Relationer Trött på otrogen vän

Min bästa vän har varit otrogen mot sin man i ungefär 7 år, hon är nu inne på sin tredje vid sidan av-kille. Anledningen hon uppger för mig är att hon mår dåligt över att hon inte får tillräckligt med bekräftelse och uppskattning av sin man, han är jättebra på alla sätt utom just detta. De två första otroheterna (den ena pågick några månader, den andra ett halvår rent fysiskt och med starka känslor flera år efter det) berodde på att hon och hennes man gick igenom en tung familjekris och hon upplevde att hennes man inte fanns där för henne. Nu med den tredje säger hon att hon i allmänhet inte upplever tillräckligt mycket bekräftelse och uppskattning från sin man och att hon därför har vänt sig till den här andra mannen, och att hon är beroende av kicken och bekräftelsen hon får och att det är omöjligt att få det av hennes man, han är inte kapabel till det. Med den här tredje mannen har det inte hänt något fysiskt men de har pratat öppet om att de är väldigt tända på varandra, han flörtar hejdlöst med henne, hon ber honom sluta men båda två vet att hon inte menar det (hon har berättat detta för mig) och därför fortsätter han såklart. Hon är helt klart förälskad i honom och väldigt beroende av hans bekräftelse och att han hör av sig. De träffas en del på krogen bara de två och umgås lite grann bara de två kring ett gemensamt intresse och ibland ses de i ett lite större kompisgäng (hennes man är inte en del av det gänget).

Det finns inte på kartan för henne att hon ska lämna sin man. Hon säger att hon älskar honom och deras liv ihop och hon vill inte splittra familjen. Familjelivet är värt väldigt mycket för henne. Jag har frågat henne rakt ut och hon har varit väldig tydlig med att hon inte vill skilja sig och allra helst vill vara med sin man.

Jag har under alla år försökt peppa henne, att inte vara dömande och att fokusera på att få henne att må bättre. Nu med den nuvarande flörten känner jag att det är nog. Hon har den senaste månaden förberett sig för att fasa ut honom ur sitt liv, hon har sagt att hon vill ta det gradvis för att det inte ska bli dålig stämning när de ses allihop i kompisgänget och jag har uppmuntrat henne osv. Men för någon vecka sen när vi pratade så sa hon att en del i utfasningen bestod i att hon skulle gå ut och dricka öl med honom samma kväll och att hon gärna fortsätter att umgås om de kan hålla det till vänskap. Där bara rasade allt för mig. Jag insåg att hon har noll ambition att bryta med honom, och jag vill inte vara en det här längre. Jag tycker att hon gör fel mot sin man (jag påtalade detta nu senast men hon menade att det inte alls är en faktor i sammanhanget, jag orkade bara inte kommentera det).

Jag tycker väldigt mycket om hennes man och vill kunna se honom i ögonen. Jag tror att hon har märkt att jag har tröttnat för den senaste veckan har hon inte nämnt killen alls, men jag känner henne väl och vet att de fortfarande har kontakt. Nu håller hon äntligen på att få tid hos en psykolog som jag hoppas kan hjälpa henne. Men vad ska jag göra?

Eftersom det här är buke vill jag förtydliga två saker.
  • Nej, jag tänker inte berätta för hennes man
  • Nej, de har inte ett öppet förhållande, såvitt hennes man vet har de ett monogamt äktenskap.
Jag hade inte velat höra något om det och sagt det faktiskt, att det är fel och håller hon på så gör hon men får hitta någon annan att prata om det med. Och hjälpa till och stötta osv absolut, men inte om hon samtidigt fortsätter att vara otrogen. Hade nog dessutom faktiskt stöttat henne i att bryta med sin man eller iallafall ta upp det med honom, inte otroheten men iallafall att hon mår dåligt i förhållandet så han får en chans att jobba med det också. Inte alls säkert att han mår bra i deras förhållande heller, om hon är otrogen så hela tiden så tror jag han säkerligen vet om det men vill kanske inte dra upp det.
 

Andnate

Trådstartare
Jag hade inte velat höra något om det och sagt det faktiskt, att det är fel och håller hon på så gör hon men får hitta någon annan att prata om det med. Och hjälpa till och stötta osv absolut, men inte om hon samtidigt fortsätter att vara otrogen. Hade nog dessutom faktiskt stöttat henne i att bryta med sin man eller iallafall ta upp det med honom, inte otroheten men iallafall att hon mår dåligt i förhållandet så han får en chans att jobba med det också. Inte alls säkert att han mår bra i deras förhållande heller, om hon är otrogen så hela tiden så tror jag han säkerligen vet om det men vill kanske inte dra upp det.
De pratar jättemycket om sitt förhållande faktiskt! Och de HAR ett väldigt bra förhållande, förutom detta, att han inte kommunicerar på det sätt hon behöver/ger den bekräftelse hon vill ha. Hans kommunikationsskills skulle jag säga är över snittet men hon vill ha det där extra.
 
De pratar jättemycket om sitt förhållande faktiskt! Och de HAR ett väldigt bra förhållande, förutom detta, att han inte kommunicerar på det sätt hon behöver/ger den bekräftelse hon vill ha. Hans kommunikationsskills skulle jag säga är över snittet men hon vill ha det där extra.
Om dom har såpass bra förhållande, kanske det kanske till och med är så isåfall att han kan gå med på ett mer öppet förhållande om han är medveten om att han inte riktigt räcker till. Eller så kanske dom kan börja gå i någon slags terapi ihop för att komma vidare i förhållandet så att det får det där lilla extra som hon saknar. Kanske det där suget efter att vara med andra försvinner när det inte är hemligt längre eller om det är okej.
 
"Du, alltså. Så här är det. Jag förutsätter att du brukar allvar med vad du sagt och gör slut med snubben, sedan vill jag inte höra mer för jag tycker du behandlar din man illa och jag vill inte vara en del i det längre"

Ungefär så.
Eller så säger man som det är

"Min moraliska kompass pallar inte att jag lyssnar mer. Jag kan inte hantera det utan att må dåligt. Kan vi prata om något annat istället?"
 
Jag skulle förklara hur det påverkade mig.
Hennes otrohet påverkar ju fler än bara henne själv. Om hon bryr dig om andra människor så borde hon tänka på det.
Att dra in dig i smeten är faktiskt inte snällt. Hon borde ha hållit alla ovetande.
Fy att bli den som visste utan att berätta om det kommer ut öppet.
 

ameo

Moderator
Jag skulle förklara hur det påverkade mig.
Hennes otrohet påverkar ju fler än bara henne själv. Om hon bryr dig om andra människor så borde hon tänka på det.
Att dra in dig i smeten är faktiskt inte snällt. Hon borde ha hållit alla ovetande.
Fy att bli den som visste utan att berätta om det kommer ut öppet.
Och den dagen då sanningen kommer fram är risken stor att den bedragna mannen bli väldigt besviken på den person som vetat om detta hela tiden utan att säga något.
 
Min bästa vän har varit otrogen mot sin man i ungefär 7 år, hon är nu inne på sin tredje vid sidan av-kille. Anledningen hon uppger för mig är att hon mår dåligt över att hon inte får tillräckligt med bekräftelse och uppskattning av sin man, han är jättebra på alla sätt utom just detta. De två första otroheterna (den ena pågick några månader, den andra ett halvår rent fysiskt och med starka känslor flera år efter det) berodde på att hon och hennes man gick igenom en tung familjekris och hon upplevde att hennes man inte fanns där för henne. Nu med den tredje säger hon att hon i allmänhet inte upplever tillräckligt mycket bekräftelse och uppskattning från sin man och att hon därför har vänt sig till den här andra mannen, och att hon är beroende av kicken och bekräftelsen hon får och att det är omöjligt att få det av hennes man, han är inte kapabel till det. Med den här tredje mannen har det inte hänt något fysiskt men de har pratat öppet om att de är väldigt tända på varandra, han flörtar hejdlöst med henne, hon ber honom sluta men båda två vet att hon inte menar det (hon har berättat detta för mig) och därför fortsätter han såklart. Hon är helt klart förälskad i honom och väldigt beroende av hans bekräftelse och att han hör av sig. De träffas en del på krogen bara de två och umgås lite grann bara de två kring ett gemensamt intresse och ibland ses de i ett lite större kompisgäng (hennes man är inte en del av det gänget).

Det finns inte på kartan för henne att hon ska lämna sin man. Hon säger att hon älskar honom och deras liv ihop och hon vill inte splittra familjen. Familjelivet är värt väldigt mycket för henne. Jag har frågat henne rakt ut och hon har varit väldig tydlig med att hon inte vill skilja sig och allra helst vill vara med sin man.

Jag har under alla år försökt peppa henne, att inte vara dömande och att fokusera på att få henne att må bättre. Nu med den nuvarande flörten känner jag att det är nog. Hon har den senaste månaden förberett sig för att fasa ut honom ur sitt liv, hon har sagt att hon vill ta det gradvis för att det inte ska bli dålig stämning när de ses allihop i kompisgänget och jag har uppmuntrat henne osv. Men för någon vecka sen när vi pratade så sa hon att en del i utfasningen bestod i att hon skulle gå ut och dricka öl med honom samma kväll och att hon gärna fortsätter att umgås om de kan hålla det till vänskap. Där bara rasade allt för mig. Jag insåg att hon har noll ambition att bryta med honom, och jag vill inte vara en det här längre. Jag tycker att hon gör fel mot sin man (jag påtalade detta nu senast men hon menade att det inte alls är en faktor i sammanhanget, jag orkade bara inte kommentera det).

Jag tycker väldigt mycket om hennes man och vill kunna se honom i ögonen. Jag tror att hon har märkt att jag har tröttnat för den senaste veckan har hon inte nämnt killen alls, men jag känner henne väl och vet att de fortfarande har kontakt. Nu håller hon äntligen på att få tid hos en psykolog som jag hoppas kan hjälpa henne. Men vad ska jag göra?

Eftersom det här är buke vill jag förtydliga två saker.
  • Nej, jag tänker inte berätta för hennes man
  • Nej, de har inte ett öppet förhållande, såvitt hennes man vet har de ett monogamt äktenskap.
Hur ofta ses ni och pratar hon då (ja, förutom senaste veckan då...) om honom varje gång? Varför anser hon att hon behöver prata med dig om det? Är hon så uppfylld av sina äventyr att hon behöver diskutera, eller i vart fall prata om dem, hela tiden? Eller överhuvudtaget? Jag får känslan av att hon är i behov att kickar, att dessa flings ger henne lite spänning och äventyr i en annars trist vardag. Lite hemlighetsfullt drama. Det tycker jag isåfall att hon kan bespara sin omgivning och hålla för sig själv.

Eller ser hon det som att hon faktiskt har ett problem och behöver ventilera dem med sin bästa vän dvs dig? Att hon vill ha nån slags hjälp? Lite som att ta sig ur ett beroende? Där kan ju förhoppningsvis en psykolog hjälpa.

I övrigt tycker jag alltid att sådana hemlighetsmakerier är väldigt orättvisa. Hon ger sig dessutom åratal av funderande och testande och utforskande innan hon kanske rentav en dag väljer att lämna sin man - som då får beskedet som en blixt från klar himmel och inte haft en chans att bearbeta eller förstå vad som hänt och händer. Om han inte skulle acceptera att hon har andra älskare på sidan om honom, tycker jag att han bör få möjlighet att själv tacka för sig och gå vidare i livet.
 

Andnate

Trådstartare
Om dom har såpass bra förhållande, kanske det kanske till och med är så isåfall att han kan gå med på ett mer öppet förhållande om han är medveten om att han inte riktigt räcker till. Eller så kanske dom kan börja gå i någon slags terapi ihop för att komma vidare i förhållandet så att det får det där lilla extra som hon saknar. Kanske det där suget efter att vara med andra försvinner när det inte är hemligt längre eller om det är okej.
Hon vill inte ha ett öppet förhållande. Hon vill inget hellre än att bara vilja vara med sin man. Sen har jag ju lite svårt att förstå hur det kan vara så extremt svårt att omsätta i praktiken.
De har också gått i parterapi i flera omgångar.
 
Hon vill inte ha ett öppet förhållande. Hon vill inget hellre än att bara vilja vara med sin man. Sen har jag ju lite svårt att förstå hur det kan vara så extremt svårt att omsätta i praktiken.
De har också gått i parterapi i flera omgångar.
Om det är så, så tror jag att hon hade varit öppen med sina problem. Är förhållandet såpass bra som det verkar som kommer han säkerligen att förstå. Då finns iallafall en chans att rädda förhållandet. Parterapi är ju ingen idé att gå i ifall man inte är ärliga mot varandra, tror ändå det suget att vara otrogen försvinner om hon pratar om det öppet. Vad trodde han att terapin gick ut på för övrigt? Om nu förhållandet är såpass bra, vad är hans problem med förhållandet?

Jag tycker inte det låter alls som ett perfekt förhållande, låter som två stycken som blundar för problemen och jag tror lätt att han vet om vad hon håller på med. Det är svårt att dölja sånt i så många år om hon har en sådan dragning till andra hela tiden.

Verkar mer som att hon är rädd att förlora det hon har och inte att hon så gärna vill vara med sin man, för isåfall beter man sig inte sådär. Är det ett "riktigt" problem och som en "drog" att hela tiden få uppmärksamhet från andra så hade hon kunnat prata om det med honom och dom hade om förhållandet var perfekt på alla sätt jobba med det ihop.

Hade det varit min vän så hade nog inte jag trott på det hon säger angående hur otroligt bra livet och förhållandet är. Snarare mer att hon är rädd att förlora en trygg punkt i livet och hellre är i ett förhållande med en än att ge sig ut på okänt vatten.
 
Är det så du hade gjort?

Det var något sådant jag tänkte. Det eller fortsätta lyssna och stötta men som sagt börjar det kännas olustigt.
Jag hade gjort det, ja. Just för att jag vill inte bli inblandad (om än passivt) i något som inte är mitt problem och som jag inte har lust att hantera. Jag hade inte varit upprörd över otroheten men jag hör till Bukes mer liberala falang i det avseendet ;) men jag vill inte bli inblandad i något potentiellt kletigt som inte rör mig.
 

Andnate

Trådstartare
Jag hade gjort det, ja. Just för att jag vill inte bli inblandad (om än passivt) i något som inte är mitt problem och som jag inte har lust att hantera. Jag hade inte varit upprörd över otroheten men jag hör till Bukes mer liberala falang i det avseendet ;) men jag vill inte bli inblandad i något potentiellt kletigt som inte rör mig.
Bara undrar - hur är det kletigt och ett problem som behöver hanteras om det samtidigt inte är något att vara upprörd över? De tre begreppen ligger ändå i samma känslohärad tänker jag.
 
Bara undrar - hur är det kletigt och ett problem om det samtidigt inte är något att vara upprörd över? De tre begreppen ligger ändå i samma känslohärad tänker jag.
Jag anser inte att otrohet är världens ände... men jag vet att andra inte delar min uppfattning och när sådant kommer fram tenderar det att bli kletigt och ett problem. Jag har inte lust att hamna mitt i något sådant när det i grund och botten inte berör mig (dvs jag har ingen lust att lyssna när någon pratar om det när jag känner båda parterna). Det var så jag menade. Deras förhållande - deras (eventuella) problem.
 

Hästfolk

Häst

Hästavel och Grenar

  • Födda 2017 del 2

Allmänt

Fritid

Barn

  • Kostnad födelsedagspresenter

Hund

Katt

  • Mager katt, våtfoder.

Andra Djur

  • Marsvinsbonding

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Upp