Trivs ni?

[Enya]

Jag trivs där jag bor.

Jag tycker om den lilla lägenheten här. Visserligen en tvåa "bara", men den är "min" och den passar fint just nu trots att jag har tre barn.

Jag trivs med naturen här, närheten till träd och grönt, jag trivs med att staden är liten, men ändå är en stad.

Jag trivs med närheten av favoritstaden Nyköping, men tycker att det är himla bra att mjukstarta så här, och jag trivs med att jag gjorde ett bra val som på 10 dagar, endast, fick veta om lägenheten, packa, förbereda, tömma hus med stall och garage och så flytta. En av de mest slitiga och värsta perioderna i mitt liv, där jag sov totalt endast 15 timmar på alla dagarna, där kroppen slet och hjärnan till slut gav upp och där jag med en enorm trötthet till slut landade här två veckor före barnen. Jag pressade mig mer än vad jag borde ha gjort, jag var skiträdd för att min epilepsi skulle straffa mig, men jag fixade det. Trots allt.

Jag trivs för att barnen, hunden och katten trivs.

Så... trivs ni där ni bor? Trivs ni med allt? Vad är bäst? Jag tänker ofta på att jag trivs. Gör ni det? Vad skulle få er att trivas bättre? När ni öppnar ytterdörren, ler ni sådär småfånigt för er själv och tänker "Hemma"?

 

[Mitrolle]

Så... trivs ni där ni bor? Trivs ni med allt? Vad är bäst? Jag tänker ofta på att jag trivs. Gör ni det? Vad skulle få er att trivas bättre? När ni öppnar ytterdörren, ler ni sådär småfånigt för er själv och tänker "Hemma"?

Jag trivs! Jag har bott här i 4 månader nu och jag älskar att ha några 100 m till hästarna, att känna vinden i håret när jag öppnar dörren, se stjärnhimlen klart på kvällarna eftersom det inte är i stan, andas frisk luft, att katterna kan vara ute och att det är ett hus med trädgård och allting som jag får ha som mitt eget fast jag hyr det och därför inte behöver hosta upp miljoner som det annars hade kostat att bo såhär nära stan.
Det enda jag kan tänka mig kanske rubbar min åsikt är om jag fryser ihjäl i vinter, men annars så känns det bra

 

[Enya]

Jag ska inte vara sån, men om du fryser ihjäl i vinter har du kanske inte hunnit ändra din åsikt så du dör lyckligt vetande om att du trivs

Men vad kul att du känner så! Visst är det härligt att trivas?

Jag flyttade ju ifrån en avstyckad gård på landet, med vinden i håret, närheten till naturen, klar stjärnhimmel, frisk luft och 1,5 mil till stan. Vackert med åkrarna på sommaren (kommer sakna rapsfälten de gula!), men det är så mycket bättre här!

Bodde du i stad förut?

 

[athena_arabians]

Jag älskar huset jag ärvt av pappa (@Enya, kom och hälsa på! Det är inte jättestort men jag är ju ensam så nog ska vi få in dig och barna). Min utsikt är fantastisk (inte bara jag som säger det).

Byn jag bor i är inte lika vacker. Jag brukar sägar att jag har den vackraste naturen men människorna är inte lika vackra (hej sju år av mobbing). Jag är knappt accepterad pga min far (lokal kändis) eftersom jag är annorlunda än vad man "ska" vara. Utan min far hade jag varit körd.

 

[Enya]

Bodde du själv i huset som barn eller så?

Jag kommer gärna och hälsar på! Men bor inte du i typ Dalarna? Det är ju en bit härifrån tror jag! Men man kan ju åka tåg ju, vet jag

Människor kan vara jävliga och då är det inte kul! Men du står ut i alla fall? Eller allt det goda överväger de dumma människorna?

 

[Meggan]

Jag älskar mitt hem 14 år här i december huset har jag byggt ut och om i omgångar för att det ska passa just oss. Hav och skog runt om ändå bars 25 min till Stockholm city

 

[Masqueradee]

*hoppas att det är okej att jag hoppar in från ungdom*

Det har gått ungefär en månad sedan jag flyttade hemifrån, från att ha bott i Uppsala i hela mitt liv och alltid tillsammans med någon, till att flytta till en förhållandevis liten ort på en ö helt själv. Ska jag vara ärlig så kan jag fortfarande inte riktigt förstå att det är sant, att jag får bo här. Lägenheten jag bor i nu har ca 50m till vattnet och jag promenerar ca 15-20 minuter längs havet varje dag jag ska till universitetet. I morgon flyttar jag "österut" och hamnar då i ett "riktigt" bostadsområde med lägenheter istället för radhus/villa. Det kommer nog kännas konstigt och annorlunda, men samtidigt kommer jag då varje dag gå från en hyfsat modern stadsdel, genom murporten och ned för backarna i en medeltida stad, och jag älskar den kontrasten. Vet inte om jag vill spendera resten av mitt liv här, men tillbaka till Uppsala vet jag inte längre om jag vill!

 

[athena_arabians]

Bodde du själv i huset som barn eller så?

Jag kommer gärna och hälsar på! Men bor inte du i typ Dalarna? Det är ju en bit härifrån tror jag! Men man kan ju åka tåg ju, vet jag

Människor kan vara jävliga och då är det inte kul! Men du står ut i alla fall? Eller allt det goda överväger de dumma människorna?

Japp, huset jag växte upp i och som byggdes till när jag föddes

Jag står ut. Några extremt oväntade människor stöttade mig när far gick bort plus att jag ger mig inte så lätt Ena grannparet på samma sida vägen som mig är underbara för att inte tala om pappas gamla vänner längs vägen de tycker att någon så ung som jag inte ska umgås med gamlingar som dem men det skiter jag i, det är bara underbara!

 

[MidnightSoul]

Tänker absolut hemma. Älskar läget, inga ljudliga grannar, allting börjar falla på plats inredningsmässigt. Visst skulle vilja ha större, då först å främst tillräckligt stort för egen tvättmaskin iochmed att jag inte tål allt så är det jobbigt med tvättstuga. Men gärna badkar, mer bänkyta och gärna en diskmaskin, men håller man undan i köket så går det bra. Älskar min lägenhet.

 

[honung]

Jag har gjort ett life-swap, bytt ut landsbygden mot city och stadsliv - och jag är så jävla jävla nöjd! Jag kan sakna min brygga och stilheten, men fi fan - att ha "allt" på gångavstånd är guld. Att åka allmänna kommunikationer - fi fan vad det är smidigt! Jag sålde bilen, vad farao ska jag ha den till när jag bor mitt i smeten och har alla möjliga sätt att transportera mig på? Jag är SÅ NÖJD! Bor i liten grön oas, och har det oförskämt bra! Var gång jag kommer hem, när jag rundar grindstolpen till gården så tänker jag "wow, jag bor faktiskt här!"
Har alltså återvänt till stan, efter nitton år på landet och jag är äntligen hemma i mitt element igen. Jag trivs som fan.

 

[sweep]

Jag trivs med planlösningen i min lägenhet. Önskar bara att den inte låg i markplan.
Samhället jag bor i är det jag är uppväxt i så det är hemma för mig men jag trivs nog mest med tryggheten att det är hemma, inte miljön i sig... (eller folket snarare)
Jag skulle gärna bo i ett större samhälle någon gång men detta får duga så länge =)

 

[Oldie]

Trivs bara bra. För första gången på 15 år bor jag i en lägenhet som är VARM bytte kalla hus mot varmt. Landet mot landet här och det är radhus så markplan, storstad var jag klar med när jag var 30år gammal. No f**king way. Ni som vill kan ha det.

 

[Idas]

Jag trivs

 

[Myzan87]

Jag älskar huset jag bor i nu. Det är ett "riktigt" hus och inte en stuga som jag bodde i för några år sedan. Där är gott om plats i huset för både matsalsbord och stor hörnsoffa. Dessutom en stor gräsmatta att vara på med hunden.

Sen har jag nära till både svärföräldrarna, sambons övriga släkt och givetvis min egen familj. Mormor och morfar bor påvägen till stallet och föräldrarna ca 5km bort.

Nära till naturen har jag också och även om jag blir lite småsur på att hjortarna är på mina äppelträd så vill jag inte förbjuda dom från att vara i trädgården. Jag får helt enkelt komma på ett sätt som gör att jag får behålla mina äpplen.

Vi har 2 grannar som är nära, ca 100m på vars en sida om tomten. Ca 500m bort bor svärföräldrarna omman följer vägen. Men de syns inte. Däremot går deras hästar i hagen bredvid huset.

Just nu känns det som hemma och har gjort det enda sedan jag flyttade hit för 2år sen. Känns alltid lika skönt att komma hem och jag känner mej lugn I stugan hade jag ofta en rastlös känsla.

 

[LadyCovergirl]

Jag älskar mitt hus. När jag var på visningen så var det det första huset som jag sa att jag ville ha. Det var bara rätt. Såhär 2,5 år senare så är det fortfarande rätt. Härligt!

 

[tjenixen]

Så... trivs ni där ni bor? Trivs ni med allt? Vad är bäst? Jag tänker ofta på att jag trivs. Gör ni det? Vad skulle få er att trivas bättre? När ni öppnar ytterdörren, ler ni sådär småfånigt för er själv och tänker "Hemma"?

Ja! Jag älskar min lägenhet och jag tänker nog på det minst en gång per dag, säkert varje gång jag kommer hem. Jag ler ofta när jag kommer hem eller går runt hemma och jag har bott här i lite mer än ett år nu
Allra bäst är känslan här Jag föll för hallen. Huset är fint och ligger på en superfin gata bredvid en park och ett kvarter från vattnet. Många av mina vänner bor inte mer än 5-10 min gångväg härifrån och det blir mycket spontanhäng.
För att trivas ännu bättre skulle jag önska mig en balkong (det finns en möjlighet att det händer), ett sovrum (kommer inte hända) och att badrummet renoverade sig alldeles gratis (fet chans..). Men jag är mer än nöjd som det är nu.

 

[DarkInNight]

Jag trivs !

Efter tio slitiga år med hästarna på bortaplan så har jag dem äntligen hemma.
Med skogen och berget precis i rygg och åkrarna framför är naturen helt underbar.
Och efter att ha bott i ett samhälle och hus jag vantrivdes enormt i är det så skönt att verkligen få känna sig hemma. Lite mer mark och lite ändringar/byggnationer så skulle det vara helt perfekt

 

[Butros]

Så... trivs ni där ni bor? Trivs ni med allt? Vad är bäst? Jag tänker ofta på att jag trivs. Gör ni det? Vad skulle få er att trivas bättre? När ni öppnar ytterdörren, ler ni sådär småfånigt för er själv och tänker "Hemma"?

Både ja och nej. När jag flyttade hit var min plan inte att stanna i Lund. Därför har jag heller inte satsat på att skapa mitt drömhem.

Jag trivs med att bo i Lund. Området är lugnt och jag har en bra lägenhet. Dessutom har jag fått hyra ett förråd, där jag kan ha fler bokhyllor. Ändå känner jag, att det snarare är min bas i tillvaron än mitt hem. Jag är tacksam för vad jag har, men jag längtar efter något annat.

 

[Elisha]

Jag trivs där jag bor.

Jag tycker om den lilla lägenheten här. Visserligen en tvåa "bara", men den är "min" och den passar fint just nu trots att jag har tre barn.

Jag trivs med naturen här, närheten till träd och grönt, jag trivs med att staden är liten, men ändå är en stad.

Jag trivs med närheten av favoritstaden Nyköping, men tycker att det är himla bra att mjukstarta så här, och jag trivs med att jag gjorde ett bra val som på 10 dagar, endast, fick veta om lägenheten, packa, förbereda, tömma hus med stall och garage och så flytta. En av de mest slitiga och värsta perioderna i mitt liv, där jag sov totalt endast 15 timmar på alla dagarna, där kroppen slet och hjärnan till slut gav upp och där jag med en enorm trötthet till slut landade här två veckor före barnen. Jag pressade mig mer än vad jag borde ha gjort, jag var skiträdd för att min epilepsi skulle straffa mig, men jag fixade det. Trots allt.

Jag trivs för att barnen, hunden och katten trivs.

Så... trivs ni där ni bor? Trivs ni med allt? Vad är bäst? Jag tänker ofta på att jag trivs. Gör ni det? Vad skulle få er att trivas bättre? När ni öppnar ytterdörren, ler ni sådär småfånigt för er själv och tänker "Hemma"?

Jag trivs superbra! Nära till Sthlm men ändå skapligt nära till landet och hästen.

 

[starcraft]

Jag trivs! Jag älskar min lägenhet, gillar området och mina grannar. Om man får önska så skulle jag dock vilja att det låg närmare stan.