Mänskligt Upp och ner....

prallan

Trådstartare
Fram till jul var allt helt ok, sen annandagen, blev han jättedålig och blev i stort sätt sängliggande och intravenös antibiotika. Han tycker han mår lika dåligt av gifterna som av cancer så om han orkar fortsätta med gifterna...
 

prallan:s ev trådar under: Dagbok Annonser Överallt
Fram till jul var allt helt ok, sen annandagen, blev han jättedålig och blev i stort sätt sängliggande och intravenös antibiotika. Han tycker han mår lika dåligt av gifterna som av cancer så om han orkar fortsätta med gifterna...
Gud vilken hjärtskärande situation, som måste vara enormt svår att hantera. Lite osäker på om det här är en dum fråga, men vad säger läkare och vårdpersonal om det din man säger? Är det rimligt att han mår värst av gifterna, hjälper de tillräckligt mycket för att motivera att de är kvar osv.? Eller är det svårare att veta vad som är vad, och istället svårt att motivera ett avslut av behandlingen?
 

prallan

Trådstartare
Gud vilken hjärtskärande situation, som måste vara enormt svår att hantera. Lite osäker på om det här är en dum fråga, men vad säger läkare och vårdpersonal om det din man säger? Är det rimligt att han mår värst av gifterna, hjälper de tillräckligt mycket för att motivera att de är kvar osv.? Eller är det svårare att veta vad som är vad, och istället svårt att motivera ett avslut av behandlingen?
Läkarna håller med honom, jag menar, de vet att det är så och han får typ välja själv. Det är ett vanligt "vägskäl" för cancerpatienter, vad jag har förstått :(
 
*kram*

Ni får försöka vara varandras stöd.

Tänk på att du kan få stöd av t ex en kurator också, eller präst eller god vän... Glöm inte bort dig själv, även om det känns som om du måste fokusera helt på din man nu.

(Jag förlorade min pappa i cancer för snart två år sedan och känner igen fasen som du beskriver. Det är så otroligt tungt och sorgligt och man känner sig helt hjälplös. :cry:)
 
Läkarna håller med honom, jag menar, de vet att det är så och han får typ välja själv. Det är ett vanligt "vägskäl" för cancerpatienter, vad jag har förstått :(
Jo, vet att det är så i många fall. :cry: Också varit vid sidan av en familjemedlem i ungefär den här fasen, men det var min mamma och jag kan på många sätt föreställa mig att det är svårare när det är ens partner. Lider med dig något förskräckligt. :heart
 

Hästdiskussioner nu

Övrigt-diskussioner nu

Dagbok

  • Uppskruvad

Radannonser

Hästnyheter

Bukefalos

Upp