Unghund eller vuxen omplacering

[Perrito]

I mina hundinförskaffartankar (chihuahua nr två) har jag allt mer börjat överväga en unghund eller vuxen omplacering snarare än en valp. Valpar är jättesöta och går ju med fördel att forma mer fritt från början, o.s.v, men... i nuläget ser jag fler fördelar med en något äldre hund, förutsatt att jag kan hitta "rätt" individ vill säga.

Jag har kommit fram till följande grundkrav:
• SKK reg (så att jag kan kolla upp hälsa bakåt och hos syskon och ev avkommor så gott det går)
• Försäkrad kontinuerligt sedan valp
• Generellt frisk (vilket ju även skall framgå av vet besiktningsintyg)
• Bra tandstatus (ingen extrem tandsten, tandlossning eller katastrofalt bett som kräver kirurgisk åtgärd)
• Patellaundersökt ua (förutsatt att hunden är över 1 år)
• Mentalt stabil (inga extrema rädslor, aggressioner el dyl)
• Social- och miljötränad (van vid människor, hundar, olika miljöer och situationer etc)

Är jag orimlig i mina krav? Har jag missat något?

Förutsättningen för att det ska fungera är naturligtvis att hon (ja, det ska vara en tik) fungerar ihop med Bamse, min nuvarande hane. Jag tänker mig att en prövoperiod vore det optimala för att se att det fungerar för alla inblandade. Men är detta något man kan ha som krav? Kan man skriva någon typ av kontrakt för själva prövoperioden för att förtydliga vad det är man i så fall har kommit överens om?

Vilka dokument är det man ska vara noga med så att köpet går rätt till?

Sen skulle jag gärna vilja höra andras erfarenheter av just unghundar eller vuxna omplaceringar (oavsett ras), både bra och dåliga! All information är uppskattad och värdefull

 

[hollypolly]

Jag ser ingen fördel alls med en valp.
Tycker bara det är jobbigt och en väntan på bättre tider.
Man kan forma en vuxen hund precis lika mycket som en valp om inte den vuxna farit illa.

 

[Silver Girl]

Tänk både på vad hunden varit med om och INTE varit med om tidigare. Jag köpte en 1,5 år gammal tik direkt från uppfödaren så jag visste "allt" om henne och de var helt ärliga. Det jag inte tänkte på var att hon aldrig varit utan sin flock och hon visade sig vara mycket osäker på egen hand. Jag visste att hon aldrig lämnats ensam men det visade sig i många andra situationer också. Hon är nu omplacerad och jag har valp i stället.

Nu har ju du en annan hund så just detta problemet uppstår väl inte, menar mest som exempel att tänka ett varv till. Jag vet att många omplaceringar funkar jättebra, men om jag skulle göra det igen skulle jag ta en hund som levt i så lika omständigheter som jag kan erbjuda som möjligt.

 

[Perrito]

Tänk både på vad hunden varit med om och INTE varit med om tidigare. Jag köpte en 1,5 år gammal tik direkt från uppfödaren så jag visste "allt" om henne och de var helt ärliga. Det jag inte tänkte på var att hon aldrig varit utan sin flock och hon visade sig vara mycket osäker på egen hand. Jag visste att hon aldrig lämnats ensam men det visade sig i många andra situationer också. Hon är nu omplacerad och jag har valp i stället.

Nu har ju du en annan hund så just detta problemet uppstår väl inte, menar mest som exempel att tänka ett varv till. Jag vet att många omplaceringar funkar jättebra, men om jag skulle göra det igen skulle jag ta en hund som levt i så lika omständigheter som jag kan erbjuda som möjligt.

Det du skrev är väldigt tänkvärt. Det är verkligen inte lätt att föreställa sig alla tänkbara scenarion innan de inträffar

 

[Red_Chili]

Jag har tagit hem två omplaceringar. Totalt har jag haft fyra salukis (samt bott en del på kennel, haft hem hundar någon månad av olika anledningar osv, så jag har en del att jämföra med )

Först och främst: är din nuvarande hund kastrerad? Annars verkar det ju onödigt krångligt att skaffa en tik också? Själv har jag alltid hållit mig till tikar, helt enkelt för att jag började med en tik och sedan inte velat ha problem kring löp.

Gemensamt för mina två omplaceringar var (förutom rasen) att de levt liv som var extremt olika vad jag kunde erbjuda dem. Det var också därför de kom till mig. Den första var en f.d. avelstik som bott på stor kennel hela livet. Hon trivdes inte med det. Det passade henne mycket bättre att komma till mig där hon fick all uppmärksamhet själv, uppmärksamhet som hon visserligen senare delade med sin dotter. Eftersom jag kände henne väl sedan innan fick jag inga överraskningar, åtminstone inga negativa sådana. Hon var 6 år när hon flyttade till mig.

Min andra omplacering kom till mig eftersom hon hamnat i helt fel hem innan, hos en som inte borde ha hund öht... Hon var 2 år när jag köpte henne och hade innan det inte gjort egentligen någonting, mer än att stressa runt och bli fet då. Där gick ingenting rätt till med papper eller så heller, men just eftersom jag hade stenkoll på nära släktingar (hon är från "min" kennel) så visste jag att hon i grunden var en bra hund. Nu visade hon sig visserligen vara långt mer än bara "bra", hon är rakt igenom fantastisk.

Jag tror att man ska passa sig för att se omplaceringar som att få en "färdig" hund på något vis, eller som något som är lättare än en valp. Omplaceringar är präglade på deras tidigare ägare, uppfostrade av dem, har lärt sig deras kommandon osv. Allt det måste ju läras om.

Som grundkrav när jag själv letat omplacering (innan jag snubblade över min nu äldsta tik tex) så hade jag en kravlista som är väldigt lik din. Den skulle ha bra hälsa och mentalitet och fungera bra med andra hundar i familjen. Att hunden inte är van vid tex olika miljöer behöver inte alls vara ett problem. Är hunden bra mentalt klarar den nya saker utan konstigheter, så länge inte ägaren blir stressad, börjar trassla runt och lär hunden att reagera negativt.

Hade jag kollat på en ras där det var ovanligt med sjukdomar i stil med epilepsi, hjärtfel eller annat som inte finns på hunddata, då hade jag struntat fullständigt i hur syskon var. Då hade det bara varit viktigt hur just den individ jag tittade på var. Fanns det däremot risk för "dolda" sjukdomar så finns ju anledning att vara mer noga där.

@russinbulle har koll på det här med kontrakt. Hon använde något bra sådant när en hund skulle omplaceras, om jag inte minns helt fel.

 

[Dandylinn]

Jag skulle vilja säga att man inte ska förvänta sig en färdig hund nej, men samtidigt ska man inte vara rädd för att hunden är helt befäst på ett specifikt vis bara efter tidigare ägare heller och inte kan anpassa eller acceptera nya förhållningssätt.
De anpassar sig väldigt fort i nytt hem och är oerhört smarta.

Det är inte alltid heller man behöver tänka sig för allt för mycket på deras "förflutna" heller för i vissa fall så är det något som orsakats där och då av människan..vilket gör att hunden kanske gör si och så med person 1 medans den ovetande person 2 om "problemet" aldrig kommer ha problemet med hunden eller situationen. Bara en allmän input i hur hundar kan fungera helt olika med olika människor beroende på hur man agerar. Att man kanske inte ska haka upp sig på sådant om det inte är nödvändigt.

Jag tog över en vuxen hund och det var mitt bästa beslut känner jag. Jag ville inte ha valp för att det passade inte i mitt liv med allt grundjobb som att bara vara hemma med valpen tex. Jag tycker det var skönt att kunna ha en för mig "färdig" hund att ta in i mitt liv och min vardag för jag ville inte vänta på promenader, långa turer till skogs, träningstillfällen mm. Kunde inte haft bättre hund som första hund..ingen risk för grisen i säcken utan jag visste precis vad jag fick. Jag har inte en enda negativ erfarenhet för jag hade sån tur att jag verkligen fått med exakt allt på min kravlista..Men det är ju något man kan få tänka på om man vill ta över en vuxen hund också, att det kanske inte finns den precis ultimata som passar på alla punkter, men att vissa saker kan man ge avkall på.
Så kanske en kravlista på saker man absolut inte tänker sig och sådant man kan se genom fingrarna.

Din kravlista tycker jag inte är konstig och prövotid är nästan ett måste för allas skull.

 

[russinbulle]

@russinbulle har koll på det här med kontrakt. Hon använde något bra sådant när en hund skulle omplaceras, om jag inte minns helt fel.

Bra och bra vet jag inte, men det fungerade bra för oss
Jag skrev ner allting på et vanligt papper - hundens namn, reggnummer osv och sen att det handlade om lånetid (vi valde 3 mån pga speciell hund). Allting skickades med hunden och efter 3 månader skulle hon övergå i deras ägo om vi båda var överrens med det och att allt fungerade bra. Ville dom inte ha henne kvar så skulle hon köras tillbaka till mig och det gäller oavsett om det gått 3 månader eller innan den tidsperioden.

Egentligen skulle vi väl ha veterinärbesiktigat henne först, men då hon bodde på annan plats än hos mig innan hon åkte vidare dit så tänkte jag inte ens på det utan vi gjorde en besiktning när det bestämdes att hon skulle stanna där. Men annars är nog en veterinärbesiktning gjord före det bästa.
Viktigt är att ha allting på papper, nedskrivet, så inget strul blir senare

 

[Perrito]

Jag har tagit hem två omplaceringar. Totalt har jag haft fyra salukis (samt bott en del på kennel, haft hem hundar någon månad av olika anledningar osv, så jag har en del att jämföra med )

Först och främst: är din nuvarande hund kastrerad? Annars verkar det ju onödigt krångligt att skaffa en tik också? Själv har jag alltid hållit mig till tikar, helt enkelt för att jag började med en tik och sedan inte velat ha problem kring löp.

Gemensamt för mina två omplaceringar var (förutom rasen) att de levt liv som var extremt olika vad jag kunde erbjuda dem. Det var också därför de kom till mig. Den första var en f.d. avelstik som bott på stor kennel hela livet. Hon trivdes inte med det. Det passade henne mycket bättre att komma till mig där hon fick all uppmärksamhet själv, uppmärksamhet som hon visserligen senare delade med sin dotter. Eftersom jag kände henne väl sedan innan fick jag inga överraskningar, åtminstone inga negativa sådana. Hon var 6 år när hon flyttade till mig.

Min andra omplacering kom till mig eftersom hon hamnat i helt fel hem innan, hos en som inte borde ha hund öht... Hon var 2 år när jag köpte henne och hade innan det inte gjort egentligen någonting, mer än att stressa runt och bli fet då. Där gick ingenting rätt till med papper eller så heller, men just eftersom jag hade stenkoll på nära släktingar (hon är från "min" kennel) så visste jag att hon i grunden var en bra hund. Nu visade hon sig visserligen vara långt mer än bara "bra", hon är rakt igenom fantastisk.

Jag tror att man ska passa sig för att se omplaceringar som att få en "färdig" hund på något vis, eller som något som är lättare än en valp. Omplaceringar är präglade på deras tidigare ägare, uppfostrade av dem, har lärt sig deras kommandon osv. Allt det måste ju läras om.

Som grundkrav när jag själv letat omplacering (innan jag snubblade över min nu äldsta tik tex) så hade jag en kravlista som är väldigt lik din. Den skulle ha bra hälsa och mentalitet och fungera bra med andra hundar i familjen. Att hunden inte är van vid tex olika miljöer behöver inte alls vara ett problem. Är hunden bra mentalt klarar den nya saker utan konstigheter, så länge inte ägaren blir stressad, börjar trassla runt och lär hunden att reagera negativt.

Hade jag kollat på en ras där det var ovanligt med sjukdomar i stil med epilepsi, hjärtfel eller annat som inte finns på hunddata, då hade jag struntat fullständigt i hur syskon var. Då hade det bara varit viktigt hur just den individ jag tittade på var. Fanns det däremot risk för "dolda" sjukdomar så finns ju anledning att vara mer noga där.

@russinbulle har koll på det här med kontrakt. Hon använde något bra sådant när en hund skulle omplaceras, om jag inte minns helt fel.

Ja, Bamse är kastrerad. Jag hade inte heller velat ha två intakta hundar av olika kön och allt krångel det skulle innebära för att undvika oönskad tillökning

Det måste ha underlättat väldigt mycket att du hade så bra koll på var hundarna kom ifrån och var bekant med uppfödarna sedan innan Det ger ju helt klart bra förutsättningar. Jag har funderat lite på det där med hundens ålder, om det blir svårare för dem att anpassa sig till sitt nya hem ju äldre de är? Hur har du upplevt det med dina tikar?

Att miljön inte behöver vara något problem har du förstås alldeles rätt i Jag kom att tänka på den lilla tikvalp jag skaffade förra året som kom från sin uppfödare som bodde i hus på landet, till mig som bor mitt i stan (tilläggas bör kanske att hon var 5 månader då och inte 8 veckor). Jag var lite orolig för att hon skulle bli rädd för all trafik och buller o.s.v och var inställd på en del miljöträning. Men nej, hon trippade fram på trottoarerna som om hon aldrig gjort något annat och visade ingen som helst rädsla för någonting! Hon var en riktig liten pärla, som tyvärr blev tvungen att somna in alldeles för tidigt.

Nej, någon helt och hållet "färdig" hund räknar jag inte med att hitta. Men gärna så "rätt" och "färdig" som möjligt.

Tack för ditt svar!

 

[Red_Chili]

Ja, Bamse är kastrerad. Jag hade inte heller velat ha två intakta hundar av olika kön och allt krångel det skulle innebära för att undvika oönskad tillökning

Det måste ha underlättat väldigt mycket att du hade så bra koll på var hundarna kom ifrån och var bekant med uppfödarna sedan innan Det ger ju helt klart bra förutsättningar. Jag har funderat lite på det där med hundens ålder, om det blir svårare för dem att anpassa sig till sitt nya hem ju äldre de är? Hur har du upplevt det med dina tikar?

Att miljön inte behöver vara något problem har du förstås alldeles rätt i Jag kom att tänka på den lilla tikvalp jag skaffade förra året som kom från sin uppfödare som bodde i hus på landet, till mig som bor mitt i stan (tilläggas bör kanske att hon var 5 månader då och inte 8 veckor). Jag var lite orolig för att hon skulle bli rädd för all trafik och buller o.s.v och var inställd på en del miljöträning. Men nej, hon trippade fram på trottoarerna som om hon aldrig gjort något annat och visade ingen som helst rädsla för någonting! Hon var en riktig liten pärla, som tyvärr blev tvungen att somna in alldeles för tidigt.

Nej, någon helt och hållet "färdig" hund räknar jag inte med att hitta. Men gärna så "rätt" och "färdig" som möjligt.

Tack för ditt svar!

Jag upplever inte att de får svårare att anpassa sig ju äldre de blir, däremot har ju vissa vanor och beteenden blivit väldigt starkt befästa. Min första tik tex hade mycket negativa erfarenheter av andra hundar och hade dessutom lärt sig att hon slapp andra när hon gjorde utfall eller tex vaktade saker i hemmet. Dessutom hade hon aldrig tränat något med människor mer än typ.. gå i koppel och vara på utställningar. Där hade jag ju massor att jobba med, samtidigt som jag inte hade allt för mycket kunskap och gjorde en mängd fel med henne. Det blev bättre, absolut, men aldrig helt bra, inte på samma sätt som mina andra varit helt okomplicerade med andra.

2åringen, hon anpassade sig supersnabbt och jag märker idag inte alls av mycket från hennes negativa bakgrund, någon småsak här och där bara. Idag är hon 5 1/2 år gammal.

Förut hade jag hem en äldre hanhund som i princip enbart varit i lantlig miljö hela livet. Jag bor i en Stockholmsförort. Han traskade runt som att han aldrig gjort annat, hur avslappnad och cool som helst oavsett vad vi gjorde. Det är lite så jag räknar med att hundar ska vara. Orädda, glada/nöjda/avslappnade och är de unga och oerfarna så lite vimsigt nyfikna också. Jag hade m.a.o. aldrig avstått från omplacering pga rädsla för att hunden ska vara rädd för saker, ny miljö eller så. Visst finns sådana hundar, men det finns också mängder av hundar utan sådana problem.

 

[Perrito]

Jag skulle vilja säga att man inte ska förvänta sig en färdig hund nej, men samtidigt ska man inte vara rädd för att hunden är helt befäst på ett specifikt vis bara efter tidigare ägare heller och inte kan anpassa eller acceptera nya förhållningssätt.
De anpassar sig väldigt fort i nytt hem och är oerhört smarta.

Det är inte alltid heller man behöver tänka sig för allt för mycket på deras "förflutna" heller för i vissa fall så är det något som orsakats där och då av människan..vilket gör att hunden kanske gör si och så med person 1 medans den ovetande person 2 om "problemet" aldrig kommer ha problemet med hunden eller situationen. Bara en allmän input i hur hundar kan fungera helt olika med olika människor beroende på hur man agerar. Att man kanske inte ska haka upp sig på sådant om det inte är nödvändigt.

Jag tog över en vuxen hund och det var mitt bästa beslut känner jag. Jag ville inte ha valp för att det passade inte i mitt liv med allt grundjobb som att bara vara hemma med valpen tex. Jag tycker det var skönt att kunna ha en för mig "färdig" hund att ta in i mitt liv och min vardag för jag ville inte vänta på promenader, långa turer till skogs, träningstillfällen mm. Kunde inte haft bättre hund som första hund..ingen risk för grisen i säcken utan jag visste precis vad jag fick. Jag har inte en enda negativ erfarenhet för jag hade sån tur att jag verkligen fått med exakt allt på min kravlista..Men det är ju något man kan få tänka på om man vill ta över en vuxen hund också, att det kanske inte finns den precis ultimata som passar på alla punkter, men att vissa saker kan man ge avkall på.
Så kanske en kravlista på saker man absolut inte tänker sig och sådant man kan se genom fingrarna.

Din kravlista tycker jag inte är konstig och prövotid är nästan ett måste för allas skull.

Tack för ditt svar, det är roligt att höra att det kan bli så lyckat! Men jag inser naturligtvis att det krävs en hel del tur för att få in en sådan fullträff Bra idé med en "absolut inte"-lista och en "se genom fingrarna"-lista också, jag ska ta mig en funderare på dessa.

Bra och bra vet jag inte, men det fungerade bra för oss
Jag skrev ner allting på et vanligt papper - hundens namn, reggnummer osv och sen att det handlade om lånetid (vi valde 3 mån pga speciell hund). Allting skickades med hunden och efter 3 månader skulle hon övergå i deras ägo om vi båda var överrens med det och att allt fungerade bra. Ville dom inte ha henne kvar så skulle hon köras tillbaka till mig och det gäller oavsett om det gått 3 månader eller innan den tidsperioden.

Egentligen skulle vi väl ha veterinärbesiktigat henne först, men då hon bodde på annan plats än hos mig innan hon åkte vidare dit så tänkte jag inte ens på det utan vi gjorde en besiktning när det bestämdes att hon skulle stanna där. Men annars är nog en veterinärbesiktning gjord före det bästa.
Viktigt är att ha allting på papper, nedskrivet, så inget strul blir senare

Det låter jättebra tycker jag! Jag ser gärna att det går till på liknande sätt när jag hittar en bra kandidat

Jag upplever inte att de får svårare att anpassa sig ju äldre de blir, däremot har ju vissa vanor och beteenden blivit väldigt starkt befästa. Min första tik tex hade mycket negativa erfarenheter av andra hundar och hade dessutom lärt sig att hon slapp andra när hon gjorde utfall eller tex vaktade saker i hemmet. Dessutom hade hon aldrig tränat något med människor mer än typ.. gå i koppel och vara på utställningar. Där hade jag ju massor att jobba med, samtidigt som jag inte hade allt för mycket kunskap och gjorde en mängd fel med henne. Det blev bättre, absolut, men aldrig helt bra, inte på samma sätt som mina andra varit helt okomplicerade med andra.

2åringen, hon anpassade sig supersnabbt och jag märker idag inte alls av mycket från hennes negativa bakgrund, någon småsak här och där bara. Idag är hon 5 1/2 år gammal.

Förut hade jag hem en äldre hanhund som i princip enbart varit i lantlig miljö hela livet. Jag bor i en Stockholmsförort. Han traskade runt som att han aldrig gjort annat, hur avslappnad och cool som helst oavsett vad vi gjorde. Det är lite så jag räknar med att hundar ska vara. Orädda, glada/nöjda/avslappnade och är de unga och oerfarna så lite vimsigt nyfikna också. Jag hade m.a.o. aldrig avstått från omplacering pga rädsla för att hunden ska vara rädd för saker, ny miljö eller så. Visst finns sådana hundar, men det finns också mängder av hundar utan sådana problem.

Ah, det låter helt rimligt att beteenden och vanor är mer befästa vid högre ålder. Eftersom jag har väldigt begränsad kunskap inom hundträning/hundpsykologi är jag lite oroad över att få en "problemhund" (i brist på bättre uttryck); det skulle helt enkelt inte bli bra för någon av oss och allra minst för hunden i fråga. Därför ser jag prövotid som särskilt viktig också.

 

[Perrito]

Bra och bra vet jag inte, men det fungerade bra för oss
Jag skrev ner allting på et vanligt papper - hundens namn, reggnummer osv och sen att det handlade om lånetid (vi valde 3 mån pga speciell hund). Allting skickades med hunden och efter 3 månader skulle hon övergå i deras ägo om vi båda var överrens med det och att allt fungerade bra. Ville dom inte ha henne kvar så skulle hon köras tillbaka till mig och det gäller oavsett om det gått 3 månader eller innan den tidsperioden.

Egentligen skulle vi väl ha veterinärbesiktigat henne först, men då hon bodde på annan plats än hos mig innan hon åkte vidare dit så tänkte jag inte ens på det utan vi gjorde en besiktning när det bestämdes att hon skulle stanna där. Men annars är nog en veterinärbesiktning gjord före det bästa.
Viktigt är att ha allting på papper, nedskrivet, så inget strul blir senare

Jag hoppas det går bra att jag kommer med en följdfråga här, eftersom du nu har erfarenhet av detta

Jag har läst runt lite och funnit att det verkar finnas olika varianter av överenskommelser om prövotid, där en är mer som ett "öppet köp", dvs hela köpet genomförs från början med skillnaden att säljaren (oftast uppfödaren?) köper tillbaka hunden till fullt pris om köparen skulle ångra sig inom en viss tidsram. Den andra varianten är mer vad jag skulle kalla prövotid, där köpet inte genomförs innan köparen har bestämt sig, så att säga. Vilken variant är det du har erfarenhet av? Och i det senare fallet, hur gör man lämpligen med försäkring om hunden skulle skada sig eller bli sjuk medan köparen lånar hem den?

Jag tar gärna emot erfarenheter eller synpunkter från andra också, naturligtvis

 

[russinbulle]

Jag hoppas det går bra att jag kommer med en följdfråga här, eftersom du nu har erfarenhet av detta

Jag har läst runt lite och funnit att det verkar finnas olika varianter av överenskommelser om prövotid, där en är mer som ett "öppet köp", dvs hela köpet genomförs från början med skillnaden att säljaren (oftast uppfödaren?) köper tillbaka hunden till fullt pris om köparen skulle ångra sig inom en viss tidsram. Den andra varianten är mer vad jag skulle kalla prövotid, där köpet inte genomförs innan köparen har bestämt sig, så att säga. Vilken variant är det du har erfarenhet av? Och i det senare fallet, hur gör man lämpligen med försäkring om hunden skulle skada sig eller bli sjuk medan köparen lånar hem den?

Jag tar gärna emot erfarenheter eller synpunkter från andra också, naturligtvis

Vi gjorde så att jag fortfarande ägde hunden (hon var lite speciell) och då jag själv inte hade träffat blivande ägarna (bodde långt bort och min vän hade huden då och körde henne dit) så valde vi at jag fortsatte vara ägare och jag betalade försäkringen under prövotiden. Dom stod för löpande utgifter såsom mat, leksaker osv. Vi skickade med en hel del grejer såsom bur, bädd, leksaker osv.
Detta avtal gjorde vi för att båda parter skulle kunna bryta om det inte kändes rätt, just för att vi inte alls hade träffats - men jag hade referenser däremot från gemensam vän.

Annars är det nog vanligt att man köper hunden med "ångerrätt" skrivet i kontraktet. Men alltid ska kännas rätt från båda håll och viktigt är att skriva ner precis allt

 

[Perrito]

Vi gjorde så att jag fortfarande ägde hunden (hon var lite speciell) och då jag själv inte hade träffat blivande ägarna (bodde långt bort och min vän hade huden då och körde henne dit) så valde vi at jag fortsatte vara ägare och jag betalade försäkringen under prövotiden. Dom stod för löpande utgifter såsom mat, leksaker osv. Vi skickade med en hel del grejer såsom bur, bädd, leksaker osv.
Detta avtal gjorde vi för att båda parter skulle kunna bryta om det inte kändes rätt, just för att vi inte alls hade träffats - men jag hade referenser däremot från gemensam vän.

Annars är det nog vanligt att man köper hunden med "ångerrätt" skrivet i kontraktet. Men alltid ska kännas rätt från båda håll och viktigt är att skriva ner precis allt

Tack för ditt svar! Ja, jag ska ta fasta på det här med att skriva ner allting. Det är ju viktigt att inga missförstånd och kanske sedermera dispyter uppstår.

En annan sak jag kom att tänka på är om ett egenskrivet "prövotidsavtal" (eller vad man nu ska kalla det) är, så att säga, juridiskt hållbart?

 

[russinbulle]

Tack för ditt svar! Ja, jag ska ta fasta på det här med att skriva ner allting. Det är ju viktigt att inga missförstånd och kanske sedermera dispyter uppstår.

En annan sak jag kom att tänka på är om ett egenskrivet "prövotidsavtal" (eller vad man nu ska kalla det) är, så att säga, juridiskt hållbart?

Där har jag ingen aning, men tror knappast speciellt många skulle dra en sån ska vidare till rätten - eller ? Innan man ens skrivet ett avtal, så bör allting kännas rätt mellan de parter som ingår i avtalet med varandra Saker kan absolut uppstå, men behöver inte göra det om man bara är öppen och ärlig från början.

 

[Perrito]

Där har jag ingen aning, men tror knappast speciellt många skulle dra en sån ska vidare till rätten - eller ? Innan man ens skrivet ett avtal, så bör allting kännas rätt mellan de parter som ingår i avtalet med varandra Saker kan absolut uppstå, men behöver inte göra det om man bara är öppen och ärlig från början.

Jag håller helt med dig om att det måste kännas rätt innan några papper skrivs! Magkänslan är väldigt tillförlitlig har jag märkt, så det är väl klokt att lyssna på den även i en sån här situation. Förhoppningsvis hinner man märka om något är fel långt innan det skulle bli någon stor (rätts)sak av det. Kanske är jag överdrivet försiktig/lite paranoid av mig som tänker på sånt här

 

[Hyacinth]

Jag har haft omplaceringar och tycker det är super.
Jag har vetat vad jag fått. Nuvarande är första vi haft sen hon var valp eftersom den innan hastigt förolyckades. Jag tycker valpar är rätt jobbiga om än söta. Men jag har inget behov av att ha en liten valp, jag föredrar vuxna hundar.

 

[Smulan75]

Om man är specifik i sin önskning av hund kanske man får vänta/leta lite mer och betala lite mer men tror absolut man kan hitta en bra individ. Jag tog ju över en äldre omplaceringstik och jag har aldrig haft en så trevlig hund! hon passar mig som handen i handsken men självklart är det en hel del jobb så att vi båda vet vad som förväntas av varandra Det är så skönt att ha en mogen hund och inte behöva ha valptiden. De som hade henne innan sa att hon bara var grundtränad men jag skulle nog säga att hon är väldigt lydig - kanske inte tränad någon speciell gren, men hon lyssnar väldigt bra - men eftersom tanken är att hon ska kunna gå lös på gården så övar vi mycket på var "tomtgränsen" går.

Ett råd är att om det går är att få ha hunden på prov ett tag speciellt om du vill se om den går tillsammans med din andra hund.

 

[russinbulle]

Raderat - skrev i fel tråd

 

[Acto]

Tack för ditt svar! Ja, jag ska ta fasta på det här med att skriva ner allting. Det är ju viktigt att inga missförstånd och kanske sedermera dispyter uppstår.

En annan sak jag kom att tänka på är om ett egenskrivet "prövotidsavtal" (eller vad man nu ska kalla det) är, så att säga, juridiskt hållbart?

Juridiskt sett så ses ju djur som lös egendom. I det fall du köper en hund från en privatperson blir köplagen (1990:931) (KöpL) tillämplig på köpet. 3 § KöpL anger dock att lagens bestämmelser inte gäller om annat följer av avtalet mellan säljaren och köparen, dvs. vad som gäller i förhållandet mellan säljaren och köparen ska i första hand avgöras utifrån vad parterna har avtalet. Utan någon vidare granskning av frågan skulle jag alltså säga att en "prövotid" gäller om ni avtalar om det - hur den kommer gälla, dvs. under vilka förhållanden och vem som kan åberopa prövotiden, beror på hur avtalet är formulerat.

Är säljaren inte en privatperson så blir det istället Konsumentköplagen som blir tillämplig.