Umgås ni med människor som ni inte gillar?

Jag är också extrovert och social. Jag kan absolut uppskatta egentid trots det!
Min sambo är också extrovert och ganska social(speciellt med väl valda människor).
Han har mindre behov av egentid från mig. Men större behov av att "slippa" andra.
Vi jobbar mycket ihop. Jag kan gärna börja dagen med att äta frukost framför datorn tex under arbetsdagar och detsamma med lunch ibland. Han vill gärna äta ihop. Så hans egentid handlar mest om egentid från andra än mig. Min egentid handlar en del om att jag får vara helt själv.

Min familj på pappas sida är från en liten by i Norrland där alla känner alla. Där knackar man typ inte på dörren utan bara kliver in och ropar "Är någon hemma?". Det är ju rätt speciellt. Sambon höll på att svimma när jag berättade det. Livets mardröm liksom för honom! :laugh:
99% av alla på den sidan familjen är väldigt extroverta och sociala. Alla är alltid välkomna. Så det är jag uppvuxen med.
Plus att vi alltid seglat då jag var så pass ung att man följde med familjen. Då seglade vi alltid ihop med kompisar och man umgås ju väldigt nära varann då.
Sambon har inte riktigt haft de här stora grupperingarna som umgås så tätt som jag varit van med.

Min bästa vän är väldigt extrovert och social. Hon älskar att träffa nytt folk och umgås väldigt mycket med folk. Men just på jobbet kan hon gärna zooma ut lite, äta själv, ta en promenad etc.
Är hon här en längre period kan vi absolut ta en tid där vi tar ett break i umgänget med att tex ta en nap, läsa en bok, surfa etc på egen hand ett tag för att ladda lite. Det är samma med många andra i mitt umgänge. Inget konstigt!
Det där med att kliva in är jag också uppvuxen med. Om inte annat så finns det ju ingen möjlighet att höra om någon knackar i de där stora kåkarna. Så man kliver in och ropar helt enkelt.
 

Voeux

Trådstartare
54C047A6-4A5C-4D1D-B610-BCE7CF605D7A.jpeg
 
Det där med att kliva in är jag också uppvuxen med. Om inte annat så finns det ju ingen möjlighet att höra om någon knackar i de där stora kåkarna. Så man kliver in och ropar helt enkelt.
Ja, och för gamlingarna så kan det ju vara skönt att inte behöva hasa sig genom stora hus och upp/ner för trappor etc.
Men det är väl inte något för alla kanske. :laugh:
 
Ett litet sidospår kanske men hur gör ni med personer som är tråkiga/ointressanta/alltid pratar om ointressanta ämnen?
Vi har några i vår bekantskapskrets som vi blir bjudna till några ggr/år.
Dels retar jag mig på att det ofelbart ska delas upp i två grupper, kvinnor/män (de är 10 år yngre än oss f ö) och sedan tycker jag oftast att ämnena så tråkiga att jag bara börja gäspa, ibland så att tårarna rinner......hur kul är det att försöka låta bli att gäspa/hålla tillbaka tårar/hålla god min då?
I början märkte jag inte grupperingen då ämnena var hyfsat intressanta/varierande men då blev jag hämtad till "damerna". Jag hade inte märkt att folk flyttade om till olika bord...
I-landsproblem, jag vet......och nu dröjer det ju ett tag än innan det bli nästa gång pga Coronan.
 
Ett litet sidospår kanske men hur gör ni med personer som är tråkiga/ointressanta/alltid pratar om ointressanta ämnen?
Vi har några i vår bekantskapskrets som vi blir bjudna till några ggr/år.
Dels retar jag mig på att det ofelbart ska delas upp i två grupper, kvinnor/män (de är 10 år yngre än oss f ö) och sedan tycker jag oftast att ämnena så tråkiga att jag bara börja gäspa, ibland så att tårarna rinner......hur kul är det att försöka låta bli att gäspa/hålla tillbaka tårar/hålla god min då?
I början märkte jag inte grupperingen då ämnena var hyfsat intressanta/varierande men då blev jag hämtad till "damerna". Jag hade inte märkt att folk flyttade om till olika bord...
I-landsproblem, jag vet......och nu dröjer det ju ett tag än innan det bli nästa gång pga Coronan.
Har männen mer för dig intressanta samtal?
Om det är så skulle jag sitta med dom.
 
Efter samtal med både kollega och sambo idag inser jag att jag inte alls är så trevlig som jag tror i jobbsammanhang. Jag har visst inte så bra självinsikt som jag trott 😅
Jag tror man vinner en del på att tydligt förklara läget "jag gillar er, men jag måste vila hjärnan från folk på lunchen så jag är osocial då, men det har inget mer er att göra"
 
Ett litet sidospår kanske men hur gör ni med personer som är tråkiga/ointressanta/alltid pratar om ointressanta ämnen?
Vi har några i vår bekantskapskrets som vi blir bjudna till några ggr/år.
Dels retar jag mig på att det ofelbart ska delas upp i två grupper, kvinnor/män (de är 10 år yngre än oss f ö) och sedan tycker jag oftast att ämnena så tråkiga att jag bara börja gäspa, ibland så att tårarna rinner......hur kul är det att försöka låta bli att gäspa/hålla tillbaka tårar/hålla god min då?
I början märkte jag inte grupperingen då ämnena var hyfsat intressanta/varierande men då blev jag hämtad till "damerna". Jag hade inte märkt att folk flyttade om till olika bord...
I-landsproblem, jag vet......och nu dröjer det ju ett tag än innan det bli nästa gång pga Coronan.

Jag kör på lite i det tråkiga och försöker vara med ändå av sociala skäl. Mingla lite kanske om det är möjligt annars vara kvar i det tråkiga.

De tär ju oftast på lite större bjudningar och man måste sitta kvar eller så är det ett intressant par som bjudit men gästerna är tråkiga. Bara att jobba på då.

De bästa middagarna är ändå de där intressanta diskussioner och världsliga problem löses, eller inte snarare. De som inte ser allt i svart och vitt och inser att gråzonen är större. Perfekt!! :heart
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Upp