TW = Trigger warning för psykisk ohälsa.
Jag tog äntligen kontakt med kuratorn på vårdcentralen för ett tag sen. Som liten hade jag kontakt med BUP, Socialen, skolkuratorn mm. Men inte för att jag själv valde det utan pga problem med skolgång.
En kort historia, en av mina föräldrar gick bort i sjukdom när jag var väldigt liten. Strulig skolgång, psykisk ohälsa, social ångest som ökat och förföljt mig genom åren. Är idag 23år.
Genom åren har det gått upp och ner. En i familjen/släkten har nyligen fått cancerbesked. Oklart ännu om hur det kommer gå.
Jag var i stort sett redan nere och har stora problem med ilska, ångest och nedstämdhet. Sen får men en käftsmäll till på sig slängd.
Det närmar sig första besöket hos kurator. Men jag har svårt att prata med andra. Jag vill verkligen berätta hur jag mår, hela sanningen. Men har jätte svårt att visa vissa känslor för andra och generellt bara prata med andra i såna situationer.
Att jag faktiskt har självskadebeteende mm. emellanåt. Ibland en känsla av hopplöshet när panikångesten dyker upp. Ibland kan saker eskalera så snabbt och ske på impulser och jag blir rädd att det går åt fel håll, att det inte bara är tankar utan faktiskt handlingar också.
Men hur ska jag ta upp det med kuratorn?
Så den kan hjälpa mig hitta/få rätt hjälp?
Jag tog äntligen kontakt med kuratorn på vårdcentralen för ett tag sen. Som liten hade jag kontakt med BUP, Socialen, skolkuratorn mm. Men inte för att jag själv valde det utan pga problem med skolgång.
En kort historia, en av mina föräldrar gick bort i sjukdom när jag var väldigt liten. Strulig skolgång, psykisk ohälsa, social ångest som ökat och förföljt mig genom åren. Är idag 23år.
Genom åren har det gått upp och ner. En i familjen/släkten har nyligen fått cancerbesked. Oklart ännu om hur det kommer gå.
Jag var i stort sett redan nere och har stora problem med ilska, ångest och nedstämdhet. Sen får men en käftsmäll till på sig slängd.
Det närmar sig första besöket hos kurator. Men jag har svårt att prata med andra. Jag vill verkligen berätta hur jag mår, hela sanningen. Men har jätte svårt att visa vissa känslor för andra och generellt bara prata med andra i såna situationer.
Att jag faktiskt har självskadebeteende mm. emellanåt. Ibland en känsla av hopplöshet när panikångesten dyker upp. Ibland kan saker eskalera så snabbt och ske på impulser och jag blir rädd att det går åt fel håll, att det inte bara är tankar utan faktiskt handlingar också.
Men hur ska jag ta upp det med kuratorn?
Så den kan hjälpa mig hitta/få rätt hjälp?
