Mänskligt Tvingad att ta emot besök

macbeth

Trådstartare
Känner mig orimligt upprörd över en situation när jag hämtade mitt barn nyss och behöver skriva av mig lite.
Bakgrundshistoria: mitt barn blev hembjuden till en kompis förra terminen (en gång), hen följde med kompisen efter skolan och föräldrarna skjutsade hem barnet efteråt (de erbjöd sig, kompisens storebror skulle ändå på fotbollsträning och jag upplevde det som att de ändå hade vägarna förbi).
Vi bor extremt trångt, förutom sovrummet som jag och barnet delar på (mycket litet, bara en trång passage mellan säng och vägg att röra sig på) så finns det ett ganska litet vardagsrum med kokvrå. Vi har försökt ha kompisar på besök, men trångboddheten märks tydlig och det blir besvärande för alla. Iom att vi hyr möblerat är jag ganska rädd om inredningen och det blir väldigt begränsande för besökande barn som (upplever jag det) är vana att få härja runt mer. Banen blir ofta sura, klagar på hur liten lägenheten är osv, jag och barnet blir ledsna och irriterade, och det blir en stor stressfaktor för mig med barn som inte lyssnar och ändå härjar runt på hyrd möblering och beter sig allmänt ohyfsat.
Dessutom har jag något slags utmattningssyndrom som läkarna inte kan hitta någon orsak till, vilket innebär att inget kan göras åt det och jag får lära mig leva med så gott jag kan.
Alla ovanstående faktorer har lett till att jag sagt att vi inte kan ta emot kompisar att leka hemma hos oss förrän vi har fått en större lägenhet (där förhoppningsvis barnet har ett eget rum där de kan hållas).

Idag: mitt barn springer fram till mig (när jag hämtar från skolan) och säger att kompis V:s mamma ska prata med mig ang en play date, barnen leker en stund på skolgården innan vi går hem, precis när vi går kommer kompisens mamma fram och säger att V är så ledsen och gråter och undrar när hen kan få komma hem och leka hos oss. Jag försöker förklara situationen varför vi inte kan ha besök just nu och börjar med att försöka förklara hur trångbodda vi är, varpå kompisens mamma avbryter mig med ett "det gör inget" (inte för henne kanske, men för oss!) och föreslår att kompisen V kommer hem till oss på fredag efter skolan. Jag förklarar att mitt barn går på fritids på fredagar (kompisen gör inte det), varpå mamman genast börjar föreslå andra datum veckan efter och är väldigt pushig. Jag som eventuellt har den långsammast fungerande hjärnan i norra Europa klarar verkligen inte av att bli pressad att fatta beslut på stående fot sådär, så säger bara att jag får titta på mitt schema och återkomma, sen går vi hem. Men jag känner hela vägen hem att jag känner mig upprörd över det här, misstänker att jag antagligen överreagerar något, men uppskattar verkligen inte emotionell utpressning på det här viset (att kompisen ev är ledsen och upprörd över att hen inte får som hen vill är faktiskt inte mitt ansvar anser jag, skulle aldrig falla mig in pressa en annan förälder att ta emot mitt barn på besök i deras hem). Uppskattar heller inte att bli överkörd och inte lyssnad på när jag försöker förklara att det inte passar. Antar att kompisens mamma tycker jag har någon slags "skyldighet" att ta emot hennes barn när de nu haft mitt på besök, och vanligtvis hade jag automatiskt gett en motsvarande inbjdan till kompisen, men orkar inte med det under rådande omständigheter och känner faktiskt ingen större skyldighet att ta emot kompisen när de bjöd in mitt barn helt på eget bevåg en gång.
Får väl försöka formulera ihop ett sms och förklara situationen närmare och föreslå att vi möts upp på en lekplats om de vill leka mer utöver skoltid. Hoppas det accepteras, blir så tröt av pushiga människor som inte kan lyssna på andras behov...
 

macbeth:s ev trådar under: Dagbok Annonser Överallt
Så märkligt gjort av föräldern! Jag håller med övriga om att föreslå lek ute. Eventuellt kanske om pengarna, intresse och möjligheten finns erbjuda sig att ta med barnet till något lekland om det finns i närheten. Jag skulle också vara väldigt tydlig med att det finns ingen plats i ert hem att leka på alls just nu utan att alternativet hemma hos er är att sitta på varsin stol. (Lite överdrivet kanske men då kanske hon fattar.)
 

macbeth

Trådstartare
Tack alla som svarat och peppat mig att stå på mig :bow: är extremt dålig på det, blir alltid så osäker och låter folk köra över mig för att jag är rädd att uppfattas som dryg och otrevlig när jag sätter gränser (medan dessa människor lugnt går över alla gränser utan att ens blinka :cautious:).
@TinyWiny lekland har jag tyvärr inte råd med just nu, och får dessutom fruktansvärd huvudvärk av sådana ställen, så hade nog inte varit ett alternativ även om jag haft ekonomi till det. Annars är det ju bra med någon inomhusplats att mötas på när vädret inte är så inbjudande (utbjudande?)...

Hann dock inte höra av mig till mamman igår, var extremt utmattad och klarade inte ens av att fatta beslut att gå på toa när jag var kissnödig osv, men ska försöka formlera ihop ett sms idag...

Barnet har nu även berättat att den här kompisen hela tiden är på alla sina vänner om att få komma på besök hos dem och verkligen tjatar hål i huvudet på dem dagligen (den här pushigheten verkar vara ett släktdrag :angel:), tror inte hen blivit hembjuden till någon ännu och antar att mamman tyckte hon kunde lägga press på mig iom att de haft mitt barn över. Eller så tyckte hon bara jag såg dörrmattig ut och tänkte att det var lätt att gå på mig...
 

macbeth

Trådstartare
Du har helt rätt.
Både om att inte behöva ta hem andra barn och om mammans beteende.

Ang. det sista du skrev. Vill barnet ha hem kompisen? Eller är hon beredd att göra saker bara för att hoppas på att undkomma fortsatt tjat?
Barnet hade nog gärna haft hen på besök, men är helt med på att det inte går just nu, däremot verkar det som att alla kompisarna (mitt barn inkluderat) blivit litte trötta på den här kompisens ständiga tjat. Kanske därför hen inte blivit hembjuden till någon för hen tjatar för mycket...
 
Hem till mig kom det sällan några kompisar, de åkte ut så fort nån höjde rösten. Jag klarar inte av högljudda barn :devil:. Igår träffade jag en av kompisarna nu 43 år gamla och jag fick en stor kram . :up:
 

macbeth

Trådstartare
Går det inte att vara lite halvtråkig annars och köra filmstund med ungarna?
Ja, kanske kan vara en idé, en del barn verkar dock ha svårt att sitta still under en hel film, och hur gör jag om kompisen inte alls vill titta på film? Sist vi tog hem besök var planen att vi skulle hålla oss på ute på gården hela tiden, jättefint väder och tog med leksaker och saft ut, men kompisen bara gnällde och ville inte alls vara ute...
 

macbeth

Trådstartare
Alla dåliga erfarenheter gör också att jag just nu känner att jag verkligen inte orkar med andras ungar. Jag har vissa hälsoproblem och inte alls orken att vara ensam med två barn som röjer runt, ser hellre att vi möts upp på lekplats där den andra föräldern är med och har ansvar för sitt eget barn.
 
Vilket konstigt beteende från andra föräldern, att liksom pressa in sitt barn?! Jag hade nog skrivit i sms:et att ni för närvarande inte kan ta emot andra barn hemma men gärna träffas i en lekpark.
Vet du hur långt bort i tiden en större lägenhet ligger? En uttalad filmkväll kan ju vara ett sätt att låta barnet ta hem kompisar men utan stoj och stök.
 

Hästdiskussioner nu

Övrigt-diskussioner nu

Dagbok

Radannonser

Hästnyheter

Bukefalos

Upp