Relationer Trött på otrogen vän

Andnate

Trådstartare
Min bästa vän har varit otrogen mot sin man i ungefär 7 år, hon är nu inne på sin tredje vid sidan av-kille. Anledningen hon uppger för mig är att hon mår dåligt över att hon inte får tillräckligt med bekräftelse och uppskattning av sin man, han är jättebra på alla sätt utom just detta. De två första otroheterna (den ena pågick några månader, den andra ett halvår rent fysiskt och med starka känslor flera år efter det) berodde på att hon och hennes man gick igenom en tung familjekris och hon upplevde att hennes man inte fanns där för henne. Nu med den tredje säger hon att hon i allmänhet inte upplever tillräckligt mycket bekräftelse och uppskattning från sin man och att hon därför har vänt sig till den här andra mannen, och att hon är beroende av kicken och bekräftelsen hon får och att det är omöjligt att få det av hennes man, han är inte kapabel till det. Med den här tredje mannen har det inte hänt något fysiskt men de har pratat öppet om att de är väldigt tända på varandra, han flörtar hejdlöst med henne, hon ber honom sluta men båda två vet att hon inte menar det (hon har berättat detta för mig) och därför fortsätter han såklart. Hon är helt klart förälskad i honom och väldigt beroende av hans bekräftelse och att han hör av sig. De träffas en del på krogen bara de två och umgås lite grann bara de två kring ett gemensamt intresse och ibland ses de i ett lite större kompisgäng (hennes man är inte en del av det gänget).

Det finns inte på kartan för henne att hon ska lämna sin man. Hon säger att hon älskar honom och deras liv ihop och hon vill inte splittra familjen. Familjelivet är värt väldigt mycket för henne. Jag har frågat henne rakt ut och hon har varit väldig tydlig med att hon inte vill skilja sig och allra helst vill vara med sin man.

Jag har under alla år försökt peppa henne, att inte vara dömande och att fokusera på att få henne att må bättre. Nu med den nuvarande flörten känner jag att det är nog. Hon har den senaste månaden förberett sig för att fasa ut honom ur sitt liv, hon har sagt att hon vill ta det gradvis för att det inte ska bli dålig stämning när de ses allihop i kompisgänget och jag har uppmuntrat henne osv. Men för någon vecka sen när vi pratade så sa hon att en del i utfasningen bestod i att hon skulle gå ut och dricka öl med honom samma kväll och att hon gärna fortsätter att umgås om de kan hålla det till vänskap. Där bara rasade allt för mig. Jag insåg att hon har noll ambition att bryta med honom, och jag vill inte vara en det här längre. Jag tycker att hon gör fel mot sin man (jag påtalade detta nu senast men hon menade att det inte alls är en faktor i sammanhanget, jag orkade bara inte kommentera det).

Jag tycker väldigt mycket om hennes man och vill kunna se honom i ögonen. Jag tror att hon har märkt att jag har tröttnat för den senaste veckan har hon inte nämnt killen alls, men jag känner henne väl och vet att de fortfarande har kontakt. Nu håller hon äntligen på att få tid hos en psykolog som jag hoppas kan hjälpa henne. Men vad ska jag göra?

Eftersom det här är buke vill jag förtydliga två saker.
  • Nej, jag tänker inte berätta för hennes man
  • Nej, de har inte ett öppet förhållande, såvitt hennes man vet har de ett monogamt äktenskap.
 
Vilket as... :meh: Jag hade sagt exakt vad jag tyckte om hennes beteende och, tror jag, faktiskt inte velat umgås mer med henne så länge det fortgick. Speciellt inte om jag kände och tyckte om hennes man. Hade åtminstone gjort klart för henne att jag inte ville höra talas om det eftersom jag inte vill känna mig delaktig i sådant beteende.
 

Görel

Moderator
Måste du göra något? Eller försöker hon dra in dig i sina relationer? Om inte har jag svårt att se att du ska lägga dig i.

Hade det varit min kompis och jag gillade maken hade jag sagt att jag ville slippa höra om andra män men i övrigt inte brytt mig.
 
Tar hon upp det igen så säg att du tycker hon gör fel (det har du rätt att tycka och hon öppnar för att få höra din åsikt det eftersom hon börjar prata om det) och att du inte vill höra mer om det hela för att det sätter dig i en knepig sits gentemot hennes man.

Det är väl typ det du kan göra, det är i övrigt inte ditt problem.
 

Andnate

Trådstartare
Tar hon upp det igen så säg att du tycker hon gör fel (det har du rätt att tycka och hon öppnar för att få höra din åsikt det eftersom hon börjar prata om det) och att du inte vill höra mer om det hela för att det sätter dig i en knepig sits gentemot hennes man.

Det är väl typ det du kan göra, det är i övrigt inte ditt problem.
Är det så du hade gjort?

Det var något sådant jag tänkte. Det eller fortsätta lyssna och stötta men som sagt börjar det kännas olustigt.
 
Hur är det ditt problem?
Det blir ju hennes problem för antingen deltar hon i lögnen genom att inte berätta för mannen och spela ovetande Inför honom och genom det så riskerar hon att bli osams med mannen den dagen det avslöjas av någon slump ovh han kanske frågat vilka som vetat osv eller också så blir hon tvungen att spetsa till det mellan sig och väninnan genom att kräva att hon berättar för mannen.
 

Andnate

Trådstartare
Måste du göra något? Eller försöker hon dra in dig i sina relationer? Om inte har jag svårt att se att du ska lägga dig i.

Hade det varit min kompis och jag gillade maken hade jag sagt att jag ville slippa höra om andra män men i övrigt inte brytt mig.
Med ”göra något” menade jag alltså hur jag ska förhålla mig till min vän när hon berättar, inget annat.
 

Andnate

Trådstartare
Det blir ju hennes problem för antingen deltar hon i lögnen genom att inte berätta för mannen och spela ovetande Inför honom och genom det så riskerar hon att bli osams med mannen den dagen det avslöjas av någon slump ovh han kanske frågat vilka som vetat osv eller också så blir hon tvungen att spetsa till det mellan sig och väninnan genom att kräva att hon berättar för mannen.
Jag kommer absolut inte att ställa något ultimatum till min vän genom att t ex kräva att hon skulle berätta. Tanken har aldrig ens föresvävat mig.

Men ja, det börjar kännas olustigt att jag vet vad som försiggår.
 
Min bästa vän har varit otrogen mot sin man i ungefär 7 år, hon är nu inne på sin tredje vid sidan av-kille. Anledningen hon uppger för mig är att hon mår dåligt över att hon inte får tillräckligt med bekräftelse och uppskattning av sin man, han är jättebra på alla sätt utom just detta. De två första otroheterna (den ena pågick några månader, den andra ett halvår rent fysiskt och med starka känslor flera år efter det) berodde på att hon och hennes man gick igenom en tung familjekris och hon upplevde att hennes man inte fanns där för henne. Nu med den tredje säger hon att hon i allmänhet inte upplever tillräckligt mycket bekräftelse och uppskattning från sin man och att hon därför har vänt sig till den här andra mannen, och att hon är beroende av kicken och bekräftelsen hon får och att det är omöjligt att få det av hennes man, han är inte kapabel till det. Med den här tredje mannen har det inte hänt något fysiskt men de har pratat öppet om att de är väldigt tända på varandra, han flörtar hejdlöst med henne, hon ber honom sluta men båda två vet att hon inte menar det (hon har berättat detta för mig) och därför fortsätter han såklart. Hon är helt klart förälskad i honom och väldigt beroende av hans bekräftelse och att han hör av sig. De träffas en del på krogen bara de två och umgås lite grann bara de två kring ett gemensamt intresse och ibland ses de i ett lite större kompisgäng (hennes man är inte en del av det gänget).

Det finns inte på kartan för henne att hon ska lämna sin man. Hon säger att hon älskar honom och deras liv ihop och hon vill inte splittra familjen. Familjelivet är värt väldigt mycket för henne. Jag har frågat henne rakt ut och hon har varit väldig tydlig med att hon inte vill skilja sig och allra helst vill vara med sin man.

Jag har under alla år försökt peppa henne, att inte vara dömande och att fokusera på att få henne att må bättre. Nu med den nuvarande flörten känner jag att det är nog. Hon har den senaste månaden förberett sig för att fasa ut honom ur sitt liv, hon har sagt att hon vill ta det gradvis för att det inte ska bli dålig stämning när de ses allihop i kompisgänget och jag har uppmuntrat henne osv. Men för någon vecka sen när vi pratade så sa hon att en del i utfasningen bestod i att hon skulle gå ut och dricka öl med honom samma kväll och att hon gärna fortsätter att umgås om de kan hålla det till vänskap. Där bara rasade allt för mig. Jag insåg att hon har noll ambition att bryta med honom, och jag vill inte vara en det här längre. Jag tycker att hon gör fel mot sin man (jag påtalade detta nu senast men hon menade att det inte alls är en faktor i sammanhanget, jag orkade bara inte kommentera det).

Jag tycker väldigt mycket om hennes man och vill kunna se honom i ögonen. Jag tror att hon har märkt att jag har tröttnat för den senaste veckan har hon inte nämnt killen alls, men jag känner henne väl och vet att de fortfarande har kontakt. Nu håller hon äntligen på att få tid hos en psykolog som jag hoppas kan hjälpa henne. Men vad ska jag göra?

Eftersom det här är buke vill jag förtydliga två saker.
  • Nej, jag tänker inte berätta för hennes man
  • Nej, de har inte ett öppet förhållande, såvitt hennes man vet har de ett monogamt äktenskap.

Inte särskilt schysst gjort men bättre än folk som skiljer sig på lösa grunder. Hon håller iaf ihop familjen.

Tycker inte du ska lägga dig i hur hon sköter familjen så länge barn och man ser ut att må bra.
 
Säg att du inte kan lyssna mer om du mår dåligt av det. Det är egentligen bara det som spelar någon roll. Hon behöver inte ändra på sitt beteende mot någon annan än dig, för det har du inte att göra med. Däremot så får hon ju inte göra så att du mår dåligt om det kan undvikas. Det sabbar ju er relation.

Skrev detta innan, låter det stå kvar ändå även om det kanske blir lite osammanhängande:

Men förutsätt inte att man 1) inte kan älska fler samtidigt. Väninnan kanske behöver sina älskare för att vara lycklig i relationen med mannen och 2) att mannen är helt ovetande. Jag tror det är vanligt att man vet, men sopar det lite under mattan. Eller så vet han inte, men hade kommit över det.

Jag tror det är lätt hänt att man ser till hur man själv hade reagerat på en otrohet (världen rasar samman? ) men så är det inte alltid. Jag vet flera relationer där den ene är monogram och den andre inte, och relationer där rena otroheter inte alls varit katastrofala. Sen händer det förstås att det bara blir skit av allt, men det är ju svårt att veta på förhand.
 
Att hålla ihop förhållandet genom regelbunden otrohet är väl ett nog så tydligt tecken på att det inte är byggt på en stabil grund?
Behöver inte vara så även om det kan vara så. Bättre att man gör som hon än att lämna. Även om jag håller med om att det bästa vore om hon kunde hålla sig ifrån att vara otrogen. Men det kanske inte är möjligt och människor är olika.
 

Andnate

Trådstartare
Säg att du inte kan lyssna mer om du mår dåligt av det. Det är egentligen bara det som spelar någon roll. Hon behöver inte ändra på sitt beteende mot någon annan än dig, för det har du inte att göra med. Däremot så får hon ju inte göra så att du mår dåligt om det kan undvikas. Det sabbar ju er relation.

Skrev detta innan, låter det stå kvar ändå även om det kanske blir lite osammanhängande:

Men förutsätt inte att man 1) inte kan älska fler samtidigt. Väninnan kanske behöver sina älskare för att vara lycklig i relationen med mannen och 2) att mannen är helt ovetande. Jag tror det är vanligt att man vet, men sopar det lite under mattan. Eller så vet han inte, men hade kommit över det.

Jag tror det är lätt hänt att man ser till hur man själv hade reagerat på en otrohet (världen rasar samman? ) men så är det inte alltid. Jag vet flera relationer där den ene är monogram och den andre inte, och relationer där rena otroheter inte alls varit katastrofala. Sen händer det förstås att det bara blir skit av allt, men det är ju svårt att veta på förhand.
Tack för ett nyanserat svar. Jag tänkte inte kräva att hon ändrar sitt beteende; precis som du säger är det relationen mellan henne och mig som känns olustig, fast även hennes beteende i allmänhet faktiskt. Det känns så osunt, hon blir totalt fixerad av den andra man som gäller för tillfället, hon mår otroligt dåligt av det själv men då inte främst eller ens alls med tanke på att hon faktiskt är otrogen, mer att det är dåligt för henne själv. VIlket det såklart också är.

Angående älska fler samtidigt, så förutsätter jag ingenting! Men en förutsättning för att på ett schysst sätt leva polyamoröst eller flersamt är ju att båda är med på det. Jag har på ett ganska seriöst sätt lagt fram förslaget att hon kanske har förmågan och viljan att vara med/älska flera samtidigt och att det kanske kan vara en idé att hon tar upp det med sin man och att de prövar att leva så. Men det vill hon inte höra talas om, hon är av den bestämda åsikten att hon vill vara med sin man, de här andra är olycksfall i arbetet.

Personligen så har jag också råkat ut för otrohet och inte tagit särskilt allvarligt på det. Men jag tror inte att så skulle bli fallet här. Angående ifall han vet eller ej; han vet inte.
 
Senast ändrad:
Behöver inte vara så även om det kan vara så. Bättre att man gör som hon än att lämna. Även om jag håller med om att det bästa vore om hon kunde hålla sig ifrån att vara otrogen. Men det kanske inte är möjligt och människor är olika.
Varför måste man hålla ihop familjen till vilket pris som helst? Det känns som ett oerhört omodernt tänk, att äktenskapet måste vara livet ut oavsett vad konsekvenserna blir.
 

Hästfolk

Häst

Hästavel och Grenar

  • Födda 2017 del 2

Allmänt

Fritid

Barn

  • Vårföräldrar 2018 del 3

Hund

  • Valp 2020

Katt

  • Mager katt, våtfoder.

Andra Djur

  • Marsvinsbonding

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Upp