Ett av råden jag fick med mig från hälsohemmet var att jag måste börja tugga maten ordentligt. Anledningen sades vara att om man tuggar maten väl så bildas mycket saliv, som innehåller enzymer som påbörjar nedbrytningen av maten redan i munnen och underlättar magsäckens nedbrytning av maten. Saliven skyddar även tänderna. Tarmen får även problem att arbeta med maten om man sväljer för stora hela bitar, näringsupptaget blir sämre, och balansen i tarmen kan rubbas pga att dom hela matbitarna kan främja dåliga tarmbakterier istället för goda. Och väldigt mycket av kroppens hälsobalans sitter ju just i tarmen.
För somliga kanske det låter ganska självklart att man ska tugga maten.
Men inte för mig.
Jag har faktiskt aldrig gjort det...
Jag har varit en riktigt snabbätare i hela mitt liv. Jag har klått dom flesta med hästlängder när det gäller hur snabbt man kan få i sig ett mål mat. Och det beror främst på att jag inte har tuggat. Max ett-två tugg, bara för att tugga itu sånt som annars hade kunnat fastna i halsen, men sen har jag svalt maten mestadels hel i stora klumpar. Ju snabbare jag ätit och ju mindre jag tuggat, desto mer har jag njutit av maten konstigt nog.
(och matbitarna har sedan även kommit ut ganska så hela i andra ändan av matsmältningssystemet, om man säger så...)
Bakvänt, börjar jag så smått inse nu.
Jag har åtminstone aldrig haft problem med att svälja stora kapslar och tabletter, eftersom jag är van att svälja stora tuggor, så som jag har glufsat i mig!
Jag har aldrig nånsin tänkt på att det skulle kunna vara ett problem. Förrän nu. En av terapeuterna på hälsohemmet sa att jag borde kunna förvänta mig märkbar skillnad i hälsan till det bättre om jag började tugga maten ordentligt.
Förlåt mig, men jag är skeptisk... Men även om jag inte riktigt tror på det, så ska jag ge det ett försök.
Jag menar - att tugga maten, skulle det kunna göra någon större skillnad? En sån enkel sak?? I så fall känns det nästan larvigt!
(och vem talade om för stenåldersmänniskorna att man måste tugga ordentligt?)
Men OK, det känns som om det inte krävs någon större uppoffring, så jag ska testa. Jag började för några dagar sedan, och tänkte ge det någon eller några månader.
Det är dock fortfarande svårt att komma ihåg! Jag börjar alltid varje måltid med att kasta i mig maten utan att tänka på det, min gamla vana trogen. Sen minns jag plötsligt vad jag skulle göra, och börjar tugga. Tugga tugga tugga. "Tugga maten tills den är i stort sett flytande i munnen", sa dom på hälsohemmet.
Jag tycker att det ska bli spännande att se om det kan ha någon betydelse. Som sagt, jag har svårt att tro att det skulle kunna göra någon större skillnad, men jag får väl återkomma om några månader och rapportera. :-)
För somliga kanske det låter ganska självklart att man ska tugga maten.
Men inte för mig.
Jag har faktiskt aldrig gjort det...
Jag har varit en riktigt snabbätare i hela mitt liv. Jag har klått dom flesta med hästlängder när det gäller hur snabbt man kan få i sig ett mål mat. Och det beror främst på att jag inte har tuggat. Max ett-två tugg, bara för att tugga itu sånt som annars hade kunnat fastna i halsen, men sen har jag svalt maten mestadels hel i stora klumpar. Ju snabbare jag ätit och ju mindre jag tuggat, desto mer har jag njutit av maten konstigt nog.
(och matbitarna har sedan även kommit ut ganska så hela i andra ändan av matsmältningssystemet, om man säger så...)
Bakvänt, börjar jag så smått inse nu.
Jag har åtminstone aldrig haft problem med att svälja stora kapslar och tabletter, eftersom jag är van att svälja stora tuggor, så som jag har glufsat i mig!
Jag har aldrig nånsin tänkt på att det skulle kunna vara ett problem. Förrän nu. En av terapeuterna på hälsohemmet sa att jag borde kunna förvänta mig märkbar skillnad i hälsan till det bättre om jag började tugga maten ordentligt.
Förlåt mig, men jag är skeptisk... Men även om jag inte riktigt tror på det, så ska jag ge det ett försök.
Jag menar - att tugga maten, skulle det kunna göra någon större skillnad? En sån enkel sak?? I så fall känns det nästan larvigt!
(och vem talade om för stenåldersmänniskorna att man måste tugga ordentligt?)
Men OK, det känns som om det inte krävs någon större uppoffring, så jag ska testa. Jag började för några dagar sedan, och tänkte ge det någon eller några månader.
Det är dock fortfarande svårt att komma ihåg! Jag börjar alltid varje måltid med att kasta i mig maten utan att tänka på det, min gamla vana trogen. Sen minns jag plötsligt vad jag skulle göra, och börjar tugga. Tugga tugga tugga. "Tugga maten tills den är i stort sett flytande i munnen", sa dom på hälsohemmet.
- Det tar hur lång tid som helst att äta. Jag som alltid tidigare ätit upp en måltid på max 4½ minut, sitter nu och tuggar och tuggar i evigheter känns det som. Min man har dock återkopplat att han är glad över att jag gör honom sällskap med måltiden längre tid, och att han slipper känna sig stressad. :-)
- Det kommer saliv! Det fullkomligt sprutar ju fram i munnen. Jag har aldrig upplevt det förut. I den hastighet jag har glufsat i mig har det förmodligen aldrig hunnit rinna till. Det känns jättekonstigt! Även efter jag har slutat äta så är det som en swimmingpool i munnen ett tag efteråt. Jag berättade om den udda upplevelsen för min man, men han sa att "det är ju så det fungerar!". Nä, har aldrig gjort det för mig tidigare i alla fall.
- Jag upplevde att min mage reagerade med bubbel och oro dom första dagarna. Det kändes annorlunda. Kan det verkligen göra det (för i så fall innebär det ju att det faktiskt ÄR en skillnad för magen och tarmarna om jag tuggar maten eller ej), eller var det inbillning?....
- Jag hinner bli mätt (eller trött på att äta) långt innan maten är slut på tallriken. Jobbigt.
- Ärligt - maten blir inte särskilt god. Fast där har jag också haft diskussioner. Jag har fått frågan om hur jag vet hur maten smakar om jag inte tuggar den, och folk säger att det är när man tuggar maten som smaken kommer fram. Men då har vi nog olika smak. Jag tycker att mat är jättegott om man inte tuggar så mycket, utan bara sväljer snabbt. Det är själv sväljandet som är min njutning med mat, har jag kommit fram till. Det är som att hela kroppen skriker "men svälj nångång då!" när jag sitter och tuggar och tuggar nu. Efter ett tags tuggande så börjar det komma fram konstiga smaker, inte särskilt angenäma måste jag säga. Men jag får väl försöka vänja mig vid det med... :-)
Jag tycker att det ska bli spännande att se om det kan ha någon betydelse. Som sagt, jag har svårt att tro att det skulle kunna göra någon större skillnad, men jag får väl återkomma om några månader och rapportera. :-)
