Alexandra_W
Trådstartare
Jag frågade ju så mycket om avvänjning så jag tänkte ni skulle bli uppdaterade =)
Jag valde ju att INTE separera dem dagtid i angränsande hagar innan stoet åkte. Utan sto och föl bodde i olika boxar (inte bredvid varandra) i en dryg månads tid innan. Första veckan fick fölis dia vid nattfodringen, men de sista tre veckorna så fick hon bara dia dagtid.
Stoet och fölet hade aldrig varit ifrån varandra mer än att fölis gått korta promenader i byn ibland.
När det var dags för stoet att åka lastade jag henne helt sonika och körde iväg. Fölis gapade och skrek när jag lastade men lugnade sig efter bara någon minut.
Stoet stod dock och hoppade och skrek på släpet första fem milen. Sen lugnade hon sig.
Mamma kollade fölis under dagen, och när fölis såg mamma gapade hon en del, men när mamma kollade utan att de märkte det var fölis lugn som en filbunke och stod i boxen och åt. Typiskt småbarn, gnäller för att få uppmärksamhet
Stoet lastades om efter 30 mil och var då helt lugn.
Släppte ut fölis och valacken en timme på kvällen när jag kom hem och fölis sprang ett varv runt hagen och skrek och ställde sig sen och åt hö (och hon hade haft mat inne hela dagen så det var inte för hon var uthungrad).
Idag (mamma åkte igår morse) har hon varit helt som vanligt och inte ens funderat över mamma. Äter lika bra som innan och är precis som vanligt. Således inte alls bekymrad över att mamma försvann.
Solskenshistoria med andra ord, och tack för alla tankar och synpunkter när jag frågade =) med facit på hand var det helt rätt beslut att bara ta bort stoet och inte separera dagtid innan.
Jag valde ju att INTE separera dem dagtid i angränsande hagar innan stoet åkte. Utan sto och föl bodde i olika boxar (inte bredvid varandra) i en dryg månads tid innan. Första veckan fick fölis dia vid nattfodringen, men de sista tre veckorna så fick hon bara dia dagtid.
Stoet och fölet hade aldrig varit ifrån varandra mer än att fölis gått korta promenader i byn ibland.
När det var dags för stoet att åka lastade jag henne helt sonika och körde iväg. Fölis gapade och skrek när jag lastade men lugnade sig efter bara någon minut.
Stoet stod dock och hoppade och skrek på släpet första fem milen. Sen lugnade hon sig.
Mamma kollade fölis under dagen, och när fölis såg mamma gapade hon en del, men när mamma kollade utan att de märkte det var fölis lugn som en filbunke och stod i boxen och åt. Typiskt småbarn, gnäller för att få uppmärksamhet
Stoet lastades om efter 30 mil och var då helt lugn.
Släppte ut fölis och valacken en timme på kvällen när jag kom hem och fölis sprang ett varv runt hagen och skrek och ställde sig sen och åt hö (och hon hade haft mat inne hela dagen så det var inte för hon var uthungrad).
Idag (mamma åkte igår morse) har hon varit helt som vanligt och inte ens funderat över mamma. Äter lika bra som innan och är precis som vanligt. Således inte alls bekymrad över att mamma försvann.
Solskenshistoria med andra ord, och tack för alla tankar och synpunkter när jag frågade =) med facit på hand var det helt rätt beslut att bara ta bort stoet och inte separera dagtid innan.
