Dressyrtjejen_97
Trådstartare
Tänkte att jag börjar med att dra lite snabb bakgrundsfakta för att göra dagens situation tydligare:
Är rent allmänt väldigt smärttålig och har hög "smärttröskel". I munnen i synnerhet. Har tidigare bl.a. dragit ut en halvlös mjölktand utan bedövning utan minsta problem, och hade tandställning i drygt 1.5 år utan att känna av den det minsta. Det var lite "ovant" första 3 dagarna med resp. utan, men jag kände aldrig någonting när de spände eller någonting. Därtill har jag t.om. av tandläkare och tandhygienister beskrivits som en väldigt positiv, förlåtande och tacksam patient. Klagar aldrig, är lugn och helt enkelt bara väldigt trevlig och lätt att arbeta med tydligen. Har alltid gått hos Folktandvården kan tilläggas också. Behövde tandställning pga. bettfel tidigare, samt saknar emalj på 4 tänder i nederkäken vilket medför att det skapas ganska mycket tandsten där och att tandköttet därunder ibland kan bli lite inflammerat i enstaka dagar (säg 2-3 dagar x 2 gånger/år) samt att dessa 4 tänder kan ila lite ibland. Men annars har jag aldrig haft något problem med tänderna och har enligt tandläkare t.om. ganska bra tänder.
Så idag kl. 11.20 hade jag tid för den årliga kollen hos samma gamla F.tandvård som jag alltid gått hos, och faktiskt alltid varit jättenöjd med (till skillnad från VCn 3 våningar ner, men det är en annan historia...).
Fick en manlig tandhygienist som jag inte haft tidigare. Märker direkt att han är av den lite mer fåordiga typen, men lägger inga värderingar i det, åtminstone inte till en början. Till att börja med skulle tänderna röntgas. Märker då att han inte bara är väldigt tystlåten utan också ganska hårdhänt. Han säger bara "Gapa!" och trycker in röntgenplattan i munnen på mig på ett ganska oskönt sätt. Jaja, tänker inte mer på det. Så när alla bilderna är tagna så tittar han på dem och mumlar för sig själv. När jag vrider huvudet för att titta, då jag är lite nyfiken på hur dem ser ut/blev, vänder han bort skärmen.
Sedan går han, utan att säga något, för att (vad jag hör) prata med/konsultera en tandläkare om en tand. Han kommer sedan tillbaka och ska då undersöka mitt tandkött. Detta gör han genom att ta en sån där sak som man brukar använda för att ta bort tandsten med, och petar på tandköttet under varje tand tills det börjar blöda. Han petade rätt hårt med den där grejen ca. 3-5 ggr vid varje tand. Tandköttet var sådär pyttelite inflammerat under de 4 tänderna utan emalj (sedan igår, typiskt nog ), så att det blödde därifrån är ju inte konstigt. Men det var ju inte bara där, utan det blödde överallt. Och framförallt; det gjorde ont som bara f-n rent ut sagt! Kved till vid varje tand, men ju mer jag kved till (läs: vid de 4 tänderna framförallt), ju mer petade han. Sedan sa han bara mycket kort: "Allt ditt tandkött är ordentligt inflammerat. Använd tandtråd!" Det var förövrigt det första han sa till mig efter "Gapa!".
Sen efter en liten stund kommer en tandläkare (antagligen den han pratade med tidigare) och tittade på den där tanden, som visade sig vara den stora hörntanden längst in i nederkäken på höger sida. De petar på den båda två, och pratar "tandläkarspråk", utan att säga något till mig. Vad jag dock förstod utifrån tandläkarspråket var att den saken de petade med inte fastnade så mycket alls, och att det absolut inte var frågan om karies, utan en liten, liten grop i emaljen. Dock måste den ändå åtgärdas här och nu, men skulle bara ta 5-10 min att göra. Hygienisten sa åt mig rätt skarp att blunda och gapa. Vad jag förstod av det dem sa minuten innan så skulle denna grop "förseglas" på något sätt. Det gjorde dock absolut inte ont medan de höll på, utan det känns inte alls. Dock, vilket kändes något obehagligt, var att de stod på varsin sida om mig, och att hygienisten verkligen tryckte med sin armbåge mot min axel, som om han försökte trycka ner mig i stolen.
Så när de var klara hastade tandläkaren ut illa kvickt. Kvar var jag och hygienisten. Först bokades en tid för att ta bort tandstenen på de 4 tänderna, sedan han sa åt mig, återigen med rätt så skarp röst att "nu är vi klara!" och sedan inget mer. Jag fick ingen information om det fanns restriktioner kring när jag fick äta/dricka pga. *vad de nu än egentligen gjorde med den där tanden* eller något annat. Klockan var då förövrigt 11.51.
Så kom jag ut i friska luften. Tandköttet pulserade och kändes fortfarande ömt sedan han höll på och petade med den där tandstensgrejen. Men så nu ute i friska (kalla) luften kände jag att det ilade rätt ordentligt i den hörntanden de höll på med. Åkte till stallet och försökte att inte tänka mer på besöket, som förövrigt gjorde mig rätt så obehagad. Tandköttet kändes bra efter ungefär 1 h, men fortfarande efter 2 h ilade det i tanden de hade hållit på med. (När jag var ute och tömkörde H.H.). Alltså det var absolut inte så det gjorde plågsamt ont, men ändå ett litet men distinkt ilande. Jag har lite problem med ilningar på de 4 tänderna som saknar emalj, men denna dem grejade med sitter långt ifrån de 4. Så det kändes faktiskt lite olustigt, särskilt som jag inte fått någon information om ifall det var normalt eller inte. För säkerhetsskull, både med tanke på ilandet och avsaknaden av information så åt eller drack jag ingenting på 4 h (tills nyss).
Överhuvudtaget var avsaknaden av information genomgående för besöket. Jag är absolut inte den som behöver/vill veta allt om allt, så är det absolut inte. Däremot kan jag tycka att det känns trevligt om man ändå lägger in en mening lite här och var typ "Jag såg en förändring på en tand här på röntgen, jag bara gå och konsultera en kollega om det", "Den här förändring är absolut inte karies, utan *vad det nu än är*, men behöver åtgärdas här och nu för säkerhetsskull" och "Med tanke på den här lagningen ska du inte äta åp etc. etc. Att jag ändå liksom blir pratad med någon enstaka gång. Nu kändes det som att målet var att jag skulle bli så exkluderad som möjligt. Jag fick inte ens titta på röntgenbilderna, när de pratade om gropen på tanden försökte de prata så mycket tandläkarspråk som möjligt för att jag inte skulle förstå (men förstod ju ändå en del), jag skulle blunda när de höll på och jag fick ingen som helst information efter, mer än om tiden för att ta bort tandsten. Helt ärligt kände jag mig överkörd och utslängd. Jag förstod absolut att jag hade sista före lunch och att de ville iväg på den, men jag var klar 11.52 nu, och även om man hade lagt in någon mening här och var så hade det kanske blivit 11.55 kanske i värsta fall, det skulle ju ändå inte blivit så sent.
Sen var det också första gången jag gått ifrån en tandläkare och haft "ont". Eller ont är kanske fel ord, men tandköttet ömmade och pulserade samt att den tanden de åtgärdade ilade av den kalla luften, och det sistnämnda dessutom i nästan 3 h. Att det känns lite "ovant" i kanske 5 min när de tagit bort mycket tandsten från de 4 tänderna eller så är absolut ingenting jag bryr mig om eller lägger någon särskild vikt vid, men just när det på en "smärtskala" ändå var 2.5/5 åtminstone första säg 30 min, och jag dessutom inte ens fått någon information om att det kunde ila, så känns det faktiskt.lite sådär tycker jag.
Jag menar absolut inte att gråta ut i Aftonbladet eller springa till IVO med någon anmälan, men funderar på att på måndag morgon ringa ner till F.Tandvården och komma med lite konstruktiv kritik kring besöket idag, framförallt var det gäller exkluderandet. Alltså typ säga något i stil med "Jag var på besök i fredags då det och det gjordes, men kände mig exkluderad, blev aldrig tilltalad med annat än korta ytterst enstaka meningar, de pratade över huvudet på mig och jag fick ingen information om efterverkningar. Därtill tyckte jag att han var lite för hårdhänt när han undersökte mitt tandkött, vilket gjorde att det pulserade och ömmade i ungefär 30 min efter att jag gått därifrån. Skulle ni kanske kunna prata med honom om att bli lite tydligare och mer dialogiskt jämte mot sina patienter, och möjligen vara något lite mer försiktig emellanåt?" Eller kommer man bli sedd som en "gnällig j-vla patient" hädanefter om man ringer och säger så? Vad säger ni tandläkare och t.hygienister här på Buke om situationen och ett ev. samtal på måndag?
Är rent allmänt väldigt smärttålig och har hög "smärttröskel". I munnen i synnerhet. Har tidigare bl.a. dragit ut en halvlös mjölktand utan bedövning utan minsta problem, och hade tandställning i drygt 1.5 år utan att känna av den det minsta. Det var lite "ovant" första 3 dagarna med resp. utan, men jag kände aldrig någonting när de spände eller någonting. Därtill har jag t.om. av tandläkare och tandhygienister beskrivits som en väldigt positiv, förlåtande och tacksam patient. Klagar aldrig, är lugn och helt enkelt bara väldigt trevlig och lätt att arbeta med tydligen. Har alltid gått hos Folktandvården kan tilläggas också. Behövde tandställning pga. bettfel tidigare, samt saknar emalj på 4 tänder i nederkäken vilket medför att det skapas ganska mycket tandsten där och att tandköttet därunder ibland kan bli lite inflammerat i enstaka dagar (säg 2-3 dagar x 2 gånger/år) samt att dessa 4 tänder kan ila lite ibland. Men annars har jag aldrig haft något problem med tänderna och har enligt tandläkare t.om. ganska bra tänder.
Så idag kl. 11.20 hade jag tid för den årliga kollen hos samma gamla F.tandvård som jag alltid gått hos, och faktiskt alltid varit jättenöjd med (till skillnad från VCn 3 våningar ner, men det är en annan historia...).
Fick en manlig tandhygienist som jag inte haft tidigare. Märker direkt att han är av den lite mer fåordiga typen, men lägger inga värderingar i det, åtminstone inte till en början. Till att börja med skulle tänderna röntgas. Märker då att han inte bara är väldigt tystlåten utan också ganska hårdhänt. Han säger bara "Gapa!" och trycker in röntgenplattan i munnen på mig på ett ganska oskönt sätt. Jaja, tänker inte mer på det. Så när alla bilderna är tagna så tittar han på dem och mumlar för sig själv. När jag vrider huvudet för att titta, då jag är lite nyfiken på hur dem ser ut/blev, vänder han bort skärmen.
Sedan går han, utan att säga något, för att (vad jag hör) prata med/konsultera en tandläkare om en tand. Han kommer sedan tillbaka och ska då undersöka mitt tandkött. Detta gör han genom att ta en sån där sak som man brukar använda för att ta bort tandsten med, och petar på tandköttet under varje tand tills det börjar blöda. Han petade rätt hårt med den där grejen ca. 3-5 ggr vid varje tand. Tandköttet var sådär pyttelite inflammerat under de 4 tänderna utan emalj (sedan igår, typiskt nog ), så att det blödde därifrån är ju inte konstigt. Men det var ju inte bara där, utan det blödde överallt. Och framförallt; det gjorde ont som bara f-n rent ut sagt! Kved till vid varje tand, men ju mer jag kved till (läs: vid de 4 tänderna framförallt), ju mer petade han. Sedan sa han bara mycket kort: "Allt ditt tandkött är ordentligt inflammerat. Använd tandtråd!" Det var förövrigt det första han sa till mig efter "Gapa!".Sen efter en liten stund kommer en tandläkare (antagligen den han pratade med tidigare) och tittade på den där tanden, som visade sig vara den stora hörntanden längst in i nederkäken på höger sida. De petar på den båda två, och pratar "tandläkarspråk", utan att säga något till mig. Vad jag dock förstod utifrån tandläkarspråket var att den saken de petade med inte fastnade så mycket alls, och att det absolut inte var frågan om karies, utan en liten, liten grop i emaljen. Dock måste den ändå åtgärdas här och nu, men skulle bara ta 5-10 min att göra. Hygienisten sa åt mig rätt skarp att blunda och gapa. Vad jag förstod av det dem sa minuten innan så skulle denna grop "förseglas" på något sätt. Det gjorde dock absolut inte ont medan de höll på, utan det känns inte alls. Dock, vilket kändes något obehagligt, var att de stod på varsin sida om mig, och att hygienisten verkligen tryckte med sin armbåge mot min axel, som om han försökte trycka ner mig i stolen.
Så när de var klara hastade tandläkaren ut illa kvickt. Kvar var jag och hygienisten. Först bokades en tid för att ta bort tandstenen på de 4 tänderna, sedan han sa åt mig, återigen med rätt så skarp röst att "nu är vi klara!" och sedan inget mer. Jag fick ingen information om det fanns restriktioner kring när jag fick äta/dricka pga. *vad de nu än egentligen gjorde med den där tanden* eller något annat.
Klockan var då förövrigt 11.51.Så kom jag ut i friska luften. Tandköttet pulserade och kändes fortfarande ömt sedan han höll på och petade med den där tandstensgrejen. Men så nu ute i friska (kalla) luften kände jag att det ilade rätt ordentligt i den hörntanden de höll på med.
Åkte till stallet och försökte att inte tänka mer på besöket, som förövrigt gjorde mig rätt så obehagad. Tandköttet kändes bra efter ungefär 1 h, men fortfarande efter 2 h ilade det i tanden de hade hållit på med. (När jag var ute och tömkörde H.H.). Alltså det var absolut inte så det gjorde plågsamt ont, men ändå ett litet men distinkt ilande. Jag har lite problem med ilningar på de 4 tänderna som saknar emalj, men denna dem grejade med sitter långt ifrån de 4. Så det kändes faktiskt lite olustigt, särskilt som jag inte fått någon information om ifall det var normalt eller inte. För säkerhetsskull, både med tanke på ilandet och avsaknaden av information så åt eller drack jag ingenting på 4 h (tills nyss). Överhuvudtaget var avsaknaden av information genomgående för besöket. Jag är absolut inte den som behöver/vill veta allt om allt, så är det absolut inte. Däremot kan jag tycka att det känns trevligt om man ändå lägger in en mening lite här och var typ "Jag såg en förändring på en tand här på röntgen, jag bara gå och konsultera en kollega om det", "Den här förändring är absolut inte karies, utan *vad det nu än är*, men behöver åtgärdas här och nu för säkerhetsskull" och "Med tanke på den här lagningen ska du inte äta åp etc. etc. Att jag ändå liksom blir pratad med någon enstaka gång. Nu kändes det som att målet var att jag skulle bli så exkluderad som möjligt. Jag fick inte ens titta på röntgenbilderna, när de pratade om gropen på tanden försökte de prata så mycket tandläkarspråk som möjligt för att jag inte skulle förstå (men förstod ju ändå en del), jag skulle blunda när de höll på och jag fick ingen som helst information efter, mer än om tiden för att ta bort tandsten. Helt ärligt kände jag mig överkörd och utslängd.
Jag förstod absolut att jag hade sista före lunch och att de ville iväg på den, men jag var klar 11.52 nu, och även om man hade lagt in någon mening här och var så hade det kanske blivit 11.55 kanske i värsta fall, det skulle ju ändå inte blivit så sent. Sen var det också första gången jag gått ifrån en tandläkare och haft "ont".
Eller ont är kanske fel ord, men tandköttet ömmade och pulserade samt att den tanden de åtgärdade ilade av den kalla luften, och det sistnämnda dessutom i nästan 3 h. Att det känns lite "ovant" i kanske 5 min när de tagit bort mycket tandsten från de 4 tänderna eller så är absolut ingenting jag bryr mig om eller lägger någon särskild vikt vid, men just när det på en "smärtskala" ändå var 2.5/5 åtminstone första säg 30 min, och jag dessutom inte ens fått någon information om att det kunde ila, så känns det faktiskt.lite sådär tycker jag. Jag menar absolut inte att gråta ut i Aftonbladet eller springa till IVO med någon anmälan, men funderar på att på måndag morgon ringa ner till F.Tandvården och komma med lite konstruktiv kritik kring besöket idag, framförallt var det gäller exkluderandet. Alltså typ säga något i stil med "Jag var på besök i fredags då det och det gjordes, men kände mig exkluderad, blev aldrig tilltalad med annat än korta ytterst enstaka meningar, de pratade över huvudet på mig och jag fick ingen information om efterverkningar. Därtill tyckte jag att han var lite för hårdhänt när han undersökte mitt tandkött, vilket gjorde att det pulserade och ömmade i ungefär 30 min efter att jag gått därifrån. Skulle ni kanske kunna prata med honom om att bli lite tydligare och mer dialogiskt jämte mot sina patienter, och möjligen vara något lite mer försiktig emellanåt?" Eller kommer man bli sedd som en "gnällig j-vla patient" hädanefter om man ringer och säger så? Vad säger ni tandläkare och t.hygienister här på Buke om situationen och ett ev. samtal på måndag?
