Tycker inte om mina ponnyer lika mycket

[LiviaFilippa]

Hej alla! Jag har ett litet problem eller vad man ska säga som jag skulle vilja få tips om! Jag har två c-ponnyer. En som jag har haft längre och en som vi köpte i januari. Jag tycker om båda jättemycket men det känns som jag alltid väljer min gamla ponny om jag ska välja en liksom. Alltså som några exempel, om jag ska rida ut med nån annan så väljer jag att rida henne. Och om jag kanske ska rida nån extra träning eller åka iväg på nåt eller sånt så väljer jag helst henne om jag bara ska ha en. Och jag är typ mer osäker med den nya, inte kanske direkt rädd men om det är nåt lite läskigt eller som jag inte har gjort eller nåt så vill jag helst göra det med hon jag haft längst. Och även andra saker som om de ska få varsin morot eller vad som helst så får hon alltid den största osv. Det kanske låter jättetöntigt! Men det känns typ som att jag är elak mot min nya ponny för att han inte är min största favvorit liksom. Eller ja att jag inte tycker om båda exakt lika. Men han har mycket mer kappacitet och är tanken att vi ska kunna rida SM om något år. Och den gamla går högst LB. Så egentligen är ju han bättre om ni fattar hur jag menar? Och mamma tycker om honom jättemycket också och kan rida honom så det känns typ taskigt och otacksamt att jag inte tycker om han lika mycket. Och vet inte hur jag ska förklara men nästan alla andra ponnyer jag har haft eller ridit mycket så har det känts typ som jag längtar efter den jämt och vill vara med den hela tiden, men det känns inte så med honom. Så jaa jag vet inte riktigt vad jag ska göra eller så. Jag har nästan hela tiden dåligt samvete mot han och mot mina föräldrar och då blir det ännu mer att jag vill vara med gamla ponnyn för känns som det är bara då jag kan släppa allt liksom. Och jag förstår att det här kanske låter extremt töntigt och så men undrar ändå om nån annan har varit med om liknande eller om nån har några tips eller nånting? För det är ganska jobbigt att ha det såhär och känns som jag försöker lura alla att jag tycker om båda exakt lika mycket och så känner jag mig så taskig mot honom för han har ju inte valt att bli min ponny liksom och han kanske också blir ledsen av det. Så är vi kanske ledsna båda två och ja det är ju inte så bra. Så vad skulle ni ha gjort?

 

[Skogstrollet]

Jag har två hästar, en som jag har haft i tre år och en som kom i oktober. Det tog tid för mig att "falla" för häst nr 2 trots att han på alla sätt och vis är helt perfekt och gudasöt. Det får ta lite tid! För mig är det helt naturligt att man känner lite extra för den man har haft längst, ni känner ju varandra på ett helt annat sätt än vad du gör med häst nr 2. Om du ger det lite tid så kommer du säkert att känna för den nya också. Och kanske tänka att du tycker om dem på olika sätt snarare än olika mycket.
Och om din mamma tycker om honom "jättemycket" så har han ju redan någon som tycker om honom "jättemycket", det kanske inte måste vara just du som tycker om honom "mest".

 

[Unafraid]

Jag har haft två hästar i omgångar. Jag har alltid haft en "favorit". Det är nog inte ovanligt alls tror jag. Det betyder inte att man skänker bort den ena och missköter den andra. Favoriten har automatiskt blivit något högre prioriterad om man inte hunnit med. Jag tror inte någon av mina hästar har märkt av det.
De har fått bra foder, ordentligt mockat, samma intervaller på hovslagare osv.

 

[EmmaBovary]

Hej alla! Jag har ett litet problem eller vad man ska säga som jag skulle vilja få tips om! Jag har två c-ponnyer. En som jag har haft längre och en som vi köpte i januari. Jag tycker om båda jättemycket men det känns som jag alltid väljer min gamla ponny om jag ska välja en liksom. Alltså som några exempel, om jag ska rida ut med nån annan så väljer jag att rida henne. Och om jag kanske ska rida nån extra träning eller åka iväg på nåt eller sånt så väljer jag helst henne om jag bara ska ha en. Och jag är typ mer osäker med den nya, inte kanske direkt rädd men om det är nåt lite läskigt eller som jag inte har gjort eller nåt så vill jag helst göra det med hon jag haft längst. Och även andra saker som om de ska få varsin morot eller vad som helst så får hon alltid den största osv. Det kanske låter jättetöntigt! Men det känns typ som att jag är elak mot min nya ponny för att han inte är min största favvorit liksom. Eller ja att jag inte tycker om båda exakt lika. Men han har mycket mer kappacitet och är tanken att vi ska kunna rida SM om något år. Och den gamla går högst LB. Så egentligen är ju han bättre om ni fattar hur jag menar? Och mamma tycker om honom jättemycket också och kan rida honom så det känns typ taskigt och otacksamt att jag inte tycker om han lika mycket. Och vet inte hur jag ska förklara men nästan alla andra ponnyer jag har haft eller ridit mycket så har det känts typ som jag längtar efter den jämt och vill vara med den hela tiden, men det känns inte så med honom. Så jaa jag vet inte riktigt vad jag ska göra eller så. Jag har nästan hela tiden dåligt samvete mot han och mot mina föräldrar och då blir det ännu mer att jag vill vara med gamla ponnyn för känns som det är bara då jag kan släppa allt liksom. Och jag förstår att det här kanske låter extremt töntigt och så men undrar ändå om nån annan har varit med om liknande eller om nån har några tips eller nånting? För det är ganska jobbigt att ha det såhär och känns som jag försöker lura alla att jag tycker om båda exakt lika mycket och så känner jag mig så taskig mot honom för han har ju inte valt att bli min ponny liksom och han kanske också blir ledsen av det. Så är vi kanske ledsna båda två och ja det är ju inte så bra. Så vad skulle ni ha gjort?

Vad gullig du är ändå! Jag är helt övertygad om att din nyare ponny inte upplever det här som ett problem, det låter ändå som att du säkert praktiserar något slags millimeterrättvisa som bara du skulle märka skillnad på, och om den dessutom får uppmärksamhet från din mamma så låter det ju som att den har det toppen. Och jag känner igen mig själv lite, har känt mig lite "otrogen" mot min egen/foder/medryttarhäst om jag samtidigt hjälp till med att rida lite olika hästar. Vilket såklart är att förmänskliga något som en häst inte alls hade sett som ett bekymmer.

 

[Lillgrådis]

När jag var 14 år (vilket är mycket länge sedan nu) så kunde jag inte rida min B-ponny längre utan i stället köpte mina föräldrar en stor unghäst, halvblod. Inte att rekommendera som övergång från ett gotlandsruss, men pengarna räckte inte för att växla upp en ponnystorlek till om det skulle vara en färdiginriden och ja, det blev i alla fall så.

Jag förstod också att den stora hästen var jättefin och kunde bli en bra ridhäst, men var samtidigt osäker och lite rädd och tyckte självklart att jag var tryggare med min lilla ponny som jag kände innan och utan och som bodde kvar hemma i stallet. Hade jag kunnat, så hade jag resonerat precis som du dvs om jag kunnat fortsätta med ponnyn och halvblodet samtidigt så hade jag alla gånger valt ponnyn framför halvblodet för att rida ut eller göra något vad som helst. Men jag hade ju växt ifrån ponnyn, så därför var det inte ett alternativ.

Sedan blev den stora hästen inriden (lyckligtvis av en något äldre och mer erfaren ryttare) och jag "var tvungen" att ägna honom det mesta av min tid. Och då lossnade allt. Vi blev helt trygga med varandra och litade så småningom på varandra i alla lägen. Det visade sig vara en fantastisk häst som alltid gav allt och som hade gått igenom eld om jag bett honom om det, och vi tränade och tävlade så småningom på en mycket högre nivå än jag någonsin gjort med ponnyn i både dressyr och hoppning.

Nu är det mer än 20 år sedan han dog, men jag älskade verkligen den hästen förbehållslöst och saknar honom än idag. Minst lika mycket som jag saknar ponnyn. Att det första året kändes lite svårt och obehagligt - och att jag då inte tyckte lika mycket om honom - var alltså bara en kort tid av den tid som vi hade tillsammans allt som allt.

Jag tror att det mycket väl kan bli så med din ponny också, men skulle det ändå vara så att den första alltid skulle betyda mer så är det också helt okej. Du ska absolut inte oroa dig för att den nya ponnyn lider av det, så länge den sköts om bra och har ett bra hästliv.

 

[VildeKia]

Precis som de andra skriver: det kommer. Ge det tid
Det tar tid att klicka med en del hästar

 

[Andromedae]

Man har olika relationer med olika hästar. Med tiden så utvecklas den där relationen. Det är spännande och läskigt på samma gång.

Sedan tror jag att det alltid är annorlunda när man går från en häst till flera hästar. Med en häst, så är det ju alltid ni. När det kommer in fler hästar i ekvationen, då blir det annorlunda. Inte bättre eller sämre egentligen, bara annorlunda. Jag upplever att min relation till min första häst har förändrats av att ha fler - inte på något dåligt sätt, men helt ärligt tror jag att jag har blivit bättre på att se henne som den häst hon är snarare än att läsa in mina mänskliga tankar om henne.

Det betyder inte att jag älskar henne mindre. Jag älskar den där hästen så enormt mycket att jag kan bli tårögd av att tänka på att hon finns

Min andra häst är, på gott och ont, väldigt olik den första. Det har tagit oss tid att komma underfund med varandra, men relationen utvecklas dag för dag och jag har lärt mig så oerhört mycket av henne.

 

[Lakritspipan]

Kan lova dig att så länge ponnyn får allt den behöver som ren box, mat och hage med kompisar så är den inte ledsen! De läser ju inte in saker som vi människor i "sociala situationer". Dessutom får den ju uppmärksamhet och motion av din mamma så han är säkert nöjd och glad. Låt relationen växa fram och stressa inte. Tycker faktiskt det är fint att du är mån om bandet till din gamla ponny också och att hon är viktig för dig trots att den nya kanske har mer kapacitet för tävling. Så den gamla inte glöms bort för att det kommer en ny stjärna. Rid både din gamla och nya ponny, låt din mamma hjälpa till med den nya och känn inte dåligt samvete för dina känslor inför hästarna för de mår bra och är nöjda när de får nödvändig skötsel, motion och foder. Så kommer bandet till båda växa och den nya få sin plats i ditt hjärta! Sen kan olika hästar betyda olika mycket för en och vissa får man en närmare relation till och vissa kanske man kan lära sig tillsammans med utan att få ett jättenära band till, det är inte konstigt, det är helt okej. Det låter som dina ponnys har det jättebra hos dig!

 

[tuaphua]

Hej alla! Jag har ett litet problem eller vad man ska säga som jag skulle vilja få tips om! Jag har två c-ponnyer. En som jag har haft längre och en som vi köpte i januari. Jag tycker om båda jättemycket men det känns som jag alltid väljer min gamla ponny om jag ska välja en liksom. Alltså som några exempel, om jag ska rida ut med nån annan så väljer jag att rida henne. Och om jag kanske ska rida nån extra träning eller åka iväg på nåt eller sånt så väljer jag helst henne om jag bara ska ha en. Och jag är typ mer osäker med den nya, inte kanske direkt rädd men om det är nåt lite läskigt eller som jag inte har gjort eller nåt så vill jag helst göra det med hon jag haft längst. Och även andra saker som om de ska få varsin morot eller vad som helst så får hon alltid den största osv. Det kanske låter jättetöntigt! Men det känns typ som att jag är elak mot min nya ponny för att han inte är min största favvorit liksom. Eller ja att jag inte tycker om båda exakt lika. Men han har mycket mer kappacitet och är tanken att vi ska kunna rida SM om något år. Och den gamla går högst LB. Så egentligen är ju han bättre om ni fattar hur jag menar? Och mamma tycker om honom jättemycket också och kan rida honom så det känns typ taskigt och otacksamt att jag inte tycker om han lika mycket. Och vet inte hur jag ska förklara men nästan alla andra ponnyer jag har haft eller ridit mycket så har det känts typ som jag längtar efter den jämt och vill vara med den hela tiden, men det känns inte så med honom. Så jaa jag vet inte riktigt vad jag ska göra eller så. Jag har nästan hela tiden dåligt samvete mot han och mot mina föräldrar och då blir det ännu mer att jag vill vara med gamla ponnyn för känns som det är bara då jag kan släppa allt liksom. Och jag förstår att det här kanske låter extremt töntigt och så men undrar ändå om nån annan har varit med om liknande eller om nån har några tips eller nånting? För det är ganska jobbigt att ha det såhär och känns som jag försöker lura alla att jag tycker om båda exakt lika mycket och så känner jag mig så taskig mot honom för han har ju inte valt att bli min ponny liksom och han kanske också blir ledsen av det. Så är vi kanske ledsna båda två och ja det är ju inte så bra. Så vad skulle ni ha gjort?

Jag tycker att det är jättefint att du funderar över att dina hästar ska ha det bra!

Min första ponny var jag först medryttare på. Han var i stort sett livsfarlig och jag var rätt och tyckte inte om honom. Men jag vågade inte säga upp mig. I ett helt år ogillade jag honom. Men sedan började vi förstå varann. När ägaren något år senare skulle avliva hästen grät jag floder och mina föräldrar köpte honom. Så jag slapp förlora min vän. Vi fick 20 år ihop och så starkt band vet jag aldrig om jag kommer få till en häst igen.
Så det kan mycket väl bli så att du och din nya ponny finner varann mer längre fram.

Och det kan också vara så att det kanske inte blir ditt livs häst. Men du kanske iaf tycker om den och den kommer iaf kunna ha ett fint liv hos dig.

Jag jobbar som tränare. Jag kan inte älska alla hästar jag utbildar. Men jag kan tycka om och respektera dem och försöka se till att de får en trevlig tillvaro. De är inte olyckliga för det.

 

[cambodia]

Jag har också hand om två ponnysar och får ibland dåligt samvete för jag känner olika för dem. Den ena är gammal och trygg och den andra är ung och lite jobbig. Men jag tycker om dem på olika sätt och som sagt, jag tror inte dina (eller mina) ponnysar märker någon skillnad

Kanske kan du prata med din mamma om hur du känner?

 

[Gimlan]

Jag har två hästar, den ena har jag ägt i sex år, den yngre är fyra och köptes redan när den låg i magen. Den yngre är eg bättre och trevligare än den äldre, men den äldre är mitt

 

[Nota]

Hej alla! Jag har ett litet problem eller vad man ska säga som jag skulle vilja få tips om! Jag har två c-ponnyer. En som jag har haft längre och en som vi köpte i januari. Jag tycker om båda jättemycket men det känns som jag alltid väljer min gamla ponny om jag ska välja en liksom. Alltså som några exempel, om jag ska rida ut med nån annan så väljer jag att rida henne. Och om jag kanske ska rida nån extra träning eller åka iväg på nåt eller sånt så väljer jag helst henne om jag bara ska ha en. Och jag är typ mer osäker med den nya, inte kanske direkt rädd men om det är nåt lite läskigt eller som jag inte har gjort eller nåt så vill jag helst göra det med hon jag haft längst. Och även andra saker som om de ska få varsin morot eller vad som helst så får hon alltid den största osv. Det kanske låter jättetöntigt! Men det känns typ som att jag är elak mot min nya ponny för att han inte är min största favvorit liksom. Eller ja att jag inte tycker om båda exakt lika. Men han har mycket mer kappacitet och är tanken att vi ska kunna rida SM om något år. Och den gamla går högst LB. Så egentligen är ju han bättre om ni fattar hur jag menar? Och mamma tycker om honom jättemycket också och kan rida honom så det känns typ taskigt och otacksamt att jag inte tycker om han lika mycket. Och vet inte hur jag ska förklara men nästan alla andra ponnyer jag har haft eller ridit mycket så har det känts typ som jag längtar efter den jämt och vill vara med den hela tiden, men det känns inte så med honom. Så jaa jag vet inte riktigt vad jag ska göra eller så. Jag har nästan hela tiden dåligt samvete mot han och mot mina föräldrar och då blir det ännu mer att jag vill vara med gamla ponnyn för känns som det är bara då jag kan släppa allt liksom. Och jag förstår att det här kanske låter extremt töntigt och så men undrar ändå om nån annan har varit med om liknande eller om nån har några tips eller nånting? För det är ganska jobbigt att ha det såhär och känns som jag försöker lura alla att jag tycker om båda exakt lika mycket och så känner jag mig så taskig mot honom för han har ju inte valt att bli min ponny liksom och han kanske också blir ledsen av det. Så är vi kanske ledsna båda två och ja det är ju inte så bra. Så vad skulle ni ha gjort?

Måste du ha två stycken då?
Räcker det inte med favoriten?

 

[nightcrawler]

Måste du ha två stycken då?
Räcker det inte med favoriten?

Vad spelar det för roll? Ts är ung och funderar på om det är rätt att känna så. Det är nog många unga som funderar på om det rätt att tycka mer om den ena hästen/hunden/föräldern/syskonet

 

[Nota]

Vad spelar det för roll? Ts är ung och funderar på om det är rätt att känna så. Det är nog många unga som funderar på om det rätt att tycka mer om den ena hästen/hunden/föräldern/syskonet

Det spelar roll om ts känner sig tvingad att ha den andra ponnyn?

 

[Grazing]

Det spelar roll om ts känner sig tvingad att ha den andra ponnyn?

Fast Ts undrar om det är normalt eller fel att inte gilla båda hästarna lika mycket. Det står ju ingenstans att hon inte tycker om ponnyn. Men kravet att behöva älska båda två lika mycket är för jobbigt när det inte går.

 

[nightcrawler]

Det spelar roll om ts känner sig tvingad att ha den andra ponnyn?

Vad är det som säger att hon är tvingad? Hon undrar om det är normalt att känna så, inget annat.

 

[Red_Chili]

Din nya ponny kom till dig i januari. Det är inte så länge sedan och inte heller konstigt om det fortfarande känns nytt så att du är tryggare med din gamla ponny. Dina ponnys vet inte vem som får den största moroten och så länge de blir omhändertagna lika bra, får gå ut i hage ordentligt, rent i stallet, utrustning som passar bra och träffa hovslagare och veterinär när det behövs så är jag säker på att båda ponnys är glada.

Rider du även din nya ponny för instruktör? Annars kan det kanske vara bra att ta den om du har någon extra träning. Instruktören kan hjälpa dig att bli tryggare när det gäller att rida den nya ponnyn.

Du behöver absolut inte ha dåligt samvete för att du tycker olika mycket om dem. Efter en tid kanske du tycker om dem lika mycket fast på olika sätt, eller så trivs du inte alls med nya ponnyn och då kan ni sälja till någon annan som tycker om ponnyn mer. Oavsett så tycker jag att du ska försöka prata med din mamma om det här, för att slippa oroa dig och slippa känna dig dum. Din mamma vill garanterat ditt bästa och vill att du ska vara glad. Om du förklarar att du inte känner dig lika trygg med din nya ponny kan hon säkert hjälpa dig också.

 

[Nota]

Vad är det som säger att hon är tvingad? Hon undrar om det är normalt att känna så, inget annat.

Ja får man något mycket dyrt av sina föräldrar kan det vara jävligt svårt att säga att det faktiskt inte passade.
Men det var en ren gissning precis som din,det är ingen av oss som känner ts irl.

 

[nightcrawler]

Ja får man något mycket dyrt av sina föräldrar kan det vara jävligt svårt att säga att det faktiskt inte passade.
Men det var en ren gissning precis som din,det är ingen av oss som känner ts irl.

Men varför alltid dra på stora växeln? Är det nödvändigt att alltid utgå från det värsta istället för att bara läsa vad som står och utgå från det?

 

[Nota]

Men varför alltid dra på stora växeln? Är det nödvändigt att alltid utgå från det värsta istället för att bara läsa vad som står och utgå från det?

Jag utgår inte ifrån någonting alls.
Jag läste in detta pga ts skriver att varje gång hon ska ut och rida med någon eller göra något roligt vill hon bara rida favorithästen.
Det ska vara roligt att ha djur.
Men det är inget att tjafsa om svaret är att nej man behöver inte tycka om alla lika mycket.