåning så mycket enklare än hästar att dressera.
Hur många människor tror du resonerat som du? Att de aldrig skulle missa, att hunden är så lydig, att ingenting kan gå fel, att de är ett ofelbart ekipade - och ändå går det fel? Det är ingen maskin du bor med.
Hunden har ju aldrig morrat, aldrig ens sett snett på barnet, katten eller hunden som bor i samma hushåll - och ändå går det fel. Jag tycker att du låter väldigt naiv, men lägger ned nu.
 
För alla er som tycker att ni är mycket bättre på hundar än vad jag är så vill jag nu beskriva min relation till vår hund.
Det är en schäfer och jag har fått mig berättat att detta är typiskt för just schäfer, men vad vet väl jag.

Hunden håller kontinuerligt reda på var jag är och väntar på order. Alltid. Tills att jag nästan blir knäpp.
Ute så följer hon mina rörelser för att läsa av signaler och lyssnar på vad jag säger. Jag kan t.ex. säga "gå till bilen" och då springer hon och sätter sig vid bakluckan till den bil hon åkte i senast (vi har flera). Om vi skall ta en annan bil så säger jag "fel bil" och då byter hon baklucka att vakta.
När jag jobbar ute så uppvaktar hon mig med sin boll tills att jag får nog och fräser "bilen - nu" samtidigt som jag pekar på bilen. Då så hoppar hon in i bilen och stannar där tills hon får tillstånd att hoppa ut.
(Ja vi har råkat glömma kvar henne där. Pinsamt värre. Hon var ganska så låg när vi äntligen hämtade henne.)

Nå är jag verkligen så skitdålig på hund som ni påstår?
 
Orkar inte läsa hela tråden, har bara skummat, men kommenterar ändå. Det är aldrig ett barns fel att det blir skadat av ett djur, totalt hjärtlöst att tänka så. Det är vårdnadshavares ansvar att barn och djur är säkra.
Tycker inte det är hjärtlöst så mycket som en komplex diskussion om huruvida barn någonsin kan sägas vara ansvariga för sina egna handlingar, och i så fall i vilken utsträckning. Jag kanske tolkar dig för bokstavligt, men du har ju till och med kursiverat 'aldrig'. Ett ganska starkt uttalande.

Kan vi inte enas om att barns agerande absolut kan och ofta är en bidragande faktor till att det går åt helvete i interaktionerna med djur, och att det tyvärr förekommer att barn beter sig väldigt grymt mot både djur och andra barn, på ett sätt som är svårt att förutse? Tror jag läste i en valpbok om en hund som bitit barnet i familjen och avlivats. Senare upptäcktes avbrutna pennor som barnet roat sig med att trycka ner i hundens öron.

Dessutom är det snarare regel än undantag att hundar bor i familjer där varken vuxna eller barn uppfattar och respekterar deras signaler. Ungefär varje 'gulliga' video på insta är ju ett rejält bett waiting to happen, utan att det på något sätt vore hundens fel. Snarare ser jag överallt, varje dag, gudomligt snälla och tålmodiga hundar som förgäves visar hur obekväma de är och med alla medel försöker avvärja konflikt, men ändå fortsätter få sina gränser överkörda och ändå inte biter. De är snällare än vi förtjänar.

Inga av dessa saker är väl hjärtlösa att påpeka? Visst är det föräldrars ansvar att förebygga bort risker, men även där finns det ju gränser för vad som är rimligt och görbart.
 
Om det stämmer så är ju avlivning lämpligt på bitande hundar och vissa hundar direkt olämpliga att ha med sig i folksamlingar eller kollektivtrafiken.

Nu så tycker jag att åsikterna från er som anser er erfarna och duktigare än jag spretar.
Å ena sidan är tydligen alla hundar potentiellt livsfarliga samtidigt som de å andra sidan är helt ofarliga eftersom att ni har stenkoll på dem.
Och ändå så händer det att ett barn blir bitet till döds.
Jag har inte sett att någon i den här tråden som hävdar att kraftfulla, driftstarka hundar är helt ofarliga eftersom föraren har total kontroll. Så det är nog bara du som tycker att åsikterna spretar. Däremot har många talat om för dig att barn (och vuxna) inte blir ihjälbitna ute på stan och på allmänna kommunikationsmedel.

De oerhört sorgliga händelserna inträffar oftast i hemmet eller på tomten, med hundar som är bekanta med offret. På det sättet är den 15-årige familjehemsplacerade pojken som blev ihjälbiten i Sverige ett typiskt fall, likaså det mycket unga barn som dog i Norge häromåret.

Vi stoppar alltså inga dödliga bitolyckor genom att förbjuda rejäla brukshundar på allmänna platser.
 
Hur många människor tror du resonerat som du? Att de aldrig skulle missa, att hunden är så lydig, att ingenting kan gå fel, att de är ett ofelbart ekipade - och ändå går det fel? Det är ingen maskin du bor med.
Hunden har ju aldrig morrat, aldrig ens sett snett på barnet, katten eller hunden som bor i samma hushåll - och ändå går det fel. Jag tycker att du låter väldigt naiv, men lägger ned nu.
Nej det där är intressant.
Vad är det som gör skillnaden mellan när det går fel och när det inte gör det?

Du missar att jag aldrig utsätter hunden för något som jag inte tror att den kan klara av. Den får t.ex. aldrig vara ensam med små barn då den i ren glädjeyra kan råka knuffa barnet så att det skadar sig. Hon väger 40 kg av ostyrig, livlig schäferkropp, allt flyger all världens väg när hon blir exalterad.
 
Nej det där är intressant.
Vad är det som gör skillnaden mellan när det går fel och när det inte gör det?

Du missar att jag aldrig utsätter hunden för något som jag inte tror att den kan klara av. Den får t.ex. aldrig vara ensam med små barn då den i ren glädjeyra kan råka knuffa barnet så att det skadar sig. Hon väger 40 kg av ostyrig, livlig schäferkropp, allt flyger all världens väg när hon blir exalterad.
Det som gör att det går fel är som sagt att folk är dåliga på att läsa hund, dåliga på att förstå hur arten hund fungerat och lever i en naiv tro att deras hund aldeles skulle bita.
 
För alla er som tycker att ni är mycket bättre på hundar än vad jag är så vill jag nu beskriva min relation till vår hund.
Det är en schäfer och jag har fått mig berättat att detta är typiskt för just schäfer, men vad vet väl jag.

Hunden håller kontinuerligt reda på var jag är och väntar på order. Alltid. Tills att jag nästan blir knäpp.
Ute så följer hon mina rörelser för att läsa av signaler och lyssnar på vad jag säger. Jag kan t.ex. säga "gå till bilen" och då springer hon och sätter sig vid bakluckan till den bil hon åkte i senast (vi har flera). Om vi skall ta en annan bil så säger jag "fel bil" och då byter hon baklucka att vakta.
När jag jobbar ute så uppvaktar hon mig med sin boll tills att jag får nog och fräser "bilen - nu" samtidigt som jag pekar på bilen. Då så hoppar hon in i bilen och stannar där tills hon får tillstånd att hoppa ut.
(Ja vi har råkat glömma kvar henne där. Pinsamt värre. Hon var ganska så låg när vi äntligen hämtade henne.)

Nå är jag verkligen så skitdålig på hund som ni påstår?
Ingen har sagt att din hund är skitdålig? Det enda som kan konstateras är ju att den 1 inre dög till tjänst och att du inte kan garantera att din hund är ofarlig.


Din relation med din hund och hur lydig hon är inte heller så relevant i sammanhanget, men det är ju kul för er att ni har en bra relation!
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Arbetsintervju
  • Vad gör vi? Del CXCV
  • Att rensa i kalendern

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp