Alexandra_W
Trådstartare
Kele strikes again 
Alla hästarna sov ute inatt eftersom bara Vision ville in, och när han insåg han skulle bli ensam inne tyckte han 'nej tack' så alla fick sova ute.
Imorse hade jag ett besök med tandplågaren så jag åkte vid sju utan att kolla hästarna (som inte syntes till). Sen när jag kom hem skulle jag ta in Vision och prova den bomlösa igen, men inser att Kele står själv i en egen del av hagen och kommer inte trots att jag kommer med mat. Så jag går runt hörnet för att ropa på henne och då kommer hon, men jag fick en känsla av att något var fel. Och jo då, ett redigt blodigt bakben..
Så in med hästen och tvätta rent, och jag blev tyvärr inte lugnare av det. Ett sår på framsidan av kotan, lednära =/ Som ett halvcirkelformat jack (mycket snyggt och prydligt, som skärsår), och ett hål in. Varm och öm. Jag försökte sonda såret för att se hur djupt det var men Kele var INTE förtjust i det, och inte ens med brems lyckades jag få en god bild av hur det stod till. Men jag fick utan problem in spetsen på en spruta.
Sprang med henne och hon var halt. Jävlaskitfan.. Bara liiten temphöjning dock.
Så på med kompress, linda benet och ut med henne i hagen för att se vilket håll det gick åt, då hon inte var fasligt halt och inte hade hög temp.
Gick ut och kollade henne efter en timme, och då stod hon för sig själv igen, och såg väldigt hängig och moloken ut. Var lite mer halt dessutom.
Ringde MK och fick prata med Keles veterinär som sa 'det där gillar jag INTE hur det låter, kom in med en gång'. Så ut och koppla släp, in med Kele och iväg mot MK. Var där vid två, och kom hem nyss...
Veterinären var inte så glad åt vad hon såg. Klämde och kände och Kele var ju både svullen, varm och öm och det rinner ur såret hela tiden. Sprang med henne men efter typ 10 meter tyckte veterinären att 'det räcker' eftersom hon sett att hon var halt och det räckte så.
Så i med lugnande och så sonda såret. Och jag stod i en vinkel så jag bara såg änden på sonden. Och den försvann djupare och djupare in och jag såg sista sprutan komma närmare. Det var dock i sidled sonden gick in MASSOR (4-5 cm). Åt ALLA håll. Hon har alltså ett sår som ett hål som går inåt, inte in I leden, men väldigt nära, men inte perforerat leden. Risk för både ledinfektion och benhinneinfektion och så. Men dessutom har det släppt från underliggande vävnad åt alla håll i en radie av typ 6-8 cm. Såg superläskigt ut, ni som haft hundar som blivit biten av en annan hund har ett ganska bra hum.
Veterinären är säker på att det är en sparkskada, och ville ha en röntgen. Men redan innan den så sa hon att hon inte tänkte släppa hem henne utan ville ha henne kvar under övervakning pga den stora risken för infektion och att den slår sig på leden.
Röntgen var i alla fall ren, och med visst besvär fick vi i en permanentkanyl (läs. Neddrogad häst, fyra personer, brems, dubbel öronbrems, allmän tjuvhållning och brottningsmatch och en rejäl portion ren råstyrka.. Ett stycke djursjukvårdare stack in huvudet i undersökningsrummet och skrattade rått och tyckte 'det här skulle man haft en bild på'. Då stod FEM personer med förenade krafter och en del fusk såsom brems, och verkligen med alla krafter som fanns, försökte hålla Kele still så veterinären kunde sy fast kanylen. Dte gick rätt vilt till ibland, och Kele var både uppe i luften med framdelen, och nere på golvet på knä... Ibland är det lilla livet inte såååå himla rart.. Jag önskade dem lycka till när jag åkte hem, när drogerna gått ut och Kele insett att hon har en decimeter lång nål i halsen, så vill JAG inte vara där.. Hon kommer nog mista en del medlemmar i sin fanclub, och jag tror de kommer förstå vad jag menat när jag sagt att visst är hon söt och väluppfostrad och rar men det är en BITCH när det inte passar. De har sett oförstående ut.. jag tror de kommer förstå snart *hehe*) Kele fick som vanligt maximalt med droger, jag tror hon blivit junkie för hon vaknade reptilsnabbt hela tiden, t ex inne på röntgen då hon tyckte att 'nu har ni plågat mig i flera timmar, jag är less, jag är hungrig, jag vill åka hem och ni kan dra åt helvete allihopa nu ska jag UT härifrån om jag så ska sparka mig ut!'. Fick mer knark, och var lugn när plåtarna togs, men snart pigg igen lagom till vi skulle ut.. Hmm..
Veterinären satte in behandling direkt, stark antibiotika samt smärtstillande, och sprutade stelkramp. Från början hade de nog inte tänkt behandla direkt (det lät inte så), men veterinären tyckte som sagt INTE om hur det såg ut och sa åt djursjukvårdaren att 'vi sätter in behandlig på Waikele nu direkt ändå'.
Så, jag kom hem med ett tomt släp, och nu står där bara två hästar i hagen plötsligt, imorse var det fyra. Vision måste undra vad fan som händer, det kommer hästar, åker hästar och försvinner hästar i högt tempo här och han lär vara rätt förvirrad vad som egentligen försiggår. (Fyra hästar imorse = Vision, Kele, islänningen som var här på inridning som åkte hem idag medans jag var iväg med Kele, samt en kompis häst som ska bo här ett tag. Nu är det bara V och kompisens häst kvar)
I absolut BÄSTA fall får Kele komma hem på onsdag, det är om inga komplikationer alls tillstöter. Annars dröjer det, hur länge är ju omöjligt att säga, men jag borde få hem henne mellan onsdag och fredag om inget allvarligare tillstöter.
Tumhållning mottages gärna, jag tycker inte om att veterinären var bekymrad, och den äckligt överhängande infektionsrisk som är, dels helt naturligt iom ett sådant sår, men också pga de gosia fickorna åt alla håll som blir iom att huden slitits loss från underliggande vävnad.. Mumma för bakterier. Men hon är ju i de bästa händer och får behanding direkt..
Jag har inte funderat så mycket på vem som är 'den skyldige' faktiskt, det är ju under kategorin 'skit händer', och alla hästarna var rörande sams igår alla gånger jag kollade. Och ingen var sur på Kele imorse heller. Men det jag är ganska säker på har hänt, utefter sårets placering (sparken har kommit från motstående sida och träffat snett insida/framsida av kotan) så är det isisens lilla hov som landat där. Däremot tror jag INTE att det var meningen att KELE skulle få sparken. Men Kele, som går rörande väl ihop med alla hästar i hagen, är lite korkad ibland. HOn är väldigt bra på att gå undan när minsta hot/tillsägelse/varning riktas mot HENNE. Men t ex om två hästar står en liten bit ifrån varandra och hotar/utmanar varandra, så kan Kele, glad och trygg i förvissningen att ingen är arg på henne, gå mitt emellan. Hon har lyckats få däng av misstag på det sättet förr, hamnat ivägen för någons spark.. Så jag tror isisen (som kan vara en ragata) kaxade mot kompisens arab, som inte är en ragata men inte tar skit från små mopsiga ungponnys inte.., och lilla väna Fröken Fräken lallade emellan och fick ta smällen..
Men min lilla bebis (för plötsligt blev hon min bebis igen) på klinik.. tomt ju, och matte är inte hyperorolig, hon är i de bästa händer, men lite oroad är jag allt att det ska bli infekterat, jag kan faktiskt mista henne. Och det blir inte bättre av att jag har erfarenheten från Vision, som trots klinik, höga doser antibiotika etc fick en riktigt ful infektion vid sitt spiktramp, som fick fäste i leden, och hans liv hängde på en väldigt skör tråd pga det (han fick vid ett tillfälle 24 h på sig att resa sig igen, annars var det slut). Så jag vet ju tyvärr att det KAN bli otrevligt även trots snabb behandling, och inte så illa just nu (leden är ju oskadad än iaf). Brr..
Alla hästarna sov ute inatt eftersom bara Vision ville in, och när han insåg han skulle bli ensam inne tyckte han 'nej tack' så alla fick sova ute.
Imorse hade jag ett besök med tandplågaren så jag åkte vid sju utan att kolla hästarna (som inte syntes till). Sen när jag kom hem skulle jag ta in Vision och prova den bomlösa igen, men inser att Kele står själv i en egen del av hagen och kommer inte trots att jag kommer med mat. Så jag går runt hörnet för att ropa på henne och då kommer hon, men jag fick en känsla av att något var fel. Och jo då, ett redigt blodigt bakben..
Så in med hästen och tvätta rent, och jag blev tyvärr inte lugnare av det. Ett sår på framsidan av kotan, lednära =/ Som ett halvcirkelformat jack (mycket snyggt och prydligt, som skärsår), och ett hål in. Varm och öm. Jag försökte sonda såret för att se hur djupt det var men Kele var INTE förtjust i det, och inte ens med brems lyckades jag få en god bild av hur det stod till. Men jag fick utan problem in spetsen på en spruta.
Sprang med henne och hon var halt. Jävlaskitfan.. Bara liiten temphöjning dock.
Så på med kompress, linda benet och ut med henne i hagen för att se vilket håll det gick åt, då hon inte var fasligt halt och inte hade hög temp.
Gick ut och kollade henne efter en timme, och då stod hon för sig själv igen, och såg väldigt hängig och moloken ut. Var lite mer halt dessutom.
Ringde MK och fick prata med Keles veterinär som sa 'det där gillar jag INTE hur det låter, kom in med en gång'. Så ut och koppla släp, in med Kele och iväg mot MK. Var där vid två, och kom hem nyss...
Veterinären var inte så glad åt vad hon såg. Klämde och kände och Kele var ju både svullen, varm och öm och det rinner ur såret hela tiden. Sprang med henne men efter typ 10 meter tyckte veterinären att 'det räcker' eftersom hon sett att hon var halt och det räckte så.
Så i med lugnande och så sonda såret. Och jag stod i en vinkel så jag bara såg änden på sonden. Och den försvann djupare och djupare in och jag såg sista sprutan komma närmare. Det var dock i sidled sonden gick in MASSOR (4-5 cm). Åt ALLA håll. Hon har alltså ett sår som ett hål som går inåt, inte in I leden, men väldigt nära, men inte perforerat leden. Risk för både ledinfektion och benhinneinfektion och så. Men dessutom har det släppt från underliggande vävnad åt alla håll i en radie av typ 6-8 cm. Såg superläskigt ut, ni som haft hundar som blivit biten av en annan hund har ett ganska bra hum.
Veterinären är säker på att det är en sparkskada, och ville ha en röntgen. Men redan innan den så sa hon att hon inte tänkte släppa hem henne utan ville ha henne kvar under övervakning pga den stora risken för infektion och att den slår sig på leden.
Röntgen var i alla fall ren, och med visst besvär fick vi i en permanentkanyl (läs. Neddrogad häst, fyra personer, brems, dubbel öronbrems, allmän tjuvhållning och brottningsmatch och en rejäl portion ren råstyrka.. Ett stycke djursjukvårdare stack in huvudet i undersökningsrummet och skrattade rått och tyckte 'det här skulle man haft en bild på'. Då stod FEM personer med förenade krafter och en del fusk såsom brems, och verkligen med alla krafter som fanns, försökte hålla Kele still så veterinären kunde sy fast kanylen. Dte gick rätt vilt till ibland, och Kele var både uppe i luften med framdelen, och nere på golvet på knä... Ibland är det lilla livet inte såååå himla rart.. Jag önskade dem lycka till när jag åkte hem, när drogerna gått ut och Kele insett att hon har en decimeter lång nål i halsen, så vill JAG inte vara där.. Hon kommer nog mista en del medlemmar i sin fanclub, och jag tror de kommer förstå vad jag menat när jag sagt att visst är hon söt och väluppfostrad och rar men det är en BITCH när det inte passar. De har sett oförstående ut.. jag tror de kommer förstå snart *hehe*) Kele fick som vanligt maximalt med droger, jag tror hon blivit junkie för hon vaknade reptilsnabbt hela tiden, t ex inne på röntgen då hon tyckte att 'nu har ni plågat mig i flera timmar, jag är less, jag är hungrig, jag vill åka hem och ni kan dra åt helvete allihopa nu ska jag UT härifrån om jag så ska sparka mig ut!'. Fick mer knark, och var lugn när plåtarna togs, men snart pigg igen lagom till vi skulle ut.. Hmm..
Veterinären satte in behandling direkt, stark antibiotika samt smärtstillande, och sprutade stelkramp. Från början hade de nog inte tänkt behandla direkt (det lät inte så), men veterinären tyckte som sagt INTE om hur det såg ut och sa åt djursjukvårdaren att 'vi sätter in behandlig på Waikele nu direkt ändå'.
Så, jag kom hem med ett tomt släp, och nu står där bara två hästar i hagen plötsligt, imorse var det fyra. Vision måste undra vad fan som händer, det kommer hästar, åker hästar och försvinner hästar i högt tempo här och han lär vara rätt förvirrad vad som egentligen försiggår. (Fyra hästar imorse = Vision, Kele, islänningen som var här på inridning som åkte hem idag medans jag var iväg med Kele, samt en kompis häst som ska bo här ett tag. Nu är det bara V och kompisens häst kvar)
I absolut BÄSTA fall får Kele komma hem på onsdag, det är om inga komplikationer alls tillstöter. Annars dröjer det, hur länge är ju omöjligt att säga, men jag borde få hem henne mellan onsdag och fredag om inget allvarligare tillstöter.
Tumhållning mottages gärna, jag tycker inte om att veterinären var bekymrad, och den äckligt överhängande infektionsrisk som är, dels helt naturligt iom ett sådant sår, men också pga de gosia fickorna åt alla håll som blir iom att huden slitits loss från underliggande vävnad.. Mumma för bakterier. Men hon är ju i de bästa händer och får behanding direkt..
Jag har inte funderat så mycket på vem som är 'den skyldige' faktiskt, det är ju under kategorin 'skit händer', och alla hästarna var rörande sams igår alla gånger jag kollade. Och ingen var sur på Kele imorse heller. Men det jag är ganska säker på har hänt, utefter sårets placering (sparken har kommit från motstående sida och träffat snett insida/framsida av kotan) så är det isisens lilla hov som landat där. Däremot tror jag INTE att det var meningen att KELE skulle få sparken. Men Kele, som går rörande väl ihop med alla hästar i hagen, är lite korkad ibland. HOn är väldigt bra på att gå undan när minsta hot/tillsägelse/varning riktas mot HENNE. Men t ex om två hästar står en liten bit ifrån varandra och hotar/utmanar varandra, så kan Kele, glad och trygg i förvissningen att ingen är arg på henne, gå mitt emellan. Hon har lyckats få däng av misstag på det sättet förr, hamnat ivägen för någons spark.. Så jag tror isisen (som kan vara en ragata) kaxade mot kompisens arab, som inte är en ragata men inte tar skit från små mopsiga ungponnys inte.., och lilla väna Fröken Fräken lallade emellan och fick ta smällen..
Men min lilla bebis (för plötsligt blev hon min bebis igen) på klinik.. tomt ju, och matte är inte hyperorolig, hon är i de bästa händer, men lite oroad är jag allt att det ska bli infekterat, jag kan faktiskt mista henne. Och det blir inte bättre av att jag har erfarenheten från Vision, som trots klinik, höga doser antibiotika etc fick en riktigt ful infektion vid sitt spiktramp, som fick fäste i leden, och hans liv hängde på en väldigt skör tråd pga det (han fick vid ett tillfälle 24 h på sig att resa sig igen, annars var det slut). Så jag vet ju tyvärr att det KAN bli otrevligt även trots snabb behandling, och inte så illa just nu (leden är ju oskadad än iaf). Brr..
