shlubberdubb
Trådstartare
Egentligen skulle jag komma med en löshopningsrapport. Hästen har hoppat, ca 1 meter. Dock inte på löshoppningen. Vi kom aldrig så långt. Hon hoppade inne i transporten, över frambommen. Har varit med om det förut med denna hästen men då så jag kunde komma åt alla sprintarna till bommen och demontera transporten invändigt. Icke denna gången.
Det fanns bara ett läge och det var att ringa 112. Blev kopplad direkt till brandstationen och förklarade var vi stog. De skulle meddela veterinär. När jag står med 112 i telefonen kör det förbi en ambulans som tack och lov vände och kom tillbaka. Samtidigt skriker hästen. Inte gnägga utan skrek rakt ut. Jag har aldrig hört en häst skrika.
Under tiden hade hästen sprattlat och försökt ta sig ut genom framdörren och stog med en hov hängandes utanför, en inne som bar upp all vikt och bakbenen på andra sidan bommen på tå, knappt. Bommen var uppe i höjd med rygggen med alla mjukdelar och organ mellan bom och ryggrad.
För att få in hoven som hängde tryckte jag in mig mellan frambenen på hästen med ryggen emot henne. Pressade uppåt och tillslut trixade vi in hoven. Där stog jag med en fullvärdig panikattack, hyperventilerade och hade 450 kilo häst på mina axlar. I den vevan kom ambulansen som hade kört förbi. En tjej och en kille. De frågade hur läget var. "Ja inte bra men hon är nog i såpass mycket schock att endorfinerna börjat kicka in. så hon har nog inte ont."
"Ja men hur är det med dig", säger ambulanstjejen.
"Ja jag har panik, hyperventilerar och en puls på 120 tippar jag."
"Jo, jag ser det", sa hon "och du har rätt mycket vikt på dig också".
Ambulanskillen erbjuder sig i det läget att byta plats med mig. Han kryper in och jag glider ut och där står han med hästen på sig för att underlätta för henne. Tar upp radion och börjar prata med brandkåren som är påväg. Då ser vi blåljusen och hon blir lite stissig av det blinkande så jag täcker ögonen på henne och hon håller sig lugn. Trafik åt bägge håll stoppas upp. Jag går bort mot brandbilarna för att ge lägesrapport. Kommer halvvägs till lastrampen (som stog öppen) och då brakar helvetet lös. Jag hör ambulans tjejen skrika på sin kollega. Hästen brakar omkring i transporten så jag trodde den skulle välta. Ambulanskillen försvinner in i transporten baklänges med överkroppen så bara benen sticker ut, lyckas ta sig ur detta (helskinnad) och jag kastar mig tillbaka till dörren. Det jag ser får mig att tappa fattningen totalt. Jag börjar vråla rakt ut och springa i cirklar vid sidan av vägen. Tjejen hugger tag i mig och drar in mig i ambulansen och där blir jag sittandes med huvudet mellan knäna och försöker kontrollera andningen.
Jag hade pappa med mig. Han stannade med brandmännen. Veterinär hade inte kommit på plats.
Vad som hade hänt var att hästen hade hängt sig uppochner i transporten. Bakbenen fortfarande över bommen, ryggen upptryckt mot rutan av transporten, halsen skarpt böjd åt höger frän manken med huvudet ut genom dörren.All vikt låg nu på manken och bogen och halsen.
Gissa att jag fick panik. Jag bara skrek, som sagt.
Inne i ambulansen blev jag erbjuden lugnande och tackade nej. Jag måste ju köra hem på något sätt. Svepte i mig ett glas vatten. Det dundrar och brakar ibland och ibland blir det tyst. Vid ett tillfälle hörde jag ens karp duns och tänkte då att vet hade kommit och bultat hästen. Det var tyst väldigt länge efter detta. Sedan brakade det till ordentligt. Efter en stunds tystnad tittar ambulanstjejen ut, vänder tillbaka mot mig och säger "jag kan lugna dig med att hästen står upp på alla fyra utanför transporten. Jag for ur ambulansen med sådan fart att hon högg tag i mig i nacken så jag inte skulle springa rakt ut i trafiken.
Jag och en brandman ledde bort henne till en parkering. Efter en stund kom min pappa med bilen och trailern. Vi hade konstaterat att trailern var paj, gick inte att stänga framdörren så den tejpades igen. Fick tag i en mack inte långt ifrån som hade en trailer och pappa åkte dit och ställde av våran och tog med mackens tillbaka. Under den tiden kom vet och djursjukvårdare från kliniken. Skrittade travade och visst, det var stelt men OK. Sår överallt. Hästen fick lugnande och när pappa kom med hyrtrailern så skulle vi lasta. Jippi, det blev en dos lugnande till och efter mycket om och men stog hon på transporten.
Sitter nu i soffan med zonkräm på ryggen, blue lotion liniment på resten av hela mig, en stecolid och en alvedon i kroppen. Jag har röda märken på axlarna efter bogspetsarna. När jag satt i köket kändes det plötsligt som om någon satte en kniv rakt i korsryggen och drog den längs med höftkammen ut åt höger. Just nu har jag ont överallt. Pappa har en smäll i huvudet med en bula. I stallet står 06:an med 15 cm hudfläkt sår på vänster fram ovanför carpus, hudfläkt skena höger bak, ytliga småsår utsida carpus höger fram, skrapsår vänster bak ovanför hasen på baksida skanken, skrapsår på korset, sår som en ficka höger patella, rispa höger buk vid skänkelläget, liten bula höger sida på manken, bula höger sida buk framför flanken, rispa insida mellan patella och has vänster bak, rispa insida vänster bak högt upp innanför ljumsken, litet skrapsår nedanför vänster öga och liten skrapa vänster sida överläpp.
Hade veterinären kommit då hästen hängde uppochner hade jag beordrat omedelbar avlivning. Hellre det än att hon skulle bryta sönder sig. Tack och lov behövdes inte detta. Hur hon tog sig ut vet jag inte eftersom jag inte såg det. Men som jag fått det berätta så lyckades de på något sätt få ner bommen delvis och hästen tog sig ut genom skötardörren.
En av brandmännen trodde som jag att detta inte skulle sluta bra.
Vi har en VV som vi gillar skarpt. Den ligger stadigt, hästarna åker bra i den. Men, jag kommer ALDRIG köra den här hästen i VV igen. Hyrtrailern har snabblösande bommar och sådan kommer jag kräva att syster yster (som ju äger vagnen) skall skaffa. Visade hemma hur detta funkar. Denna trailer har dock skötardörren på vänster sida, vilket är ju där man ställer hästen. Det funkar ju inte. Så nu ska jag leta upp en med dörr på högersida, snabblösning på bom både in och utvändigt och helst då en boogie.
Hästen har boxvila och skall ledas för att minska stelhet. Jag skall ringa vet och få dos på metacam (har hemma) och rapportera om hur hästen mår. Hyrtrailern ska tillbaka till macken till 11, vår trailer skall på reparation. Blir inget åka och bada min vallack så jag får klippt honom.
Och i eftersnacket hemma får jag reda på att fodervärden som haft hand om modern till denna galenpanna vill avsluta fodervärdskapet så från slutet av månaden har jag FEM hästar att ta hand om. Syster yster är fortfarande på sjukan, fullproppad med morfin för en buksmärta de inte vet var den kommer ifrån och där har hon varit sedan i september.
Moderstoet är dock en välkommen hemkomst för min del då jag tycker att hon är supertrevlig att hålla på med så henne tänker jag lägga beslag på ridmässigt. Syrran rider henne inte för hon är livrädd för henne. Skall bara skola tillbaka henne till engelskt då hon gått western senaste tiden.
Så, det var rapporten från löshoppningen då. Bara det att pållen inte förstått att vi skulle hoppat i ridhus och inte i transporten. *suck*
Skall till brandstation med tårta imorgon. Det blir andra gången jag gör det och även denna gången hästrelaterat. Förra gången fiskade de upp en häst ur ett dike åt oss. Skall också höra mig för hur det gick med ambulanskillen. Jag vet att han tog sig ur och han var in i ambulansen när jag satt där med huvudet mellan knäna men jag vill ändå veta.
En annan sak jag grämer mig över är att jag aldrig skulle bytt med honom. Jag har jobbat mycket ledarskap med hästen och fått till det hyffsat. Så länge jag stog med henne på min rygg höll hon sig lugn. Det var ju inte lång stund efter att vi bytt som hon fick hysteriskt utbrott. Kanske att hon inte hade gjort det om jag stog kvar. Kanske??? En fråga jag aldrig kommer få svar på.
Det fanns bara ett läge och det var att ringa 112. Blev kopplad direkt till brandstationen och förklarade var vi stog. De skulle meddela veterinär. När jag står med 112 i telefonen kör det förbi en ambulans som tack och lov vände och kom tillbaka. Samtidigt skriker hästen. Inte gnägga utan skrek rakt ut. Jag har aldrig hört en häst skrika.
Under tiden hade hästen sprattlat och försökt ta sig ut genom framdörren och stog med en hov hängandes utanför, en inne som bar upp all vikt och bakbenen på andra sidan bommen på tå, knappt. Bommen var uppe i höjd med rygggen med alla mjukdelar och organ mellan bom och ryggrad.
För att få in hoven som hängde tryckte jag in mig mellan frambenen på hästen med ryggen emot henne. Pressade uppåt och tillslut trixade vi in hoven. Där stog jag med en fullvärdig panikattack, hyperventilerade och hade 450 kilo häst på mina axlar. I den vevan kom ambulansen som hade kört förbi. En tjej och en kille. De frågade hur läget var. "Ja inte bra men hon är nog i såpass mycket schock att endorfinerna börjat kicka in. så hon har nog inte ont."
"Ja men hur är det med dig", säger ambulanstjejen.
"Ja jag har panik, hyperventilerar och en puls på 120 tippar jag."
"Jo, jag ser det", sa hon "och du har rätt mycket vikt på dig också".
Ambulanskillen erbjuder sig i det läget att byta plats med mig. Han kryper in och jag glider ut och där står han med hästen på sig för att underlätta för henne. Tar upp radion och börjar prata med brandkåren som är påväg. Då ser vi blåljusen och hon blir lite stissig av det blinkande så jag täcker ögonen på henne och hon håller sig lugn. Trafik åt bägge håll stoppas upp. Jag går bort mot brandbilarna för att ge lägesrapport. Kommer halvvägs till lastrampen (som stog öppen) och då brakar helvetet lös. Jag hör ambulans tjejen skrika på sin kollega. Hästen brakar omkring i transporten så jag trodde den skulle välta. Ambulanskillen försvinner in i transporten baklänges med överkroppen så bara benen sticker ut, lyckas ta sig ur detta (helskinnad) och jag kastar mig tillbaka till dörren. Det jag ser får mig att tappa fattningen totalt. Jag börjar vråla rakt ut och springa i cirklar vid sidan av vägen. Tjejen hugger tag i mig och drar in mig i ambulansen och där blir jag sittandes med huvudet mellan knäna och försöker kontrollera andningen.
Jag hade pappa med mig. Han stannade med brandmännen. Veterinär hade inte kommit på plats.
Vad som hade hänt var att hästen hade hängt sig uppochner i transporten. Bakbenen fortfarande över bommen, ryggen upptryckt mot rutan av transporten, halsen skarpt böjd åt höger frän manken med huvudet ut genom dörren.All vikt låg nu på manken och bogen och halsen.
Gissa att jag fick panik. Jag bara skrek, som sagt.
Inne i ambulansen blev jag erbjuden lugnande och tackade nej. Jag måste ju köra hem på något sätt. Svepte i mig ett glas vatten. Det dundrar och brakar ibland och ibland blir det tyst. Vid ett tillfälle hörde jag ens karp duns och tänkte då att vet hade kommit och bultat hästen. Det var tyst väldigt länge efter detta. Sedan brakade det till ordentligt. Efter en stunds tystnad tittar ambulanstjejen ut, vänder tillbaka mot mig och säger "jag kan lugna dig med att hästen står upp på alla fyra utanför transporten. Jag for ur ambulansen med sådan fart att hon högg tag i mig i nacken så jag inte skulle springa rakt ut i trafiken.
Jag och en brandman ledde bort henne till en parkering. Efter en stund kom min pappa med bilen och trailern. Vi hade konstaterat att trailern var paj, gick inte att stänga framdörren så den tejpades igen. Fick tag i en mack inte långt ifrån som hade en trailer och pappa åkte dit och ställde av våran och tog med mackens tillbaka. Under den tiden kom vet och djursjukvårdare från kliniken. Skrittade travade och visst, det var stelt men OK. Sår överallt. Hästen fick lugnande och när pappa kom med hyrtrailern så skulle vi lasta. Jippi, det blev en dos lugnande till och efter mycket om och men stog hon på transporten.
Sitter nu i soffan med zonkräm på ryggen, blue lotion liniment på resten av hela mig, en stecolid och en alvedon i kroppen. Jag har röda märken på axlarna efter bogspetsarna. När jag satt i köket kändes det plötsligt som om någon satte en kniv rakt i korsryggen och drog den längs med höftkammen ut åt höger. Just nu har jag ont överallt. Pappa har en smäll i huvudet med en bula. I stallet står 06:an med 15 cm hudfläkt sår på vänster fram ovanför carpus, hudfläkt skena höger bak, ytliga småsår utsida carpus höger fram, skrapsår vänster bak ovanför hasen på baksida skanken, skrapsår på korset, sår som en ficka höger patella, rispa höger buk vid skänkelläget, liten bula höger sida på manken, bula höger sida buk framför flanken, rispa insida mellan patella och has vänster bak, rispa insida vänster bak högt upp innanför ljumsken, litet skrapsår nedanför vänster öga och liten skrapa vänster sida överläpp.
Hade veterinären kommit då hästen hängde uppochner hade jag beordrat omedelbar avlivning. Hellre det än att hon skulle bryta sönder sig. Tack och lov behövdes inte detta. Hur hon tog sig ut vet jag inte eftersom jag inte såg det. Men som jag fått det berätta så lyckades de på något sätt få ner bommen delvis och hästen tog sig ut genom skötardörren.
En av brandmännen trodde som jag att detta inte skulle sluta bra.
Vi har en VV som vi gillar skarpt. Den ligger stadigt, hästarna åker bra i den. Men, jag kommer ALDRIG köra den här hästen i VV igen. Hyrtrailern har snabblösande bommar och sådan kommer jag kräva att syster yster (som ju äger vagnen) skall skaffa. Visade hemma hur detta funkar. Denna trailer har dock skötardörren på vänster sida, vilket är ju där man ställer hästen. Det funkar ju inte. Så nu ska jag leta upp en med dörr på högersida, snabblösning på bom både in och utvändigt och helst då en boogie.
Hästen har boxvila och skall ledas för att minska stelhet. Jag skall ringa vet och få dos på metacam (har hemma) och rapportera om hur hästen mår. Hyrtrailern ska tillbaka till macken till 11, vår trailer skall på reparation. Blir inget åka och bada min vallack så jag får klippt honom.
Och i eftersnacket hemma får jag reda på att fodervärden som haft hand om modern till denna galenpanna vill avsluta fodervärdskapet så från slutet av månaden har jag FEM hästar att ta hand om. Syster yster är fortfarande på sjukan, fullproppad med morfin för en buksmärta de inte vet var den kommer ifrån och där har hon varit sedan i september.
Moderstoet är dock en välkommen hemkomst för min del då jag tycker att hon är supertrevlig att hålla på med så henne tänker jag lägga beslag på ridmässigt. Syrran rider henne inte för hon är livrädd för henne. Skall bara skola tillbaka henne till engelskt då hon gått western senaste tiden.
Så, det var rapporten från löshoppningen då. Bara det att pållen inte förstått att vi skulle hoppat i ridhus och inte i transporten. *suck*
Skall till brandstation med tårta imorgon. Det blir andra gången jag gör det och även denna gången hästrelaterat. Förra gången fiskade de upp en häst ur ett dike åt oss. Skall också höra mig för hur det gick med ambulanskillen. Jag vet att han tog sig ur och han var in i ambulansen när jag satt där med huvudet mellan knäna men jag vill ändå veta.
En annan sak jag grämer mig över är att jag aldrig skulle bytt med honom. Jag har jobbat mycket ledarskap med hästen och fått till det hyffsat. Så länge jag stog med henne på min rygg höll hon sig lugn. Det var ju inte lång stund efter att vi bytt som hon fick hysteriskt utbrott. Kanske att hon inte hade gjort det om jag stog kvar. Kanske??? En fråga jag aldrig kommer få svar på.
Senast ändrad:
och vilken tur att ni lever allihop, det kunde ju ha gått hur illa som helst
