P
Popplin
Jag arbetar ideellt med hemlösa katter, och omplacerade i höstas en kattunge till en "halvbekant" som jag ansåg var en god kattägare...
Kattens historik lyder kortfattat så här: Hittades ute vid ca 6-7 veckors ålder. Infekterad med kattsnuva och med en mycket skadad tass vilket medförde att katten tog sig fram på sin ena armbåde.
Katten fick vård och bodde hos mig de ca 2 kommande, problemfria, månaderna.
Vid omplacering skrivs ett kontrakt i två exemplar där en av paragraferna lyder "Jag är medveten om att katten kan behöva veterinärvård i framtiden, jag åtar mig alla kostnader för detta"
En annan lyder: "om katten, eller andra katter i hemmet, vanvårdas eller om jag bryter mot någon av ovanstående paragrafer äger förmedlaren rätt att omedelbart återta katter utan ersättning".
Med detta i grund följer därför berättelsen:
Katten flyttade till nya hemmet och bodde där i en månad innan han började gå utanför lådan (mycket troligt pga stress efter en stor omställning i hemmet och familjen) Ägarna reagerade då med att trycka ned kattens ansikte i avföringen och även, när de ertappade honom på bar gärning, stänga in honom i duschen och spruta vatten på honom.
Jag försökte att förklara för dem att detta var ett oacceptabelt beteende som endast skulle förstärka hans ev. oro och problembeteende. Med tron om att detta framgått klart och tydligt kom vi överrens om att ge katten ännu lite tid. Han kastrerades och ID-märktes strax efter detta.
Efter ytterligare några veckor fick jag ett liknande samtal, då de åter berättade om sina aviga bestraffningsmetoder och att snuvan blossat upp igen.
Jag gjorde därför ett hembesök hos nya ägaren och även då diskuterade vi lisom förra gången vad som bör och inte bör göras. Råd om att ordna fler och öppna lådor (har nu en sluten låda med lucka) ge honom en så lugn miljö som möjligt och dessutom göra en veterinärutreding för hans luftvägar som blev allt sämre, och se efter en möjlig urinvägsinfektion/inflammation gavs. Jag fick tvetydiga svar och gick därifrån mycket obeslutsam och fundersam.
Någon vecka fortlöpte och jag fick sedan ett samtal om att de ville att jag skulle återta katten. Vi bestämde att jag skulle hämta honom nästkommande dag. Därefter fick jag ett sms att de tyvärr inte kunde lämna tillbaka katten eftersom de var så fästa vid honom.
Jag åkte då tillsammans med en bekant på ytterligare ett hembesök, för att reda ut detta och låte en andra part träffa katten och ägarna. Katten hade nu blivit rädd för höga ljud och var inte längre lika social som förr. Vid vår uppmaning om att de omedelbart måste sluta med duscherier och liknande för att låta honom bygga upp förtroende för dem på nytt fick vi till svar "varför ska han få ha förstroende för oss när vi inte kan ha det för honom". Och andra lika dumma bortförklaringar.
Efter att vi lämnat huset diskuterade jag och bekanten läget och situationen, och jag skrev därefter ett mail till ägaren att (nu väldigt kortfattat) vi beslutat att låta köpet återgå pga bristande vård och omsorg för katten. Som svar fick jag att de kände sig överkörda (Det kan jag förstå) och att de tyckte det var konstigt att vi så sent som i torsdags arbetade för en lösning och nu gått bakom ryggen på dem och återtar katten utan deras vilja.
På detta svarade jag att vi kom i bästa välmening men att man ibland behöver tid att fundera över sina beslut i lugn och ro, och att detta kan vara svårt när man är mitt uppe i situationen.
Så ser läget ut i dag. Jag känner mig villrådig och aningen obekväm. Men jag tycker ändå att de har brutit mot det avtal som skrivits? och att detta inte är ett lämpligt hem för katten?
På måndag ska vi åter träffa nuvarande ägarna för ett möte, och jag hoppas då på att få katten med mig hem.
Hur går man till väga om de ändå vägrar en katten? Vad anser ni om ärendet överlag? Handlar jag fel som nu, efter många försök och goda råd som har blivit ignorerade, återtar katten?
Ursäkta långt inlägg....
Kattens historik lyder kortfattat så här: Hittades ute vid ca 6-7 veckors ålder. Infekterad med kattsnuva och med en mycket skadad tass vilket medförde att katten tog sig fram på sin ena armbåde.
Katten fick vård och bodde hos mig de ca 2 kommande, problemfria, månaderna.
Vid omplacering skrivs ett kontrakt i två exemplar där en av paragraferna lyder "Jag är medveten om att katten kan behöva veterinärvård i framtiden, jag åtar mig alla kostnader för detta"
En annan lyder: "om katten, eller andra katter i hemmet, vanvårdas eller om jag bryter mot någon av ovanstående paragrafer äger förmedlaren rätt att omedelbart återta katter utan ersättning".
Med detta i grund följer därför berättelsen:
Katten flyttade till nya hemmet och bodde där i en månad innan han började gå utanför lådan (mycket troligt pga stress efter en stor omställning i hemmet och familjen) Ägarna reagerade då med att trycka ned kattens ansikte i avföringen och även, när de ertappade honom på bar gärning, stänga in honom i duschen och spruta vatten på honom.
Jag försökte att förklara för dem att detta var ett oacceptabelt beteende som endast skulle förstärka hans ev. oro och problembeteende. Med tron om att detta framgått klart och tydligt kom vi överrens om att ge katten ännu lite tid. Han kastrerades och ID-märktes strax efter detta.
Efter ytterligare några veckor fick jag ett liknande samtal, då de åter berättade om sina aviga bestraffningsmetoder och att snuvan blossat upp igen.
Jag gjorde därför ett hembesök hos nya ägaren och även då diskuterade vi lisom förra gången vad som bör och inte bör göras. Råd om att ordna fler och öppna lådor (har nu en sluten låda med lucka) ge honom en så lugn miljö som möjligt och dessutom göra en veterinärutreding för hans luftvägar som blev allt sämre, och se efter en möjlig urinvägsinfektion/inflammation gavs. Jag fick tvetydiga svar och gick därifrån mycket obeslutsam och fundersam.
Någon vecka fortlöpte och jag fick sedan ett samtal om att de ville att jag skulle återta katten. Vi bestämde att jag skulle hämta honom nästkommande dag. Därefter fick jag ett sms att de tyvärr inte kunde lämna tillbaka katten eftersom de var så fästa vid honom.
Jag åkte då tillsammans med en bekant på ytterligare ett hembesök, för att reda ut detta och låte en andra part träffa katten och ägarna. Katten hade nu blivit rädd för höga ljud och var inte längre lika social som förr. Vid vår uppmaning om att de omedelbart måste sluta med duscherier och liknande för att låta honom bygga upp förtroende för dem på nytt fick vi till svar "varför ska han få ha förstroende för oss när vi inte kan ha det för honom". Och andra lika dumma bortförklaringar.
Efter att vi lämnat huset diskuterade jag och bekanten läget och situationen, och jag skrev därefter ett mail till ägaren att (nu väldigt kortfattat) vi beslutat att låta köpet återgå pga bristande vård och omsorg för katten. Som svar fick jag att de kände sig överkörda (Det kan jag förstå) och att de tyckte det var konstigt att vi så sent som i torsdags arbetade för en lösning och nu gått bakom ryggen på dem och återtar katten utan deras vilja.
På detta svarade jag att vi kom i bästa välmening men att man ibland behöver tid att fundera över sina beslut i lugn och ro, och att detta kan vara svårt när man är mitt uppe i situationen.
Så ser läget ut i dag. Jag känner mig villrådig och aningen obekväm. Men jag tycker ändå att de har brutit mot det avtal som skrivits? och att detta inte är ett lämpligt hem för katten?
På måndag ska vi åter träffa nuvarande ägarna för ett möte, och jag hoppas då på att få katten med mig hem.
Hur går man till väga om de ändå vägrar en katten? Vad anser ni om ärendet överlag? Handlar jag fel som nu, efter många försök och goda råd som har blivit ignorerade, återtar katten?
Ursäkta långt inlägg....
Tur att kissen är hemma iaf. Sa dom inte någonting alls? Konstigt folk finns det.
