Typiskt ridskole...

[Dressyrtjejen_97]

Ja, vad minns ni från ridskoletiden? Någon speciell utrustning? Att många hästar kanske kom från samma ställe? Något annat?

Eftersom att jag är TS får jag väl äran att börja. För enkelhetens skull beskriver jag min barndoms ridskola (har ridit på flera nämligen), och hur det var där de första åren. Började 2008.

Hästarna
Många var import England, både av ponnyerna och storhästarna.
(Givetvis fanns det andra också, några import Danmark, några svenska och någon enstaka import Holland också. Men England var det dominerande landet.)
Ovanstående engelska importer hade ingen stam...
... Och var födda kring 1988-1996, de allra flesta.

Utrustningen
Alla utom tre stycken hade engelska nosgrimmor.
I stort sett alla hästar hade lädertyglar, men minns speciellt att några hästar hade smala lädertyglar utan några stroppar, och mässingfärgade hakar som man knäppte till bettet.
Typ alla hästar hade gråa Mia RS schabrak med vit passopal och svart kantband.
De som behövde benskydd hade Eskadron, i grått.
Stübben Siegfried sadlar hade flera stycken som jag minns.
Alla hästar hade minst en padd under sadeln, och dessa skulle ju såklart åka på sniskan hela tiden när man skulle sadla
Var ett antal som hade ett "konstigt" bett, som ett fullcheek fast utan de övre stängerna. Om någon förstår

 

[Aionee]

Hästarna i mitt stall var de flesta Imp Lettland (eftersom ridskolan hyrde hästar av ett försäljningstall och sedan köpte de om de passade bra, och det försäljningstallet importerade många hästar från samma ställe)

Annars är det väl ridhjälms "hypen" som jag minns. Sammet skulle det vara (i alla fall när jag började rida), plast var fult.

Jag minns svanskapporna på ponnyerna.

Vår ridskola anpassade den mesta utrustningen till hästarna, det var inget basic med engelsk nosgrimma utan de starkare hästarna fick remont och det var såklart ett konstant problem det där med att lista ut om nosgrimman skulle spännas utanpå eller innanför.

Det roligaste under hela terminen var när man fick rida ut. Och det var också superkul de få gånger man fick hämta hästen i småhagar (personalen brukade ställa hästarna där om de bara skulle gå en lektion på slutet t.ex. så de slapp stå inne hela förmiddagen). Och att släppa ut hästen efteråt.

Roligt hur din ridskola verkade ha ett tema med gråa schabrak och gråa benskydd? Jag minns bara att alla hade olika, olika färger och olika benskydd. Finns ingen chans att jag ska minnas märke.
Sen skulle man alltid binda upp hästen när man borstade i grimskaftet som satt på väggen (speciella grimskaft med säkerhetsspänne), men självklart blev jag lat när jag blev äldre och aldrig gjorde det haha.

Det fanns heller inga paddar på vår ridskola (enda jobbiga var när någon häst behövde ludd på sadelgjorden...) eller olika bett, de flesta hade tredelade (det har dock ändrats... Var där för några veckor sedan och nu använder de pessoa osv. Tråkigt)

Och ja, den yngsta hästen var född 2001 och han var alltid "bråkig" eftersom han var så ung. Resten var född på 90-talet. Och sen när jag blev skötare på ponnyn född 2003 så var jag extra speciell, hon var ju bara en unghäst (Lillponnyn... gick kanske totalt ett år i verksamhet men togs bort 2010 pga skador, resten av tiden var hon halt eller under igångsättning.)

 

[hier]

Mycket irländare på min, kommer även ihåg många Irco Marco bland storhästarna. Det smög sig in en och annan korsning och lite udda raser, som fullblod, nordis och en frieser (och en korsning russ/fjording/island). Hästar köptes in som 6-åringar som yngst och det tog väl något år innan de var i full verksamhet även med nybörjare

Spiltor och halsrem
Vanliga tränsbett, ibland martingal eller thiedeman. Enstaka undantagsfall och i kortare perioder graman el snodd på ett par hästar (aldrig med nybörjare förstås)
Färg på schabrak och benskydd och gud vet vad minns jag inte, men minns kotringar och svanskappor
Spex i slutet på varje termin under ponnytiden Barbackaridning fritt med radion på i ridhuset medan ridläraren satt på läktaren och drack kaffe och latade sig
Rutiga ridbyxor, Graningestövlar och väst. Och hjälmen skulle såklart vara i sammet, gärna mossgrön eller vinröd
Få förtroendet att skritta av hästarna utomhus om det dammade mycket i ridhuset/utebanan

Red kvar tills jag var 17-18, men ponnytiden ligger mig nog närmast om hjärtat eftersom ridskolan var en slags fritidsgård för mig. Där hade jag min högt älskade skötponny och kompisgänget. Övernattningar, åka till Globen tillsammans, blåbärshoppningar, rykttävlingar, luciatåg, ridläger, heja på klubben på bortatävlingar osv.

Good times

 

[Minstral]

Ja, vad minns ni från ridskoletiden? Någon speciell utrustning? Att många hästar kanske kom från samma ställe? Något annat?

Eftersom att jag är TS får jag väl äran att börja. För enkelhetens skull beskriver jag min barndoms ridskola (har ridit på flera nämligen), och hur det var där de första åren. Började 2008.

Hästarna
Många var import England, både av ponnyerna och storhästarna.
(Givetvis fanns det andra också, några import Danmark, några svenska och någon enstaka import Holland också. Men England var det dominerande landet.)
Ovanstående engelska importer hade ingen stam...
... Och var födda kring 1988-1996, de allra flesta.

Utrustningen
Alla utom tre stycken hade engelska nosgrimmor.
I stort sett alla hästar hade lädertyglar, men minns speciellt att några hästar hade smala lädertyglar utan några stroppar, och mässingfärgade hakar som man knäppte till bettet.
Typ alla hästar hade gråa Mia RS schabrak med vit passopal och svart kantband.
De som behövde benskydd hade Eskadron, i grått.
Stübben Siegfried sadlar hade flera stycken som jag minns.
Alla hästar hade minst en padd under sadeln, och dessa skulle ju såklart åka på sniskan hela tiden när man skulle sadla
Var ett antal som hade ett "konstigt" bett, som ett fullcheek fast utan de övre stängerna. Om någon förstår

Bettet du menar är ett halfcheek, används ofta på travare

 

[cirkus]

Alla reds på vanligt bett. Tvådelade lite tunga bett. Omodernt ett tag men på väg tillbaka. inga hjälptyglar förutom martingal på någon enstaka vid hoppning. Inga benskydd - heller aldrig några senskador.

 

[Elisha]

Exakt alla hade för smala sadlar.

 

[Billy]

Ja, vad minns ni från ridskoletiden? Någon speciell utrustning? Att många hästar kanske kom från samma ställe? Något annat?

Eftersom att jag är TS får jag väl äran att börja. För enkelhetens skull beskriver jag min barndoms ridskola (har ridit på flera nämligen), och hur det var där de första åren. Började 2008.

Hästarna
Många var import England, både av ponnyerna och storhästarna.
(Givetvis fanns det andra också, några import Danmark, några svenska och någon enstaka import Holland också. Men England var det dominerande landet.)
Ovanstående engelska importer hade ingen stam...
... Och var födda kring 1988-1996, de allra flesta.

Utrustningen
Alla utom tre stycken hade engelska nosgrimmor.
I stort sett alla hästar hade lädertyglar, men minns speciellt att några hästar hade smala lädertyglar utan några stroppar, och mässingfärgade hakar som man knäppte till bettet.
Typ alla hästar hade gråa Mia RS schabrak med vit passopal och svart kantband.
De som behövde benskydd hade Eskadron, i grått.
Stübben Siegfried sadlar hade flera stycken som jag minns.
Alla hästar hade minst en padd under sadeln, och dessa skulle ju såklart åka på sniskan hela tiden när man skulle sadla
Var ett antal som hade ett "konstigt" bett, som ett fullcheek fast utan de övre stängerna. Om någon förstår

Oj oj här kommer jag med rapport från stenåldern, d v s tidigt 70-tal. Ridskolan var en gammal kassern och det sto sk kronhästar där, d v s statens krigshästar men också en brokig samling ponnyer, de flesta russ. Alla ponnyer stod i spiltor. Utrustningen på ponnyerna minns jag inte, men för egen del var det en sammetskask med ett! gummiband under hakan. Om man trillade av, kasade hjälmen ner över ögonen och i bästa fall slog man inte näsan till näsblod när man landade på den nerkasade hjälmen.
Ridläraren var en gammal militär som ropade ut kommando "Avdelning framåt march!!!!"
Alla hästar/ponnyer hade 1:e och 2:e skötare som stod på en lista i stallet, jag tror att skötarna var numrerade ner till nr 5. Drömmen var att komma in på listan och sedan stiga i graderna.
En ridlektion på 30 minuter kostade - håll i er nu - 6.50 kr.

 

[Billy]

Jag kan tilllägga att 10 kr 1970 motsvarar 75 kr idag så det var inte mycket billigare! Betalar ca 80 kr/lektion idag för mitt barnbarn.

 

[nejlica]

Jag kan tilllägga att 10 kr 1970 motsvarar 75 kr idag så det var inte mycket billigare! Betalar ca 80 kr/lektion idag för mitt barnbarn.

Fast då borde väl 6.50 motsvara ca 50 kr i dagens pengavärde? Här kostar en "ponnylekis"-lektion på 30 min för små barn 115 kr, och sedan blir det bara dyrare ju äldre barnen blir, så lite billigare känns det ändå som att det varit "förr".

 

[Similitude]

Ännu en rapport från stenåldern, fast nu i slutet av 70-talet. Det jag minns bäst är de där apfula pannbanden som var flätad plast av något slag. Ofta vitt/gult, vitt/blått, vitt/rött. Alla hästar hade tjockt, vanligt 2-delat tränsbett och remontgrimma. Sadlarna var mestadels Stübben och någon hade väl martingal. Det var sällsynt med benskydd och jag minns att jag fasade för att få en häst med det då jag tyckte det var svårt att få på.
På lektionerna fick vi oftast galoppera en och en. Vi stod på led och så fick den som stod först galoppera tills den kom sist i kön. Och så höll vi på tills alla fått galoppera. Fick man ett lat ök så kunde det hända att man knappt fick galoppera alls. Hoppa gjorde vi en gång/månad och det var inget jag såg fram emot. Gillar fortfarande inte att hoppa.
Alla hästar stod i spilta och hästarna var väldigt blandade. Stora och ponnyer av varierad härkomst.

 

[crazyrabbitlady]

Har varit på lite olika ridskolor under uppväxten (80- + 90-tal). Första stora ridskolan hade armefiltar under alla sadlarna minns jag. Vanliga tränsbett på nästan alla hästar. Enstaka kan ha haft stång (men de hästarna gick bara i höga grupper). Alla hästar stod i spiltor utom några enstaka (som jag tror man inte fick gå in till om man inte skulle rida eller så). I olika perioder tyckte jag att det var Tiedemanstyglar på alla hästar, det byttes väl ut mot s.k. gummisnoddar efter hand.

 

[spinxx]

Jag red på ridskola från 1994-2006.

Den första ridskolan hade mest shettisar, i spiltor. Med ponnyputor i syntet och träns med plastflätat pannband och tvådelat bett. En del hade remontgrimma medan resten inte hade nosgrimma alls. Svanskappa på ca 75% av alla ponnys.
De större hästarna (welshkorsningar, russ och tinkers) hade thiedemantyglar och tyska sadlar med säkerhetsstigbyglar med snodd.
Jofahjälmen var the shit. Hak-skyddet hade precis blivit omodernt, och säkerhetsvästarna började synas lite varstans.

Ridskola nr. 2 var världsomvändande för mig. Här stod det fjordingar, araber, welshar och varmblod. Alla hade "modern" och "cool" utrustning så som pullarnosgrimma, martingal och schabrak med brodyr eller passpoaler. En del hade till och med pannband i form av en smyckeskedja med bling. De hästarna ville man rida bara för att tränsen var så fina.
Här köpte jag min första ventilationshjälm från hööks. Jag tyckte att graningekängan såg så grov ut, så det fick bli MH för mig istället. -Då var jag så himla stolt, för det var mina första dyra stövlar i riktigt läder. Att de var stora över vaden och i foten och också för korta bekom mig inte alls.

 

[isafore]

Åh
Olika härkomster på ponnyerna, vissa var renrasiga new forest och welshar med fin stam, andra importer från Polen som såg ut som åsnor.
Alla hade gröna schabrak med grå undersida och lite ludd längst fram vid manken. Ridskolans logga broderat i vinrött. Sadlarna var olika. Vissa hade renskinn under sadeln eller sadelgjordstunnel. Några hästar hade fast martingal. De starka hästarna hade snodd. Alla hade achennosgrimma, med vissa undantag för engelsk nosgrimma. Vissa hästar hade benskydd, då var det svarta strykkappor. De minsta ponnyerna hade svanskappa. Vävribbtyglar.

 

[KSF]

SÅÅ MYCKET MINNEN VET KANPPT VAR JAG SKA BÖRJA....

Hästarna som var av blandad kompott (Billiga som av en eller annan anledning inte fungerade som privata tävlingshästar. För talanglösa eller speciella behov), inte en vettig dressyrsadel, den blåa asken med tvål som all utrustning smörjeds med och som någon skrev det konstanta problemet med hur olika nosgrimmor skulle spännas. Men det jag minns tydligast är kompisarna.

Alla hyss vi tjejkompisar hittade på, som protestgruppen mot vår stallchef att vi inte tänkte se över stallkatten (som var hennes ögonsten) efter kvällsfordringar och träningar.

Vi tävlade ridskolans hästar som unga också... självklart med blandade resultat. Men alltid tillsammans, prisutdelningar som besök hos sjukvårdarna.

Hästarna kunde verkligen skina fram på tävling, medan andra var små . C-ponnyn jag började med var hur tråkig som helst förutom när det kom till att hoppa banor. Han hade varit superduktig i yngre dar och var fortfarande klockren på tävling, som en annan häst. Hur en tråkig fux med permanent smutsfläck på rumpan, gick konstant över tygeln och lat lat lat kunde hoppa så när det väl gällde. Fick stå ut med honom på dressyrtävlingar med, ÖT på varje punkt.

 

[Magnum]

Här var det åttiotalet.

-Hästarna var blandat, mest korsningar. Några renarasiga newforest, några importer, enstaka halvblodshästar. Det hade heller inte så stor betydelse. De flesta hade dock anknytning till granntraktens stuteri och var ofta korsningar med arab.
-Nästan alla reds med platt engelsk nosgrimma och släta lädertyglar medan den heta danska hoppponnyn reds med acchengrimma och vita gummityglar och martingal- häftigt!
-Alla hade en läder allroundsadel och någon privathäst hade en allround syntetsadel och en dressyrsadel och dessutom utetäcke: vilket var oerhört sällsynt.
-Hingstarna stod mitt bland alla andra hästar i stallet men gick aldrig på lektion. Vid något tillfälle fanns tre yngre inridna hingstar och två ett-tvåårshingstar i stallet, men det var varken konstigt eller märkligt.
-De flesta var födda mellan -65 och -80. Åttiotalshästarna var unghästar och reds bara av de duktigaste.
-Alla stora hästar stod i box och alla ponnys stod i spilta.
-Man blandade betfor, kli och kalk i en stoor hink som 25 hästar delade på morron och kväll. Några fick havre därtill.
-Vojlock var modet och tror inte schabrak ens typ existerade
-Rep- eller tyggjordar. Vita såna hade man på tävling.
-Inga sadelpaddar, inga sporrar.
-En eller två hästar hade benskydd i form av gaaamla hampaskydd i typ ..plast? Såna som var helt böjliga med foder i typ sympatex eller liknande.
-Hjälmskåpet, det stora bruna otroligt otympliga hjälmskåpet innehöll mängder med hjälmar anständiga för tidsåldern jofahjälmar av olika modeller, med hakskydd och öronbyglar. (Hjälmskåpet står idag hos mej och är mest...bara..otympligt )
-Ridläraren, en gammal dam, skrev upp i sitt block vem som skulle rida vilken häst och så fick man gå in till henne på kontoret och kolla det när man kom. När det var dags för lektion kom hon ut till ridhuset. Vet inte ens om hon någonsin var i stallet

(Enda gången på året man åt pizza var när allt hö var skördat )

 

[Cornelia]

70- talet för mig.

En ridskola som drevs av en ung, mycket ambitiös tjej som lärt sig allt hon kunde av en gammal militär, och också av Dadde Nätterqist, som hon regelbundet åkte och tränade för.

Hästarna var av mycket blandad kompott. Några riktigt illbattiga ponnyer, bl a den som jag alltid fick rida eftersom jag lärt mig sitta kvar medan han krumbuktade och skuttade och bockade. Wrangler hette han.

Det fanns några större ponnyer också, och några halvblod. Två araber minns jag, och en arabkorsning. När jag blev äldre red jag arabkorsningen, och sedan fick jag börja rida halvbloden och vara med i tävlingsgruppen.

Utrustningen var mycket blandad, det fanns gamla manskapssadlar och allroundsadlar och ponnyputor ....

De flesta av hästarna stod i spiltor, på slutet byggdes det till en del boxar också.

Vi hade inget ridhus utan red i paddocken i alla väder, eller också red vi ut. Ett par stora ängar fungerade som hoppbanor. Minns att ridläraren lade ut granruskor framför och bakom hindren när det började bli alltför halt på vintern...

Ridhjälmarna var först sammetskaskar som man kunde knyckla ihop med händerna och sen blev Jofahjälmar. Säkerhetsvästar hade förstås ingen nånsin hört talas om.

Jag lärde mig så fruktansvärt mycket under de år jag red där, hela min grund finns där, jag märker att jag automatiskt faller tillbaka i det tänket när jag stöter på något problem.

 

[Billy]

Fast då borde väl 6.50 motsvara ca 50 kr i dagens pengavärde? Här kostar en "ponnylekis"-lektion på 30 min för små barn 115 kr, och sedan blir det bara dyrare ju äldre barnen blir, så lite billigare känns det ändå som att det varit "förr".

Jag har inte lyckat ta reda på hur lönerna står sig i förhållande till 1970. Det får man också ta hänsyn till.

 

[Billy]

Ännu en rapport från stenåldern, fast nu i slutet av 70-talet. Det jag minns bäst är de där apfula pannbanden som var flätad plast av något slag. Ofta vitt/gult, vitt/blått, vitt/rött. Alla hästar hade tjockt, vanligt 2-delat tränsbett och remontgrimma. Sadlarna var mestadels Stübben och någon hade väl martingal. Det var sällsynt med benskydd och jag minns att jag fasade för att få en häst med det då jag tyckte det var svårt att få på.
På lektionerna fick vi oftast galoppera en och en. Vi stod på led och så fick den som stod först galoppera tills den kom sist i kön. Och så höll vi på tills alla fått galoppera. Fick man ett lat ök så kunde det hända att man knappt fick galoppera alls. Hoppa gjorde vi en gång/månad och det var inget jag såg fram emot. Gillar fortfarande inte att hoppa.
Alla hästar stod i spilta och hästarna var väldigt blandade. Stora och ponnyer av varierad härkomst.

Ja just det! Man klädde pannbanden med färgade plastband så det blev ett trekantsmönster. Dessutom sydde jag överdrag till vojlocken själv av lakan. Väldigt praktiskt att tvätta faktiskt.

 

[mooi]

Det jag minns från när jag red på ridskola (1995-2001) är att våra hästar var en salig blandning, mest ponnyer och någon enstaka storhäst.
Ofta lite speciella; ilskna typer (där tom fd ägarna vid besök höll sig på behörigt avstånd -helst med ett staket emellan), busiga hästar som inte fungerade hos någon annan osv.
Hästarna var ofta väldigt långvariga på klubben och skadade de sig kunde de ibland ges flera års konvalecens för att sedan komma tillbaka. Då vilade de, och sedan hade någon elev dem som "sin" under igångsättningar osv. Minns en ponny som skadade sig och inte riktigt kom tillbaka som tänkt. Den köptes av en kvinna i styrelsen, vilade huuur länge som helst och sedan började den på knattelektioner och avancerade sedan till sist upp till vanliga. En arab fick vi för 1kr (min favorit) och hon fanns med på klubben tills hon var 25 år. En annan arab var en privathäst på klubben men funkade inte alls med sin ägare, han hamnade i ridskoleverksamheten och blev en storfavorit bland många och han tävlades i både hopp och dressyr. Vet att idag är det lite på samma sätt, en häst kom till klubben genom att en i styrelsen fick den då den var helt omöjlig (gick redan på ridskola men bockade bara). Han reds av ridläraren samt en duktigare elev ett tag och funkar nu som alla andra. Det finns även en kallblodstravare som köptes oinriden till ridskolan -numera inriden och går som tåget (och körs med både vagn och släde).

Utrustningsmässigt var det väl som flera beskrivit; tvådelade bett, remont på några och engelsk nosgrimma på några. Stübbensadlar och en och annan svanskappa -på företrädelsevis runda ponnyer.... Inga hjälptyglar i sikte. Det enda minne jag har av hjälptyglar från den tiden var en av privatryttarna som hade graman -som hon använde väldigt hårt, och gärna i kombo med lååånga sporrar. Hon red så illa. Första hjälptygeln som jag såg till på ridskolan var när jag redan slutat rida på ridskolan, men hade häst uppstallad där -det var martingal på en häst som hade för vana att köra upp huvudet och sticka. Martingalen användes tills hon slutade med detta.

Utöver hästförmågorna så minns jag att vi hade väldigt roligt, vi hade filmkvällar i klubbstugan där vi sov över, roliga "tårtkalas" varje termin där det var uppvisningar (riktigt seriösa faktiskt -vi tränade lääänge, tex satte vi upp "Kamomilla stad" till häst). Vi tävlade div. lagcuper där vi hade med både ridskoleponnyer och privatponnyer. Ridläger där vi var med själva, och sedan när man blev äldre så var man medhjälpare och höll i lite olika saker. Tolkning på vintern i en av hagarna med lämplig räserponny....Sedan minns jag såklart -ridning i alla väder.. Vi hade en 20x40 paddock och that's it. Ridklubben har fortfarande inget ridhus utan allt bedrivs utomhus.

 

[Adelente]

Började på ridskola 2001 och gick på den ridskolan tills ridskolan la ner 2008!

Min absolut första tanke måste vara det att alla låneridhjälmar var plastiga, fula, otympliga JOFA hjälmar! Jag var
supernöjd med min i sammet(såklart) och fick mycket komplimanger för den!
Alla hästarna hade likadana täcken, schabrack, benskydd, lindor, grimmor etc i samma färg på allt nämligen grönt. Så fort jag ser ett grönt rambo täcke med röd passpoal så tänker jag tillbaka på alla härliga minnen från ridskolan

Hästarna var en salig blandning, runt 10 ponnyer och ca 7 storhästar. Ponnyerna var allt från shetlandsponnyer till fjordhäst. Hästarna var väl i snitt födda i början på 90-talet (när jag började) och sedan från slutet av 90-talet. Kommer ihåg speciellt när den smått tokiga hästen född 2000 flyttade in i stallet. Han var min sköthäst från 2006 till 2008 och som jag grät när ridskolan la ner och mina föräldrar inte ville köpa honom åt mig
Blåbärs och lingonhoppningen var årets höjdpunkt, rykttävlingar lika så! Uteritterna till sommarbetet barbacka var dock oslagbart!

Min favoritponny lever än idag! Bor ganska nära mig och jag brukar hälsa på honom, har svårt att tänka mig att han faktiskt är 15 år gammal idag, det var ju bara en bebis sist jag red honom!