Tröttsamt

[Mumma]

Sådan röra jag orsakat.
Bakgrunden är att jag har en vän vars liv i många år varit väldigt oroligt. Hon har diverse diagnoser, mest psykiska, hon har skilt sig, flyttat, bytt jobb många gånger, missbruk och allt möjligt.

De första åren efter att alla problem började umgicks vi ganska ofta, och jag försökte stöda henne så gott jag kunde, men efter att hon fått två raseriutbrott mot mig pga vad jag tyckte var småsaker så tog jag kontakt allt mer sällan.

Vi träffades senast i våras, och innan det kring jul i fjol.

Nu tog hon kontakt och ville träffas, och jag sade ja. Det var för två veckor sedan, och sedan dess har jag fått många meddelanden om att hon nu kommer, eller inte, eller senare, eller i morgon, men sen också hittade på något roligare, viktigare, kände sig lat osv.

I går kom ett meddelande om att jag ska hålla mig hemma under helgen, för hon tänker hälsa på. Jag blev rejält irriterad, då jag verkligen inte tänker sitta här och vänta på att hon ändå inte kommer. Så jag drog till med en halvsanning om att jag är aldeles för trött och inte orkar med något extra alls.

Det orsakade ett helt förhör om varför jag är trött, och en predikan om att jag måste kontakta läkare för att få diverse mediciner. Nej tack, jag vill inte få tips på uppiggande mediciner av någon som har haft problem med läkemedelsmissbruk.

Nu bombarderar hon mig med meddelanden om mitt mående och att jag övergivit henne och jag vet inte vad. Visst, jag är trött, det hör till årstiden, men hon gör mig ännu tröttare.

Och jag hittar inte mer på vettiga svar för att få slut på hennes meddelanden. Vill helst inte ryta till om att hon är störande med sitt virrande och att jag är trött på henne och hennes oroliga liv.

 

[Rosett]

Skriv att du inte vill ha kontakt och blockera sen. Om du inte vill ha kontakt alltså.

 

[Tajger]

Hälsa att du har ett liv, gärna med henne, men inte helt på hennes villkor

 

[_Taggis_]

...Just nu är det ju så smidigt att den här pandemin faktiskt är ett bra alibi för att slippa träffa folk om en absolut inte måste

 

[Mumma]

...Just nu är det ju så smidigt att den här pandemin faktiskt är ett bra alibi för att slippa träffa folk om en absolut inte måste

Ja de flesta inser ju det, att det inte är läge att ränna omkring och träffa folk nu. Den här personen hör tyvärr till dem som tycker att regler inte gäller för henne. Hon skulle absolut krama mig i våras, eftersom "hon gör som hon vill".

Nu bjöd hon in mig på nyårsfirande. Det var ganska lätt att tacka nej till.

 

[athena_arabians]

Ja de flesta inser ju det, att det inte är läge att ränna omkring och träffa folk nu. Den här personen hör tyvärr till dem som tycker att regler inte gäller för henne. Hon skulle absolut krama mig i våras, eftersom "hon gör som hon vill".

Nu bjöd hon in mig på nyårsfirande. Det var ganska lätt att tacka nej till.

Men seriöst... blocka henne. Hon lär inte ändra sig och verkar behöva vård som en vän inte kan ge. Givetvis upp till dig men jag hade inte orkat med en sådan energitjuv.

 

[Red_Chili]

Men seriöst... blocka henne. Hon lär inte ändra sig och verkar behöva vård som en vän inte kan ge. Givetvis upp till dig men jag hade inte orkat med en sådan energitjuv.

Håller helt med.

 

[tanten]

Sådan röra jag orsakat.
Bakgrunden är att jag har en vän vars liv i många år varit väldigt oroligt. Hon har diverse diagnoser, mest psykiska, hon har skilt sig, flyttat, bytt jobb många gånger, missbruk och allt möjligt.

De första åren efter att alla problem började umgicks vi ganska ofta, och jag försökte stöda henne så gott jag kunde, men efter att hon fått två raseriutbrott mot mig pga vad jag tyckte var småsaker så tog jag kontakt allt mer sällan.

Vi träffades senast i våras, och innan det kring jul i fjol.

Nu tog hon kontakt och ville träffas, och jag sade ja. Det var för två veckor sedan, och sedan dess har jag fått många meddelanden om att hon nu kommer, eller inte, eller senare, eller i morgon, men sen också hittade på något roligare, viktigare, kände sig lat osv.

I går kom ett meddelande om att jag ska hålla mig hemma under helgen, för hon tänker hälsa på. Jag blev rejält irriterad, då jag verkligen inte tänker sitta här och vänta på att hon ändå inte kommer. Så jag drog till med en halvsanning om att jag är aldeles för trött och inte orkar med något extra alls.

Det orsakade ett helt förhör om varför jag är trött, och en predikan om att jag måste kontakta läkare för att få diverse mediciner. Nej tack, jag vill inte få tips på uppiggande mediciner av någon som har haft problem med läkemedelsmissbruk.

Nu bombarderar hon mig med meddelanden om mitt mående och att jag övergivit henne och jag vet inte vad. Visst, jag är trött, det hör till årstiden, men hon gör mig ännu tröttare.

Och jag hittar inte mer på vettiga svar för att få slut på hennes meddelanden. Vill helst inte ryta till om att hon är störande med sitt virrande och att jag är trött på henne och hennes oroliga liv.

Baserat på min tyvärr alldeles för goda kännedom om psykisk ohälsa så tror jag att vännen inte är helt frisk just nu.

Själv håller jag mig undan så fort jag känner att det luktar det allra minsta av psykisk sjukdom. Man blir skadad själv.

/bistertanten.

 

[parellikusken]

Baserat på min tyvärr alldeles för goda kännedom om psykisk ohälsa så tror jag att vännen inte är helt frisk just nu.

Själv håller jag mig undan så fort jag känner att det luktar det allra minsta av psykisk sjukdom. Man blir skadad själv.

/bistertanten.

Jag är glad att inte mina vänner tänker som dig. Jag skadar ingen annan än mig själv med min depression.

Nu är jag iofs verkligen inte som TS kompis, men ändå.

 

[monster1]

Jag är glad att inte mina vänner tänker som dig. Jag skadar ingen annan än mig själv med min depression.

Nu är jag iofs verkligen inte som TS kompis, men ändå.

Verkligen vilken fördom!

 

[Sleepy]

Vill helst inte ryta till om att hon är störande med sitt virrande och att jag är trött på henne och hennes oroliga liv.

Du behöver inte ryta, bara säg som det är; rak kommunikation: Du har försökt stötta, men undvek kontakt pga hennes raseriutbrott. Om ni ska träffas vill du veta att det är bestämt - blir det för mycket ändringar så orkar du inte. Och om du vill ha hälsoråd vänder du dig till vården, så hon kan bespara dig sitt tyckande.

 

[Mumma]

Baserat på min tyvärr alldeles för goda kännedom om psykisk ohälsa så tror jag att vännen inte är helt frisk just nu.

Själv håller jag mig undan så fort jag känner att det luktar det allra minsta av psykisk sjukdom. Man blir skadad själv.

/bistertanten.

Jag är glad att inte mina vänner tänker som dig. Jag skadar ingen annan än mig själv med min depression.

Nu är jag iofs verkligen inte som TS kompis, men ändå.

Det är den balansgången jag har svårt med. Jag vill egentligen inte överge henne, för jag vet att hon har det svårt. Men jag orkar inte med gränslösheten. De flesta förstår ju när man säger nja, tror inte det är så lämpligt med besök just nu, har inte riktigt tid, tror inte att det passar så bra, vi får se.

Men det gick inte fram i det här fallet, utan måste dra till med att mitt mående var eländigt, för att hon inte skulle komma.

 

[Mumma]

Du behöver inte ryta, bara säg som det är; rak kommunikation: Du har försökt stötta, men undvek kontakt pga hennes raseriutbrott. Om ni ska träffas vill du veta att det är bestämt - blir det för mycket ändringar så orkar du inte. Och om du vill ha hälsoråd vänder du dig till vården, så hon kan bespara dig sitt tyckande.

Det är min konflikträdsla som rör till det. Tycker det är obehagligt att vara tvungen att säga nej rakt, att jag inte vill träffas pga hennes gränslöshet, drama queen stil och risk för utbrott. Erfarenheten säger mig att hon inte kan ta det svaret, utan det blir ett himla liv.

 

[iNHALE]

Det är min konflikträdsla som rör till det. Tycker det är obehagligt att vara tvungen att säga nej rakt, att jag inte vill träffas pga hennes gränslöshet, drama queen stil och risk för utbrott. Erfarenheten säger mig att hon inte kan ta det svaret, utan det blir ett himla liv.

Låt det bli ett himla liv. Det värsta som kan hända är väl att hon bryter kontakten med dig, och i ärlighetens namn låter det som att det skulle vara det bästa. Jag hade aldrig orkat med en sån människa utan hade kapat bort henne ur mitt liv. Jag värderar min tid och energi alldeles för högt för att ödsla den på folk som håller på så.

 

[monster1]

Det är min konflikträdsla som rör till det. Tycker det är obehagligt att vara tvungen att säga nej rakt, att jag inte vill träffas pga hennes gränslöshet, drama queen stil och risk för utbrott. Erfarenheten säger mig att hon inte kan ta det svaret, utan det blir ett himla liv.

För mig är det lite oklart vad du egentligen vill. VIll du säga upp bekantskapen helt eller vill du vara tydlig med att du inte kan boka en hel helg för att sitta hemma och vänta på att hon hör av sig?

 

[tanten]

Jag är glad att inte mina vänner tänker som dig. Jag skadar ingen annan än mig själv med min depression.

Nu är jag iofs verkligen inte som TS kompis, men ändå.

Depression är en sak. Där kan vänner vara oerhört viktiga.
Men när det kommer till vanföreställningar och raseriutbrott är det dags att backa.

Det kan vården bättre än en välmenande kompis.

 

[Mumma]

För mig är det lite oklart vad du egentligen vill. VIll du säga upp bekantskapen helt eller vill du vara tydlig med att du inte kan boka en hel helg för att sitta hemma och vänta på att hon hör av sig?

Det är lite oklart för mig också. Jag kan ju inte ändra på hurudan hon är, och orkar inte med henne som sådan, så då är väl alternativet ingen kontakt det enda.

Alternativet att hon ska sluta bete sig virrigt finns väl egentligen inte.

 

[monster1]

Depression är en sak. Där kan vänner vara oerhört viktiga.
Men när det kommer till vanföreställningar och raseriutbrott är det dags att backa.

Det kan vården bättre än en välmenande kompis.

Men det är väll inte beskrivet några vanföreställningar? Det låter mer som att TS kompis ligger inom NPG registret och därmed har en tendens att bli ganska intensiv. Med det sagt så är det väldigt varierande hur man fungerar även fast man har samma typ av problem. Det är också skillnad i perioder beroende på hur behandlingen fungerar. På sammavis som somatiska sjukdomar fungerar olika för olika personer och olika beroende på andra omständigheter.

 

[monster1]

Det är lite oklart för mig också. Jag kan ju inte ändra på hurudan hon är, och orkar inte med henne som sådan, så då är väl alternativet ingen kontakt det enda.

Alternativet att hon ska sluta bete sig virrigt finns väl egentligen inte.

Om hon ligger inom npf-registret så behöver hon antagligen stor tydlighet ifrån dig. För att kunna ge henne det behöver du konkretisera för dig själv vad det är du vill.

 

[athena_arabians]

Det är lite oklart för mig också. Jag kan ju inte ändra på hurudan hon är, och orkar inte med henne som sådan, så då är väl alternativet ingen kontakt det enda.

Alternativet att hon ska sluta bete sig virrigt finns väl egentligen inte.

Rent krasst, ger er relation dig något eller låter du det rulla på pga din konflikträdsla? Om det bara känns som en belastning säger jag kapa rakt av, om inte så acceptera att du kommer att få lov att anpassa dig efter henne och stå ut med drama.

Den enda man kan kontrollera är sig själv.