Unga vuxna som inte vill vara vuxna

[skjona]

Jag och min man har tre barn 23 ,21 och 14 år.Ja,egentligen är det ju inte barn utan ungdomar,men ni vet hur det är, de är alltid barn i föräldrarnas ögon.

Problemet är att de två äldsta vill inte vara vuxna och ta en vuxens ansvar,den äldsta bor i Storbrittannien hos pojkvännens föräldrar ,arbetar inte, försörjer sej inte heller på något vis,utan lever bara som barn i en ny familj.Hon är glad och trivs bra ,planerar i och för sej att börja skolan till hösten så det kanske löser sej.......

Det är egentligen mittenbarnet som är det stora problemet.På några få månader har han hunnit:Få ett bra arbete och mista det igen på grund av drogmissbruk,köpa en cross för sina sista pengar samt krascha den och bryta benet,sabba vår bil i en olycka,få ett nytt arbete som kräver lite investeringar som vi hjälper honom med,bryta benet igen efter en trevlig afton samt mista det nya jobbet på grund av det.Bli strandsatt i ett främmande land utan pengar att resa hem för,skadad och utan arbete.

Problemet är att han vill så väl och allting bara händer runt honom.Han menar inte att krångla till allt och blir själv så olycklig och ledsen och känner sej misslyckad av det här.
Han är liksom för mycket av allt,är han glad så är han jätteglad,är han kär så älskar han gränslöst.Ja gränslös är just ordet för honom!
Allt ska mamma och pappa lösa och vi är trötta nu!Pengarna är slut och min man är vansinnig och bara skäller.Vad ska vi göra?

 

[Hyacinth]

Sv: Unga vuxna som inte vill vara vuxna

Ta honom i handen, knalla iväg till arbetsförmedlingen och lämna honom där.

Alternativt tala om att han faktiskt måste växa upp, visa vad hans små äventyr har kostat och be honom hitta egen bostad (om han inte har det) och jobb.
Han kan gå till soc, han kanske kan plugga och så vidare.

Visa helt enkelt att det räcker, att ni älskar honom, men att han måste växa upp precis som alla andra.

 

[Cyllene]

Sv: Unga vuxna som inte vill vara vuxna

Mycket av det du skrivit kan väl kallas otur (även om det är helt sanslöst att han lyckats med allt inom några månader), det jag reagerar på är drogmissbruket. Det verkar som om han kanske behöver hjälp på annat plan än vad ni kan ge honom? Hur mycket av det andra "oturliga" han lyckats med beror på det? Jag tolkar det som om att även ett benbrott skett på fyllan?

Jag hade nog satt hårt mot hårt, för att ni ska fortsätta ställa upp på honom (på det sätt ni gjort) så får han lägga om livsstil/säka hjälp/byta vänner eller vad man nu kan göra. Nu menar jag inte att ni ska ta avstånd och lämna honom med det här ensam, utan snarare försöka hjälpa men på annat sätt.

Det låter ju som om han själv tycker det är riktigt jobbigt...

 

[Cyllene]

Sv: Unga vuxna som inte vill vara vuxna

Och vad gäller den äldsta så skulle jag tro att hon så småningominser att det varken är kul eller hållbart att vara inneboende hos en pojkväns föräldrar. Vad lever hon på för pengar nu? För även om hon bor och äter gratis så måste hon ju ha fickpengar?

 

[skjona]

Sv: Unga vuxna som inte vill vara vuxna

Mmm,den äldsta är jag inte så orolig för faktiskt,hon lever i och för sej på pojkvännen nu (han jobbar)men jag tror att hon börjar tröttna på att inte vara självförsörjande och att vara beroende av andra.Hon trivs och är glad i alla fall.
Däremot mellanpojken,han mår ju inte bra heller av att allt detta bara händer runt honom.Oftast för att han inte tänker efter före,han vill som sagt så väl.
Han har hållit sej drogfri och verkar inte sakna det heller,det mesta har hänt när han varit opåverkad men obetänksam.....

 

[Ramona]

Sv: Unga vuxna som inte vill vara vuxna

Ärligt talat, personer som är 23 och 21 år gamla är inte ungdomar, de är unga vuxna möjligtvis, men främst är de vuxna människor som ska klara av att ta hand om sig själva.

21-åringen hade jag slutat curla och låtit honom ta hand om sig själv. Det är jobbigt att vara vuxen och ta ansvar och se till att man överlever. Om man är van att få saker och ting lösta för sig utan någon motprestation så är det ju en självklarhet att det blir ännu jobbigare. Du skriver att pengarna är slut och att din man är arg och skäller, men finns det ingen återbetalningsplan? Otur kan alla människor ha, men de flesta måste ändå betala för sig. Om ni fick betala för att 21-åringen skulle komma hem från utlandet så får han väl se till att tjäna ihop de pengarna så att han kan betala tillbaka vad han är skyldig. Varför kräver ni inte det av honom? Har han inga pengar så kanske han får arbeta av det på annat sätt? Vad som helst egentligen, huset behöver kanske målas om, stallet behöver mockas varje dag, huset behöver städas varje torsdag...vad som helst beroende på vad ni har för behov och vad ni har att göra!

 

[TinyWiny]

Sv: Unga vuxna som inte vill vara vuxna

Vad har du och din man gjort för att era barn ska bli självständiga?
Varför tar de förgivet att mamma och pappa ska ordna deras liv när de är vuxna?

Allting händer inte bara runt en, förklara det för honom, han måste ta ansvar för vad som händer även när det är olyckor.

Sluta göra honom en massa björntjänster och ge honom en ärlig chans att bli vuxen! Givetvis är han ledsen, vem hade inte varit det om man hade klantat till det så?

Det första ni ska göra är att gemensamt, du och din man, inse er del i hur era barn är. Sedan när ni har erkänt era fel och brister så får ni be era barn om ursäkt att ni gjorde som ni gjorde men samtidigt förklara att ni ju gjorde vad ni trodde var det rätta för det antar jag att ni trodde?!

Sedan stryker ni ett streck över det hela och börjar om, ni visar era barn att ni älskar dem genom att säga det till dem istället för att göra dem björntjänster.

Ni förklarar för era barn att ni från och med nu slutar städa upp och ta hand om allt efter dem och att de får lov av er att bli vuxna.

När ni har gjort det så biter ni er hårt i tummen varenda gång ni vill rusa iväg och hjälpa (stjälpa) och rädda och snart kommer era barn att inse att de kan ta hand om sig själva och att de inte behöver hända en massa saker runt dem utan att de faktiskt kan styra över sina liv. De kan göra vad de vill och bli vad de vill utan att behöva be sina föräldrar om hjälp.

Råd och stöttning är helt ok men inte städa upp och ta hand om vad de har ställt till med. Den åldern är sedan länge förbi.

Jag vet att jag låter hård men ni har allt att vinna och inget att förlora på att låta era barn bli vuxna.

 

[Kattennizze]

Sv: Unga vuxna som inte vill vara vuxna

Ursäkta mig, men det här är inte klokt. När jag var 23 år hade jag en universitetsutbildning klar och mitt första jobb. Inte en krona har jag fått av mina föräldrar sedan jag flyttade hemifrån efter studenten. Dina "barn" är vuxna sedan länge och det är dags att klippa av navelsträngen, verkligen. Du gör bara dem en björntjänst genom att rycka in på detta sätt. Låt dem klara av sina liv själva.

 

[Cyllene]

Sv: Unga vuxna som inte vill vara vuxna

Du gör bara dem en björntjänst genom att rycka in på detta sätt. Låt dem klara av sina liv själva.

Jag funderar på hur man ska klara sig själv? Vad är det man ska göra ensam? Jag är snart 35 år och har alltid haft fullt stöd av mina föräldrar på alla plan, men jag är ändå självständig och klarar mig bra. Jag vet dock att om jag skulle behöva dem så finns de alltid där och ställer upp, med tid, goda råd, hjälp eller om det så skulle vara pengar. På samma sätt som jag alltid skulle ställa upp för dem och min bror om de behöver det.

I min familj hjälps vi åt och stöttar varandra, särskilt om någon har det jobbigt, och vad jag kan läsa av dessa få rader så har TS mellersta det väldigt jobbigt just nu...

Sen kan man som sagt var stötta och hjälpa på olika sätt, och det är kanske där TS med familj bör sätta gränser och förklara, precis som de flesta säger.

 

[Mitten]

Sv: Unga vuxna som inte vill vara vuxna

Efter ditt inlägg har jag inget att tillägga

 

[cirkus]

Sv: Unga vuxna som inte vill vara vuxna

Det är så svårt att veta när tjänsten blir en björntjänst !

En av mina bästa vänner berättade häromdagen en väldigt bra sak, taget direkt ur verkligheten och skillnad på tjänst och bjärntjänst. Det handlade om ett barn som var snett ute, och föräldern i alla år försökt att stötta, hämta, hjälpa, hjälpa, hjälpa och i svälva verket - bara varit en förutsättning för att barnet kunde fortsätta sin destruktiva livsstil. Efter att föräldern själv lärt sig en hel del om destrukltiva beteenden och hur man egentligen hjälper. Så när ungen hade rymt - men ville tillbaka egentligen och ringde hem och grät - så var föräldern iskall, åkte inte och hämtade barnet utan sa - sorry - du är vuxen nu, gå till närmsta polisstation. Så blev det och barnet kom tillbaka dit där det hörde hemma och fick riktig hjälp.

Obs, barnet i detta fall är inte ett barn utan just i 20-års åldern

 

[Snurrfian]

Sv: Unga vuxna som inte vill vara vuxna

Det kan inte vara så att det finns andra problem med mellanbarnet? Som tex AdHd eller någon form av autism? Prata med sonen, han kanske behöver söka hjälp för att förstå varför han själv handlar på ett visst sätt?

 

[Brandgul]

Sv: Unga vuxna som inte vill vara vuxna

Jag tänkte liknande tanke. Att vara så uppåt att saker bara händer runt omkring sig kan kanske bero på annat?

 

[Badger]

Sv: Unga vuxna som inte vill vara vuxna

Så kommer jag med en helt irrelevant fråga, borde ni inte kolla att han har normaltät benstomme

 

[Litenvit]

Sv: Unga vuxna som inte vill vara vuxna

Det kan inte vara så att det finns andra problem med mellanbarnet? Som tex AdHd eller någon form av autism? Prata med sonen, han kanske behöver söka hjälp för att förstå varför han själv handlar på ett visst sätt?

Tänker precis samma sak.

Låter som min brorsas son. En charmig, trevlig och på somliga vis väldigt intelligent kille som ändå inte riktigt lyckas klara sig själv trots att han är 22. Han glömmer räkningar, gör saker som orsakar att han inte får behålla jobbet och blir själv otroligt olycklig av sina "klantigheter" men förmår inte att inte göra dem. han har ADHD.

 

[Kattennizze]

Sv: Unga vuxna som inte vill vara vuxna

Jag funderar på hur man ska klara sig själv? Vad är det man ska göra ensam? Jag är snart 35 år och har alltid haft fullt stöd av mina föräldrar på alla plan, men jag är ändå självständig och klarar mig bra. Jag vet dock att om jag skulle behöva dem så finns de alltid där och ställer upp, med tid, goda råd, hjälp eller om det så skulle vara pengar. På samma sätt som jag alltid skulle ställa upp för dem och min bror om de behöver det.

I min familj hjälps vi åt och stöttar varandra, särskilt om någon har det jobbigt, och vad jag kan läsa av dessa få rader så har TS mellersta det väldigt jobbigt just nu...

Sen kan man som sagt var stötta och hjälpa på olika sätt, och det är kanske där TS med familj bör sätta gränser och förklara, precis som de flesta säger.

Det låter som du har en mycket bra familj, du är lyckligt lottad, och det är ju bra, precis som det ska vara. Men det är det inte frågan om här, utan om hur två vuxna individer helt uppenbarligen inte klarar av sitt vuxenliv. Att vara vuxen innebär bl a att kunna försörja sig själv, vilket TS barn inte gör. Att kunna försörja sig själv skapar också en självständighet, en möjlighet att skapa sitt eget unika liv. Och det är ju något alla sunda föräldrar vill, att deras barn utvecklas som de själva vill. Äsch, jag staplar bara klichéer ovanpå varandra, allt det här är så självklart, jag tror inte jag förstår riktigt vad du menar.

 

[Petruska]

Sv: Unga vuxna som inte vill vara vuxna

Ursäkta mig, men det här är inte klokt. När jag var 23 år hade jag en universitetsutbildning klar och mitt första jobb. Inte en krona har jag fått av mina föräldrar sedan jag flyttade hemifrån efter studenten.

Lite mer generösa än så tycker jag iofs att föräldrar gott kan vara, om de alls har möjlighet.

Jag ser heller inget självändamål i att utbilda sig genast efter studenten, och det är inget jag generellt skulle uppmuntra till (sådan uppmuntran sköter annat i samhället så bra ändå).

Dina "barn" är vuxna sedan länge och det är dags att klippa av navelsträngen, verkligen. Du gör bara dem en björntjänst genom att rycka in på detta sätt. Låt dem klara av sina liv själva.[/QUOTE]

Den äldste verkar ju klara sig utan sina föräldar? Om än på bekostnad av ett annat föräldrapar? Tyvärr har vi ju just nu många ungdomar i ett slags förlängt tonårsliv, pgaarbetslöshet (särskilt bland unga) och rådande ekonomiskt läge mm. Det är inte bara den individuella ungdomen som ska lastas för att dess vuxenliv inte tar fart.

Den yngre verkar ju ha något slags bekymmer, tror jag? Det låter i mina öron inte som en ung man jag hade kastat ut att klara sig själv, mot hans vilja och kompetens. Exakt vad som vore det bästa stödet till honom är väl mer oklart. Jag hade nog med en blandning av diverse hot försökt tvinga iväg honom till tex dels AF, dels yrkesvägledning dels kanske något slags samtalskontakt. Och jag hade sagt ifrån att jag drar in försörjningen om han inte sköter dessa saker, för jag vill inte sponsra ett sådant liv som det han lever.

Jag fattar inte exakt vad du menar med "låt dem klara sina liv själva", men det jag inte kan undgå att läsa in är ungefär att TS ska låtsas att hon inte känner sina barn (bete sig som när helt främmande unga vuxna soppar till det, dvs strunta i det), och det tycker jag verkar helt absurt. De har ju en relation.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Unga vuxna som inte vill vara vuxna

Klokt! Jag instämmer helt.

 

[Kattennizze]

Sv: Unga vuxna som inte vill vara vuxna

Jag fattar inte exakt vad du menar med "låt dem klara sina liv själva", men det jag inte kan undgå att läsa in är ungefär att TS ska låtsas att hon inte känner sina barn (bete sig som när helt främmande unga vuxna soppar till det, dvs strunta i det), och det tycker jag verkar helt absurt. De har ju en relation.

Så bara för att man har en relation är man förpliktigad till att ställa upp med en massa pengar till både det ena och det andra? Det är ju sannerligen i detta fallet kontraproduktivt. Vad jag menar med att klara sina liv själva, är just detta, att inte ställa upp med pengar och tid, utan just det, påminna sin son om att hej, du är vuxen nu dags att ta ansvar för sitt liv kanske? Det ÄR en björntjänst att ställa upp på det ena eller det andra eftersom den unga vuxna individen slipper utvecklas, ta ansvar och bli en ansvarsfull samhällsmedborgare. Faktiskt.

 

[Petruska]

Sv: Unga vuxna som inte vill vara vuxna

Det ÄR en björntjänst att ställa upp på det ena eller det andra eftersom den unga vuxna individen slipper utvecklas, ta ansvar och bli en ansvarsfull samhällsmedborgare. Faktiskt.

Det beror väl på vad "än det ena än det andra är" och i vilka lägen av livet etc?

Nu har jag iofs inte en personlig historia som liknar TS barns - men den liknar heller inte din - och jag har fått hjälp vid ett flertal tillfällen av mina föräldrar i vad som måste ses som vuxen ålder. Körkort vid 29, hjälp att köpa lägenhet någon gång efter 30 och lite annat, mindre. Jag anser att denna hjälp snarare hjälpt mig framåt, vidare i livet, och kan inte se att det varit björntjänster som gjort att jag sluppit utvecklas och sluppit vara en ansvarsfull samhällsmedborgare. Faktiskt. Mina föräldrar fick före mig liknande hjälp av sina föräldrar, och jag kan inte se att det har gjort dem särskilt ansvarslösa heller. (Tvärtom är de nog de mest socialt engagerade personer jag känner till. Själv är jag för hästnördig för att hinna/lyckas nå deras nivå.)

Däremot håller jag med om att en del i hjälpen och relationerna verkar behöva ändras/uppdateras lite i TS familj, för allas skull. Men det var väl pga sådana funderingar TS startade tråden, gissar jag.