Tror ni på övernaturliga fenomen?

Verkligen! Min syster är hjärnforskare och har berättat en del om det för mig. Oerhört intressant hur hjärnan kan lägga ihop intryck och göra nya saker av dem.
Ja jag har till och med läst om att man kan ju faktiskt få hörselhallucinationer av individer man är väldigt van vid men som inte finns längre. Vet inte om det är så men (äldre släkting hade rejäla dock om grannar som förde ett herrans liv.)
 
Ja jag har till och med läst om att man kan ju faktiskt få hörselhallucinationer av individer man är väldigt van vid men som inte finns längre. Vet inte om det är så men (äldre släkting hade rejäla dock om grannar som förde ett herrans liv.)
Jag hade det när min hjärna försökte "make sense" av en hörselnedsättning. Hörde allt från billarm till båttutor till applåder. Det var som att den försökte shock-testa systemet. Jag hoppade lika högt varje gång.
 
Ja jag har till och med läst om att man kan ju faktiskt få hörselhallucinationer av individer man är väldigt van vid men som inte finns längre. Vet inte om det är så men (äldre släkting hade rejäla dock om grannar som förde ett herrans liv.)

Känns inte orimligt. Tänker att eftersom man kan uppleva fantomkänsla och fantomsmärta av en kroppsdel som inte längre finns, så borde ju hörseln rimligtvis kunna fungera likadant vid invanda ljud.
 
Hjärnan gissar och antar väldigt mycket och en hel del av den information vi tror oss få som input är sådant vi inte ens har möjlighet att se/höra/känna etc utan är extrapoleringar och gissningar på tidigare information. Därför är det inte konstigt att det ibland blir fel och hjärnan helt enkelt gissar fel.
 
I sann höstanda har jag börjat lyssna på Creepypodden, Mytologier och annat ruskigt. Tror ni på sådant som anses övernaturligt?

Personligen gör jag det som regel inte. Jag tror dock att de som vittnar om övernaturliga fenomen verkligen gör det, och har sannolikt sett och upplevt det som de berättar om. Hjärnan är dock hemskt komplex och tricky, en övernaturlig upplevelse kan bero på många olika högst vetenskapliga anledningar. Med det sagt så är en del saker lite svårförklarat, och ibland kan jag tycka att det är roligt att leka med tanken att det finns mer där ute.
Jag tänker att existerar det så är det ju inte övernaturligt utan alldeles naturligt. Bara svårt att uppfatta, förmodligen omöjligt att uppfatta av oss som vi existerar här och nu.
 
Jag tänker att existerar det så är det ju inte övernaturligt utan alldeles naturligt. Bara svårt att uppfatta, förmodligen omöjligt att uppfatta av oss som vi existerar här och nu.

Absolut. Men då är ju svaret - ja, tänker jag. Förtydligar frågan och menar med övernaturligt alltså det som anses övernaturligt idag ☺
 
Nej, men om man definierar allt som vi ännu inte kan förklara som övernaturligt så vet jag att det finns massor. I överflöd. Hur mycket som helst att gräva i.

Det jag har svårt för är människor som vill att man tror på deras helt obelagda förklaringar av något de inte kan förklara på annat sätt eller visa är sant.

Det finns så mycket sannolikt existerande att begrunda och förstå, att det verkar väldans slöseri med energi och kraft att begrunda det som är sannolikt icke-existerande.

Som exempel ett påstående om att ett kusligt vinddrag som slår igenom dörren en höstnatt, har något med tidigare avlidna människor att göra. Som är en såndär vanlig förklaring som används.
 
Min ståndpunkt är att jag inte medvetet går runt och tror att det finns, men om det någon gång bevisas av den allmänna vetenskapen att det existerar så kommer jag inte att bli det minsta förvånad.

En gång i mitten av tonåren så stod jag i en korridor i vårt dåvarande hus på västkusten. Vi hade en bokhylla där som jag skulle ha något ur på nedersta hyllplanet. När jag böjde mig ned så kändes det som att någon gick förbi bakom mig i korridoren så att ett klädesplagg, tex en jacka, nuddade vid mig på övre högra delen av rumpan, typ i höjd med svanskotan fast på högra sidan. Var minst en halvmeter till väggen på andra sidan korridoren och även om jag hade kommit åt väggen så hade det inte rört vid på det stället eller med den känslan. Har aldrig kunnat förklara det.
 
Nej, tyvärr, det hade ju varit jättekul att tro på änglar eller djävlar eller gudar eller så. Helst någon trädgud eller modergudinna. Vore så coolt att ha en hustomte! Men det är helt omöjligt, lyckas inte ens tro på korsvägar och baka bröd med mensblod i trots att jag gjorde ett försök (att tro på det, hade fått en häxbok, baka med mensblod kändes bara för äckligt) någon eftermiddag när jag var 14.

Speciellt hade jag gillat att vara magiker, med svärd, eller ha en tam drake såklart!

(Spöken, tarotkort, andar och sådant tycker jag tyvärr är långtråkiga också som icke existerande, så jag gissar att creepypodden inte är för mig, men oknytt och gudar lite roligare. Myter och sagor är bäst.)

Jag hade nog gärna trott på Storsjöodjuret, vore det inte fantastiskt med en gigantisk överlevande någonting i Storsjön. Men tyvärr verkar de ha letat på ganska bra :D Är alltid sugen på att tro på saker tills jag blir besviken, men vissa är bara för svåra (Feng Shui och sådant). Att Kung Arthur funnits, lite lättare, men det verkar praktiskt taget kört det med.
Ja, det hade definitivt varit mer spännande om man kunde tro på sånt! Storsjöodjuret verkar rätt kul, de har ju verkligen lagt ned jobb på och leta och man kan gå "storsjöodjursdykkurser..

Men nope. Inte ens som barn lyckades jag övertyga mig om att sådant fanns själv trots att jag ville.
 
Nej, tyvärr, det hade ju varit jättekul att tro på änglar eller djävlar eller gudar eller så. Helst någon trädgud eller modergudinna. Vore så coolt att ha en hustomte! Men det är helt omöjligt, lyckas inte ens tro på korsvägar och baka bröd med mensblod i trots att jag gjorde ett försök (att tro på det, hade fått en häxbok, baka med mensblod kändes bara för äckligt) någon eftermiddag när jag var 14.

Speciellt hade jag gillat att vara magiker, med svärd, eller ha en tam drake såklart!

(Spöken, tarotkort, andar och sådant tycker jag tyvärr är långtråkiga också som icke existerande, så jag gissar att creepypodden inte är för mig, men oknytt och gudar lite roligare. Myter och sagor är bäst.)

Jag hade nog gärna trott på Storsjöodjuret, vore det inte fantastiskt med en gigantisk överlevande någonting i Storsjön. Men tyvärr verkar de ha letat på ganska bra :D Är alltid sugen på att tro på saker tills jag blir besviken, men vissa är bara för svåra (Feng Shui och sådant). Att Kung Arthur funnits, lite lättare, men det verkar praktiskt taget kört det med.
Samma här, jag har försökt men det går inte, har nog för dålig fantasi helt enkelt. Jag tror inte på något utan bevisning jag kan följa, kanske därför jag blev matematiker :)
 
Javisst, universell livskraft qi och, yin och yang.

Dvs ena ytterligheten är väl att det ser nice ut och det känns bra. Och det är ju super. Heminredning från Expressen.
Sedan kan man ju blanda in den här livskraften.
Men vill man ta i så har man kraftlinjer i jorden som man ska kolla upp med en slagruta? osv lite osäker på exakt hur. Och ställa sängen osv i rätt linje.

Att man vill ha ryggen fri, eller helst mot en vägg på en restaurang är supernaturligt, det är bara för att man läst för många le Carré :D. Alla mördare dyker ju upp i döda vinkeln så att säga.:p (jag föredrar också att se mördarna först)

Hmm, sånadär linjer finns det väl lite olika va? Känner jag måste kolla upp detta. Såntdär har jag ju också hört och jo, jag känner nog att det ligger nåt i det faktiskt.

Haha 👍😄. Konstigare då med dem som inte bryr sig alls istället!
 
Det korta svaret är väl ”nja”. Vi har ju väldigt komplexa hjärnor, som själva fyller i information där det saknas. Därför tror jag att många ljud, syner och känslor som vi inte kan förklara är våra hjärnor som gör en höna av en fjäder, så att säga. Alla har väl varit med om att man sett exempelvis en människa ute i mörkret, som visat sig bara vara en skugga när man kommit närmre. Det är ju rimligt att det fungerar på samma sätt med övriga sinnen.
Men sen tror jag i allra högsta grad att vi inte är klara med vetenskapen än, det är mycket vi har kvar att utforska och det finns saker vi inte kan förklara i dagsläget - för att vi inte kommit dit än. Men att det finns naturliga förklaringar till allt tvivlar jag inte ett dugg på, det är väl bara lite oklart vad det naturliga är i vissa sammanhang.

Jag skulle btw tycka det vore ASKUL om det fanns parallella universum. Tvivlar rätt starkt på det, men det är ju kul att leka med tanken. Där nånstans går en annan jag som tagit andra vägar i livet, liksom. :D
 
(Det är väl lite som akupunktur, det går att ha lite nålar hos sjuksyster och det fungerar som bra placebo. Men man kan tydligen sätta dem lite varstans. Dock finns ett helt isberg av föreställningar under ytan så i andra ytterligheten kan det vara rejält skumt har jag för mig. För att inte tala om kappsäcken av noshörningar som kinesisk örtmedicin släpar bakom sig såvitt jag förstått.)
Nej, jag var tvivlande till akupunktur tills jag såg vilken inverkan det hade på min häst. Det går inte att förklara med placebo och jag har efter det testat själv efter en whiplash, det är stor skillnad på den som sätter nålarna om det fungerar eller inte.
 
Visst är det så. Jag är försiktigt öppensinnad dock, eftersom jag tycker mig kunna se högst vetenskapliga förklaringar på 99,99% av allt som sker. Vi ska inte underskatta hur mycket vi faktiskt hallucinerar. Jag suckar djupt varenda gång jag hör någon beskriva en sömnparalys som ett möte med ett spöke, vilket sker i nästan alla spökprogram och spökpoddar. De tycks dessutom vara personer som gärna vill tro, som tror på allt från kristaller till voodoo.

Med det sagt är jag också öppen för vetenskapens begränsningar, så den sista 1% lämnar jag öppen.
Nä, man behöver inte säga att allt är övernaturligt för det. Som att det knakar i huset kan vara temperaturväxlingar (mitt trähus knakar väldigt mycket stundtals) och liknande scenarion. Men det kan också finnas naturliga förklaringar som vi ännu inte har någon kunskap om. Så där kan det vara bra att vara skeptiskt men inte stänga dörren helt 🙂

Det sägs att tro kan försätta berg, och man kan nog förklara saker bara man tror tillräckligt mycket. Som en kompis mor hade bett till gud (hon är religös) att det skulle sluta regna inför eftermiddagen. Kompisen hade redan tidigare sett på väderapparna att det skulle klarna upp men enligt modern så var det tack vare gud.

Samtidigt anser jag att det är lite farligt att ha en stark fast övertygelse om något som ingen kan bevisa för eller emot. Då är man inte öppen för några alternativ.

nä, jag tror inte heller på riktigt på spöken enligt den klassiska modellen.
 
Nej. Men jag tror precis som ts på de som säger sig upplevt något "onaturligt". Är helt övertygad om de upplevt något komplicerat som har att göra med antingen deras hjärnor, eller som går att ge en naturlig förklaring. Men förklaringen är inte spöke, alien, monster, änglar, gud eller liknande.

Alla de upplevelser jag varit med om kan jag förklara med aningen "hjärnspöken" eller naturliga förklaringar.
- Dagen efter att vi fick avliva min katt satt jag och åt frukost. Kände henne stryka sig mot mitt ben. Hon gjorde alltid så, så det var förmodligen en sensorisk förväntan från min hjärna som var boven.
- Jag såg min gammelfarfar kika på mig från dörren när jag inte kunde sova hemma hos farmor och farfar. Det var förmodligen en blandning av att jag var lite mittemellan sömn och vaken och att jag hade hört farmor och faster prata om det ett antal gånger.
- Jag har känt någon slå mig på axeln. Muskelspasm förmodligen eftersom jag kom ut ur en varm dusch och satte mig på en dragig plats.
- Saker som ramlar... saker ramlar, pga gravitation.
- Med mera...

Sedan har jag sömnparalys (fortfarande, fast jag är 30) och där händer det ju mindre kul grejer. Samt drabbas av exploding head syndrome då och då, vilket ju också är sjukt läskigt i någon millisekund tills man kopplar vad som hände. Förmodligen kan även dessa saker lätt tolkas som övernaturliga grejer.

Kan dock i bland använda mig av dessa helt vanliga grejer som en slags tröst i vardagen. Den där känslan av katten som strök sig mot mitt ben när jag var liten översatte jag till att katten ville säga hej då. Jag vet ju att det inte är så, men det tröstar att tänka så.
På samma sätt säger jag hej farmor! varje gång jag ser en sädesärla. Farmor är dement och hon finns inte längre på samma sätt som förr. Farmor liknar sädesärlor, så jag brukar tänka att det som en gång var hon har delats i tusen små bitar och hamnat i sädesärlan. Och att hon använder dem för att kika på mig och säga hej i bland :o Superflummigt men det hjälper mig så skitsamma liksom.

Tokälskar förövrigt precis allt läskigt och övernaturligt och har slukat många hyllmeter böcker, säkert tittat bort flera år av mitt liv på filmer och videos, och pratat övernaturliga grejer i timmar.
 

Liknande trådar

Tjatter Välkomna till den nya terminen på Bukefalos universitetet. Under hösten kommer ni få läsa spännande kurser så som “Hårig eller bara...
94 95 96
Svar
1 914
· Visningar
34 246
Senast: Hedinn
·
Samhälle Sån't här roar mig. Men i min värld har jag en betydligt striktare definition på vad ett nyord egentligen är. Animoji Emojis vars...
2
Svar
33
· Visningar
2 644
Senast: VLMF
·
Kropp & Själ Orkar inte vara anonym.... I våras fick jag tillfälle att vara med i en smärtstudie gjord av Örebros universitet för att få hjälp med...
11 12 13
Svar
244
· Visningar
27 813
Senast: EmmaW
·
Hästhantering Hej alla Bukefalister. Jag tänkte söka lite goda råd, och förhoppningsvis kunna få bukt med mitt "problem". :) Ponnyn det gäller är...
Svar
3
· Visningar
1 055
Senast: Sar
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp