Tycker ni om att vara själva?

[Voeux]

Sitter och dricker te och klappar på hunden. Mannen är iväg och spelar golf, och varje år när golfsäsongen startar är det någon som skämtar om att jag inte kommer få se mycket av honom närmsta halvåret. ”Åh nej!” skämtar jag tillbaks men ärligt talat, att få dagarna själv på helgerna är extremt skönt. Jag tränar, pysslar hemma, myser med hunden, plöjer någon serie som han inte gillar. Ibland åker jag även till stugan på helgerna ensam.

Men jag vet att det är oerhört många som inte tycker om att vara själva någon längre tid. Ensamhet förstår jag, det är en sak, men att liksom vara i sitt eget sällskap en halv dag, en dag eller flera. En av mina närmsta vänner är så. Har vi bestämt att vi ska ses så ses hon gärna flera timmar tidigare, för hon blir så rastlös hemma.

Hur är ni?

 

[pepp]

Sitter och dricker te och klappar på hunden. Mannen är iväg och spelar golf, och varje år när golfsäsongen startar är det någon som skämtar om att jag inte kommer få se mycket av honom närmsta halvåret. ”Åh nej!” skämtar jag tillbaks men ärligt talat, att få dagarna själv på helgerna är extremt skönt. Jag tränar, pysslar hemma, myser med hunden, plöjer någon serie som han inte gillar. Ibland åker jag även till stugan på helgerna ensam.

Men jag vet att det är oerhört många som inte tycker om att vara själva någon längre tid. Ensamhet förstår jag, det är en sak, men att liksom vara i sitt eget sällskap en halv dag, en dag eller flera. En av mina närmsta vänner är så. Har vi bestämt att vi ska ses så ses hon gärna flera timmar tidigare, för hon blir så rastlös hemma.

Hur är ni?

Både och. Är introvert och har behov av ensamtid.
Men när man är ensam större delen av veckorna efter jobbet samt helgerna så blir det väldigt tärande.

 

[starcraft]

Jag uppskattar och rent av behöver vara själv lite då och då. I en relation där jag trivs är behovet mindre än i en relation som inte riktigt är hundra, men även när jag egentligen vill vara med min partner mest hela tiden så uppskattar jag lite tid själv. När jag var singel och var själv en väldigt stor del av tiden var det inte lika roligt. Så det har nog mycket med om ensamtiden är självvald eller ej.

 

[athena_arabians]

Sitter och dricker te och klappar på hunden. Mannen är iväg och spelar golf, och varje år när golfsäsongen startar är det någon som skämtar om att jag inte kommer få se mycket av honom närmsta halvåret. ”Åh nej!” skämtar jag tillbaks men ärligt talat, att få dagarna själv på helgerna är extremt skönt. Jag tränar, pysslar hemma, myser med hunden, plöjer någon serie som han inte gillar. Ibland åker jag även till stugan på helgerna ensam.

Men jag vet att det är oerhört många som inte tycker om att vara själva någon längre tid. Ensamhet förstår jag, det är en sak, men att liksom vara i sitt eget sällskap en halv dag, en dag eller flera. En av mina närmsta vänner är så. Har vi bestämt att vi ska ses så ses hon gärna flera timmar tidigare, för hon blir så rastlös hemma.

Hur är ni?

Jag trivs utmärkt i mitt egna sällskap även om jag tycker om att träffa folk också. Men jag vill ha tid som verkligen bara är MIN så jag kan filudera omkring i min egen takt med det jag vill.

 

[clusia]

Nej jag tycker inte om att vara själv men nu är jag själv så himla sällan så kan uppskatta att få vara ensam av den anledningen.

 

[startpompe]

Älskar att vara själv!

 

[tuaphua]

Jag har behov av både socialt och att vara själv.
Sambo och jag både bor och jobbar ihop. Så vi är ju mkt med varann. Under den här covid-tiden blev det ju ännu mer så. Funkar absolut!
Men när han nu kan åka på sina jobbresor till DK och är borta 1 v ca var 5:e vecka är jag glad att det går igen.
Jag behöver få vara själv ibland. Och tycker det är mysigt att få sakna någon. När han pensionerar sig före mig får väl en av oss bo i lillhuset en v ist för att hålla skilsmässan stånge.

 

[Lightzone]

Avslutade i princip mitt förhållande för att jag aldrig fick tillräckligt med egentid
Dålig matchning på ett för mig viktigt plan, även om covid inte hjälpte.

Men ja jag älskar att sitta själv, te, tända ljus och en bok för mig själv är underbart.

 

[miumiu]

Alltså jag älskar att vara själv, men är det typ aldrig längre på grund av familjeliv osv. Jag älskar min familj också såklart men har ex ”firat” jul (dvs skippat firande) och stannat hemma ensam dom senaste 2 åren pga det är min enda chans till lite egentid typ. Såååå otroligt skönt. Har dock tendenser att bli lite manisk när jag väl är själv pga det är så mycket saker jag vill hinna med att göra.

 

[jeennnnyy]

Sitter och dricker te och klappar på hunden. Mannen är iväg och spelar golf, och varje år när golfsäsongen startar är det någon som skämtar om att jag inte kommer få se mycket av honom närmsta halvåret. ”Åh nej!” skämtar jag tillbaks men ärligt talat, att få dagarna själv på helgerna är extremt skönt. Jag tränar, pysslar hemma, myser med hunden, plöjer någon serie som han inte gillar. Ibland åker jag även till stugan på helgerna ensam.

Men jag vet att det är oerhört många som inte tycker om att vara själva någon längre tid. Ensamhet förstår jag, det är en sak, men att liksom vara i sitt eget sällskap en halv dag, en dag eller flera. En av mina närmsta vänner är så. Har vi bestämt att vi ska ses så ses hon gärna flera timmar tidigare, för hon blir så rastlös hemma.

Hur är ni?

Älskar att vara själv tror jag, men misstänker att det är för att jag aldrig är det nu för tiden. Har inte varit ensam mer än nån enstaka timme åt gången sen mitt första barn föddes. Och då är han snart 6 år. Men tanken på en ensamhelg känns såååå härlig. Sen skulle jag säkert sakna barnen efter några timmar, men ändå! Borde göra slag i saken!

 

[LadyCovergirl]

Jag tycker om att vara för mig själv. Har absolut ingen behov av att umgås med folk på min fritid
De helger som dottern är hos sin pappa och min pojkvän jobbar är ljuvliga för då kan jag och katten roa oss själva

 

[Bufera]

Älskar min egentid, men blir lika glad när han kommer hem igen

 

[nejlica]

Tycker att det är så skönt att få vara själv ibland! Händer inte alls så ofta sen vi fick barn och Aldrig sen covid tyvärr. Min egentid är när jag åker till stallet, (och så jobbar jag på kontoret, hade vi båda jobbat hemma hade jag nog fått krupp) och visst är det skönt, men jag saknar verkligen att få vara själv hemma! Nu hoppas jag att vi får tillbaka vår andra bil som varit på verkstad i flera månader () och att lite olika ställen öppnar upp igen så att maken och barnet har en rimlig chans att komma iväg ibland. Det är liksom svårt att schasa iväg dem när det inte finns någon stans att ta vägen

Nästa helg åker maken bort två nätter, dottern är visserligen hemma, men jag längtar redan jättemycket efter att bara få rå om oss två

Edit: jag trivs jättebra med att bo tillsammans och skulle absolut inte vilja bo själv eller vara själv jämt,men nu när det aldrig infaller så saknar jag det!

 

[escodobe]

Sitter och dricker te och klappar på hunden. Mannen är iväg och spelar golf, och varje år när golfsäsongen startar är det någon som skämtar om att jag inte kommer få se mycket av honom närmsta halvåret. ”Åh nej!” skämtar jag tillbaks men ärligt talat, att få dagarna själv på helgerna är extremt skönt. Jag tränar, pysslar hemma, myser med hunden, plöjer någon serie som han inte gillar. Ibland åker jag även till stugan på helgerna ensam.

Men jag vet att det är oerhört många som inte tycker om att vara själva någon längre tid. Ensamhet förstår jag, det är en sak, men att liksom vara i sitt eget sällskap en halv dag, en dag eller flera. En av mina närmsta vänner är så. Har vi bestämt att vi ska ses så ses hon gärna flera timmar tidigare, för hon blir så rastlös hemma.

Hur är ni?

Ja, jag har landat i att jag vill vara särbo resten av mitt liv. Har haft två samborelationer och jag känner alltid behovet av att förklara för folk utanför att nej, det handlar inte om personen, inte om att vi bråkat om pengar och städning och sådant utan att jag helt enkelt föredrar att ha mitt egna bo.

 

[snorp]

Den jobbigaste tiden på året för mig är när sambon har semester Jag är van att ha dagarna för mig själv så kommer sambon hem efter jobbet, jag älskar det. Jag vill vara med min sambo men inte hela tiden. Jag har ett stort behov av ensamtid för återhämtning pga diagnoser som gör mig väldigt trött. Att få vara för mig själv några timmar är så skönt. Sen vill jag absolut inte vara ensam hela tiden. Jag träffar gärna folk ibland och umgås gärna med sambon varje dag och sover helst tillsammans.

 

[villhöver]

Sitter och dricker te och klappar på hunden. Mannen är iväg och spelar golf, och varje år när golfsäsongen startar är det någon som skämtar om att jag inte kommer få se mycket av honom närmsta halvåret. ”Åh nej!” skämtar jag tillbaks men ärligt talat, att få dagarna själv på helgerna är extremt skönt. Jag tränar, pysslar hemma, myser med hunden, plöjer någon serie som han inte gillar. Ibland åker jag även till stugan på helgerna ensam.

Men jag vet att det är oerhört många som inte tycker om att vara själva någon längre tid. Ensamhet förstår jag, det är en sak, men att liksom vara i sitt eget sällskap en halv dag, en dag eller flera. En av mina närmsta vänner är så. Har vi bestämt att vi ska ses så ses hon gärna flera timmar tidigare, för hon blir så rastlös hemma.

Hur är ni?

Jag älskar att vara själv. Som sagt, skilja på ensam och själv.
Jag har en sambo som jag såklart tycker väldigt mycket om och uppskattar när han är hemma, men jag tycker inte att det är jobbigt att vara iväg själv eller ensam hemma.
Det är svårt att förklara hur jag inte "saknar" honom om han är iväg utan att låta iskall, men det gör jag inte - däremot blir jag glad när han kommer hem igen. Det är som att hjärnan skiljer på det som två helt separata tillstånd.

 

[Unafraid]

Jag trivs bra själv, men saknar ändå sambon när han är borta några timmar. Om han är ute på gården och borta i flera timmar gör mindre, jag tycker helt enkelt om att ha honom i närheten, utan att "umgås". Jag tröttnar aldrig på hans sällskap helt enkelt.

 

[Ramona]

Jag är en mycket social person, men jag tycker att det är skönt att vara ensam. Nu är jag ju ensam mycket då jag bor själv, men jag har inget emot det alls. Det är liksom som att ju äldre jag blir ju mer egentid behöver jag.

 

[Motacilla]

Trivs med folk men uppskattar att få vara för mig själv och eremita då och då.

Det bästa som finns är att se några avsnitt av en riktigt bra serie för sig själv, utan andra människor i närheten.

Jag är ensam minst en kväll i veckan, oftast mer.

Är väldigt gärna ensam på morgonen eftersom jag inte är speciellt pratsam då.

 

[enough]

Jag var ganska mycket ensam som barn och tonåring, både självvalt och inte. Så småningom började jag se det som "fel och misslyckat" och längtade efter att tillhöra ett gäng och vara social - vilket jag också blev. Hade en lång period vid 20+ då jag bodde i kollektiv med ständigt rumsdörren öppen, hade massor av sociala sammanhang även utanför hemmet, och blev ändå jättestressad när jag nån enstaka gång var själv. Känslan av att det var misslyckat satt så djupt. Till slut kraschade jag ihop lite och fick tänka om.

Ju äldre jag blivit, desto mer har jag accepterat och omfamnat min introverta sida. Jag stortrivs i eget sällskap och har hittat en bra balans. Kan gilla att träffa en kompis när jag får till det, (jobbar på konstiga tider) men njuter verkligen av att ha en hel dag eller kväll då jag går hemma och diskar, lyssnar på musik, tar en lång promenad, gör nåt kreativt. Jag känner mig ofta som min egen bästa kompis numera.